Hakuna Matata

Nu är det verkligen spännande och mer spännande blir det för var dag som går. I torsdags var det dags för ännu ett besök hos barnmorskan och det gjorde mig både lugnare och mer nervös. Anledningen till detta var att hon tyckte inte att magen kändes likadan som förra gången vilket gjorde henne osäker på om det verkligen var så att han ligger med huvudet ner eller ej. Därmed bokades ett ultraljud in som vi ska iväg på nu under veckan för att få klarhet i den frågan. Jag har ju varit lite smått nervös över hur stor bebis verkligen är, och då tyckte hon att de skulle passa på att kolla storleken under det ultraljudet också för att kunna ta ställning till om man ska agera på något visst sätt om han visar sig vara väldigt stor, och det lugnade mig en hel del. Mindre lugn blev jag när hon sa att jag ska kontakta förlossningen vid minsta känning om att något skulle vara på gång om det händer innan ultraljudstiden, för att då åka in och göra ett akut ultraljud. Så hela helgen har jag varit lite smånervös för att något ska dra igång och att han ska ligga fel. Förutom onda sammandragningar under lördagen så har det dock varit lugnt ;)

På lördagen väntade 30 års fest. Det blev en rolig kväll men när klockan slog 01 var jag rätt så slut och det var riktigt skönt att få bege sig hemåt och krypa ner under täcket. Innan vi hämtade hem Selma på söndagen passade vi på att ta ett varv i affärer för  att leta ett nytt set med skalkläder till Selma för att ha på förskolan, vi hann också spana in en ny dator då vår nuvarande verkligen sjunger på sista versen! Att helgen dessutom bjöd på kanonväder och en effektiv storstädning av garaget gjorde att det kändes som en toppenhelg. Jag och Selma förlängde helgkänslan genom att ta med oss mamma/mormor för att spendera en dag hos min mormor. Det blev valpmys och lek med kusinerna som också var på besök.

Imorgon är det förskoledags för Selma igen och jag ska packa klart BB-väskan och passa på att ta en vilodag hadr jag tänkt! Har ju en ny bok av Jojo Moyes att sätta tänderna i :D

Nu har jag börjat nå den punkten att jag längtar efter förlossningen! Allt det där mysiga med en graviditet har nu nästan helt börjat falla i skuggan av att känna sig megatung och trött och jag börjar längta efter att få ha min kropp för mig själv, och självklart nyfiken på att få möta den där lilla människan som nu är färdigbakad på onsdag då vi går in i vecka 38. Jag försöker verkligen att ställa in mig på att det kan dröja ett tag till men det är sååå svårt och jag tänker omedvetet att det nu kommer dra igång snart, bara för att vattnet gick i vecka 38+2 med Selma.

Förutom att jag börjar känna mig redo i kroppen så börjar jag även känna att vi ligger bra med i det praktiska. Jag har tvättat allt som behöver tvättas, spjälsängen är ihopskruvad, babyskyddet står redo, två paket blöjor är inhandlade, och likaså bindor och amningsnapp till mig. Det som återstår är väl egentligen att packa BB-väskan!

I väntan på Liten har jag hunnit med att klippa mig och på torsdag ska jag faktiskt unna mig en budgetslingning av utväxten. Gjorde ju slingor i håret inför bröllopet och den utväxten börjar se rätt trist ut så min frisör föreslog att vi skulle lägga i lite glesare slingor för en mer naturlig look som kommer se bra ut även när det växer ut. Sen väntar ju de varma och ljusa månaderna som bleker håret naturligt så det blir nog bra. Jag skulle även vilja hinna med att färga bryn och fransar så man inte behöver se blekare ut än vanligt den där första tiden när smink inte prioriteras :p

 

I fredags gjorde jag också mitt sista besök på badhuset. Selma har ju längtat och tjatat i säkert en månad nu men då hennes mage varit i total obalans har det inte lämpat sig. Men nu verkar det skönt nog som att den kanske börjar återgå till det normala så därför såg T till att åka ifrån jobbet lite tidigare och vi åkte mot badhuset under eftermiddagen - snacka om nöjd tjej! Själv kom jag fortfarande i baddräkten som dock töjdes till max och tyget var oroväckande tunt över magen! Det var riktigt skönt att få flyta runt i den ljumma vattnet i dden där 1,5 h som hon orkade med innan energin började ta slut. Mindre roligt var det kanske att befinna sig i omklädningsrummet där man drog åt sig blickar från lätt skräckslagna barn som förmodligen aldrig sett en sån stor mage, och tanter som mer än gärna pratade om graviditet och kommenterade magen. Inga otrevliga kommentarer men i ett omklädningsrum tycker jag om att få sköta mig själv och vara anonym! Så någon gång under veckan ska jag försöka få tummen ur och frysa mitt medlemsskap på gymmet (som även ger mig inträde på badhuset) då det knappast kommer att nyttjas de kommande månaderna då man kanske inte ska träna mer än vardagsmotion.

 

I helgen passade vi också på att skaffa barnvakt för att kunna gå ut och käka med ett par kompisar. Det var första gången vi fick till en barnfri träff vilket kändes lite kul för att kunna lära känna varandra ännu bättre. Vi känner ju S sedan tidigare även om vi inte umgåtts sedan vi gick på högstadiet tillsammans, men hennes sambo R har vi ju lärt känna lite smått nu under sista året när vi umgåtts tillsammans med barnen. Dock får man ju sällan prata färdigt med tre barn inblandade så det var kul att få lämna allt sådan hemma och prata om annat. Till helgen har vi som sagt också bokat barnvakt för att gå på 30 års fest, hoppas på att få en rolig kväll även då även om jag tråkigt nog är lite skeptisk till att behöva gå nykter på en fest där ALLA andra kommer dricka alkohol. Det verkade dock som att det kanske fanns en annan med kula så kanske får jag någon mer i samma sits som man kan prata en del med!

 

Imorgon är det exakt en månad kvar till bf och det känns att vi närmar oss. Bland annat är det väl först imorgon som min första riktiga hemmavecka börjar vilket känns lite underligt. Känslan i kroppen har också förändrats och det bir mer tydligt att vi närmar oss slutet. Från att ha känt mig ganska rörlig och smidig så känns plötsligt kroppen blytung, men framför allt har jag från ingenstans börjat känna av en massa sammandragningar! Jag har verkligen knappt känt av en enda sammandragning under graviditeten, vilket nästan gjorde mig lite nojig till slut då det trots allt är kroppens sätt att träna inför förlossningen. I fredags dock var det sammansdragsrally i magen! Från eftermiddagen och långt in på natten följdes sammandragningar av varandra med bara korta pauser och till slut blev det riktigt jobbigt. Det gör ju inte direkt ont men efter en halv dag med sammandragningar var magen ganska öm, och det har fortsatt på samma sätt resten av helgen med en mage som blir stenhård framåt eftermiddagen/kvällen.

 

Den här helgen har trots en spänd mage varit mysig. Fredagen blev som de flesta fredagar en väldigt lugn sådan där vi halvsov i soffan efter att Selma till slut somnat, onödigt sent. Lördagen åkte vi mot Mariebergskogen och det blev en jättehärlig förmiddag då det var alldeles vindstilla och himlen rensades på moln och bjöd oss på riktigt skön och värmande sol. Selma njöt av att få leka ute då det varit lite för lite av den varan när hon varit hemma med framför allt mig. Hon sprang runt, runt och bara skratta. Vi avslutade vår mysiga förmiddag med lunch på Naturrum innan vi åkte hem och vilade för att sedan åka till svärföräldrarna där vi blev bortskämda med god mat och efterrätt.

 

Idag började jag och Selma dagen med brödbak och armbandstillverkning för att visa vår fina T att vi uppskattar honom. Det där med alla hjärtans dag-uppvaktning har vi nog tyvärr blivit sämre och sämre på för varje år :p

Men brödet uppskattades och jag uppskattade gofikat som han och Selma fixade under eftermiddagen. Efter en sväng ute i solen med vänner och deras barn så blev det en rätt seg dag. Jag slocknade ganska snabbt med huvudvärk, och väl vaken hade ingen av oss fantasi till att komma på sysselsättning för resten av dagen och timmarna bara gick. Vi lyckades i alla fall städa innan dagen var slut så något vettigt blev det av det hela.

 

Under min första hemmavecka väntar lekdate med syrran och hennes två yngsta, ett frisörbesök och en vända på stan för att leta sköna mjukisbrallor och kanske någon amningsvänlig kofta att ha första tiden efter förlossningen, en ljuvlig dag på hemmaplan för mig själv där jag ska försöka att tvätta upp lite mer av lillebrors kläder och eventuellt en träff med (Selmas) föräldragruppen. Med andra ord känns det som att dagen kommer swisha på skapligt snabbt! Innan bebis kommer har vi en 30års fest att gå på också hur nu det ska gå! Med två veckor kvar till bf ska man försöka göra sig snygg och gå på en fest där alla dricker, i en hyfsat trång lägenhet, en bowlingtimma under kvällen innan mer dryck intages av ickegravid och chaufförsredo äkta män. Närå, ska inte vara så negativ, jag tror visst det kan bli kul, jag får väl bara ta det för vad det är och sen beger vi oss hemåt när jag inte orkar mer.

 

Nu blir det tv-soffan någon timma innan det är dags att sussa gott :)

 

 

Selma har alltid varit mer mammig än pappig känns det som, och lite extra i vissa perioder. Det har varit ett av mina orosmoment i hela den är processen att gå från ett barn till två, hur Selma skulle reagera på att behöva dela mig med någon annan. Ett exempel är nätterna när hon kommer tassande och ska ligga nära, nära mig medan T kunnat få sig ett par sparkar för att han kommit för nära.

 

Den senaste tiden har det dock på egen hand hänt något. Kanske är det bara för att jag blivit urtrist och inte orkat med på samma sätt som tidigare, men sakta men säkert har hon börjat bli en pappagris. Idag kom det slutliga beviset när T var tvungen att åka och jobba en sväng under kvällen. Jag och Selma lekte här hemma och hade det jättemysigt tills jag började med maten och hon pysslar för sig själv. Plötsligt hör jag henne gråta på rummet och jag hittar henne i sin säng under en filt med och en hjärtskärande gråt. "Jag gråter för att jag saknar och längtar efter min pappa! Kan du gå ut, jag vill vara ensam..."

Snacka om ett hugg i mammahjärtat! Jag har inte bara gått från att vara nr 1 till nr 2, jag är dessutom inte ens önskvärd för tröst i vissa lägen. Jaja, nog högg det till i hjärtat men i slutändan så är det ju det här jag velat, och oron har dämpats en hel del inför Selmas reaktion på den kommande förändringen. Nu gäller det bara att se till att njuta lite extra de gånger man faktiskt får chans till lite Selmamys och inte blir bortvald till förmån för sin pappa <3

 

I övrigt så jobbade jag idag min sista jobbdag! Känns konstigt och faktiskt lite sorgligt. Det blir dock ett besök på jobbet nästa vecka för att tömma skåp och ta hem kläder, så alltför sorgligt kändes det inte som tur var!

Ja februari har inletts på mindre roligt sätt, med en risig mage hos Selma som skönt nog blev bättre inför helgen men idag hade vi planer på badhuset som jag snabbt insåg att vi fick ställa in. T åkte iväg tidigt imorse för att jobba några timmar och skönt nog sov Selma när han åkte så vi fick lite sovmorgon. Men väl uppe blev det liksom inget mer. Hon fick knappt i sig frukost och sen ville hon bara ligga i vår säng och lyssna på Pippi och klagade snart på magont och så fortsatte dagen. Vi läste böcker, lyssnade igenom "pippi på rymmen" och större delen av "Bamse" tillsammans nedbäddade under ett stort duntäcke innan vi gick upp och bäddade och tog på kläder någon timma senare för att sedan återgå till sängen för mer bokläsning. När T kom hem framåt lunch låg hon kvar i sängen medan vi lunchade och där somnade hon till slut stackaren.

T passade på att vila medan jag ägnade tiden åt att gå igenom fotomapparna på datorn för en ordentlig genomrensning innan en backup gjordes på nya hårddisken som vi ÄNTLIGEN fått tummen ur att köpa! Så nu behöver jag inte ha ångest över att datorn ska kollapsa då det viktigaste finns undansparat på fler ställen.

 

Eftermiddagen fortsatte med risig mage, magont och dessutom 39 graders feber hos den lilla som fick titta lite på TV medan vi var duktiga och rensade ut massor med böcker som vi med största sannolikhet aldrig kommer öppna igen, och därmed skapade vi lite fler förvaringsytor och kunde konstatera att vårt nya kontor kommer att klara sig på det nya skåp vi köp. Därmed är kontoret nu klart! De nya tapeterna blev superbra och likaså nya skåpet och skrivbordet. Nu ska jag bara få upp den nya gardinen som inhandlades i fredags, och få hem lite nya tavlor som ska få pryda väggen. Jag har spanat en del på desenio.se som jag tycker har många fina, enkla och stilrena tavlor som jag tror kan passa på ett kontor.

 

Imorgon inleds min allra sista arbetsvecka för det kommande året, dock blir det ju vab för min del men på tisdag blir det jobb i alla fall. Det känns skönt att äntligen få gå hem, samtidigt som det är lite pirrigt då det innebär att vi verkligen närmar oss lillebrors ankomst med stormsteg! Skönt nog så har jag börjat fatta att det fakiskt ska komma en bebis! Jag har verkligen haft jättesvårt att visualisera det nya livet med en bebis i huset även om jag är tydligt medveten om hans existens i magen, och det har skrämt mig lite. Men nu ska jag snart få gå hem och få förbereda det där sista. Jag har börjat tvätta hans saker och jag märker att det hjälper mig att plocka med det. Det som återstår nu som jag känner är jätteviktigt är att köpa någon present till Selma som hon kan få i samband med hans ankomst, något som får henne att känna sig speciell i allt det här nya som kommer! Frågan är bara vad... Kanske något pussel och någon mer rolig grej... någon som har förslag?

Jag är nu på slutspurten av min andra graviditet, och förmodligen min sista. Hittills har det varit en väldigt enkel graviditet *peppar peppar* och jag har mått väldigt bra med få krämpor. Den största och näst intill enda riktiga utmaningen har varit tröttheten, och de första månaderna även illamåendet! Än så länge har jag faktiskt inte dragit på mig någon direkt vätska, jag kommer att få dras med extrakilon men troligtvis inte så många som förra gången. Foglossningen har känts av lite av och till men den har också varit bättre överlag. Jag har känt mig lättare i kroppen och att gå längre promenader har gått ganska bra även om det inte går så fort och jag flåsar en hel del.

 

Jag har kämpat mer med det mentala denna gång, dels det dåliga samvetet för alla dagar jag helt enkelt inte haft ork och tålamod för Selma och jag har fräst åt henne utan att hon förtjänar det, och dels att inse att familjen ska växa. Även om lillebror är planerad och efterlängtad så finns det en del av mig som sörjer att behöva dela min tid och kärlek med Selma till ytterligare ett barn, och jag har haft svårt att inse att det faktiskt är ett litet barn som växer i min mage och som snart ska komma ut, och att jag haft så svårt att visualisera tiden med bebisen utanför magen, har gjort det svårt att ladda för förlossningen.

Nu när slutet närmar sig börjar jag känna mig tyngre, håret har tappat sin glans - från att ha hållt sig blankt och fräscht hur länge som helst så känns håret fett i stort sett dagligen, nästäppan har slagit till och det är ganska tungandat, halsbrännan gjorde entré under veckan och behovet av att kissa har växt mycket! Det känns som att kroppen nu börjat pusha mig till att längta efter ett slut på graviditeten och att istället få möta lillebror. Lillebror är ju beräknad till 15 mars och eftersom det räknas som normalt med födsel 14 dagar innan/ efter BF så skulle det rent krasst kunna betyda att lillebror skulle kunna anlända den här månaden nästan!

 

Nu återstår i alla fall bara denna och nästa vecka med jobb och jag längtar efter att få gå hem, förbereda mig för spädbarnstiden genom att boka in en frisörtid och tid för att färga bryn- och fransar så man är någorlunda fräsch även de där värsta dagarna :p

Det ska också bli skönt att få förbereda och göra klart det sista inför lillebrors ankomst. Selma är nu helt inflyttad i sitt nya rum så jag har kunnat börja lägga in lite av hans kläder i hans garderob, men det återstår en hel del tvättande och liiiiiite shopping innan allt är klart.

Till vår stora glädje har det i alla fall gått framåt med Selmas potträning och nu handlar det nog framför allt om att jag och T måste börja våga att chansa även när vi är utanför hemmets väggar. Idag hade hon i alla fall varit utan blöja på förskolan  under eftermiddagen så vi får väl se om det går ännu mer framåt nu när vi samarbetar med dem kring det hela. Det vore ju helt fantastiskt skönt om vi kunde få hela den här grejen avklarad innan Lillebror (även om jag är medveten om att det kan bli ett jättebakslag i och med den förändringen).

 

Nu väntar en kväll i soffan, en ny säsong av "Gift vid första ögonkast" har börjat en av mina favvoserier!