Hakuna Matata

Det tog lite längre tid än jag hade räknat med - eller egentligen tog det väl precis så lång tid som vi hade räknat med, det är bara det att jag är en ständig optimist när det kommer till renoveringar och tänkar alltid att "riktigt så lång tid tar det nog inte men...".

Nu är det i alla fall i stort sett färdigt, T håller på att spika fast de sista golvlisterna just nu i vårt nyrenoverade sovrum och vi är supernöjda båda två - det blev en helt annan känsla med de nya tapeterna och det nya trägolvet istället för den fula plastmattan. Rummet känns inte längre så stort men det är i positiv bemärkelse då det tidigare kändes lite för stort, men ändå för litet för att trycka in fler möbler. Nu är det en mer ombonad känsla, och nu när det är renoverat så har jag äntligen fått upp gardiner också. Jag får se om jag orkar mig på att ta kort någon dag, men tyvärr lyckas jag inte fånga tapeterna och göra dem rättvisa, åtminstone inte på mina försök hittills.

 

Idag är det annars en pysslardag. Listerna ska upp, garderoben ska bäras tillbaka in i sovrummet och korgarna sättas tillbaka i den. Det blir en sväng till IKEA som förberedelse till nyår för att köpa lite glas, servetter och annat smått och gott.

Jag får väl erkänna att jag börjar bli lite nervös inför nyårsfirandet då våra försök till att styra upp middagen genom delegering har kantats av missförstånd och felaktiga tolkningar. Det enda jag känner mig lugn med är efterrätten där jag vet att vi är på samma linje. Slutsiffran landade på 12 personer och det återstår att se om det blir en så lugn men rolig kväll som jag önskar eller som det blir lite vildare. Vi känner i alla fall alla 12 så i värsta fall får man väl bara säga ifrån... Det känns i alla fall som att vi firar vår sista barnfria nyår på rätt sätt, sen får jag ju erkänna att jag nog kommer att vara lite avundsjuka när alla andra sitter med ett glas i handen och jag själv smuttar på vatten - men det är ju för en bra sak :)

Nu när vi närmar oss de sista dagarna av året är det alltid kul att gå tillbaka och se vad som egentligen hänt, hur mådde jag, vad har jag upplevt... Vad passar då bättre än ett bloggarkiv att bläddra tillbaka i!

 

 

...jag ägnade mycket tid åt rehabilitering av mitt knä som strax innan det nya året halvt hoppade ur led. Jag fick veta att jag har överrörliga knäskålar och att enda botemedlet är träning livet ut.

 

...jag återigen bestämde mig för att gå ner i vikt, jag ville verkligen göra samma viktresa som jag gjorde 2008/2009 när jag lyckades tappa över 10kg - men humöret dalade upp och ner en hel del pga problem med knät och någon riktig motivation infann sig aldrig.

 

...jag och min fina sambo firade 10 underbara år tillsammans.

 

...jag får en tillsvidaretjänst i Karlstad kommun, denna gång en tjänst som jag mer än gärna tackar jag till.

 

 ...jag kommer in i en grubblarperiod där jag funderar mycket på vad jag vill ska hända i mitt liv den närmaste tiden, vill jag ha hus och barn eller vill jag njuta av att bo centralt och kanske resa lite längre med min älskade?

 

...vi går på måååånga husvisningar, och i juli till slut hittar ett hus som har så många rätt att vi bestämmer oss för att satsa. Vi är bara tre budgivare, varav den ena bara lägger ett bud - i slutändan är det dock vi som får samtalet den 23 juli om att vi är husägare.

 

...vi åker på vår semestertripp ner till Skåne - en underbar resa där vi får se många fina platser och bara vara tillsammans. Att det dessutom är kanonväder hela vår semestervecka gör ju inte saken sämre. Vi avslutar resan med att se Bruce Springsteen i Göteborg :)

 *

...jag den 30 juli gör jag två test som båda visar två små + - vårt lilla underverk växer i min kropp, ofattbart och underbart på samma gång <3  Förutom lite illamående och en grym trötthet så mår jag väldigt bra under graviditetens första halva - nu återstår att se hur resten av graviditeten blir. På RUL får vi veta att det troligtvis är en liten flicka som gömmer sig därinne.

 

...vi flyttar in i vårt fina hus och vi sätter igång med enklare renoveringar så som att måla och tapetsera. Vi inser dock snabbt att jobb föder jobb då suget att förfina rummen kommer efter varje grej man gör klart. På 2,5 månad lyckas vi i alla fall måla tak och väggar i hall, kök, vardagsrum. Tapetsera fondvägg i hall, alla väggar i stora sovrummet och där även lägga nytt golv.

 

...vi hittar ett gäng att umgås med. Från att ha haft en tid med väldigt litet socialt nätverk så växer detta lite då vi tar upp kontakten med vänner från förr, framför allt Ts vänner där vi lär känna varandra och dess respektive på nytt. För första gången på mååånga år (och förmodligen sista på många år med tanke på bebis) kommer nyår att firas i ett stort gäng då vi blir 13 personer som firar in det nya året här i vårt hus.

 

...julafton firas som vanligt, med start den 23e december med Ts familj där vi ägnar oss åt julgodistillverkning, klä granen, och julklappsbyte. På julafton börjar vi firandet med Ts släkt i Kil innan vi åker vidare för att fira med min släkt. Det är en underlig känsla när man tänker på att vi vid samma tidpunkt nästa år kommer ha en liten bebis. De allra sista minutrarna på julafton bjuder prinsessan i magen på en rejäl knuff så att pappan för första gången får känna hennes rörelser <3

 

 Efter en tillbakablick i bloggarkivet så inser jag att de varit ett ganska stillsamt år förutom de tre stora händelserna, fast jobb, husköp och graviditet. Men de är å andra sidan så stora händelser att de upptagit mycket tid och tankar. Jag tror att 2012 alltid kommer att vara ett år som ligger mig varmt om hjärtat då jag egentligen bara fått positiva nyheter förutom en tuff start på året. Den senare delen av året har jag verkligen känt mig genuint lycklig och jag får nästan nypa mig i armen för att inse att allt det som hänt verkligen är på riktigt, då nästan känns för bra för att vara sant ibland.

 

Mina förhoppningar på 2013 är ganska stora, för hur stora och underbara händelserna detta året har varit så kan jag inte tänka mig att det finns något större än att bli föräldrar för första gången, samtidigt som det är lite nervöst ...hur kommer vi att tackla föräldraskapet, och hur kommer vår relation att hantera det som komma skall... nervöst men framför allt spännande!

 

 

 

 

Igår såg vi filmen Hope Springs. Den handlar om Kay (Meryl Streep) och Arnold (Tommy Lee Jones) som varit gifta i 31 år. Livet går på rutin och paret sover separat, pratar eller rör aldrig i varandra. Kay beslutar sig för att hon bill rädda äktenskapet och anmälder dem till en intensiv vecka i parterapi hos Dr. Feld (Steve Carell).

 

Det är en varm och söt film om kärlek. Jag älskar Meryl Streep, hon är så jävla bra! Hon kan verkligen spela vilken roll som helst trovärdigt. Hope Springs innehåller verkligen bra skådespelarprestationer. 

Något som vi här hemma reagerade på är vad svårt det är att se på sexscener med äldre personer. Man är så van vid unga i kärleksfilmer. Det blir svårt att se på när man förbinder aktörerna med sina mor-och farföräldrar. Det är inte individer man gärna ser för sig har sex ;-) Detta gjorde dock att jag insåg vad ovanlig Hope Springs är, den skildrar äldre kärlek på ett nytt sätt.

 

Spoilers alert! Hope Springs måste erbjuda årets bästa filmkyss i alla fall! 

 

Jag såg en film häromdagen, 9 1/2 vecka med Mickey Rourke och Kim Basinger i sina bästa år. Filmen gjorde 1986, året vi föddes så den är "gammal" :-) ändå är storyn lika aktuell nu. Fifty shades of Grey påminner om 9 1/2 vecka.

 

 

Handling:

 

Jag läste runt lite kring filmen och liksom Fifty shades så verkar det vara antingen starka positiva eller starka negativa åsikter. Filmen känns ytlig även fast jag tycker att Rourke och Basinger är bra i rollerna. De var helt klart snygga för 26 år sedan. 

Tyvärr känns det som om något fattas hela tiden. Man får inte riktigt någon klar bild över någonting. Plötsligt är hon glad, ledsen, arg och han är dominant, charmig, oförståelig. Rena jojo-effekten i humörsvägningar. Möjligt att man bör kunna läsa mellan raderna bättre än vad jag kan för att förstå sig på karaktärerna. Jag ser mer fram emot filmatiseringen av E.L James böcker.

 

Idag har det blivit fortsatt jobb i sovrummet och efter en hel dags jobb är tapeterna på plats och det blev faktiskt jättebra. Det blev någon liten miss men så är det ju när man renoverar på egen hand, man kan inte räkna med perfekt resultat. De missarna som blev, blev dock som tur var på rätt ställen så de kommer inte att synas när möblerrna väl är på plats.

 

Imorgon kommer Ts pappa för att hjälpa honom att lägga in det nya golvet, och innan dagen är slut imorgon hoppas jag att rummet är helt färdigt för att flytta in i så att vi hinner få några dagar att bara njuta av att vara lediga tillsammans. Jag har väl inte nyttjat tiden på bästa sätt kanske när de andra jobbat då jag mest gått runt här hemma och tittat in i rummet med några minuters mellanrum, samt fixa fika och mat. Men jag har inte riktigt samvete till att åka hemifrån och roa mig när andra jobbar i mitt hus.

 

Idag började vi spåna på lite nyårsplaner då våra ursprungliga lösa planer inte blir av. Istället fick vi ett samtal av en kompis och vi försökte spåna lite, så eventuellt blir firandet här hemma hos oss med ett lite större kompisgäng. Vi får dock kolla upp det noggrannare då varken jag eller T är intresserade av en riktig suparfest, och ännu mindre av att ha en sådan hemma hos oss - speciellt inte nu när man är gravid och själv kommer sitta spiknykter. Däremot får det gärna komma ett gäng kompisar och dricka lite, käka lite god mat och bara sitta och prata tillsammans. Det vore ju faktiskt lite kul om det blev ett lite större gäng med tanke på att vi kommer ha en bebis nästa nyårsafton och därmed kommer väl alternativen till nyårsfirande att minska drastiskt de första åren.

 

Nu ska vi snart mysa ner oss i soffan för andra kvällen i rad - så himla skönt att bara vara ensamma hemma efter nästan en vecka med folk runt sig i stort sett hela dagarna :)

Läste en artikel idag om en kvinna som valde att föda hemma. Runt sig hade hon en barnmorska, maken och sin 4 årige son. Mitt på golvet stod en plastbassäng där hon satt i.

 

Jag fick en bok, Bared to you som är första delen i Crossfire-triologin, av min sambo i julklapp. Han visste att jag gillade Fifty shades-trilogin och trodde jag skulle gilla denna också.

Den har inte kommit i svensk översättning ännu (liksom sista delen av Fifty shades, som faktiskt har kommit ut i Norge). Bared to you är skriven av Sylvia Day. Hon har inspirerats av E.L James, författaren till Fify shades-triologin. Något som märks.

 

 

Crossfire serien handlar om 24-årige Eva som blir hopplöst förälskad i den snygge, mörke, rike 28-årige Gideon Cross. Båda bär på mycket bagage och till en början handlar det bara om sex men vidarutvecklar sig till en romans. Allt bagage de båda bär på gör det hela svårare.

Det är sjukt mycket sex. För mycket för min smak. Till skillnad från Fifty shades så är det trevligare sex utan piskor och smisk. Eva är inte heller den där oskyldiga som Isabella Swan och Anastasia Steele vilket är trevligt för omväxlingens skull. Gideon Cross är liksom Grey och Cullen i starkt behov av kontroll och gör vad som helst för att behålla den. Sylvia Day har valt att köra säkra kort vilket betyder att Cross påminner mycket om Grey och Cullen. Så den stora skillnaden, när man ser till kärleksförhållandes mellan dessa tre paren är att Eva är vuxen, rik och det är lättare att förstå sig på henne i vissa avseenden. 

 

Jag ser fram emot att läsa den på svenska. Ja, en gång till :)

Tredje delen (engelsk) kommer någon gång nästa år.

 

 

Den här julen bjöd på många fina julklappar från våra nära och kära, och mycket av det var av den praktiska karaktären då vi önskat oss mycket till huset. Lite av det vi fick var en kratta, spade, strykjärn och strykbräda och ett presentkort värt 1000kr på IKEA som kommer att gå till ännu en del i vår BILLY-serie.

 

Finaste julklappen fick vi dock när det bara återstod några få minuter kvar av julafton och vi hade lagt oss i sängen. Vi har börjat få en ny liten vana på kvällen som innebär att vi känner på magen då det oftast är då Liten rör sig som mest, men hittills har rörelserna bara känts innifrån. Men nu, på självaste julafton kunde pappan också känna Liten sparka där inne - han kände bara en enda spark men det var så härligt att även han fick känna av henne där inne i magen :)

 

 

 

 

 

Julkolan kokar, klapparna är inslagna, tapetsering pågår och är nästan färdig och det blir jättefint....

 

Jag känner hur julkänslor, lugn och energi återvänt till mig och det är så skönt!

Hoppas ni andra orkat varva ner lite redan :)

 

 

 

Äntligen har jag nått min efterlängtade julledighet!!

Mina snälla kollegor lät mig gå hem efter frukost då vi hade så få barn så nu ska jag ta det lugnt någon timme innan jag tar med mig vovven på en långpromenad i solen. Lite senare idag ska vi åka ner mot stan till trimmet för att Pepsi ska bli julfin i lite kortare frisyr medan jag kör en runda i butikerna på stan. Förhoppningsvis får jag med mig lite fina kläder jag kan ha på jul hem.

 

I övrigt blir det nog lugnt idag. Jag har försökt övertala T att vi skulle bjuda hem kompisgänget på lite mys här hemma ikväll då jag kan tänka mig att alla är nöjda över att få vara lediga nu men kanske ändå är för trötta för party just ikväll. Det har gått sådär men jag ska nog göra ett sista övertalningsförsök då jag är sugen på att träffa lite folk och bara sitta och prata och mysa vid granen.

 

Imorgon drar vi igång med renovering nr 1, eller egentligen är den redan påbörjad så den ska väl snarare avslutas. Imorgon ska nämligen en vägg i hallen kläs in i vår fina fågeltapet. T har förberett allt genom att måla elementet och slipa ner de gamla tapetskarvarna. Någon gång efter jul drar vi igång med renovering nr 2 som består i att byta golv och tapeter i vårt stora sovrum. Det känns så himla bra att vi närmar oss slutet av renoveringarna för sedan är det bara barnrummet kvar i den här renoveringsomgången och det rummet kan man ju inte tycka annat än att det ska bli kul att få göra i ordning åt vår lilla prinsessa i magen. Gästrummet som är det enda rum som egentligen var slitet kommer att få vänta till nästa höst skulle jag tro, det ligger i alla fall ganska långt ner på prioriteringslistan då det är ett rum vi själva aldrig vistas i... Jag tror i alla fall att det kommer att bli väldigt bra och vi känner oss mer och mer hemma i huset...

 

Nu är det dags att mysa ner sig i soffan med magen en stund då vår prinsessa verkar köra volter där inne och det är så himla mysigt :)

 

God jul på er!!

I måndags sändes sista avsnittet av Gossip girl.

Sex säsonger har jag följt Blair och Serena. Hatat serien men inte kunnat sluta se. (Som så vanligt).

Jag visste inte att det var sista avsnittet så det var en positiv överraskning.

 

Skönt. Älskar när jag får tydliga slut på serier. Efter så många år.

Och nu vet jag ÄNTLIGEN vem som var den där jäkla gossip girl.

 

XOXO

 

Nu återstår bara två arbetsdagar innan den härliga julledigheten. Egentligen känns det mer som 1,5 då jag öppnar på fredag och räknar med att kunna smita redan vid lunch. På fredag har jag bokat in en trimtid för att lilla vovven ska få bli lite julfin och slippa att få en massa snö som fastnar mellan trampdynorna och i öronen. Under tiden han trimmas tänkte jag ta en runda på stan för att leta lite julkläder. Jag har nämligen insett att jag inte har något att ta på mig som finkläder på jul då det antingen är för litet eller helt enkelt allt annat än smickrande.

 

Det är verkligen kluvna känslor att genomgå den kroppsliga förändringen som graviditeten medför. Å ena sidan känns det jättemysigt att se hur min mage börjar växa och runda till sig på det sättet bebismagar gör... men å andra sidan så är jag ju inte direkt pinnsmal sedan innan och att hitta mammakläder som passar en gravidkropp som även har sina former sedan innan - ja det är inte helt lätt då det mesta sitter snortajt och visar mer än den där lilla magen...

 

Vi får väl se - i värsta fall köpte i alla fall mamma en fin top som jag får matcha med vanliga mammajeans kanske men det känns väl sådär lagom roligt :p

 

Julkänslorna har börjat smyga sig på sedan vi klädde granen här hemma. Att komma hem och mötas av den där underbara doften av gran och se ljusen som lyser upp granen i hörnet, det är riktigt mysigt. Julklappshandlandet är NÄSTAN färdigt vilket också känns skönt. Nu kan vi snart bara luta oss tillbaka och njuta av julen - det jag ser fram emot mest detta år är att bara få träffa släkten - både min och Ts då det är längesen vi träffade någon av dem och jag trivs verkligen lika bra med hans släkt som med min egen pch allra helst vid jul då det är så härlig stämning.

 

Nu ska jag invänta T för att sedan åka och fira min pappa som fyller år idag. Det är lika förberett som vanligt i min familj då mamma meddelade mig för 5 minuter sedan att det nog blir ett kalas idag... typ nu...  :)

Dagens i-landsproblem är något så underbart och samtidigt irriterande som att inte komma på något att önska sig i julklapp...

 

Det är ju underbart att känna att man är så pass nöjd i livet att man inte saknar något. Jag ska inte säga att det inte finns saker jag inte vill ha alls för en ny telefon skulle verkligen sitta fint men det finns inte någon i min närhet som jag byter så dyra klappar med. I övrigt har jag verkligen fått kämpa för att komma på vad jag kan önska mig av mina nära och kära. I slutändan kom jag på lite bra att ha saker så som nytt strykjärn, olja till bebismagen, en ordentligt stor salladsskål efter att salladen nu tagit slut direkt efter två bjudningar här hemma, en Alltombarn-bok, oh en ny nattkräm men mer än så har jag inte lyckats komma på.

 

Det roliga med de jularna när man inte önskat sig något är i och för sig att varje paket verkligen blir en överraskning!

Idag är det tisdag och det återstår tre ynka små arbetsdagar innan julledigheten!

 

Vår största strävan på jobbet just nu är att göra barnen nöjda med minsta möjliga ansträngning :p

Alla är väldigt trötta efter en intensiv höst och när man har en lite längre ledighet inom räckhåll så går verkligen alla ner på sparlåga och den lilla trötthet man känt tidigare växer sig plötsligt till en megatrötthet. Jag gör minsta möjliga på jobbet och jag gör minsta möjliga ansträngning här hemma då tröttheten är så enorm. Jag är supertrött efter jobbet, sover som en stock hela natten men vaknar ändå upp som en klubbad säl.

 

Det där julstöket som jag brukar se fram emot och njuta massor av känns mer som ett jobbigt måste i år.

Idag ska vi i alla fall försöka klä granen och griljera skinkan men vi får väl se hur mycket energi som återstår efter matlagningen.

 

Det som är skönt är att jag ändå är tillfreds med min trötthet och lathet - jag tycker att jag kan förtjäna någon vecka nu där jag kanske försöker komma undan så billigt som möjligt vid middagen och nöjer mig med något så tråkigt somm korv och makaroner eller hämtmat för andra gången denna veckan... eller att bara ligga i soffan och spela tv-spel tillsammans.

 

Jag slappar helt enkelt med gott samvete och det mina vänner, det är riktigt riktigt skönt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 ♦ iPhone 5 ♦ iPad ♦ Assietter från serien "Corona" ♦ Plånboksfodral till telefon ♦ iGloves ♦ Tvålpump Uggla ♦ Mattallrikar från serien "Qvint" ♦ Klocka från Marc Jacobs ♦ Smycken från Thomas Sabo

Vet ni, en av fördelarna med att arbeta i förskola eller barnehage är att man när barnen blir sjuka kan ringa till "någon" och be denna "någon" hämta barnet. Men så sker det, en dag är det du själv som är denna "någon". Och då mina vänner är det fan inte lika roligt längre.

 

I torsdagskväll var lilleman så trött att jag la honom tidigt. Han sov gott och jag ropade "jaaa" av glädje för en lugn kväll i soffan. Meeeen. Så en timme senare skriker han till från spjälsängen. Av vana tror jag att nappen har åkt ut och ska tryckas in igen (det brukar gärna ske åtminstonde en gång per kväll) så jag trevar med handen nedi sängen i mörkret efter en napp. Till min förskräckelse så doppar jag handen i en spya. Inte så jävla trevligt.

Upp med skrikande unge, in i duschen, in med allt i tvättmaskinen. (Thank god för tvätt-och torktumlare!). 

Så börjas diskussionen vem som kan vara hemma dagen efter. Puzzlet läggs och jag blir tilldelad kvällsvakten. Man vill inte ha en magsjuk-unge i sängen, spjälsängen var nedspydd så det återstod bara soffan. Klockan 1 på natten "somnade" jag och lilleman. Han på en madrass mitt på vardagsrumsgolvet och alla möbler flyttades intill väggen. Jag vaknade av varenda ljud han gav så när klockan ringde 6 på morgonen var jag jävligt trött. I barnehagen var 5 av 12 barn på avdelingen hemma i magsjuka.

 

På fredagen var lilleman pigg och glad. Lördagen spenderade vi hos min far och firade jul med den sidan av familjen. Lilleman stortrivdes men åt ingenting... ja, förutom godis. Det har en tendens att sjunka ner utan problem. Allt var frid och fröjd.

Lilleman sov hos oss natten till söndag. J gick upp på morgonen och värmde en flaska nan-mjölk då lilleman gnällde. När klockan slog 6 på denna söndagsmorgon kräktes lilleman rakt ut i vår säng. 

Den adrenalinkicken är inte att leka med, när du vaknar av att någon spyr rakt ut i sängen. Till min lättnad så kom allt på J:s sida ;)

 

Idag har lilleman varit grindig, sur och lättretlig. Han fick i sig en smörgås tidigare idag. Och ingenting mer har kommit men i morgon stannar vi hemma.

 

Nu är jag trött på magsjukan och jag beeeer till gode gud att varken jag eller J drabbas.

 

Jag läste ett så starkt och gripande blogginlägg skriven av en amerikansk mamma som i skrivande stund lever med en psykiskt sjuk son på 13 år. 

Hon vill uppmärksamma att det inte finns någon hjälp att få, att hon måste vänta på att sonen begår ett brott för att han ska få den hjälp han behöver.

Så kan man sitta och skaka på huvudet åt amerikanerna men samma sak sker här. Psykvården är under all kritik och myndigheterna kan inget göra förrän den dagen domstolen fastställt sin dom. Tragiskt nog.

Det borde inte vara så svårt. Det borde finnas hjälp att få när man ber om den. 

 

När man är inne i barnvagnsdjungeln så tittar man ju runt lite på olika hemsidor för att läsa på och jag snubblade över Crescent Julkalender där en lucka innehåller en tävling där man kan vinna en barnvagn!

 

Jag är definitivt med och tävlar - en barnvagn är ju inte direkt gratis att köpa ny!

 

Ni hittar Crescents julkalender här!

... äntligen får jag känna dina rörelser inom mig!

 

Om ni bara visste hur mycket jag har längtat efter att få känna det där första fladdret av vår lilla tjej där inne. Överallt kan man läsa att man från och med vecka 16 kan börja känna de första rörelserna och veckorna har passerat utan att jag känt ett endaste dugg vilket har gjort mig orolig. Men i förra veckan när vi fick se vår lilla tjej på ultraljudet och hon låg och sparka och vifta i armar så kändes allt lite lugnare och jag insåg att det helt enkelt bara var att vänta.

 

I måndags var jag alldels ensam hemma då T åkte till Stockholm för jobb under tre dagar och då äntligen kände jag något som jag misstänkte kunde vara Liten i magen, men jag vågade inte vara helt säker. Under veckan som gått har dock det samma känsla dykt upp flera gånger och jag är nu säker på att det är Liten i magen. Imorse när jag låg i sängen kändes det som att hon gjorde en volt där inne för det kändes verkligen i hela magen!

 

Nästa längtan är att jag ska kunna dela med mig av känslan till min älskade T, att buffarna kan kännas även utanpå magen så vi kan uppleva det tillsammans. Men det är väl bara att vänta antar jag ;)

Snart har vi kommit halvvägs in i graviditeten och det börjar så smått bli dags att titta lite mer seriöst på barnvagn.

Vi har redan börjat tjuvkika lite och klämt och känt på lite vagnar men marknaden är inte särskilt stor för oss som vill ha teleskophandtag på grund av vår längd. Med knäledshandtagen upplever vi (framför allt jag) att jag kan få rätt höjd på handtaget men då på bekostnad av avståndet till vagnen då man kommer närmare vagnen ju högre upp man vill ha handtaget, vilket gör att man sparkar i vagnen när man tar ut stegen.

 

Vi har också krav på att vagnen ska vara lättkörd på alla underlag, och kanske framförallt på terrängunderlag - inte för att vi bor på landet men det blir en hel del skogspromenader med vovven som vagnen kommer få följa med på och då måste det vara smidigt - med andra ord går alla små svängbara hjul bort och urvalet blev helt plötsligt ännu mindre.

 

Som förskollärare stöter man på lite olika vagnar och något jag ABSOLUT inte vill ha är en trehjulig vagn då de känns så otroligt instabila.

 

Den vagn jag var intresserad av redan på förhand var Brio Happy och det var också en vagn som kändes bra när vi provkörde den pga av gunget och att den kändes så lätt. Den enda lilla detaljen som störde mig lite var att för att jag ska få en bekväm höjd på handtaget måste jag ha det utdraget till max, och med den mjuka fjädringen så är inte maxhöjden jättehög så jag är väl lite tveksam till om jag kommer att uppleva handtaget som för lågt kanske....

 

Sen när vi känt på lite olika vagnar har jag också mer och mer uppskattat de svängbara hjulen som jag från början sa att jag absolut inte skulle ha, men efter att ha tittat lite så har jag upptäckt att det faktiskt finns vagnar med större svängbara hjul och med lufthjul OCH som går att låsa. Jag hittade en vagn som jag gillade massor och det var Trille Viper men den hade ett stort problem och det var att det bara var två lägen på handtaget, och det nedersta var lite för lågt och framför allt kom jag alldeles för nära vagnen, och maxhöjden blev istället snäppet för hög  kändes det som...

 

Så då var jag tillbaka på Happy igen... men svängbara hjul vore ju ändå skönt... jag kan tänka mig att det är särskilt skönt när man börjat använda sittdelen och kanske gör utflykter på ett annat sätt....Prismässigt ligger de i samma klass om man köper ny - på begagnatmarknaden är nog briovagnen mycket lättare att få tag i...

 

Någon som har några tips eller åsikter att dela med sig av??!?

 

Trille viper (vann Råd&Röns test 2012)

 

 

 

Brio Happy (knäledshandtag på bilden, men finns även med teleskop)

Idag är jag hemma från jobbet igen! Det började igår med lite lätt rethosta som blev värre under dagen. Under natten hade vi en hund som spydde av och till flera gånger, men min underbara sambo tog sig an lilla farbrorn så att jag skulle få sova då klockan ringde redan 5.40 för min del. Trots att T var snäll och stängde dörren om mig och tog med vovve och hundsäng till gästrummet för att hålla koll på spymaskinen utan att störa min nattsömn så sov jag knappt något alls, då jag hostade, hade ont i huvudet, och var täppt i näsan samtidigt som man inte kan låta bli att lyssna lite efter hur det går för lilla vovven. Imorse när klockan väl ringde dunkade skallen ännu lite mer av förklarliga skäl, men eftersom det var jag som skulle öppna på jobbet var det bara att pallra sig iväg. Väl framme bokade jag vikarie, kollade över det nya schemaförslaget som jag skissade ihop igår och inväntade min kollega så att jag kunde få åka hem. Väl hemma åt jag lite frukost innan jag pussade min fina sambo hejdå och gick och la mig i soffan. Hoppas bara den här förkylningen är snabbt övergående - har ingen lust att vara sjuk under julen! Vad gäller min förvirring så kom den när jag ringde min barnmorska idag för att boka in ett möte framöver. Hon frågade om jag fått ett nytt BF på ultraljudet, och det hade jag så istället för den 7-8 maj som vi pratat om så fick jag den 10 maj vilket sköterskan på RUL:et menade innebar att jag bytte vecka varje torsdag istället för varje tisdag som jag tidigare trott. När jag berättade för barnmorskan i telefon att nya datumet var 10 maj sa hon att jag då är i vecka 18+5 idag?! Så nu har jag ett bud som säger att jag byter vecka på torsdagar, och ett annat som säger att jag byter dag på lördagar... Hm... får väl fråga henne om det när jag träffar henne i slutet av januari. Det spelar väl kanske ingen större roll men man vill ju ändå ha lite koll!

Igår var det exakt två veckor kvar till julafton!!

 

Jag känner mig allt annat än redo då jag inte lyckats handla en enda julklapp, jag har inte fått fram en enda tomte och energinivån ligger på minussidan efter ännu en intensiv vecka på jobbet.

 

Även om julen i år känns lite stressig så kan jag inte låta bli att längta efter julkaoset och jag kan bli lite sorgsen samtidigt som jag är så oerhört förväntansfull inför det som väntar. Men nu är jag och T inne på "sista" av allt...

Till våren växer vår familj och det här är de sista månaderna vi har tillsammmans helt på egen hand vilket ändå är lite speciellt...

 

Samtidigt så börjar graviditeten sjunka in mer och mer både för min och Ts del. För båda två tror jag att vi tog ett stort steg gällande det i samband med senaste ultraljudet när vi fick se vårt lilla underverk igen och vi fick veta vad som gömmer sig där inne, vi har pratat mer om bebisen den senaste veckan än vi gjort tidigare, och jag kan se att min mage börjar ta formen av en bebismage och inte bara se ut som en degig bullmage. Jag väntar fortfarande på de första tydliga rörelserna. Ibland kan jag tro att jag känner något men jag är väldigt osäker... Jag längtar inte bara efter att få känna det första fladdret, jag längtar nästan ännu mer efter att buffarna ska kännas även utanpå magen så att jag och pappan får dela de stunderna tillsammans..Vid jul har vi hunnit halvvägs igenom graviditeten och det känns lite läskigt då mina tankar mer och mer börjar riktas mot avslutet av graviditeten - det vill säga förlossningen.

Jag har alltid varit nervös inför det och kände nästan en skräck inför tanken att någon gång genomgå en förlossning, sedan började jag vänja mig vid tanken men nu när jag faktiskt har en sådan upplevelse bara några månader framför mig så börjar rädslan återvända och jag försöker komma på olika sätt att förbereda mig...

Någon som har litteraturtips eller andra tips på vad man kan göra för att känna sig laddad och förberedd istället för rädd och osäker inför en förlossning??

 

I natt såg vi en så rolig film. Det är inte ofta man kan uppriktigt gapskratta åt en film (jag var visserligen övertrött)!

 

 

Slutet är en skittråkig kliché. Jag förstod inte öppningsscenen heller. Men annars så bjöd filmen på många skratt.

 

....Idag köpte jag andra delen - Femtio nyanser av mörker, alltså fortsättningen på Femtio nyanser av honom. Jag har ju redan skrivit om mitt första intryck av boken här, och till viss del håller jag fast vid det jag skrev då. Jag är inget jättefan av boken då jag stör mig på huvudpersonen och har så svårt att förstå hur någon kan falla för en person med ett sådant beteende, och jag har också börjat irritera mig på Anas tjat om hennes inre gudinna - MEN det är också något med boken som fångar mig, som får mig att vilja veta hur det hela kommer att sluta... Och nej, det beror inte på alla sexscener då de inte tilltalar mig särskilt mycket, jag vill nog ha de mer traditionella romantiska sexscenerna i mina böcker. Det är nog snarare den där mystiskt biten, vad som ligger bakom hela hans beteende...

 

Någon annan som läst böckerna?

Änligen har vi bestämt oss och köpt tapeter, både till hallen och sovrummet!!

Vi har velat fram och tillbaka jättemycket men idag slog vi till utan att fundera så mycket mer på det då vi helt enkelt inte orkade och för att första impulsen sa att vi tyckte om de här tapeterna och första intrycket kan ju bli väldigt bra ibland...

 

Den här söta tapeten kommer vi sätta upp som fondtapet i hallen (bilden gör inte färgerna riktigt rättvisa), den passade mig perfekt då det är lagom mycket av både färg och mönster och den är ljus och innehåller färgerna lila och rosa vilket jag gillar. Jag tittade på den här från första början men T har varit tveksam men idag ändrade han sig härligt nog. Nu är det bara att hoppas på att det kommer bli bra!

 

Den här fondtapeten blir det i sovrummet men den går helt i vitt med mönsterskillnad i strukturen, och den kommer att matchas med en enfärgad grå tapet, en varm färg som går lite åt det beiga hållet så jag tror och hoppas att det kommer att bli bra i slutändan så i jul är det tapetsering som står på agendan!

Imorgon har det gått precis 18 veckor sedan vår prinsessa började växa i min mage...

Jag upptäckte graviditeten hyfsat tidigt, dels så var det en planerad graviditet och dels hade jag en molande värk mycket lik mensvärk de sista dagarna innan jag väntade mensen och det har jag aldrig annars - så efter första försenade dagen gjorde jag två test som båda visade två svaga plus.

 

Därefter följde några väldigt långa veckor då vi inte ville dela med oss av nyheten förrän vi var inne i vecka 12, och det innebar nästan 8 veckors väntan! En person var jag dock tvungen att berätta det för då det kändes som att jag skulle spricka av att hålla en sån nyhet inom mig.

 

Jag har mått väldigt bra under hela tiden faktiskt. Jag ska inte säga att jag inte märkt av något för tröttheten har varit väldigt jobbig, jag har också känt mig illamående men aldrig så illa att jag faktiskt spytt, och jag har även fått extrema hungerskänslor som dykt upp från ingenstans och det har då känts som att jag inte ätit något på en vecka. Men när man läser om de symptom man kan få så inser jag ändå att jag mått bra! Vid vecka 12-13 någonstans försvann illamåendet och panikhungern och bara någon vecka efter det började jag bli piggare. 

 

I vecka 12 fick vi se vår lilla bebis för första gången i samband med KUB-testet och det var verkligen häftigt att få se det lilla pyret hoppa och vifta med armar och ben. Idag var det dags för rutinultraljudet och det har varit efterlängtat då jag inte känt av några rörelser från bebis än som jag har läst att vissa känner redan i vecka 15-16, så att idag återigen få se lilla pyrets bankande hjärta, och viftande armar kändes så skönt. Vi valde också att fråga om de kunde se vad det var liten en som bodde i min mage (rättare sagt singlade vi slant om saken, och jag vann!) och efter att ha tittat runt en stund trodde man att det var en liten flicka och allt blev plötsligt lite verkligare.

 

Att jag ska bli mamma, genomgå en förlossning, få en jättestor mage och få höra vår bebis skrika om nätterna känns fortfarande väldigt overkligt även om det blir lite verkligare för varje sak man stöter på, så som att få bebispresenter, börja titta på barnvagnar etc.

 

 Den senaste tiden har allt känts nästan för bra för att vara sant och jag är så glad...

Vi hittade huset med stort H, och det blev vårt, jag har en fast tjänst, och vår familj kommer till våren att bestå av ytterligare en liten familjemedlem... Allt det här var vad jag drömde om och planerade för när vi diskuterade fram och tillbaka om vi skulle ta steget att lämna allt i Linköping för 1,5 år sedan för att flytta tillbaka till Karlstad, och nu 1,5 år senare har allt det slagit in! Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå riktigt så fort...

 

Idag var det igång igen med konflikt på jobbet. Som ledare ska man ta skitgörat.

Jag orkar inte skriva ned hela historien för det är verkligen på dagisnivå det ligger. Vilket också är sjukt irriterande.

Personen det handlar om har noll självinsikt dessutom som inte gör saken bättre.

En normal människa som får höra att denne gjort fel i förhållande till hur du möter dina kollegor borde normalt sett reagera med ånger och bli ledsen av att folk uppfattat det så. Den här människan fokuserar bara på VEM som är en "skvallerbytta" och syndabock. 

Det som känns svårt är att personen jobbar på mitt barns avdelning.

Som mamma känner man en viss oro över konsekvenserna av hatet jag känner riktas mot mig också ska överföras till mitt barn. Med tanke på den bristande professionalitet som jag sett hittills blir man klart orolig!

Ögonen var helt kolsvarta och om de kunde dödat hade jag inte skrivit i denna stund.

 

Imorgon är det på´n igen.

 

Vi såg en så härlig film i helgen, "En oväntad vänskap" (The Intouchables). En fransk film om två män och deras vänskap. 

 

 

Så se den!

Den här helgen har passerat i 110!

Fredagen bjöd på restaurangbesök med kollegorna - jättekul att äntligen ses utanför jobbet, men tyvärr blev ena kollegan sjuk och jag själv var lite för trött för att njuta av kvällen fullt ut. På lördagen hann jag inte ens kliva ur sängen förrän min ena syster ringde och frågade om jag kunde vara barnvakt. Det var ju inte precis vad jag hade planerat för dagen men med tanke på hur sällan jag passar dem så ville jag inte säga nej, så en timme senare anlände mina två syskonbarn. Det blev några timmar med legobygge, TV-spel, muffinsbak och lunch innan mamman och pappan kom tillbaka för att fika och hämta barnen.

 

Innan de hade hunnit åka kom min andra syster med sina två barn för att jobba vidare med ett litet projekt vi påbörjat, så det blev några timmars systuga innan hon begav sig hemåt och vi fick börja förbereda för lördagskvällens gäster. Det blev en snabbstädning innan det ringde på dörren och våra kompisar anlände för vår vintergrillfest - och underbara som de är kom de med en inflyttningspresent i form av en stor, fin grill! Så de där tråkiga engångsgrillarna kunde vi skippa. Det blev en kväll med mycket god mat, prat, och mys fram till klockan hann bli 01.40 då de begav sig hemåt och jag stupade i sängen.

 

Idag fick det bli en lång sovmorgon med mycket mys i sängen innan vi orkade oss upp. Väl uppe blev det en skogspromenad ute i kylan för att möta upp min pappa som skulle komma på snabbfika. Det var verkligen vinter i luften då det var -12 grader och en klarblå himmel.

När pappa väl åkt, hoppade vi in i bilen för att åka och köpa lite julstjärnor(blommor) för att kunna börja julpynta här hemma, något vi inte alls hunnit med. Men i samma stund som vi kom tillbaka hem anlände nästa gäng med fikagäster i form av Ts föräldrar och syster - det var jättemysigt då vi inte hunnit ses på länge!

 

När de väl åkt hoppade jag själv in i bilen för att hämta upp mamma och åka till vår bekant som skulle färga och plocka våra fransar och bryn, och där blev vi kvar någon timme så först när klockan var halv 8 kom jag hem och kunde sätta mig ner i soffan. T hade åkt till ett par kompisar för en spelkväll så nu sitter jag här ensam och bara njuter av en lugn stund för första gången på hela helgen. Det är riktigt mysigt då T hunnit sätta upp vår nya fina adventsstjärna i fönstret, och brasan var tänd i kaminen, och jag har tänt första ljuset i staken. Nu ska jag gosa ner mig ordentligt i soffan för att titta på senaste avsnittet av favoritserien Downtown Abbey och försöka ladda batterierna inför den kommande arbetsveckan...

 

Hoppas ni andra haft en lika rolig men kanske lite mindre intensiv start på december :)