Hakuna Matata

Julfirandet för 2015 är över för denna gång och det har varit ett intensivt firande! Jag älskar julen men i år kände jag att det nääääääästan blev lite för mycket av det goda. Vi inledde firandet redan den 22/12 kan man säga då vi efter att ha kommit hem från jobbet packade in oss i bilen för att tillbringa ett dygn ute i sommarstugan för julfirande med dem. Det blev mysigt, ingen snö men en fin dag med behaglig temperatur och det blev en mysig promenad under dagen, julgodisbak,middag, den där första goda skinkmackan och som pricken över I:et kom tomten. Vår goa unge lyckades vi övertala till att lägga sina paket på hög för att öppna när tomten gått, och omtänksamma godingen blev lite orolig när paket efter paket delades ut, utan att farmors namn blev uppläst och hon sa flera gånger till tomten " Farmor måste ju få paket nu också...". Klapparna var fina och Selma var så nöjd. Hennes klappar innehöll bland annat ett Duplohus, Bamsebok, Hamapärlor och platta, och en ny Pippipyjamas. Själv fick jag massa krämer som jag önskat mig från Body shop, fina guldringar till öronen m.m.

 

När kvällen kom och Selmas ögon började bli tunga åkte vi hemåt för en kväll på hemmaplan innan vi på julaftonsförmiddag åkte mot Kil för firande med Ts härliga släkt. Det märks att Selma kommit in i en ny fas då blygheten släpper mycket fortare numera, och hon pratade med flera av de som närvarade och lekte med sina tremänningar. Mätta i magen åkte vi några timmar senare vidare mot Sunne för firande med min släkt där det väntade mer mat och ännu ett Tomtebesök! Vi blev kvar i Sunne till den 26/12 då vi åkte hemåt efter lunchen. Fortfarande ingen kyla, vi tittade på hästarna, gick promenad i skogen och mycket lek med kusinerna! Men visst blir man trött efter flera nätter och dagar på bortaplan där man ska samsas och anpassa sig efter 9 andra personer. Jag tror vi alla tre njöt lite extra mycket av att komma hem till vårt eget tysta lilla hus, få sova i sin egen säng, mysa ner sig i sin egen soffa och äta frukost tillsammans i lilla familjen.

 

Igår började äntligen snö singla ner från himlen och idag vaknade vi upp till ett riktigt vinterlandskap och himlen var härligt blå! Det blev en promenad tillsammans för hela familjen, jag med Pepsis koppel i handen och T med Selma åkandes på boben. Jag hann knappt gå 20 minuter innan benen plötsligt försvann och jag låg halvt om halvt i grannens häck! Klarade som tur var fallet bra även och jag kände av foglossningen än mer under promenaden.

 

I eftermiddag har vi besökt Stuvbutiken för att välja tapet till kontoret. Skönt nog var vi ganska överens från start och det tog oss nog mindre än 20 minuter att komma till ett beslut. Renoveringsmaterial inhandlades och nästa steg är väl att faktiskt inleda renoveringen. Vad gäller Selmas nya rum så går det långsamt framåt. Vi har inhandlat fönsterbräda, en ny taklampa har satts upp och vi har kommit till beslut om vad hon ska ha för garderob. Den stora frågan nu är vad hon ska ha för förvaringsmöbel. Jag är så less på Kallax och den känns kanske inte heller som den optimala möbeln nu när hon leker allt mer med småpyssel. Vi har hittat en ganska rolig byrå med 4 lådor och två fack som vi funderar på men jag har fått beslutsångest och är rädd för att den förvaringen inte ska räcka till... kanske ska man fega ändå och köpa en Kallax men med fler lådor? VI får väl se, kontoret vet vi i alla fall vad vi vill ha till så där hoppas jag att det kommer rulla på i snabbare tempo!

 

Byrå NORNÄS från IKEA: vår tanke är i så fall att måla stommen vit, och sedan måla lådorna i två olika färger som matchar hennes tapet. Men jag vet inte... kanske blir det alldeles för lite förvaring i jämförelse med en KALLAX med 4 lådinsatser?

Den efterlängtade helgen är här och den spenderas ensam hemma i TV-soffan denna gång.

Just nu känns arbetsdagarna vääääldigt långa, och de känns längre för varje dag vi närmar oss julledighet. Men nu återstår bara två ynka arbetsdagar innan två veckors julledighet väntar.

Någon riktig julfeeling har jag tyvärr inte fått i år trots tomtar i fönstren, doften av gran i huset och inköpta julklappar. Trots bristen på julkänslor så ser jag ändå fram emot julen, då Selma i år är väldigt uppspelt över det som hör julen till, att få pynta huset med tomtar, att få ta in granen och klä den, öppna adventskalender varje dag och att se paketen som ligger och väntar på att bli öppnade. På tal om adventskalender så njuter jag nog minst lika mycket som Selma. Valet av adventskalender var busenkelt, och vi har sedan den 1 december varje kväll krupit ner under en filt i vår säng för att tillsammans läsa dagens Pixibok, en supermysig stund tillsammans. Jag älskar det faktum att Selmas bokintresse än så länge håller i sig. Vi kan ligga och läsa i upp till 40 minuter ibland i olika böcker, hon kan också sätta sig och bläddra i böckerna på egen hand, och hennes förskollärare har berättat hur kul de tycker det är att hon har ett sånt stort bokintresse. Det kommer definitivt bli en Pixikalender även nästa år!

 

Våra planer för julen ser likadana ut som vid tidigare år, det blir minijulsfirande med Ts familj den 23e, julfirande med Ts släkt dagtid, och min släkt kvällstid där vi även spenderar natten i min mormors stora hus till Selmas stora glädje. I mellandagarna väntar renovering av husets sista orenoverade sovrum, vårt kontor. Det ska bli skönt att få ta tag i det rummet då vi aldrig riktigt fått ordning på det utan det har mest blivit ett förvaringsrum. För att vara helt ärlig så har vi efter tre år fortfarande inte fått upp en taklampa där inne!Idag har jag och Tobias unnat oss ett varv på IKEA medan Selma hälsade på sin farmor och farfar. Jag känner mig för ovanlighetens skull lite lost när det kommer till inredning, denna gång av Selmas rum så jag kände att jag behövde bolla med T i lugn och ro och få titta lite på olika alternativ. Jag känner mig fortfarande inte klar över vad som ska inhandlas även om jag känner att jag hittat lite bra alternativ.

 

Ikväll är T på bio med sina kompisar och jag myser i soffan med en mage som hoppar och skuttar av Lillebrors rörelser. Jag har lite svårt att fatta att vi under kommande vecka går in i vecka 29 och Lillebrors ankomst faktiskt närmar sig med stormsteg. Jag ser på det hela med lite skräckblandad förtjusning. Jag blir alltmer nyfiken på vem som gömmer sig därinne även om jag inte tänker på det alls lika mycket som under den första graviditeten med Selma. Det som skrämmer mig är att gå in i rollen som flerbarnsmamma, jag tror det är en förändring jag kommer uppleva som tuff, kanske till och med skittuff för att vara ärlig. Jag har alltid varit en person med stort behov av egentid ( att få vara helt själv), och med ett barn har det väl varit svårare men ändå genomförbart. Men med två barn i huset kommer det inte alls bli lika lätt, dessutom märker vi att Selmas sömnbehov dagtid har minskat drastiskt och de där värdefulla minutrarna jag fått dagtid när hon sover och jag själv får en stunds vila för mig själv kanske inte längre kommer finnas. Att bli mamma till ännu en bebis tror jag blir en helt ny upplevelse då jag min första mammaledighet träffade mammagruppen mycket där vi bara kunde sitta och prata och prata och prata med våra bebisar jollrandes på golvet, men denna gång kommer ha en aktiv 3 åring som ska stimuleras. Skönt nog så är det väl åtminstone några i min närhet som fortfarande är föräldralediga med sina små när det är dags för mig att gå hem.

 

Efter julledigheten väntar bara en månads jobb innan det är dags att gå hem och vänta på Lillebror den 12 februari. Magen har bara den sista veckan känts allt tyngre och jag känner mig allt otympligare.. Jag har varit på vattengympa en gång i veckan den senaste månaden, och nu under juluppehållet tänkte jag i alla fall försöka ta mig iväg och simma istället för att hålla igång kroppen lite.

Skönt nog känns det som att Selma för Lillebror på tal allt oftare och framför allt på ett mer naturligt och positivt sätt än tidigare. Sen behöver ju inte det betyda att hon har någon som helst aning om vad det hela handlar om, men det känns ändå skönt att slippa höra henne beklaga sig över Lillebrors ankomst. Jag tror tyvärr att det kommer bli en hel del avunsjuka från hennes sida första tiden, men jag hoppas att det snabbt ska övergå och växa till ett fint syskonband,  Men det återstår att se! Jag försöker i alla fall att njuta av den här graviditeten, att känna Lillebror buffa runt i magen. Jag tror själv att det här är min sista graviditet, att jag kommer känna mig nöjd med två barn, även om man aldrig ska säga aldrig, och jag försöker därför njuta lite extra av guldtillfällena då det verkligen är något fantastiskt man får uppleva! Förlossningen skrämmer mig lite men jag skulle aldrig för mitt liv vilja byta bort upplevelsen av att bära vårt barn i min kropp <3