Tydligen är det enda rätta för alla om ingen skriver någonting på facebook för alltid irriterar det ju tydligen någon.
Jag bryr mig inte så värst om vad mina vänner skriver, inte till den grad så jag sitter och irriterar mig. Är det något jag inte vill läsa så döljer jag helt enkelt händelsen. Facebook är ju utformat så man kan välja själv så jag förstår inte vad det är att irritera sig på?
Det mest irriterande är väl ändå de människor som inte har facebook? Sjukt irriterande när man inte kan gå in och snoka på vad de sysslar med.

Igår såg jag filmen The Descendants. Handlar kort och gott om pappa George Clooney vars fru ligger i koma och kommer aldrig mer vakna upp. Hans släkt är mitt uppe i försäljning av mark de äger, han har ingen vidare kontakt med sina två döttrar och mitt i allt får han reda på att frugan hade en affär.

Jag hade fått för mig filmen skulle vara haha-rolig. Så tolkade jag i alla fall trailern när han smög omkring i häcken, men icke. Den var inte rolig. Den var inte gråta-sorglig heller. Jag är en sån som gillar när filmer är antingen eller. För mig gav den ingenting, jag är faktiskt besviken. Nu är The Descendants nominerad till 11 (!) Oscars. Är det sådan brist på bra filmer att det här är det bästa vi får i år? Men fasiken vad jag skulle vilja besöka Hawaii!

 

Larry Crowne har under många år arbetat på ett varuhus där han är en toppensäljare som blivit utsedd till månadens anställd inte mindre än 8 gånger. En dag blir han dock av med jobbet på grund av att han saknar högskoleutbildning. Efter att ha sökt nya jobb utan resultat bestämmer han sig för att börja på college för att aldrig igen hamna i en liknande situation, en av kurserna leds av den vackra men uttråkade ms Tainot (Julia Roberts). Man får följa deras resa under en tid och de hamnar i olika situationer.

Det är filmens huvudhandling och egentligen händer det inte supermycket men den är lite smårolig och mysig och man får precis vad man förväntar sig av en film med dessa två i huvudrollen och en film i den genren, men det kan också vara ganska skönt ibland.  Kanske ingen höjdarfilm men ändå helt okej!

 

 

Söndagsångest igen!
Jag har kommit in i en period när jag känner mig ganska less på att jobba, därmed känns söndagarna alltid lite jobbiga - tanken på att det är fem långa dagar kvar till helg igen. Just denna söndag känns ännu lite jobbigare då jag har min tråkiga schemavecka den här veckan som har tre sena dagar varav den första dagen börjar 6.30 och slutar 18.00!!

Helgen har i alla fall varit bra. Vi bestämde oss för att ta två hemmakvällar på egen hand, något vi inte gjort på länge insåg vi. Det blev god mat, tända ljus, ett glas vin och filmmys - något vi ägnade varje helg åt i Linköping! Nu när vi bor här har vi dock gemensamma vänner (Ts kompisar med respektive och mina systrar med respektive) vi umgås med så det blir lätt att man hör av sig till dem för att ses på helgen då vi sällan har ork att ses under veckorna. Den här veckan har jag dock känt mig oerhört trött, och T känner sig lite sliten då han stressar en hel del för att hinna med alla Pepsis promenader, så en lugn helg hemma var precis vad vi behövde. Det gjorde också att vi hade lite ork att röja lite här hemma idag, jag hade bland annat fortfarande julgardinerna uppe! Det blev också ett träningspass och två promenader under helgen. Jag försöker att passa på att ta mig ut på promenader på helgerna när T kan följa med mig, det känns lite tryggare ifall det skulle hända något med knät.

Imorgon åker min mamma och hennes väninna till Fuerteventura - gissa om jag är avundsjuk!! En vecka med värme, sol, bad och ledighet skulle jag verkligen inte tacka nej till...

Hoppas att ni andra haft en lika skön helg! Kram på er...

Igår, efter den bisarra sekt-ritual-händelsen, såg vi filmen Moneyball. Den har fått bra kritik.
Tyvärr vet jag inte vem som sa att den var bra. Den handlar om sportchefen Brad Pitt som ska försöka få sitt lag A att slå alla stora big-guys-lag med mycket pengar. Han försöker då göra det här med hjälp av en mattenörd och ingen tror ju på deras ide... typisk amerikansk klyscha med andra ord.
Jag hängde ju inte med på allt eftersom jag har ett behov av att veta vilka karaktärerna i en film är. Och eftersom baseball är lika med skolans brännboll i Sverige kan jag absolut nada utöver det om sporten. I filmen fanns människor med som jag inte hade en aning om vad deras jobb var. Det är säkert helt logiskt om man vet något om branschen men för oss icke-amerikaner eller icke-sportsmänniskor så förstår man inte alltid allt.
Bäst var dottern, vet inte namnet men hon spelar även dottern i Brothers and Sisters. Ni vet dottern till hon äldsta i syskonskaran. Flickan kan sjunga!
Men den går att se. Den berör inte. Den är bara en helt okej film.

Igår kväll försvann J in på toaletten. Jag hörde att han rakade sig och duscha... gjorde sig proper liksom. Så såg jag ute att någon hade pyntat med marschaller. (Vi bor brevid ruinerna av en gammal kyrka). Så jag frågade J om det kanske var han som planlagt något för mig... möjligen ett frieri? Han bara skakade på huvudet. Fan! Vilken besvikelse. Tänk så romantiskt om han hade lurat ut mig, omgett mig med ljus och gått ner på knä? Eller hur?

Men sen blev det lite creepy. Helt plötsligt invaderades ringen av sjungande människor i svarta kåpor, likt liemannen förutom lien då. Precis så som man skulle tro att en sekt fungerade. Jag, som skulle ut med Åsa tänkte att dit går jag ju inte. Jag kan ju hamna mitt i en offercermoni. Man vet ju aldrig. Det här är ju Norge.

Ljus som omger ruinerna.

Igår hade vi myskväll bara vi två här hemma.
Vi började kvällen med varsitt träningspass - jag hade verkligen ingen lust, speciellt inte då jag haft ont i knät av och till hela dagen, men när jag såg hur T pustade och stånkade på golvet med alla sina övningar så kunde jag inte fortsätta lata mig i soffan med gott samvete, jag MÅSTE ju träna för att bli bra i knät.
När vi var färdiga blev det hämtmat i form av kebabpita och italiensk sallad, gott och framför allt skönt att slippa stå vid spisen. Det var så skönt att bara vara hemma vi två, känns som att det var längesen!

Det känns som det var jättelängesen vi såg en film tillsammans men igår såg vi filmen Midnight in Paris. Den var lite speciell men jag gillade den. Det är svårt att återberätta filmen då jag tror att man kan få en felaktig uppfattning om den. Det är nog en film man antingen hatar eller som man faktiskt gillar. Jag kan inte säga att den var så bra att jag älskar den men den fick mig att fundera över filmens budskap och den var verkligen tänkvärd. Budskapet var att vi så sällan är tillfreds med vår tillvaro som den ser ut just nu, hur de flesta av oss drömmer om en guldtid som var/vore så mycket bättre än nutiden. Själv har jag en förmåga att fokusera på framtiden - hur bra mitt liv kommer se ut när jag har nått några mina drömmer, istället för att njuta av de drömmar jag redan nått. Filmens huvudperson drömmer om att få uppleva Paris under 20-talet då det enligt honom var guldåren.

Jag ska som sagt inte ens försöka att återberätt handlingen, men har man inget för sig så tycker jag att man ska chansa och se den, antingen kommer man ganska snart tycka att det är en skitfilm eller också kommer man att bli nyfiken så som vi blev...

Kollade in vg.no idag. Första nyheten var om en norrman som det hänt något med (jag läste inte så noga) men jag slogs av hur lik han är ungen ifrån Love Actually. Eller hur? :)

 

Jag älskar fredag för flera uppenbara anledningar, men en sak jag alltid längtar efter att få göra när jag står där på jobbet och bara längtar efter att få gå hem, det är att få komma hem, lägga sig på soffan och se senaste avsnittet av några av mina favoritserier så som Greys anatomy och vampire diaries. De sänds på torsdagar i USA vilket gör att de är tillgängliga för sådana som mig strax därefter.

Precis den längtan hade jag idag efter en vecka där jag varit extremt trött. Att få gå hem och lägga sig på soffan en timma eller två innan man startar igång helgen - MEN igår verkar det inte ha sänts några avsnitt vilket innebär att det inte finns något för mig att titta på!!

Jaja, får väl försöka starta helgen på annat sätt *suck*

Nu kommer jag med världens ytligaste inlägg känns det som efter bara några sekunders titt på Ls bloggtips men...

Hur som helst har jag precis fört över en massa pengar till mitt sparkonto då jag konstigt nog till skillnad från resten av sveriges (världens?) befolkning hade mer pengar över denna månad än jag typ någonsin brukar ha! När jag gjort den överföringen så är jag nu ÄNTLIGEN ikapp mig själv på mitt sparkonto - alltså jag har lika mycket pengar på sparkontot som jag hade innan jag var tvungen att gå in och ta av de pengarna.

Jag tvingades att plocka en hel del från det kontot under de få månader jag var arbetslös i somras, och jag levde som om jag fortfarande hade lön. Sen har vi unnat oss nytt på hemmaplan i form av möbler och ny teve så sparandet har gått vääääldigt långsamt framåt, men nu äntligen är jag ikapp!

Det känns så mycket roligare att spara och se hur det växer och inte bara tänka att man ska komma ikapp. Nu har jag siktet inställt på att nå sex siffrigt belopp innan året är slut, och det bör jag klara utan större problem om jag får behålla jobbet. Det gäller bara att se allt det där roliga framför sig som de där pengarna ska användas till - och att gå på husvisningar är ju en sporre i sig bara det!

Läste The Ersmans blogg efter ett tips. Jag sitter nu här snyftandes. Man är inte mänsklig om man inte blir berörd av den familjens kämparanda. Bara läs den... HÄR

Herregud vad jag har varit trött de senaste dagarna!
Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag sover och det är så irriterande.

Igår var jag helt slut efter mitt träningpass vid 19-tiden, så direkt efter att middagen var uppäten vid 20.00 så började jag fixa mig för kvällen, och när klockan var nästan 21 släckte jag och slocknade direkt. Kanske är det vitaminbrist, kanske vintermörkret eller kanske bara ett för tillfället stort sömnbehov?!

Just nu sitter jag här och är irriterad över en plan som föll platt. Jag hade tänkt överraska min älskling med en present för att han varit/är så snäll och ställer upp nu när jag har ont i knät. Det är ju han som fått gå varenda promenad med vår Pepsipojke den senaste tiden och det tar ju otroligt mycket tid. Det + att jag hade väldigt mycket pengar kvar den här månaden gjorde att jag kände att det kunde vara kul att köpa en sak som han gått och pratat på att han vill köpa samtidigt som den känns dyr och kanske lite onödig. Det han vill ha är en pulsklocka med inbyggd GPS som han kan ha när han löptränar men de kostar från ca 1500kr och uppåt, och med tanke på att han är lite utav en periodare vad gäller löpningen så kändes det väl onödigt.

Hur som helst hittade jag en som verkade bra till ett bra pris men nu när jag skulle beställa den så verkar den modellen ha utgått och den är slut i alla butiker. Då är det väl bara att köpa en annan modell kan man ju tänka men de andra modellerna verkar inte vara lika bra och de som är bra är gaaaanska mycket dyrare :(

Jag får väl helt enkelt försöka klura ut något annat antar jag...

Nu ska jag ta en liten powernap och sen kanske det får bli en liten promenad med vovven!
Hej på er!

Här om dagen såg jag en film som en vän rekommenderade. Natalie Portman spelar en kvinna som träffar en gift man. Han skiljer sig, de gifter sig och hon försöker numera tampas med bitter exfru (Lisa Kudrow) och styvson. Mitt i allt bär hon dessutom en stor sorg i hjärtat.

Jag grät. J somnade efter han mumlar "inte nu igen". Så grät jag lite till.
Men jag kan inte påstå att jag tyckte filmen var speciellt bra heller, med det beror främst på att inte jag gillade någon an karaktärerna. Jag tyckte alla var skitirriterande. Men det finns scener som man liksom inte kan låta bli att bli ledsen av... ibland känner man bara för att gråta, så då rekommenderar jag The other woman, den hjälper till att lätta på trycket så att säga.

Jag sitter här och förundras över hur jäkla hemskt många människor bor. Ta en kik in på hemnet.se och kolla själv. Otroligt underhållande men absolut inte roligt när man själv letar hus. För man vill ju inte ha något av det som finns på marknaden. Jag förstår inte att man orkar bo i en sån miljö, där färger och mönster minst sagt kan beskrivas som groteskt. Påminner om någon skräckfilm. Nej, vit färg kostar faktiskt inte så mycket och med tanke på att det inte blivit gjort något de senaste 30-40 åren så förmodar jag att man någon gång under den perioden haft råd att köpa sig en färgburk. Skärpning svenskar. Skaffa stil.