Hakuna Matata

Jag hade tänkt vänta tills allt var över och då skriva en "fin" berättelse om dagen då Lillan kom till världen MEN jag hade ju aldrig räknat med att den berättelsen skulle utspela sig under så lång tid...

 

Så...! I brist på sysselsättning, för att minnas alla känslor och tankar så får väl det här ses som en prolog kanske.

 

-

 

Det hela började sent i lördags kväll kan man säga, den 27 april . Vi var precis hemkomna från en mysig grillkväll med bloggkollegan och dennes familj. Hennes J skämtade om att vi kanske skulle åka direkt till BB på vägen hem eftersom vårt BF (9maj) låg så nära i tiden. Det kändes som ett skämt då ingen av oss nog trodde att det skulle hända något riktigt än...

 

Väl hemma gör jag mig i ordning för kvällen, däribland ett toalettbesök för att slippa gå upp och kissa efter bara någon timma - vilket jag i och för sig tvingats göra sista tiden ändå! Väl på toaletten inser jag att den där omtalade slemproppen nog gick/tappades. Jag visste att det var ett av tecknen på att förlossningen närmade sig men att det också kunde dröja många dagar innan något mer skulle hända - något jag förväntade mig då jag precis gått in i 39:onde veckan, och alla vet ju att förstföderskor vanligtvis går över någon dag!

 

Så lite spända men utan några egentliga tankar på att en förlossning var på G gick vi och la oss och sov lugnt hela natten. När jag vaknade på morgonen och gick och kissade inser jag att jag slutat kissa men det fortsätter rinna... och rinna... och rinna - med andra ord hade mitt vatten gått och nu var det verkligen en förlossning som skulle ske inom en snar framtid. Jag kände dock inte av några sammandragningar så jag inväntade att något mer kanske skulle hända innan jag ringde förlossningen för att meddela dem om vattenavgången. Till slut kände jag av en molande och ihållande värk, väldigt lik mensvärk men inget mer så jag ringde Förlossningen och vi pratade en stund och jag blev kallad till undersökning senare under eftermiddagen/kvällen för att vattenavgång skulle konstateras och Litens hjärtljud skulle kollas.

Dagen gick och till slut började molandet övergå i lättare värkar, inte alls särskilt jobbiga men jag märkte att de kom i intervaller istället för den där molande värken. Det blev ett samtal till mamma och pappa för att förbereda dem på att de skulle behöva ta hand om Pepsi, och jag vet inte om de blev stressade för de ville gärna ta honom direkt! Det blev också, för rättvisans skull, ett samtal till blivande farmor och farfar för att informera om läget och även där sattes nerverna igång tror jag!

 

Väl på förlossningen fick jag lägga mig på britsen och en CTG-kurva mättes. Det var så mysigt att få ligga där och lyssna på hennes hjärtljud, nästan sövande samtidigt som jag kunde se sammandragningarna visa jämna kurvor de med, och jag kände mig så nöjd att det nog var på gång - att jag hade fått precis en veckas ledigt som jag ville och skulle slippa gå och känna mig tung en hel månad till och bara vänta. Det blev också en gynundersökning för att se om det var vattnet som gått, och det var verkligen ingen tvekan då vattnet rann till ordentligt under undersökningen. Det kändes som att det forsade vatten hela promenaden till bilen, VÄLDIGT obehagligt!

 

Eftersom inte mina värkar var så starka blev vi hemskickade med lite starkare värktabletter så att jag skulle kunna sova ordentligt under natten. På väg hem kändes det som att värkarna blev lite starkare och jag tog tabletterna direkt när jag väl var hemma. Först märkte jag ingen större skillnad men sen försvann de helt - skönt tänkte jag även om jag så klart hade svårt att somna med alla nerver på spänn! Det jobbiga var att det inte var värktabletterna som gjorde att de inte kändes, för tydligen så upphörde de helt!

 

På morgonen blev det ett samtal till förlossningen igen för att boka ny tid för undersökning då en sådan skulle göras varje dag. Vi fick tid kl 13 och fram till dess blev det jobb för Ts del då vi förberett för det genom att hämta hem hans jobbdator. Själv ägnade jag mig åt bokläsning och slösurfande.

Väl på sjukhuset mättes en ny CTG-kurva som såg fin ut, denna gång syntes dock inga sammandragningar. Vi fick prata med en läkare som gick igenom planen lite noggrannare med oss - att man väntar upp till 72h innan man sätter igång värkarbetet medicinskt då det bästa för både mig och bebis är att kroppen själv startar igång då det minskar risken för komplikationer - samtidigt finns en ökad infektionsrisk när vattnet gått så har ingen bebis kommit efter 18h så måste jag äta pencillin när förlossningen väl startar på riktigt. Jag kommer också vara tvungen att stanna på BB för observation av bebis då infektionsrisken som sagt är större, något som känns lite jobbigt dels för bebis skull men även då jag tvivlar på att T får stanna med oss. Vi pratade lite om metoder för igångsättning och att ingen gynundersökning kommer att göras förrän allt ska sättas igång då det också innebär en ökad infektionsrisk.

 

Hem igen, och allt börjar kännas lite jobbigt så tårarna rinner i bilen på vägen hem... jag kan egentligen inte säga varför, var nog en kombination av allt - besvikelsen över att inte kroppen sätter igång allt, orolig för den ökade infektionsrisken, och oviljan att bli igångsatt då jag hellre tar smärtan som den kommer än att veta att jag ska få ont en viss tidpunkt som jag ska gå och invänta. Väl hemma lyckas T i alla fall pigga upp mig, bland annat genom att åka och köpa en spjälsäng som vi skruvar ihop och bäddar tillsammans, baka en pizza och mysa ner oss i soffan framför några avsnitt av Vänner. Jag börjar känna av några värkar men vägrar hoppas på något även om jag märker att de gör ondare och ondare och att de faktiskt är återkommande - MEN det har jag ju upplevt förut!

 

Natten som varit blev ganska sömnlös för min del då jag känt av några riktigt onda värkar som gjort det omöjligt att ligga i sängen. De har dock inte gjort så ont att jag inte kunnat hantera dem, så jag har smugit ut ur sovrummet och spenderat någon timma i soffan medan T fick fortsätta sova - känns ju bra om åtminstone en av oss är lite utsövd OM det skulle dra igång. Värkarna har varit ganska regelbundna hela natten tidsmässigt men i styrka har de varierat mycket. Jag har lyckats sova i två 2hs pass innan en "jättevärk" tvingat upp mig. Jag trodde verkligen att det var på gång MEN när klockan närmade sig 7 imorse kunde jag se att värkarna kom glesare och glesare och det blev allt färre av de där riktigt intensiva värkarna och till slut kan jag nog säga att de i stort sett avstannat IGEN!!

 

Och där är vi just nu... Precis nu har det gått ganska exakt 48h sedan vattnet gick och det innebär ytterligare ett dygns väntan innan vi helt säkert kommer att vara ett steg närmare bebis då de där 72h passerat imorgon förmiddag. Frustrationen över att ha haft ont hela natten utan att för den sakens skull vara ett steg närmare aktiv förlossning gör mig så arg och frustrerad - inte kul att ha ont i onödan! Nu väntar ytterligare några timmar här hemma innan det är dags att åka iväg för dagens undersökning på sjukhuset. Förhoppningsvis visar den en lika fin kurva idag så vi åtminstone kan känna oss lugna över att Liten mår bra där inne i magen... Väskan står redo och får följa med i bilen ifall vi blir kvar - den har flyttats in och ur bilen för varje resa till sjukhuset och jag är så less på att se den i hallen!!

 

Hur som helst så vet vi ju i alla fall att vi har vår lilla bebis hos oss innan helgen - en konstig, men härlig känsla även om jag för tillfället bara känner mig jäkligt bitter!

Idag är första dagen med regn sedan jag gick hem på min ledighet och det känns faktiskt helt ok. Jag tar det väldigt lugnt och ägnar mig åt att slösurfa på nätet och läsa lite. T jobbar hemifrån idag så det är lite extra mysigt att sitta i ett tyst hus och höra regnet och smattrandet på tangenter ute i köket samtidigt som man själv har gosat ner sig i soffan i vardagsrummet.

 

Helgen som passerat var superbra! Den började med filmkväll hos syrran i fredags med filmen Jack Reacher - kanske inte en film som jag själv hade valt men jag får nog säga att den ändå var ganska bra för sin genre. På lördagen sken solen och vi fick tidigt fikabesök då mamma och pappa kom och fikade innan de kidnappade vår vovve för en promenad i skogen. Det gav T lite tid att fortsätta med trädgårdsjobbet han påbörjat och mig tid för att ägna mig åt min favoritsyssla att se andra jobba och njuta av solen!

 

Efter någon timma kom nästa fikabesök i form av en gammal klasskompis, det blev därmed mer fika och avnjuta solen ännu lite mer. Jag var dock duktig och passade på att tvätta lite så att det kunde hängas ut i solen. På kvällen var det dags för en efterlängtad grillkväll med finaste vännen och bloggkollegan! Det hinner ofta gå lång tid mellan gångerna vi ses nu så att få en kväll till att äta gott och bara sitta och prata var supermysigt! Vi hade med oss två små tidiga födelsedagspresenter till söta lilla J som inte längre är så liten(!!) , i form av Bärgaren och Blixten från filmen Bilar och de verkade uppskattas.

 

Inatt har sömnen varit ganska orolig så jag kommer nog ta det väldigt lugnt resten av dagen och fortsätta mitt slappande förutom en sväng till ett inbokat möte.

 

Ha en skön dag mina vänner!

Solen skiner, himlen är blå, termometern visar att det just nu är +10 grader i skuggan!

 

Kunde vi lyckats pricka in en bättre årstid för mig att gå hem och vänta på vårt lilla mirakel?! Det är så skönt att gå här hemma och pyssla lite, sitta ute i solen, se hur Pepsi finner sig till rätta mer och mer och äntligen börjar njuta av livet i hus. Hittills har nämligen vår lilla farbror inte varit så förtjust i att vara ute ensam, utan bara slappnat av helt när både husse och matte är med honom. Nu ligger han dock ute i solen och njuter ensam medan jag pysslar lite här inne.

 

Under förmiddagen har jag haft sällskap av farmor och farfar, och pappa som varit här på lite fika. Sedan de åkt har jag passat på att plocka lite inne i väntan på nästa fikabesök som kommer lite senare i eftermiddag. Hittills har jag faktiskt inte hunnit ha tråkigt en enda stund under min ledighet, och jag kan inte fatta att det redan är torsdag! Skönt nog så har jag släppt jobbet helt och hållet - jag trodde att jag skulle ha lite svårt att göra det de första dagarna men jag har verkligen inte ägnat en tanke åt det - vet inte om det kanske beror på att jag fick ett bra avslut då jag hann genomföra alla samtal och att alla var positiva sådana.

 

Här hemma har vi också lyckats få lite gjort! Barnrummet är nu färdigrenoverat och igår hämtade vi hem spjälsängen och skruvade ihop den - typiskt nog glömde vi en skruv så den är inte helt klar. Spjälskyddet har jag tvättat idag så imorgon är det nog torrt så att sängen kan bäddas. Vi har äntligen hittat nya mattor till hallen som också är beställda och som ska hämtas ut imorgon - ska bli så skönt med likadana mattor då det är något som stört mig massor att vi haft två olika mattor i vår hall!

Ute har det krattats, gödslats, och påbörjats en kantbeskärning runt alla buskar och träd som gör att det ser lite mer välvårdat ut. Jag har också börjat njuta av det faktum att vi kan hänga ut tvätten - så skönt då det torkar supersnabbt och luktar så gott!

 

Igår fick vi också en annan sak avklarad, nämligen att se till att T är pappa till vår bebis även på papper. I Sverige måste man ju skriva under papper på det om man är ogifta (snacka om medeltidsregler då man INTE behöver intyga vem som är pappa om man är gifta!). Helt klart blev inte allt förrän bebis är född, men alla papper är påskrivna och vi har också skrivit under att vi vill ha gemensam vårdnad. Vanligtvis brukar man skriva under sådana papper efter att bebis är född men då man hört skräckhistorier om mammor som hamnat i koma/dött och pappan inte fått åka hem med barnet för att inga papper är påskrivna som ger pappan rätt till barnet så ville vi göra klart allt sådant innan + att det nog är skönt att slippa tänka på sånt när Liten väl har kommit, nu räcker det med ett telesamtal för att ringa in de sista uppgifterna.

 

Nu ska jag gå ut och njuta av solen igen!

Nu är vi på vecka 37+4 (vecka 38) och jag känner mig mer och mer less på att vara gravid. Idag var det dags för barnmorskebesök igen och det var dags att sammanfatta min graviditet.

Vi kunde konstatera att bebis fortfarande ligger med huvudet ner men att Liten inte sjunkit ner i bäckenet och huvudet var därmed inte fixerat. Mitt symfusmått låg nu på 37,5 och jag frågade lite försiktigt om hennes gissning på bebisens storlek. Hon gav inga närmare gissningsförslag än att det är en stor bebis, men inget onormalt och det är väl kanske vad jag själv tror också - jag är ganska övertygad om att Liten kommer att väga 4000gr eller mer men det återstår väl att se...

 

Det var också dags att ställa sig på den hemska vågen och det kunde konstateras att jag nu ligger på + 18kg!! Med andra ord är det inte så konstigt att det börjar kännas rejält i knän med all denna extra vikt och vätska, och allt mitt sötsug som resulterat i allt annat än nyttigt leverne den senaste tiden har väl satt sina spår även på vågen.

 

Sammanfattningsvis skrev hon i alla fall att jag haft en normal graviditet och det kan jag nog hålla med om då jag verkligen inte haft några hälsoproblem även om jag så klart har känt av att jag är gravid! Det senaste är bortdomnade/värkande fingrar under natt och morgonen men det berodde tydligen på vätska och hormoner. Jag har varit lite nervös över just den där värken då jag knappt kunnat böja fingrarna, och med en mamma som har ledgångsreumatism så började jag bli nervös för att graviditeten startat det i min kropp då det trots allt är ärftligt. Men det berodde som sagt på hormoner! Vi skrev inte ner några önskemål inför förlossning och smärtlindring då jag vill ta det som det kommer - med andra ord är jag jag öppen för allt men ser ingen anledning till att bestämma något på förhand. Vi beställde också hem en TENS-apparat som jag förhoppningsvis hinner att få - har ingen aning om ifall det är något för mig men kände att det i alla fall kan vara värt att ha beställt en ifall den är bra, annars är det ju bara att låta bli att använda den!

 

Annars tror jag att vi känner oss ganska redo för Litens ankomst - tror allt nödvändigt är inköpt, väskan är i stort sett packad och jag tror vi känner oss hyfsat redo även mentalt både två inför vad som kommer att ske även om jag tvivlar på att någon kan vara 100% förberedd inför något sånt här...

 

Min första vecka hemma som föräldraledig har jag i alla fall något inplanerat varje dag i form av tider att passa och fikabesök vilket får dagarna att gå även om det är lugnt, något som kanske kan vara bra om väntan skulle bli lång. Inför nästa vecka funderar jag på att boka in ett frisörbesök - det var inte jättelängesen senast men jag gissar att det kan vara skönt att vara ganska nyfriserad då det nog kan dröja till nästa besök sedan. Jag njuter i alla fall av att Pepsi sedan igår är nyfriserad - så skönt att se honom kortklippt, och han verkar njuta lika mycket!

 

Alt-J är riktigt bra musik. Väldigt kul att de kommer till Slottsfjellfestivalen i sommar! Vi ska försöka ta oss dit, då även J:s favoritband Bad Religion spelar. Festivalen är varje år, varje år får J gratisbiljetter via jobbet men hittills har vi aldrig varit där... ;) Men i år hoppas jag verkligen vi kan gå de 300 meterna till festivalområdet... :P

 

 

 

Tessellate

 

 

Taro 

Då var det söndag och jag njuter av det faktum att jag slipper ha söndagsångest - inget jobb för mig bara ledigt i väntan på Liten!

 

I fredags var det dags att krama om kollegor och barn och säga hejdå för en lång tid framöver. Jag trodde att det skulle kännas lite jobbigt men det gjorde det faktiskt inte, det kändes bara riktigt skönt att få gå hem. Jag antar att det underlättar att man vet att man ska tillbaka just hit efter mammaledigheten - det är bara hejdå för en tid + att jag faktiskt har promenadavstånd till förskolan så man kan faktiskt promenera dit lite då och då bara för att säga hej!

Jag hade turen att sluta tidigt på fredagen så väl hemma fick jag besök av systrar och syskonbarn i tråkvädret.

På kvällen firade jag och T min påbörjade föräldraledighet med grillat, soffmys och en tidig kväll då båda var helt slut. Igår hade vi mysdag med långfrukost, en sväng till mattaffären och Barnens hus för mattjakt till hallen och inköp av de sista sakerna till bebis. Därefter åkte vi ut mot sommarstugan där vi fikade i solen med Ts föräldrar och det var sååååå varmt och härligt!

 

På kvällen var det dags för systermys, då vi gick ut och käkade tillsammans - en sen födelsedagspresent och förmodligen sista restaurangbesöket för oss tre för en lååång tid framöver! Medan jag myste på restaurang var T hemma och slet vidare med renovering av barnrum och när jag väl kom hem så var det i stort sett färdigt - det enda som saknas nu är en golvlist och att städa ur rummet! Jag är så himla nöjd med resultatet då det blev precis som jag hade tänkt mig. Nu kommer den roliga delen att få inreda rummet. Det blir förvisso inte så mycket att inreda till en början men lite grejer ska ju in där. Den stora funderingen vi har just nu är om vi ska köpa en ny garderob att ställa in där eller om vi ska ta en gammal (inte så fin) och ställa in - det tråkiga med den är ju att den, precis som alla andra garderober måste skruvas in i väggen, och att skruva in en ful garderob i ett nyrenoverat rum känns kanske inte jättekul.. Jag har spanat in en fin garderob på IKEA som vi kanske ska titta närmare på. Ett annat alternativ är att renovera en gammal barngarderob vi fått - men tanken på renovering lockar väl kankse inte jättemycket när man precis avslutat en!

 

Nu ska jag fixa fram lite fika till pappa och T som är på väg hit från vovvens promenad! ha en fortsatt härlig söndag mina vänner :)

Varken jag eller min sambo har ett intresse för bilar. På något konstigt sätt har vår son blivit helt besatt av bilar. Mormor köpte småbilar åt honom sist, dessa ska med i sängen, vagnen... ja hela tiden. Och till råga på allt har han blivit extremt besatt av Disneys "Bilar". Det första han ska göra när han vaknar eller kommer hem är att sätta på filmen Bilar. Jag skojar inte när jag säger att han bokstavligen skrek "biiiilaaa" i det sluttexten börjde rulla, filmen skulle på en gång till genast!

Jag vet verkligen inte vart detta kommer ifrån, inte ens i barnehagen är ungarna direkt intresserade av bilar.

 

Idag var både en bra och en dålig dag. Den började onödigt tidigt med alldeles för lite energi efter ännu en natt med alldeles för lite sömn. Hade egentligen en riktigt lång arbetsdag men jag valde att kompa ut några timmar för att få gå hem och vila, något jag är glad att jag gjorde då jag bara kände mig sämre när jag väl kom hem. Vet inte hur jag ska beskriva det mer än att jag inte mådde bra... otroligt trött, djävulsk halsbränna (något jag inte fått förrän under de senaste veckorna någon enstaka gång), "ont" i rygg och mage (förvärkar?) och frusen. Blev lite bättre efter en stund på sängen men känner mig fortfarande inte helt okej.

 

Med andra ord känns det fantastiskt skönt att imorgon är min absolut sista arbetsdag och att det är en kort sådan! Jag har fått lite hejdåkramar redan från föräldrar och det känns lite konstigt att man inte ska vara på jobbet på ett helt år efter imorgon, även om jag kommer att titta in lite då och då!

 

Den bra grejen med den här dagen var i alla fall att T åkte iväg med vagnschassit som var trasigt, och utan något tjafs så fick han med sig ett nytt chassi hem direkt så vi kan släppa hela den grejen direkt utan att oroa oss för att stå utan vagn när Liten väljer att anlända. Vi har också testat den noga och den här verkar funka som den ska vilket gör att jag kan känna mig nöjd med vagnsvalet igen :)

 

Medan jag ligger här och vilar så sliter T vidare med blivande barnrummet som nu närmar sig slutmålet! Väggarna är färdigmålade och jag är jättenöjd med resultatet av både färgval och att vi överhuvudtaget valde att satsa på merarbete med coverup-tapeten istället för vanlig tapet då slutresultatet blev väldigt bra - ser nästan lite tapetliknande ut, inte samma kalla intryck som målade väggar kann ge. Nu håller T på att måla elementet en första gång, och när en andra strykning är gjord ska "bara" de färdigmålade listerna och den nya fönsterbrädan sättas på plats innan rummet är färdigt för att börja inreda! Något som känns väldigt skönt då vi har klarat av de stora projekten vi hade framför oss - barnrummet är då klart, och garaget är röjt och har fått en arbetsbänk och trädgårdsarbetet är påbörjat i och med att vi beskurit äppelträdet ganska hårt. Mycket arbete har gjorts och det är min underbara sambo som ordnat allt, så stolt över honom även om jag lätt glömmer bort hur mycket hårt arbete det är bakom varje fina slutresultat jag kan se här hemma...!

Idag var det dags för vår andra träff i föräldragruppen som hade tema förlossning. Det mesta kändes som en upprepning av vad vi fick höra under måndagens föreläsning på sjukhuset, men det är ändå saker som tål att upprepas, och det känns ju lite lättare att ställa frågor i en liten föräldragrupp jämfört med en fullsatt föreläsningssal.

 

Efter föräldragruppen passade vi på att hämta ut vår nya fina vagn och det kändes så bra, som att det verkligen närmar sig! Väl hemma passade vi så klart på att testa allt, att lyfta på och av delarna, kolla så babyskyddet passade i chassit som utlovat o.s.v. Självklart testades även bromsen ett par gånger, och förstå då vår enorma besvikelse när bromsen helt plötsligt bara tog på det ena hjulet! Här har man betalt flera tusen kronor för att få en ny fin vagn, och så går den sönder efter 10 minuters testande!!! Det får helt enkelt bli en sväng till butiken imorgon igen :(

Jag hoppas verkligen att vi har fått ett måndagsexemplar så att det här problemet inte kommer att vara återkommande då just bromsens funktion var något vi var tveksamma till från start, men då varken butikspersonal eller läsande på nätet gav oss någon anledning till oro för just det så valde vi ändå just Brio Smile då vi gillar den så mycket i övrigt.

 

Så håll nu tummarna för att felet kommer att åtgärdas snabbt/att vi får ett nytt chassi snabbt!!!

 

Idag har vi spenderat sena eftermiddagen/tidiga kvällen på sjukhuset där det hölls en föreläsning om förlossningen med lite bilder och vad som sker på just Karlstads förlossning.

När jag svängde in mot sjukhusets parkering började det pirra i magen och det blev bara mer  när jag klev innanför dörrarna och tanken snurrar om att det faktiskt snart är dags, att om bara några veckor kommer jag befinna mig här igen för att uppleva den största händelsen i mitt liv och den största smärtan. Det var nog första gången som jag blev lite negativt nervös sedan det här med förlossning faktiskt blivit ett slutmål.

 

Jag har lyckats hålla mig ganska lugn under graviditeten och försökt förbereda mig inför förlossningen i den mån det är möjligt. Jag kände i alla fall att jag började stressa upp mig själv lite smått, så nu gäller det väl att försöka hitta tillbaka till den där lugna känslan igen då lugnet verkar vara min bästa vän enligt allt jag hör och läser.

Trots det här jobbiga pirret så tyckte både jag och T att föreläsningen var väldigt bra och vi känner oss lite bättre förberedda inför det som väntar. Nu för tiden får man ju tyvärr inte göra studiebesök på förlossningsavdelningen pga smittorisk och för att inte störa de som faktiskt är inskrivna på förlossningen (något som jag tycker är vettigt) så det var lite skönt att få träffa två barnmorskor som faktiskt jobbar där och som med hjälp av massor av foton gick igenom hela förloppet, hur det kan börja, när man ska ringa, vad som händer när man väl är framme o.s.v.

 

Lite kul var det också att vi träffade på ena paret från föräldragruppen som vi satte oss bredvid och småpratade lite med. Alltid kul att känna att man får lite kontakt med någon annan som är gravid. Överhuvudtaget kändes lite konstigt att sitta i en stor sal fylld med par och där magarna stod i vädret på varje tjej, annars är man ju rätt ensam om att vara gravid och man känner sig lite klumpig, men här var vi alla i samma sits och det var magar i alla dess former!

 

På onsdag väntar nästa föräldragruppsträff och då är det också tema förlossning som gäller med allt vad det nu innebär. Då ska vi också passa på att hämta ut vår fina barnvagn, något som ska bli riktigt kul - känns som att man är ett steg närmare. Jag fick en jättefin filt av svärföräldrarna som vi tänkt ha i vagnen, och som jag tror kommer bli jättefin till det bruna och svarta!

Då var det söndag igen och en härlig helg börjar närma sig slutet!

Igår var det middag ute med kompigänget och jag hade riktigt roligt - känns som att det var längesen jag hade ork och energi för att verkligen känna mig med under en hel kväll. Den här gången kunde jag dock vara med utan att sitta och gäspa och titta på klockan vilket kändes kul för omväxlings skull.

 

Förmiddagen idag har jag varit iväg och färgat fransar och bryn vilket känns riktigt skönt då man ser lite piggare ut, och skulle Liten välja att anlända lite tidigare än tänkt så ser man ju lite pigg och fräsch ut utan att behöva tänka på smink. På tal om det så börjar jag fundera på om inte Liten trots allt kanske kommer att komma innan eller strax efter utsatt datum trots allt. Jag har hela tiden varit inställd på att få gå över, men magen är stor och har dessutom sjunkit ner lite och jag är lite allmänt svullen vilket även börjat synas i ansiktet på t.ex. läppar och det ska tydligen vara ett tecken på att det närmar sig har jag hört.... eller också är det inte alls så? Men jag försöker att förbereda mig mentalt i alla fall, och jag har även tvättat upp de sista kläderna i strl 56 så att kläderna är redo för att användas. Jag börjar känna mig lite mer förberedd materiellt inför förlossningen sedan kläderna är upptvättade, amningsbh och inlägg inhandlat, jättebindor inköpta, mysbyxor för BB och tiden därefter inhandlat och tvättat likaså. Vi har också tre paket blöjor inhandlade, skötbordet är uppsatt, våtservetter inköpta (har dock tänkt köpa vanliga papperstvättlappar och spara våtservetter till skötväskan). På onsdag har vi tänkt hämta ut vår barnvagn vilket blir ännu en sak vi kan bocka av från listan... det känns med andra ord som att vi har det viktigaste avklarat även om några punkter återstår, så är det saker vi kan klara oss utan de första dagarna...

 

Vi klurar fortfarande på namn men jag tror att JAG börjat komma fram till några favoriter även om ingen av oss har hittat ett namn som vi känner jättestarkt för ännu. Mina favoriter just nu är Inez, Vilma, Tuva, Emla, Ellie, där det sistnämnda namnet nog ligger mig närmast hjärtat just nu. Skulle det vara så att barnmorskan har sett fel och det kommer ut en liten kille så är vi dock helt överens om namnet Wilfred och har aldrig diskuterat några egentliga alternativ! Men vi får väl se... Vi har i alla fall bestämt oss för att försöka komma fram till en liten lista med några av våra gemensamma favoritnamn så att man inte sitter med ett tjugotal namn som man ska försöka komma att välja en gemensam favorit ifrån när Litenn väl är här.

 

Nu är det dags att börja med maten för om en timma är det dags för mer födelsedagsfirande när Ts familj kommer hit!

 

Hoppas er helg varit bra för det har min och det känns riktigt underbart att gå in i min sista arbetsvecka innan jag påbörjar en 11 månader lång föräldraledighet!

Igår tog jag klivet ett steg närmare 30års-strecket!

Att fylla 27 år känns riktigt bra - jag har alltid känt mig lite äldre än mina jämnåriga... eller alltid är väl kanske att ta i, men i alla fall de sista 10 åren, men nu äntligen känns det som att vi är på samma bana igen. De som varit inne i partylivet sedan de var 18 år har börjat lessna och har väl ungefär samma tankar om livet som mig och T har haft ett par år. Men det blir väl lätt så när man är i ett förhållande, och särskilt så länge som jag och T varit tillsammans.

 

Hur som helst, jag hade en toppenbra födelsedag tack vare min fina sambo framför allt. Jag blev väckt av skönsång och tända ljus, frukost på sängen och ett litet paket för att starta igång min födelsedag - hur mysigt som helst! Paketet innehöll ett armband som min fina hade gjort själv - så sött! Jag har nämligen önskat mig ett armband som ska vara lätt att ta på och av då det tipsas flitigt om "amningsarmband" för att lättare ha koll på vilket bröst man senast ammade. Jag har letat men inte hittat något som varit lämpligt, och det har tydligen T också gjort så till slut hade han köpt material för att göra ett åt mig - känns som den finaste present jag fått på länge bara på grund av tanken bakom det <3

 

Väl på jobbet sjöng barnen för mig och tillverkades både armband och teckningar till mig på löpande band, några satt och pysslade med mitt hår då de vet att jag älskar det, och andra killade mig på ryggen, det bjöds på kramar i massor av både stora och små och jag fick återigen en påminnelse om hur underbart mitt jobb kan vara!

 

Väl hemma var T underbar igen och fixade trerättersmiddag medan jag vilade på soffan. Det bjöds på caprese (så enkelt men så gott!!), och min favoriträtt pasta och kyckling i gorgonzolasås och slutligen chokladpudding med vispad grädde.ett stort fårskinn som jag önskat mig. Jättefint och mjukt - tyvärr vet jag inte om jag ska behålla det eller inte då det här var med lång slät ull och jag har nog kanske tänkt mig kort och lockig då det känns mer praktiskt? Får fundera någon dag innan jag bestämmer mig... Efter maten fick jag mitt andra paket som innehöll  Sen blev det soffmys för hela slanten med filmen Love and honor som var precis som jag trodde, men ändå lite småmysig att se en film som man vet hur den slutar. Vi har också börjat titta på Friends igen och gått rakt in på den säsongen där Rachel är gravid, och det är riktigt mysigt! Det tar oss tillbaka till Linköpingstiden då vi tittade igenom boxen tillsammans flertalet gånger, och nu är det så pass längesen att det är kul att se igen.

 

Idag när jag vaknade så saknade jag redan min födelsedag - första gången på länge som jag uppskattade en födelsedag så mycket, men det var bara så mysigt att fylla år den här gången - en perfekt födelsedag från början till slut. Snart kommer familjen indundrandes för mer firande och ikväll väntar middag ute med kompisgänget då vi är tre stycket som fyller år under denna helgen. Firandet får avslutas imorgon då Ts familj är sist ut att komma och fira mig... inte fel att få fira födelsedag i tre dagar :)

Nu ska jag göra klart här hemma innan det ringer på dörren, hoppas ni fått en lika bra start på helgen som mig!

 

 

Just nu håller jag på och läser Colleen Hoover. Jag har hittills avverkat två. Hennes stil verkar vara väldigt sött, romantisk början till helt jäkla dyster deprissions-slut. Med extrema storys. Jag kan inte säga att jag tycker böckerna varit så anmärkningsvärt bra hittills men Hoover håller gärna spänningen uppe. De är oförutsägbara så man lägger inte ner boken i första taget. 

 

Hopeless handlar om adopterade Sky. Hon har levt isolerad med en mamma som är anti-teknik och dessutom hemskolat henne. Sista året får hon till slut sin vilja igenom och får börja skolan. Det börjar inte helt bra då hennes bästa kompis innehar titeln som skolans slampa vilket också klasskamraterna ger henne. En dag i affären träffar hon mycket snygge Dean Holder som får hennes mage att pirra, något hon aldrig upplevt förut. Han är ihärdig och hon tycks aldrig bli av med honom. Men det visar sig att Dean vet mer om saker än hon själv. Han är inte alls den hon trodde och när sanningen kommer fram rasar hela hennes värld samman.

 

Väldigt mörk... extrem story... och absolut oförutsägbar. Losing Hope är uppföljaren men från Deans perspektiv. Jag vet inte än när den kommer.

 

 

 

Slammed handlar om Layken som flyttar med sin mamma och lillebror till en okänd stad efter att hennes pappa hastigt gått bort. Redan första dagen träffar hon grannen Will, och plötsligt är inte flytten lika illa längre. De faller pladask för varandra men en chockerande upptäckt gör att de inte kan vara tillsammans.

 

Slammed innehåller väldigt bra poesi. Jag är absolut ingen poesi-människa men de var riktigt bra, intressanta. Även i denna storyn är vissa bitar lite väl fantasifulla men inte i närheten av Hopeless. Jag gillar när det känns någorlunda realistiskt i alla fall. Slammeds slut fick mig faktiskt att gråta. Så pluspoäng för det.

Just nu läser jag Point of retreat som är uppföljaren. Bok tre heter This Girl och kommer i slutet av april.

 

En kväll blir Jaqueline räddad av en främling. Främlingen visar sig sedan sitta längst bak i föreläsningssalen. Hans namn är Lucas, han är mystisk, mörk och spännande. Efter att ha dumpats av sin pojkvän Kennedy märks sorgen i studiebetygen vilket leder till att Jackie tvingas ta till studiehjälp från Landon. Han är smart, ambitiös och allt som hon önskar sig, problemet är att hon inte vet hur han ser ut. Kvällen då Lucas räddade henne fortsätter att hemsöka henne och problemet blir allt värre.

 

Easy av Tammara Webber är mörk. Redan första kapitlet förstår man var det kommer leda. Den bygger och bygger upp och helt plötsligt så var det slut. Kändes mest som att nu orkade hon inte skriva mer så hon slängde ihop ett slut, vips färdig. Nej, inte det bästa jag läst men har du inget bättre för dig så...

 

 

Okej folket! Jag har hittat en till serie som är värld att ha i hyllan! Vi snackar Twilight och Fifty shades-bra... Nja, inget slår första gången jag läste Twilight men ändå.

 

Thoughtless serien handlar om Kiera som flyttar till en ny och okänd stad med sin pojkvän Denny efter att han landat sitt drömjobb. Deras rumskompis är en gammal vän till Denny och lokal rockstjärna vid namn Kellan Kyle. Ett beslut gör att paret måste leva åtskilda ett tag, till Kieras stora förtvivlan. Som tröst drar hon sig allt närmare Kellan. Ju ensammare hon känner sig, desto närmare blir de. En natt ändras allt.

 

Jag tror aldrig jag hatat en karaktär så mycket som jag hatar Kiera. Hon är helt seriöst dum i huvudet. Så jävla osmart, tanklös och självisk. Men trots det så fastnar man verkligen! Första delen är väldigt jobbig, jag tyckte så synd om killarna men sedan blir det bara bättre. Tredje och sista delen är allra bäst. Griffin är så skön, en karaktär som man tycker mer och mer om. 

Jag skulle gärna se denna serie bli film!

Läs läs läs!

  

 

Förra veckan läste jag "The bad boys"-serien av M. Leighton. Den handlar om collegestudenten Olivia som hamnar i en kärlekstriangel mellan tvillingbröderna Cash och Nash. Cash är den typiska bad boyen med motorcykel och ägare av en nattklubb. Hans bror Nash däremot är kostymnisse som satsat på advokatkarriären.

Men de har en stor hemlighet vilket Olivia kommer på allt för sent.

 

Den här serien har en underhållande början, jag satt och skrattade till och med ;-)

Dessa glimtar kommer imellanåt men tyvärr sinar det ut när historien blir allt mörkare... från kärleksroman till actionthriller! Helt okej serie, jag ser fram emot tredje delen "Everything for us"som kommer i september.

 

 

I and Love and You

 

 

 

Murder in the City

 

 

 

The Once and Future Carpenter  

Idag var vi alltså på vår första föräldragruppsträff och det var nog ungefär som jag förväntat mig... ett rum fyllt med nervösa förstagångsföräldrar som sneglar i smyg på varandra. Lite nervösa skratt och prat kring våra olika erfarenheter av graviditeter. Skönt nog blev vi uppdelade så alla pappor fick diskutera sina erfarenheter och vi blivande mammor fick prata om våra - kändes lite mer avslappnat under den stunden. Vi var alla i ungefär samma åldersspann, dvs 27-30 år, någon som var något år yngre, och någon var lite äldre. Det fanns någon/några som jag kanske eventuellt skulle gissa på att jag kan klicka med om man lär känna lite bättre, och några som man inte alls kände någon kontakt med. Det var tyvärr ganska få av oss som var pratglada så några vidare diskussioner blev det inte idag i helgrupp, mest en obekväm tystnad när barnmorskan försökte få till lite diskussioner, eller att någon offrade sig och sa åtminstone en sak. Förhoppningsvis blir det lite mer fart på alla under nästa veckas träff!

 

Idag tror jag också att min mage ramlat ned! Det känns som att den sjunkit ner ganska rejält sedan igår - vet inte om det är inbillning eller ej. Det känns i alla fall att vi närmar oss BF med stormsteg och helt plötsligt känns det som att det är dags att se över sina vanor. Det är nämligen så att jag i stort sett gett efter helt för det enorma sockersug jag går runt med - det blir godis flera dagar i veckan, och varje morgon startas med en mugg varm O'boy och en macka av det vitaste slaget med någon ostskiva - allt annat än nyttigt med andra ord. Nu har jag på något vis gett upp mina försök att hålla viktuppgången under kontroll (just nu ca + 12kg) men jag inser ju att det kommer bli svårt att bryta detta vanemönster efter förlossningen - för sockersuget lär väl knappast försvinna efter förlossningen med sömnbrist och omställningen till det nya livet som småbarnsförälder! Jag ger mig själv 1 vecka till, sedan när jag går hem får det i alla fall bli lite begränsningar då jag förmodligen kommer röra mig mycket, mycket mindre än vad jag gör när jag jobbar!

Tiden går så ofantligt långsamt just nu, jag vill bara få gå hem!

Jag känner av foglossningen mer och mer, och nu känns det som huggsmärtor i framför allt ena ljumsken, det är ändå så pass att det känns hanterbart ännu och det får mig bara att bli än mer tacksam över min fina graviditet som verkligen varit smidig egentligen. Visst har jag gnällt men det är ju verkligen bara över småsaker. Jag lider med de stackarna som har sådana här smärtor genom störrde delen av sin graviditet.

 

Idag kunde jag i alla fall dra en lättnadens suck när jag kunde bocka av mitt sista uppföljningssamtal på förskolan. Under den här månaden har jag hunnit med att ha alla 7 samtal, något jag inte själv räknat med riktigt. Skönt nog har alla samtalen varit bra och det känns tryggt att lämna över höstens kommande samtal till någon annan. Under slutet av förra veckan började jag också att ta hem lite kläder. Kändes lite tveksamt först men å andra sidan så kan jag ju inte stänga någon av mina jackor förutom en som jag lämnade kvar. Med andra ord har jag börjat göra plats för min vikarie som kommer ta över i mitt ställe under de kommande 11 månaderna, och även om det känns trist att lämna barnen under den tiden så känns det ändå bra - dels för det som väntar på hemmaplan men även att få en sådan lång break ifrån jobbet som känts väldigt krävande de senaste månaderna.

 

Imorgon är det dags för något jag sett fram emot, nämligen vår första träff i föräldragruppen. Jag ska väl erkänna att jag är lite nervös - för vad vet jag egentligen inte? Jag hoppas i alla fall att det ska vara en bra grupp där vi kan knyta lite nya kontakter då vi är först ut inom kompisgänget här i Karlstad att skaffa barn, och det vore ju toppen om man kunde klicka med någon man kan umgås med under tiden som föräldraledig så man inte blir helt isolerad ifrån vuxenvärlden under sitt år hemma.

 

I övrigt händer inte mycket... nästa stora grej är väl min födelsedag på fredag. Jag brukar vara taggad inför det men i år är det så mycket annat som tar tankarna ifrån det. Jag brukar ju klaga på att jag har svårt för att önska mig saker, men den här gången har jag VERKLIGEN haft svårt för att komma på något alls till min sambos stora frustration ;)

 

Nu ska jag i alla fall snart hoppa in i bilen för att möta upp sambon på tygaffären där det ska inhandlas tyg till ett babynest, och sedan ska vi åka vidare mot färgbutiken för att köpa hem lite provburkar med gröna nyanser så att vi förhoppningsvis kan göra klart allt vad gäller renovering i Litens blivande rum...! Det ska bli så skönt att få det färdigt, och kul att få börja pyssla med inredningsbiten även om det kommer att eka ganska tomt då Liten ska bo hos oss den första tiden. Men någon hylla ska väl ställas in i och garderoben kan fyllas med kläder :)

För över ett år sedan fick vi besked om att J skulle få pengar. Jag går inte in på var eller hur men det har varit en lång och krånglig process som aldrig vill bli färdig. I veckan tog J:s tålamod slut och vi har idag skaffat en egen advokat. På en vecka har mycket hänt och det är en otrolig lättnad att känna att någon hjälper och framför allt vet något! Bevisen för att processen inte har gått rätt till blir allt mer tydlig.... Skönt att veta att vi har rätten på vår sida och den andra parten svettas nog hel del nu. 

 

Förhoppningsvis löser sig allt snart, till vår fördel med tanke på all skit och väntan som varit.... 

 

 

Då var det dags för en ny förkylning! Börjar bli lite tröttsamt att vara krasslig av och till heeeela tiden, men någon gravidkrämpa ska man väl ha kanske, och min verkar onekligen vara ett nedsatt immunförsvar.

Förkylning och en tuff jobbvecka bakom mig gjorde att jag var helt slut igår kväll så någon vidare myskväll blev det inte för vår del - eller det blev det väl men den varade inte länge då båda två däckade i sängen prick klockan 23 och somnade nog inom 30 sekunder därefter och sov ända till 9.30 imorse, med andra ord var det nog ganska välbehövligt med en tidig kväll för oss båda igår då sömn verkade vara precis vad vi behövde.

 

Imorse valde jag att följa med T och Pepsi på en liten promenad då de skulle gå lite kortare än vanligt på grund av att Pepsi inte varit frisk sedan i onsdags då han spytt upp både mat och dryck. Det var evigheter sedan vi gick tillsammans och motion förespråkas av barnmorskan så jag hängde på... men hjälp vad jobbigt det var! Magen kändes så tung och det tryckte neråt, så efter vår 20-25mins promenad var jag riktigt trött och pinsamt nog andfådd! Jag har verkligen gått in för det där med vila men det börjar verkligen bli hög tid att ladda för förlossning och försöka få lite bättre kondition - promenad var dock inte min grej kände jag ganska snart, så istället får det väl bli att damma av motionscykeln som stått orörd den sista tiden.

Idag har vi släpat hit min stackars pappa som jobbat 12h pass i stort sett hela veckan. Det var nämligen dags att få upp den där tapeten som jag tjatat om. Jag tvivlar på att de hinner klart idag då pappa har en tid att passa men då vet vi i alla fall att vi kommer hinna klart imorgon då min svåger sagt att han kan hjälpa oss med det sista. Det ska bli så skönt! När tapeten väl är på plats är det bara målning och lister som ska på plats innan det är klart och det går ju faktiskt fort då det inte är något att spackla och lister har vi faktiskt köpt färdigmålade se de ska bara sågas till i rätt längder!

 

Jag har förresten en ny fundering som ni kanske kan hjälpa den här blivande förstagångsmamman med... och det är täckets vara eller icke vara. Kudde vet jag ju att man ska ha, och jag hade tänkt att vi skulle ta sväng till IKEA för att inhandla både täcke och kudde så jag kan tvätta det innan det ska användas, MEN när jag var in på hemsidan för att se deras utbud så var rekommendationerna från 12 månader utan någon förklaring på alla deras täcken och kuddar. Jag vet inte om det handlar om att det inte är tillräckligt allergivänligt eller om de vill ha ryggen fri vid otäcka saker som plötslig spädbarnsdöd. Jag har tittat runt lite på forum och rekommendationerna och råden är olika. En del förespråkar bara en tunn filt eller enbart pyjamas och strumpor, andra tipsar om sovpåsar och andra har använt täcke... så vad tusan ska man satsa på?! Bebis är ju beräknad i maj - en månad som kan vara både varm och kall. Idag köpte jag en tunn sovpåse som snarare är en vanlig tröja som man snörar ihop i botten - tänker att det kanske kan vara lagom för de riktigt varma sommarkvällarna när man själv brukar sova med enbart påslakan? Funderar på att köpa en tjockare sovpåse också då IKEAS kostade 129 kr bara. Men som sagt - den stora funderingen är ändå om jag ska köpa ett täcke eller om man ska vänta med det till hösten, och nöja sig med filt den första tiden? Hur har ni gjort??

 

Fy vad jag längtar till 19 april som blir min sista jobbdag! Nu är det tungt, på jobbet och jag märker att jag tar slut direkt så fort det blir lite tuffare som den här veckan varit med en person kort pga sjuk vikarie. Vi har haft tur genom att ha många barn lediga men det krävs ändå lite extra av mig, något jag inte riktigt har att ge. Våren verkar dessutom ha anlänt på riktigt och helt plötsligt börjar det där med kläder att bli lite jobbigt då jag endast har min tjocka vinterjacka just nu som går att stänga - något som blir alldeles för varmt när solen är framme, medans det fortfarande är liiiite för kallt för en att ha en tunnare jacka uppknäppt.

 

Idag när jag klickade runt bland min dagliga runda på lite bloggar fick jag se att den sista gravidbloggen jag läser, nu har förvandlats till en mammablogg och jag blir alldeles varm i kroppen och längtar tills vi själva står där. Det är verkligen en fördel att läsa andra gravidbloggar som ligger bara några veckor före en själv för jag känner att jag blir mer och mer peppad inför min egen förlossningen, och fokus förflyttas mer och mer från själva förlossningen till vad den ska sluta med, att vi ska få möta en människa vi skapat, att få se hur h*n ser ut och hur h*n är!

 

I helgen har jag i alla fall tänkt försöka bocka av de där sista sakerna som återstår att inhandla och att börja packa BB-väskan så att den står redo OM det skulle sätta igång tidigare än väntat...

Vad gäller namn så funderar vi fortfarande - mitt tidigare favoritnamn börjar fastna även hos T, medan jag själv inte känner lika starkt för det som tidigare... det är verkligen inte lätt, och det finns ingen som kan hjälpa oss med det heller då det måste kännas rätt för OSS... Men vi funderar vidare och alla namn i dödsannonserna och firarhörnan läses varje dag i jakten på inspiration ;)

Planen idag var att ta nya tag i renoveringen av barnrummet och få upp cover up-tapeten men ibland går inte saker enligt planerna, och idag var en sådan dag då vår medhjälpare tvingades ställa in. Kändes lite trist men fanns inte så mycket att göra åt saken. Varken jag eller T är väl särskilt bra på att ställa om oss så det har tagit oss över en timma att smida nya planer för dagen och de slutade med lite annat jobb (för Ts del) i forma av att fortsätta där han slutade igår vad gäller trädgården då vi började beskära träden + snickra klart arbetsbänken i garaget.

 

Själv får jag väl ta vid där jag slutade igår, det vill säga njuta av solen i min solstol och kanske lite bokläsning ;)

Den här påskhelgen har verkligen bjudit på bästa vädret!