Hakuna Matata

Idag fick vi veta att den där underbara tvåan med det perfekta läget är vår!!!!!
Nu ska vi bara få svar om när vi kan flytta in, det ursprungliga tillträdersdatumet var 1 augusti men eventuellt kunde vi få ta den redan i mitten på juli och det passar ju ännu bättre i så fall! I och med det så har vi ju i stort sett löst Pepsiproblemet då T kommer kunna åka hem och rasta honom på luncherna, men jag har också fått två svar på min annons där jag sökte dagmatte så vi kanske ha en dagmatte någon enstaka dag varje vecka bara.

Nu ska jag pusta ut och njuta i sommar. Jobb kommer fixa sig, sen är frågan om det blir vikariejobb eller fast tjänst....

Fy va det är tråkigt att vänta på besked!
Jag vill veta nu, nu NU om lägenheten är vår! Det vore så fantastiskt skönt om jag fick slippa tänka mer på den saken, då skulle jag kunna slappna av på riktigt i sommar.
Medan jag väntar på svar (som vi knappast lär få förrän tidigast imorgon) så har jag egentligen massor jag måste göra men det finns ingen lust eller energi till att ta tag i och göra det. Imorgon har jag ett fulltecknat schema så det lär jag knappast hinna med särskilt mycket heller. Först är det jobb som gäller, sen måste jag hem och gå på en långpromenad med Pepsi innan han och jag åker till veterinären för att kolla upp hans utslag som har spridit sig och han kliar sig mer och mer. Kanske finns det inget att göra men då kan jag lätta mitt samvete med att jag i alla fall gjort vad jag kan för att bättra det. Efter veterinären blir det raka vägen hem och sen tillbaka till jobbet för en trivselkväll med alla föräldrar, och sen vidare in mot stan för middag med kollegorna.

Och sen är det redan onsdag och då är det raka vägen mot Karlstad som gäller igen efter jobbet!

Nu är jag hemkommen efter ännu en helg i karlstad. Det blev en väldigt lugn helg då vi inte hade någon direkt energi eller fantast för att ta oss för något direkt. Det enda vi hade planerat var två lägenhetsvisningar. Den första var på lördagen, en trea uppe på Långtäppan. Den lägenheten var väl mest som "reserv" då varken jag eller T är lockade av området. Det visade sig i alla fall att det var en toppenlägenhet, nya fina luckor i köket, nya tapeter helt i min stil i hela lägenheten, en stoooor balkong, och toppenbra planlösning då det var två sovrum och ett utrymme i asnlutning till hallen som var perfekt som arbetshörna så det kändes nästan som en 4:a. Det var nästan jobbigt att den var så himla bra då vi som sagt egentligen inte vill till den delen av stan.
Idag var det dags för visning nummer två, denna gång en tvåa i Mariberg/Viken. Med tanke på många av de bottennapp vi varit och tittat på tidigare så var väl inte mina förväntningar skyhöga precis...

Jag hann i stort sett bara kliva innanför dörren innan jag var kär, den kändes så himla rätt! Hallen var stor precis som jag vill ha det, vardagsrummet var rymligt med plats både för soffa och matsalsbord, och det var en fin fiskbensparkett på golvet, precis som jag vill ha det, balkong fanns och den var det ganska bra storlek på, varken liten eller stor. Sovrummet var helt okej storlek, vi får plats med vår stora säng utan att det skulle kännas jättetrångt. Det som var mindre bra var att det var ett yttepyttelitet kök. Men med tanke på att vi kan ha matplats i vardagsrummet kan man ju istället göra köket till enbart ett arbetskök. Badrummet var också väldigt litet men det kändes också okej då fördelarna med lägenheten vägde upp i mina ögon, den var helt enkelt charmig med sin gamla stil, och det är ett litet trapphus med bra grannar enligt nuvarande hyresgäst, och stadsdelen är helt perfekt för oss med många fina promenadstråk och jättenära till Ts jobb vilket gör att dagmatteproblemet löser sig självt då T kan åka hem och rasta Pepsi på lunchen och det känns som en lättnad då det varit ett orosmoln som hängt över mig.

Nu är det bara att hålla tummarna för att vi faktiskt får lägenheten men det bör vi få veta i början av veckan så håll tummarna åt oss!!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen... just nu går dagar och veckor så jäkla fort!
Jag hälsade på kompisen M i tisdags och när det var dags för mig att bege mig hemåt igen så sa jag att vi måste ju hinna med en sista träff innan jag flyttar och jag började rabbla upp tänkbara datum men kom inte särskilt långt då jag insåg att det faktiskt inte finns så mycket tid kvar!!! Just nu har jag planerna klara för varje helg innan flytten även om det är väldigt lösa planer. Den här helgen ska jag hem till karlstad eftersom vi har fått två lägenhetserbjudanden så vi ska gå på visning av de så vi kan lämna svar. Sen blir det karlstad igen redan på onsdag då det är långledigt ända till och med måndag! Helgen därefter hade jag nog tänkt vara kvar här och packa... MEN då visade det sig att bloggkollegan med sin lilleman skulle till Karlstad just den helgen och det kan jag ju inte missa så då blir det karlstad igen (tror ni jag kommer va trött på att resa eller?!?!). Tittar man på helgen som kommer därefter så är det redan helgen innan flytt och då är det ju dags att ta tag i packandet på allvar och städa så mycket man kan göra på förhand. Sen är det hem till karlstad igen för midsommarfirande och tillbaka till Linköping på lördagen för att fixa det sista innan lastbilen och päronen kommer på söndagen!
Sen ska jag bara njuuuuuuta av att slippa alla de här #)=/¤)(&")(!)(/!)(/&%!&¤ bilresorna som det blivit en alltför stor dos av under den här våren.

När jag nu kommit till insikt om hur kort tid det är kvar av min tid i Linköping, så har även stressen infunnit sig även vad gäller jobbet. Att hinna med att avsluta portfolios för mina ansvarsbarn, att se till att jag är färdig med mina ansvarsområden så att den som tar över har koll på läget. I nästa vecka har vi avslutning av våra grupper på förskolan så under min planering idag plockade jag ner allt på vår "gruppvägg", där vi har kort och teckningar, info om våra aktiviteter och annat dylikt. Jag måste erkänna att det var riktigt jobbigt och jag blev nästan tårögd för det kändes så definitivt. Vår barngrupp har varit tuff men de är alla underbara individer som har funnit en plats i mitt hjärta, och vissa av dem har självklart rotat sig mer än andra.
Härligt nog så hann jag i alla fall med en hel del av min to-do-list på min planering idag men jag har fortfarande några viktiga punkter kvar att ta hand om och tyvärr inte så mycket planeringstid till förfogande men någon tid ska jag nog kunna hitta.
Sen känner jag att jag vill hitta tid till att kopiera och samla på mig alla bra tips och bra material som jag haft fri tillgång till när jag jobbat, och ta med mig det för även om man tror att man kommer ihåg så vet jag att mycket gärna glöms bort.

Nu ska jag ta tag i packande, diskande, betala räkningar, gå ut med sopor, vattna och allt annat trist som måste göras varje gång jag åker bort! Natti natt på er, och håll tummarna för att de här lägenheterna är något att ha...!

Den 11 november är det äntligen dags för fjärde filmen Breaking Dawn i The Twilight Saga. Kan jag ska jag försöka ta mig till Karlstad så kan vi gå på filmen tillsammans! Glädjer mig väldigt till bröllopet. Tyvärr tycker jag alltid att filmerna inte ger den bild som jag har från böckerna men hoppet är det sista som överger sägs det.

Jag har hört att det att vara småbarnsförälder kan beskrivas som "slitsamt". Tillåt mig skratta.
Slitsamt är faktiskt ett väldigt milt uttryck ;)
Nu råkar jag ha sådan tur att min son är frisk och en pigg pojke men även han har sina sidor.
Han har nämligen lyckats vända på dygnet. Barnmorskan sa att det kunde bero på att jag mest var vaken under nätterna i slutet på graviditeten och att han tagit efter detta. Jag skyller mer på J som är en nattmänniska och detta helt enkelt beror på gener. I alla fall så sover lillen hela dagarna, jag väcker honom var tredje timme för käk och sedan sover han vidare. Men när klockan slår 00.00 så vaknar han. Då hjälper ingenting. Han vägrar ligga i sin säng eller vagn. Det enda som kan hjälpa är att man (oftast jag eftersom J jobbar) håller honom i famnen och vaggar eller att han får ligger med kroppskontakt, han sover inte men han KAN vara tyst. Jag ger honom mat och han äter tills han spyr men beter sig som om han är lika hungrig heeela tiden. Därför försöker jag med napp men den åker självklart ut var femte sekund och då blir han förbannad. Så nätterna/mornarna går mest ut på att försöka hålla den lilla ettertaggen tyst så att huset i alla fall får sova. Vid 10 tiden så brukar han slockna igen och mamma (jag) kan få sova. Man blir verkligen frustrerad när klockan visar fyra på morgonen och du känner dig så trött att du snart svimmar och så ser man ner på det lilla knytet man har i famnen som suger febrilt på sin napp och inte har någon som helst ro i kroppen. Men det är bara tillfälligt, jag bara längtar tills vi har bättre rutiner och han får sova om nätterna.

När mamma/mormor var här sist kom hon med paket till lilleman! En Barbapappa-mobil till spjälsängen som spelar musik. Lillen har faktiskt visat tendenser till en tyst minut när den spelar under natten, så förhoppningsvis kommer den hjälpa :) Och så fick han den fina stora Barbaskön mjukisen som jag önskade till oss. Gotta love Barbapappafigurerna!

Jag har beställt Barbapappaböcker som vi ska läsa! Det ska börjas tidigt!

Till mig själv blev det härliga "tjejfilmer" som jag ska njuta av. Jag älskar Jane Austen!

Stolthet och fördom både BBC dramatisering och nya versionen med Kiera Knightley samt Emma, Elizabeth och Shakespeare in love!

Hej mina vänner!
Bara för att jag skrev att vi har haft det så soligt och fint hela våren så har vi nu istället grått och blåsigt :p Nädå, man har väl egentligen ingen rätt att klaga så länge solen tittar fram lite då och då mellan molnen och man slipper det riktiga regnet.

Igår kväll satt jag här hemma och var lite depp över att vi fortfarande inte har något klart inför flytten. Fortfarande ingenstans att bo, fortfarande inget jobb, och inte en enda människa har svarat på min annons på karlstadtorget.se där jag börjat leta dagmatte till Pepsi! Nu har vi till och med börjat söka lägenhet i de områden jag inte vill bo egentligen, så ifall inget annat löser sig så hoppas jag att vi får en trea på Långtäppan som ändå är en del av Rud jag kan tänka mig.

Idag fick jag dock ett sms från T som talade om att jag kanske slipper flytta dit då vi fått ett lägenhetserbjudande på en 2:a på Marieberg/Viken!! Allra helst vill vi ju ha en trea men om jag får välja mellan en tvåa i en del av stan där jag vill bo, och där det dessutom inte vore några som helst problem för T att åka hem på luncherna för att rasta Pepsi (skulle ha en knapp kilometer till jobbet om vi får lägenheten), eller en trea i en del av stan jag absolut inte vill bo så väljer jag helt klart tvåan. Det värsta som kan hända är ju att man får flytta igen om något år! Så nu får vi se om vi kanske kan få gå på ännu en lägenhetsvisning i helgen och förhoppningsvis är den bra så att jag kan tänka mig att ta den!

För övrigt så händer inte mycket. Lilleman här hemma har fått någon hudåkomma som jag inte vet vad det är. Det började med att han hade små skorvor(som sårskorpor fast utan sår) i pälsen på tre olika ställen, sen försvann en del helt, och nu var han lite knottrig på ett av ställena där han hade sådana. Idag såg jag dessutom att det området framme på halsen varit skorvigt nu inte har skorvor men det var alldeles fuktigt som om det varade fast det inte är något sår?! Ringde i alla fall veterinären för att höra om hon tyckte jag skulle boka en tid, men efter lite diskuterande hit och dit så kommer jag testa med att ta bort fästinghalsbandet först och se om det är det som spökar. Sen trodde hon även att min egen teori om att det skulle vara stressrelaterat (han är orolig och slappnar inte av på samma sätt sedan T flyttade) absolut kunde vara trolig. Så nu ska jag ge det en vecka så får vi väl se om det får bli ett bokat veterinärbesök eller ej.

Nu ska jag lägga mig och vila lite och sen ska jag åka och hälsa på vännen M i hennes nya hus... kan tänka mig att jag kommer bli grön av avund :p

Garderoben är rensad (nåja... nästan hela i alla fall!)!
Hunden är badad OCH trimmad (här snackar vi säkert 4 h jobb och en ond rygg)!
Tvätten är tvättad!
Motioneringen avklarad (har lyckats ta mig ut på tre långpromenader i solen under helgen)!
Lägenheten är dammsugad!

.... trots en heeeeeeeel del slappande så har jag ju faktiskt lyckats få en del grejer gjorda :)

Imorgon är det dags för en ny jobbvecka men det känns faktiskt helt okej. Just nu går tiden så himla fort och jobbet rullar på med härliga dagar. Jag tror att det härligt soliga vädret vi haft i stort sett hela våren hjälper en hel del då det blir mycket utevistelse och då har barnen lekt så himla bra att det nästan inte varit några konflikter alls... skönt att slippa gå runt och vara den där tjat/surtanten och istället bara vara med barnen och göra roliga saker.
Till helgen blir det en Karlstadtripp igen, och det ska bli så skönt att få träffa T.

Pratade med honom förut och han hade hört att det tydligen var anställningsstopp av förskollärare i Karlstad just nu!!!! Snacka om dålig tajming för min del.... Så nu håller jag mina tummar ännu hårdare för att min ansökan i grannkommunen ska leda någon vart....!

Idag är det lördag, denna underbara dag man går och längtar efter hela arbetsveckan. Jag har tyvärr slösat bort den fullständigt, känns som att jag suttit i fåtöljen hela dagen även om det inte är riktigt sant. Dagen började onödigt tidigt då Pepsi tyckte att det var morgon redan kl 9, och jag var väl egentligen inte dödstrött då heller så jag såg ingen anledning till att försöka ignorera honom. Istället klev jag upp och vi tog en promenad i solskenet. Vi gick till områdets motionsspår och väl där blev jag lite sentimental då jag helt plötsligt kom att tänka på Pepsis allra första dagar hos oss då jag tog med honom dit för en promenad, och jag var så himla glad över att äntligen vara hundägare. Nu är det nästan exakt två år sedan han kom till oss...
Det blev ännu en långpromenad på eftermiddagen och ännu en gång blev jag sentimental. Helt plötsligt översköljdes jag av minnen från vår tid här i Linköping och alla mina minnen fick ett härligt skimmer över sig, helt plötsligt har jag glömt alla dagar jag mått dåligt och bara längtat härifrån, istället bara njuter jag av det jag ser runt mig och tycker att det är så fantastiskt fint här i Linköping och börjar fundera på om man gjort rätt val som lämnar den här underbara staden och mitt fantastiska jobb....

Jag har bott här i Linköping i nästan 6 år (!!!!!) och en stor del av den tiden har jag faktiskt mått ganska dåligt, särskilt under studentåren då jag kände mig väldigt ensam och mitt självförtroende sjönk ännu lite mer. Nu när det snart är dags att lämna staden så är det skönt nog inga minnen jag verkar ta med mig, istället kan jag bara komma att minnas de bra sakerna, dagar och känslan när jag känt mig glad och lycklig... Jag kom till Linköping med enbart en ryggsäck, utan någonstans att bo, och fick spendera första vecka på ett så kallat nödboende för studenter.

Det var i Linköping jag kämpade och fick min lärarexamen efter fyra års studier, det var i Linköping jag fick mitt drömjobb och då menar jag inte bara att jag fick ett jobb jag är utbildad för utan att jag fick tjänst på bästa tänkbara förskola med en fantastiskt bra chef som stöttat och pushat mig till att hela tiden göra mitt bästa, en förskola med fantastiska kollegor som jag skrattat så tårarna runnit vid fler tillfällen än jag kan räkna, som har lärt mig massor om vad det innebär att vara en bra pedagog, en barngrupp som har utmanat mig mer än vad jag ibland trodde att jag skulle klara av men som i slutändan visat mig att jag är stark och att jag klarar mer än vad jag tror, men också fått mig att inse att jag trots allt inte är mer än människa... trots det enorma lugn och tålamod jag så ofta fått "beröm" för så har även jag en gräns och att det är viktigt att faktiskt lyssna till sig själv och sätta stopp innan det är försent, innan man mår för dåligt för att orka vända det hela till något positivt.

Jag har under den tid som jag bott här fått prova på att bo med främlingar som till slut blev vänner, det var i Linköping jag och T tog nästa kliv i vårt förhållande och blev sambos då vi flyttade in i en liten 1:a och tvingades bo tillsammans första veckan utan toadörr (!!), vi stöttade varandra, vi gick varann på nerverna och vi blev nykära.

Efter att ha hjärntvättat T i flera år så fick jag honom till slut att tycka att det vore en bra idé att skaffa hund, och vi blev till slut hundägare då Pepsi kom in i vårt liv, en underbar hund som fått oss att slita oss i håret mer än en gång då han har en egen vilja och då han var ganska ofostrad. I och med hans inträde så ändrades något inom mig och jag slutade se mina föräldrar och syskon som min familj, min familj var nu i första hand T och Pepsi, det var de som blev min familj.

Det var i Linköping jag bodde när jag fick köpa min första bil, något man längtat länge efter, det var i Linköping jag bodde när den där härliga dagen kom när vi började titta på förlovningsringar i stan... känslan av att prova ringar tillsammans var fantastisk och kändes nästan lika stor som själva förlovningen, det var ju också här vi bodde när vi åkte till Prag och faktiskt förlovade oss, det var här vi bodde när diskussioner fördes här hemma om att kanske försöka flytta tillbaka till Karlstad och nu står vi här...

Jag bär med mig så många fina minnen och jag har under båda promenaderna ute idag gått med en känsla av vemod att jag ska lämna den här underbara staden bakom mig, att jag snart går mina promenader här för sista gången för är det något jag verkligen förälskat mig i här så är det naturen, det gröna Linköping, de öppna fälten, eklandskapet, de stora stenarna, den ständiga närheten till naturen då det är en stad som bevarat många grönområden mellan stadsdelarna.

Jag har insett att den dagen när flyttlasset är lastat om cirka en månad, när lägenheten är städad, och vi ska åka mot Karlstad och lämna Linköping bakom oss, så kommer det vara oerhört blandade känslor inom mig... en spänning och nervositet inför att flytta till Karlstad, att lära känna stan på nytt och försöka bygga upp ett socialt kontaktnät... och det faktum att jag lämnar så mycket fint och bra bakom mig i Linköping...

Fina Gamla Linköping, med sin härliga atmosfär och känslan av att ha rest bakåt i tiden.
 
 
Fina Göta kanal...

Hejhej!
Nu har det hänt grejer här som Sandra redan har avslutat ;)
Jag tänkte ta mig tid att skriva ner det jag minns av min sons födsel, så varning för ett långt inlägg!

Jag och J spenderade sista tiden i "ledighet" så vi hade mer eller mindre vänt på dygnet pga Discoverys alla överlevnadsprogram som gick på nätterna. Vi somnade därmed va 6.00 lördagmorgon den 7 maj. Jag vaknade med ont i magen kl 8.00 (alltså jäkligt trött). Jag spenderade morgonen med att springa på toaletten men inget resultat alls! Jag kunde varken ligga, sitta eller stå utan att få ont. Dessutom ville jag inte väcka J eftersom han skulle jobba kväll. Men så precis när jag la mig ner i sängen, så försiktigt som jag kunde kom det en värk och J som är en tungsovare vaknade. Han kunde inte somna om igen efter det om vi säger så ;) Jag beslöt mig för att ringa till förlossningen och de ville att jag skulle komma in och kolla i alla fall. Vi fick inte tag i min pappa så jag ringde styvmor L som mer eller mindre fick smått panik. Jag själv var cool-lugn vill jag påpeka. Det var ju bara den 7:e och alla förväntade sig att jag skulle gå över tiden (vilket jag utgick från också). Så jag tog mig en dusch och gjorde lite frukost. När jag kikar ut från fönstret ser jag L komma springande över parkeringen, haha...

Vi tog med resväskan (i fall att!) och åkte till sjukhuset. Där fick jag lägga mig i ett rum.... det första jag gjorde när jag såg alla apparater och den där jäkla sängen var att börja böla. :)) DÅ kände jag lite ångest-panik-fyfan-ska-jag-gå-igenom-det-här-känsla. Plus det lilla faktum att jag hatar sjukhus. Menmen det gick bra, jag var öppen 2 cm och sköterskan sa att vi kunde gå och ta en lunch så gör vi ytterligare en undersökning sen och avgör då om ni ska stanna kvar. Det var INTE kul att sitta i en cafeteria, visserligen sjukhusets, med smärta. Jag gick runt, in och ut men värkarna gjorde lika ont för det :P

I andra undersökningen beslöt de att vi skulle stanna kvar. Jag la mig i sängen och sköterskan frågade hur jag hade tänkt kring bedövning. Jag som hade rådfrågat alla kvinnor i min närhet sa att jag bara tänkt lustgas. Sköterskan sa att jag skulle säga till när jag tyckte det var dags för det. Jag vet inte hur länge jag låg där men det kändes som 5 minuter innan en värk kom och jag i all smärta försökte få J att förstå att jag skulle ha lustgas NU MED EN GÅNG, för jävlar vad ont det gjorde. Jag fick ytterligare slangar runt mig (du får så många slangar och sladdar att det är helt sjukt). Fan vad gött det var att dra i sig gasen vill jag lova men jag upptäckte väldigt fort att lustgas inte alls var så bra som alla sa, det gjorde ju fortfarande sjukt ont! Jag bad därmed om epidural.

Vad som hände resterande tiden är lite suddigt. Jag minns faktiskt inte så mycket.
Det tog lång tid innan läkaren kom och satte epiduralen. Jag skulle sitta upp och fick absolut inte röra mig, detta var jobbigt och jag fick ju värkar under tiden dessutom. När epiduralen var satt satte de dessutom dropp för att påskynda födseln också. Det visade sig snart att epiduralen inte fungerade och hade satt sig fel. Jag fick inte alls något smärtlindrande, dessutom gjorde droppen att jag hade värkar konstant hela tiden utan paus. Det var nämligen så att droppen gjorde att jag öppnade mig lika mycket på 50 min som det beräknas göra på 4 timmar. Vilket förklarar min minneslucka. Under den här perioden vet jag inte vilka som var inne i rummet men det var många som kom och gick. J mådde inte bra eftersom jag skrek nonstop in i lustgasen. Det var extremt jobbigt att inte kunna trycka, eftersom jag visste att jag inte var öppen nog och inte ville spricka. När väl läkaren kom tillbaka för att sätta ny epidural sa de att nu var det snart över så det är ingen ide. Jag hade ju haft ont så länge att jag tänkte att om det ändå snart är över så kan jag väl stå ut lite til då. Big mistake.

Det tog lång tid för mig att öppnas. De undersökte mig hela tiden kändes det som (då kör de fingrarna upp mellan benen och känner efter). Dessutom kunde de inte alltid komma överens om hur mycket öppning det var så då fick någon annan också känna efter. Det sjuka är att man bryr sig inte för fem öre när man ligger där. Jag frågade hela tiden om det var 10 cm än så jag kunde trycka men ikke. Jag försökte med att sitta på alla fyra över en sackosäck men det hjälpte inte.

Tills slut fick jag en ny epidural. Då fick jag ligga på sidan medan en ny läkare satte in nålen i ryggen. Att vara stilla denna gång var ännu värre, men denna gång fungerade det. Vilken befrielse vill jag lova er. Nu kunde jag 1) Andas igen 2) Se vilka som var i rummet 3) Äta. När epiduralen satt för andra gången gick allt tusen gånger fortare, bättre och allt var bara så mycket trevligare. När jag väl var öppen 10 cm ville inte min son ut längre. Efter varje värk åkte han nämligen tillbaka upp i bäckenet. Det resulterade i att han riskerade syrebrist och de beslöt att ta honom med sugklocka. När vi väl var här stod J vid mitt huvud, och jag höll mina armar kring benen (liggandes på rygg) och tryckte. Det var ingen smärta utan det kändes bara skönt att få trycka. Under den sista värken sa barnmorskan att nu var värken snart slut, men jag kände att nu jävlar och tryckte till med mina allra sista krafter. Klockan 00.51 kom min son ut!
Efter att ha sovit 2 timmar natten innan och spenderat 17 timmar på att förlösa min son var jag jävligt trött.
Det var riktigt häftigt att få min lilla Jacob placerad på bröstet. Jag har aldrig sett J så rörd. Tårarna bara rann på honom. Vilken glädje det var!

Jag bara låg där medan de tryckte, sydde och höll på. Det enda jag såg var min lilla son :)

Det var min förlossning i stora drag. Som sagt, idag minns jag inte mycket. Det var förmodligen vad som kan kategoriseras som en jobbig förlossning, men jag återhämtade mig jättefort och det var värt varenda minut. Så min rädsla för att föda är borta, men personligen röstar jag för epidural!

Min son var beräknad till den 8 maj, den 8 maj kom han också. :)

På söndag eftermiddag kom familj och vänner förbi och vi fick äntligen visa upp vår lilla älskling. J åkte hem på kvällen till Åsa och jag sov!

Måndagen spenderades med att lära sig amma och sova. ;) På natten när J återigen var hemma fick jag det hemska beskedet att allt inte stod bra till med Jacob. Jag blir tårögd bara av att tänka på hur det var. Sitta själv på ett litet sjukhusrum med min lilla son i famnen gråtandes över att han inte mådde bra. Jag ringde J som kom så fort han kunde. Läkaren berättade att Jacob hade risk för blödningar och låg på gränsen till gulsot. Antingen hade han en infektion eller så kunde det också bero på att vi har olika blodgrupper. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jacob spenderade natten på nyföddsintensiven. Jag låg panikvaken i min sjukhussäng och J halft sovandes på extrasängen brevid. Jag har aldrig varit så rädd i mitt liv. På tisdagen fick vi flytta över till intensiv avdelningen eftersom värdena fortfarande var dåliga. På morgonen träffade vi överläkaren som sa att det fortfarande inte såg bra ut och vi skulle stanna längre. Jag grät hela tiden. De sa till oss att ta lunch medan de tog Jacob.
När vi kom tillbaka upp gav de beskedet att de nya värdena var så pass mycket bättre att vi kunde åka hem men fick stanna en natt till om vi ville för säkerhetens skull, vilket vi gjorde men då sov jag tusen gånger bättre :)

På onsdag fick vi äntligen åka hem, med vetskapen av att Jacob mådde bra dessutom. Han var fortfarande gul men åt som bara den och verkade pigg!

Åsa tog emot lillen bra, hon var självklart nyfiken men mest glad att se mig tror jag. :) Idag bryr hon sig knappt, men kommer det någon "ny" in så är hon med och passar på att Jacob har det bra. Gråter han tittar hon till att någon av oss tar han om honom.

Nu blir det amning och pizza!

Ha en trevlig kväll

Det var rätt beslut att stanna i Linköping den här helgen....


....men oj vad jag saknar Tobias.... :(

Dagarna rullar på i samma snabba tempo... just nu är jag i en period då det känns som det är måndag, fredag hela tiden, vardagarna går så himla fort, och det är så himla skönt!!
Helgen som gick var jättehärlig... T var här och det blev som sagt en hel del shopping, både lördag och söndag för både mig och T så det var riktigt roligt. Vi lyckades också hinna med att gå på biofilmen Water för Elefphants, en okej film som jag blev lite besviken på men det kanske snarare berodde på mina höga förväntningar. Vi passade också på att packa lite mer inför flytten vilket känns väldigt bra då det trots allt bara är en månad kvar, och som det sett ut hittills  och som det troligtvis kommer se ut framöver så är jag ju i Karlstad på helgerna, och under veckorna är jag för trött för ha lust med sånt.
Tyvärr avslutades helgen på ett trist sätt... När T var redo för att hoppa in i sina föräldrars lilla Peugot som han lånat över helgen så upptäcker han att någon slängt en gigantisk sten på vindrutan så det var ett hål + att hela rutan var spräckt. Så istället för att ägna tre timmar åt bilåkning mot Karlstad blev det tre timmar i telefon för att ringa polis, försäkringsbolag, hans föräldrar, bärgning, bilfirma som kunde byta ruta och som dessutom kunde byta den snarast möjligt. Eftersom vi upptäckte det sent en söndags eftermiddag så var det ingen som kunde ordna det så han fick stanna över natten och få bilen lagad på måndagsmorgonen... så det blev en dyr helg med mycket klädinköp och sen då DESSUTOM självrisken.

På måndagen var det dags för den årliga trippen till Rimforsa Strand med jobbet då det var dags för sommarfest. Det blev en riktigt rolig kväll med god mat, gott vin (till och med enligt min smak som inte är någon vinfantast), tävlingar och urhärligt sällskap!! När klockan var 1 hade de flesta gett upp och gått och lagt sig och jag och min rumskompis gjorde detsamma när vi såg chefen tacka för sig. Det var riktigt tungt när klockan ringde morgonen efter och det var dags för studiedagen att börja :p Men en effektiv dag blev det trots sömnbristen. Studiedagen avslutades med ett överraskningsmoment då våra hälsoinspiratörer tagit dit en Zumbainstruktör så jag och alla mina kollegor fick testa på 30 min Zumba och det var såååå roligt, roligast var dock att se min manliga kollega och min manliga chef dansa loss då det var mycket skaka rumpa/tuttar. Jag ska dock inte uttala mig då min totala brist på koordinationsförmåga antagligen gjorde att jag såg ganska rolig ut jag med!

Nu är det snart helg igen, och det här är faktiskt första helgen som jag och T inte ska träffas då jag bestämt mig för att stanna i Lkpg och han i Karlstad. Jag känner att jag är lite för trött då jag dels var borta som sagt hela måndag och tisdag, sen jobba jag sent idag då det var min tur att stänga och det är det också på fredag. Så det här får bli en pysslarhelg, tänkte ge mig in på det massiva projektet att rensa min garderob nu inför flytten + frisera Pepsi. Ingen av projekten är något jag ser fram emot men båda är lika nödvändiga så det är väl lika bra att få det avklarat.
Vad gäller bostad finns tyvärr forfarande inget nytt att rapportera :(
Idag hade det i alla fall kommit ut en jobbannons inför hösten som jag ska söka, förskollärartjänster i grannkommunen så förhoppningsvis kanske det i alla fall kan leda någon vart även om det kanske inte är en komun jag vill bli särskilt långvarig i...

Hej mina vänner!
Ännu en dag med sol, så härligt! Min dag började perfekt med en rejäl sovmorgon, väcktes av att min älskling kom och väckte mig efter sin promenad med Pepsi... med andra ord kunde jag lugnt gå upp och sätta mig direkt vid frukostbordet istället för att gå ut på morgonpromenad direkt.
Planen för dagen var att shoppa. Både jag och T är i behov av kläder och skor så vi åkte in mot stan. Där var det hur mycket folk som helst, var tydligen studentparad med massa olika studentorkestrar så det var riktigt mysigt trots allt folk, och folket höll sig borta från affärerna. Inte nog med att det var sol och liv och rörelse på stan, det blev i slutändan en hel del shoppat för en gångs skull! Både jag och T kom hem med 2 par shorts och ett par skor, sedan fick jag med mig ett linne och T fick med sig två pikétröjor. Nu ska vi bara prova igenom allt och se till att allt sitter lika bra här hemma som i affären. Imorgon blir det eventuellt mer shopping fast lite annan shopping då T behövde grejer till sin cykel.

Under eftermiddagen har vi varit iväg till ett motionsspår där jag och Pepsi tog en rask promenad på 5km- spåret medan T sprang 7,5km. Nu ska vi snart äta lite grillad kyckling och sallad och till efterrätt blir det premiär för årets första jordgubbar som ska doppas i chokladfondue, ska bli så himla gott! Vi har även hyrt filmen Cornelis, så det blir en riktig myskväll.

Hoppas ni njuter lika mycket av helgen som jag gjort!
Ha en härlig kväll...

Japp... precis som rubriken antyder har jag nu gett mig in på ännu ett försök att göra vissa förändringar i mitt liv. Jag har dragit på mig alldeles för många kilo och är alldeles för slö nu för tiden! Som vanligt när jag försöker göra hälsosamma förbättringar i mitt liv så måste jag av någon dum anledning börja på en måndag! Det har väl börjar sådär... jag har lyckats hålla mig ifrån alla former av sötsaker under veckan vilken är en bedrift när vi pratar om mig och min kärlek till choklad :p Jag har försökt att äta lite mindre... inte för att banta men att ta lite mindre portioner och vänta innan man tar nästa så man hinner känna när man blir mätt... det är ännu en bedrift i min värld då jag näst intill hetsäter, särskilt på jobbet då jag blir stressad av att äta tillsammans med barnen som hela tiden pockar på ens uppmärksamhet.  Jag har också köpt hem vaniljyoghurt och lite frusen frukt så jag kan göra smoothies igen då det är gott och perfekt som mellanmål... särskilt när sötsuget sätter in.
Vad gäller maten har jag med andra ord fått det att funka ganska bra den här första veckan. Sämre är det när det kommer till att röra på sig, jag har bara kommit ut på en enda långpromenad den här veckan :(
Jag försöker dock att fokusera på mina framgångar och tänker att man får ta det stegvis... när jag fått in matvanorna så kan man på allvar ta tag i träningsbiten.

Nu ska jag tvätta och köra ett varv med dammsugaren. Imorgon kommer T hit för att spendera helgen med oss. Det känns riktigt skönt. Vi hade tänkt oss ett varv på stan då vi båda är i behov av lite nya kläder. På måndag är det även dags för årets sommarfest med jobbet och som vanligt vill man ju ha ett helt nytt ombyte ;)

Hej!
Då har vi kommit in i en ny vecka igen och jag är så glad över att dagar och veckor rullar på i ett ganska högt tempo i min värld. På söndag är det bara sex veckor kvar tills flyttlasset går mot Karlstad och det känns så himla bra. Längtan växer mer och mer för varje gång jag tvingas lämna Tobias på söndagseftermiddagarna när det är dags att återvända till Linköping och jag längtar massor efter att vi alla tre, jag, Tobias och Pepsi ska få bo tillsammans igen och dela vår vardag med varandra.

Helgen som passerat var superhärlig och jag fick en liten försmak på sommaren då jag spenderade någon timma på en filt ute på gräsmattan hos mamma och pappa tillsammans med en bok i solen, vi fikade med familjen ute på altanen och myste ute i sommarstugan vid vattnet ute på klipporna. Mysigast var lördagskvällen då vi för ovanlighetens skull valde bort en filmkväll med min syster och istället åkte ut i Ts sommarstuga där vi fick chansen att vara ensamma då hans föräldrar var bortresta. Det blev en jättemysig kväll i deras nyrenoverad sommarstuga som numera har ett nytt stort och härligt kök och ett fint vardagsrum med stora fönster med utsikt över vattnet. Så vi spenderade kvällen med lite god plockmat i soffan med ett öga ut mot vattnet och ett på Tvn  då vi kollade på filmen Ray. Det var bara så skönt att få vara bara vi tre...

Hur härligt det än är att få träffa T så har jag nästan helt bestämt mig för att inte åka hem den kommande helgen då jag är ganska trött, det sliter mer än man tror att åka så som jag gjort i stort sett varje helg. Min förhoppning är att T ska komma hit men det beror på om han får låna någon bil. Annars kommer det dröja tre veckor innan vi ses och det känns som en alldeles för lång tid!

Nu ska jag ta hand om mitt enorma diskberg :p

Vill bara kika in för att tala om att den efterlängtade lilla sötisen som bott i bloggkollegan Ls mage de senaste 9 månaderna valde att komma till världen natten mot söndag!!

Linda får själv berätta mer om sin lilla son men jag tänkte bara berätta att hon numera är mamma, så vi får väl se när hon har tid och lust att ägna sig åt bloggen nu när hon har en sån liten sötnos att mysa med hela dagarna ;)

Nu har vi köpt en bilbarnstol till lillen! Det blev en Maxi-Cosi Cabriofix.
Den kostade 1800 kroner och är väldigt lätt att bära/sätta fast i bilen. Stolen har fått bra resultat i krocktester så nu kan vi köra säkert till Sverige! :)
Det finns ett solskydd att dra fram också.

Lillen har fått sig nya kläder (igen) av mina arbetskamrater. De köpte i större storlek, han har ju en del smått nu :) Nu blir han skitcool i barnehagen!

Hola!
På söndag är det beräknad ankomst för lillen. Då är han 40 veckor! Tiden har faktiskt gått rätt fort.
Nu känner jag mig väldigt klar för födsel. Det är ingen dans på rosor att vara gravid. Jag har alltid varit osmidig men nu är det verkligen jobbigt. När det är jobbigt blir man väldigt lättretlig :P Kroppen är svullen och nu har jag gått upp närmare 17 kg varav 14 kg är efter jul! Usch amej! :P Benen är så svullna nu, jag är glad att det inte är strandtajm riktigt än ;) Var ut på stan med mamma i veckan, tänkte prova lite amningsvänliga kläder men kunde inte knäppa några skjortor över magen så jag får vänta tills han pluppat ut tror jag :) Blev därmed "billig" shopping i alla fall.
Jag fick köpt ett fotoalbum och fina stickers så nu ska jag göra ett fint album åt min son :) Längtar verkligen tills han kommer nu!

Denna vecka har jag storstädat toaletten, dammsugit, rensat skåp, ätit curry och gått flera mil (känns det som) men nothing happens! Väskan står färdigpackad och jag bara väntar. Minsta värk så hoppas jag på att det ska bli värre! Denna vecka har jag haft mycket förvärkar. Känns som mensvärkar och ni kan ju tänka själva vad irriterande det är att gå med. Det ska bli så skönt att kunna röra sig igen! :D Nu håller vi tummarna för att han kommer i helgen tycker jag.
Jag skulle verkligen uppskatta om jag slapp föda fredagen den 13, och med tanke på att pappa heter Jason (Friday the 13th-associationer-JA) så kan jag ju inget annat än att döpa min son till Omen i så fall :P. Det vill vi ju helst slippa!

Veckorna rullar verkligen på nu!
Nästa vecka har jag och Tobias varit särbos i två månader och jag får nog lov att erkänna att de två månaderna har gått ruggigt fort. Det värsta med den här tiden är ju helt klart saknaden men på en tät andra plats kommer min hälsa och mitt välmående för jag misshandlar verkligen min kropp när jag bor ensam genom att antingen inte äta något alls när jag är hemma eller att bara äta skit, och det där med att träna och motionera hittar jag ingen motivation alls till. Men jag lever på hoppet... att motivationen ska infinna sig när jag väl får vara tillsammans med T igen som hanterar livet som särbo åt det motsatta hållet och är ute och promenerar 1-2 h varje dag efter jobbet!
Jag har i alla fall accepterat att den här sommaren kommer spenderas i vassen :p

Imorgon är det fredag igen och härligt nog så är det min tur att sluta tidigt. Så vid halv två imorgon åker jag och Pepsi mot Karlstad. Väl framme där är det en lägenhetsvisning som står på listan. Vi har nämligen blivit erbjudna en trea på Kvarnberget (hyresrätt) som vi ska titta på. Det är en liten trea så min rädsla är väl att den ska vara FÖR liten. Men vi ska i alla fall titta på den...

I övrigt finns egentligen inga planer, kanske kan det bli en fikaträff med en gammal klasskompis som tydligen också var i stan denna helgen, sen kanske det blir lite mys ute i Ts sommarstuga om vädret är bra. Vi får helt enkelt se...Intressantast är ju i alla fall lägenhetsvisningen. Det vore så skönt att hitta en bostad nu, även om jag ännu inte känner någon panik över det hela.

Just nu närmar vi oss hela tiden min bloggkollegas BF datum och för var dag vi närmar oss desto mer och mer spänd blir jag i väntan på att just det DÄR messet/samtalet ska komma. Det är verkligen en konstig känsla när helt plötsligt ens nära vänner börjar skaffa barn. Jag längtar i alla fall efter att få se det lilla pyret få växa upp med världens bästa mamma <3

Snacka om bakslag när man pratar om vädret!!
Från nästan två veckor med sol, klarblå himmel och sommarvärme till pang boom snöstorm och -1 grad!!!!
Förhoppningsvis var väl det här den sista kylan för den här våren...

På grund av det rent ut sagt pissiga vädret, och en dag med kvällsjobb i form av personalmöte så får jag väl erkänna att jag varit en dålig matte och inte tagit med Pepsi på någon långpromenad. Jag tänkte försöka kompensera det med att ta med honom på en kvällscykeltur, den första för i år.

Så håll tummarna för att det går bra, och att inte dåren drar omkull mig!!

PS. Glöm inte gratta världens bästa bloggkollega som fyller 25 år idag!!!!!!!! DS.

Då var man inne i maj, min näst sista månad här i Lkpg och det är riktigt skönt. Jag kastas mellan separationsångest över att lämna den här härliga staden med dess underbara omgivningar, och mitt underbara jobb, till en längtan efter flyttdagen, att slippa vara särbo, att slippa alla långa och ensamma bilresor, att ha (nästan) alla nära och kära bara några minuter bort och att känna att jag har min lilla familj med mig, Tobias och Pepsi samlad och att vi får vara tillsammans igen!

Den här helgen slapp jag i alla fall att åka till Karlstad då mina föräldrar och Tobias istället kom hit och hälsade på, vilket var riktigt skönt då jag varit fruktansvärt trött den här veckan. Jag tror att allt flängande fram och tillbaka till Karlstad sliter en hel del på mig och jag har allt svårare för att slappna av på kvällarna samtidigt som jag är svintrött och inte orkar ta mig för något....
Fredagen spenderades i alla fall i TV-soffan och avslutades hyfsat tidigt då alla var trötta. På lördagen packade vi varsin ryggsäck och lite fika och åkte till härliga Omberg där vi gick en vandringsslinga och njöt av det härliga vädret och den mysiga naturen med riktig Robin Hoodskog vid bokskogen, trollskogskänsla när man gick genom partiet med granskog, njöt av den härliga utsikten uppe ifrån Hjässan som är toppen på Omberg, och tittade ut över ett näst intill spegelblankt Vättern. Har man inte varit på Ombergs ekopark så kan jag verkligen rekommendera det!

Väl hemma var vi alla ganska trötta  så det blev återigen en kväll i TV- soffan. Idag har vi tagit det ganska lugnt + sprungit i lite affärer så jag fick med mig lite nya tunna koftor hem som passar den varmare årstiden. Nu ska jag snart ta med Pepsi på promenad och sen ska jag för en gångs skull försöka gå och lägga mig tidigt idag och resten av veckan också för den delen!

Det var alldeles vitt runt oss på marken med alla vitsippor som blandades med gulsippor och blåsippor!

Pepsi spanar ut över Vättern.

Utsikt från Västra Väggar över ett spegelblankt Vättern.

Hoppas ni också haft en skön valborgshelg!!