Hakuna Matata

Jag älskar min dotter så ofantligt mycket och jag är så tacksam för att vi lyckades få amningen att fungera. Jag tycker våra amningsstunder är jättemysiga MEN jag börjar bli riktigt less på att man bara kan få henne att somna för kvällen genom att amma, och ännu mer frustrerande är det att man ligger 1,5 h i sängen med henne halvslumrandes bredvid sig men att hon vaknar vid varje försök man gör att ta bort bröstet.

 

Jag har läst lite på olika forum och det som för att det känns extra tungt och jobbigt är att många verkar ha samma problem och det verkar som att det för många fortsätter under ganska lång tid. Jag har läst om flera som varit uppemot 1 år och mer som fortfarande bara somnar genom amning.

 

På fredag är det dags för nytt BVC-besök och jag hoppas då på att få lite goda råd och tips om hur vi ska kunna lägga henne på annat vis. För att gå hemma med henne hela dagarna och dessutom vara den enda som kan lägga henne på kvällen blir väldigt jobbigt. Jag har alltid haft ett stort behov av tid för mig själv så att få någon kväll i veckan som T kan lägga henne och jag kan få vara för mig själv lite vore väldigt skönt.

Jag vet att vi har en supersnäll tjej och många har det mycket jobbigare men man kan ju bara relatera till sin egen situation, och att hon inte vill lägga sig innan oss, och att det bara är jag som kan lägga henne (genom att amma), ja... det börjar helt enkelt bli lite frustrerande!

 

Idag har det blivit en hel dag på hemmaplan med Selmas mormor på besök så att jag kunnat jobba lite i trädgården vilket har varit välldigt skönt då det är ett litet projekt jag väldigt gärna vill få färdigt innan hösten är här på riktigt.

 

Imorgon väntar ny bebisträff och därefter blir det en sväng på stan för att lämna tillbaka overallerna jag köpte. Jag fick nämligen veta att syster hade både en windstopperoveraller för hösten  och en vinteroverall i de storlekar jag köpt så då var mina köp ganska onödigt.

 

Nu ska jag göra mig redo för sängen då jag har en liten selma som sitter och gråter i babysittern efter att ha vägrat att somna efter 2h nattningsförsök, så nu slänger jag in handduken innan jag blir knäpp, och går och lägger mig jag med då hon med största säkerhet kommer somna intill mig. Natti natt på er!

Nu är jag inne i vecka 23. Tiden bara flyger iväg. Denna vecka har jag mått bra, känns väldigt skönt då vecka 21-22 var riktigt jobbiga. En dag efter jobbet trodde jag att jag gick in i födsel, ensam hemma med lilleman. Men efter att ha vilat hela kvällen så gick värkarna ner och blev uthärdliga igen. Dagen efter spenderade jag mest i jakt på jordmor eller läkare. Undersökningen visade ingenting, vilket gjorde mig väldigt nedstämd. Visst, det är skönt att det är något men det kändes så tungt att ha mått dåligt i en vecka och inte få veta orsaken. Men som sagt, de senaste dagarna har jag mått bra så allt är lugnt just nu.

 

Jag mådde väldigt bra med lilleman, det var egentligen sista månaden som var tung men den här gången är det tyngre och gör mer ont. Man blir ju lite skrämd med tanke på att det faktiskt bara är vecka 23. Vi får se hur mycket jag kommer orka framöver... 

 

Halva helgen har passerat utan att jag hänger med! Idag har vi inte gjort något alls känns det som trots att vi hunnit med en minishoppingrunda, ÄNTLIGEN fått iväg kort på framkallning samt beställt dopinbjudningskort, bygga vidare på vedboden, fika hos mamma och pappa och allmänt mys med vår underbara tjej.

 

Veckan som gått gick i raketfart. Bebisträffen var återigen väldigt lyckad och det känns väldigt kul att ha hamnat i en föräldragrupp där det finns ett intresse för att ses på fritiden. Det blev återigen några timmar med fika och bebismys. Det var ännu lite roligare den här gången då Selma verkade mer intresserad av de andra knottarna och faktiskt låg och jollrade/pratade med en annan liten tjej när de låg i babygymet tillsammans.

På tisdag är det dags för nästa träff igen.

 

Vi har också hunnit med en shoppingrunda på stan tillsammans med Selmas mormor. Tanken var att jag skulle köpa jeans men det slutade med att jag kom hem med två amningstoppar, en fleeceoverall och en vanlig overall till Selma, gardintyg till lilla frökens rum och en pyjamas och skallra som hon fick i present av mormor - med andra ord massor med grejer till Selma och nästan inget till mig själv, precis så som de senaste shoppingrundorna sett ut :p

 

Imorgon ska vi för första gången gå på babysim! Det ska bli riktigt roligt då Selma tycker det är jättekul att bada i badkaret. Förhoppningsvis trivs hon lika bra i en pool. Det ska ockskå bli kul att få göra något tillsammans hela familjen :) Det enda jag funderar över är hur man ska lyckas byta om på sig själv med henne med sig för man vågar väl inte ta med varken vagn eller bilstolen och lämna det i omklädningsrummet?

 

När helgen är slut blir vi ensamma i tre dagar framöver då T måste till Stockholm för jobbets räkning. Det känns lite trist då det alltid är lite skönt när han väl kommer hem och man får lite tid för sig själv... men det ska nog gå bra!

Nu ska vi fixa lite hamburgare till kvällsmat och sen får vi se om vi kanske kan få till en liten filmkväll om Selma tillåter då hon fortfarande vägrar somna innan hon får lägga sig med mig - dock har hon sovit hela nätterna fram till 8.45 vid fyra tillfällen under denna veckan så jag kanske inte ska klaga för mycket på henne!

Imorse vaknade jag upp 8.40 av ljudet av min dotter som ligger och sprattlar och pratar lite för sig själv i sin säng, och jag inser att jag fått sova själv och ostört hela natten! Hon vägrar fortfarande somna in på natten på annat sätt än att amma, men jag har den sista tiden kunnat flytta över henne i egen säng efter bara 15-20 minuter så att jag själv sedan fått sova själv tills dess att det är dags att amma på nytt. Inatt fick jag sova både själv och 9 ljuva timmar av sammanhängande sömn! Det var välbehövligt då jag den senaste veckan har varit jättetrött och till och med fått gå och lägga mig en stund på dagen. Jag läste på en annan mammablogg att hon hade börjat känna sig supertrött när bebisen var runt 4 månader och hon trodde att det där pigghetshormonet kanske inte fanns i kroppen längre och det känns som att det skulle kunna stämma. Jag ska dock inte klaga då Selma sover bra för det mesta och sällan vaknar mer än en gång för att ammas, men det är ändå skönt att få sova helt ostört så länge.

 

Idag är det dags för ny mamma/bebisdejt! Vår förra träff var jättelyckad och det blev 4h timmar av prat, bebismys, skratt och barngråt. Det var nog många intryck att ta in för vår lilla tjej då hon var supertrött och kinkig hela kvällen och dagen efter. Antar att det blev lite chockartat att befinna sig bland massor av okända människor på en ny plats, och till ljudet av minst ett barns skrik och gråt då bebisarna aldrig var nöjda och glada samtidigt. Idag styr vi kosan mot en annan mamma för att se hur de bor och jag hoppas på ännu en rolig träff!

 

I övrigt rullar dagarna på och det känns som att jag kan börja urskilja vissa rutiner i våra dagar. Oftast går vi upp vid 9-9.30 för frukost och lite lek i babygymmet. Efter 45-60 min börjar energin ta slut för Selma och då passar vi på att gå en promenad med Pepsi, och för det mesta sover hon sig igenom promenaden och kanske ytterligare 1-2 h om man har tur. Sen blir det mera lek eller att vi åker iväg någonstans tills dess att T kommer hem. Ibland blir det en eftermiddagslur eller så badar vi och tar på pyjamas i ett försök att söva ner henne för kvällen runt 20 då hon oftast är väldigt trött. Tyvärr lyckas vi aldrig lägga henne för natten då hon ALLTID vaknar efter 20-40 min trots att hon fortfarande är jättetrött, och då är hon kinkig, trött och vaken med oss fram tills dess att vi går och lägger oss vid 22-23 och hon får ligga i sängen bredvid mig och amma.

 

Nu är det dags för den där lilla förmiddagsluren och promenaden innan det är dags att göra sig klar att åka på bebisdejt!

 

Den senaste tiden har man kunnat känna hur luften blir kyligare om morgonen och kvällarna, hur det blir lite mörkare lite tidigare - med andra ord är hösten på väg.

Vädermässigt har vi haft en hel del regn och åska, men jag tycker fortfarande att det har varit väldigt mysigt, särskilt åskan.

 

Nu när det är lite svalare är det lite lättare att komma igång med träningen. Jag ska inte säga att jag fått det till en vana än då det forfarande sker lite sporadiskt men lättare är det i alla fall. Nu har jag gått till steg 2 i Olga Rönnbergs bok Träning för nyblivna mammor och det var verkligen jobbigt! Det var ett ganska stort hopp från steg 1 till 2 men det ska nog gå bra. Det svåra med att få träningen att bli av är att Selma har så oregelbundna sömndagar, man vet inte från dag till dag hur mycket hon kommer sova under dagen. Vissa dagar kan hon sova 3-4 h i sträck och då är det ju verkligen inga problem att hinna med att träna och duscha, men hon har också dagar när hon bara sover 20 min åt gången och då hinner man ju knappt börja.

 

Idag blir det i alla fall en promenad mot dagens mammaträff! Senast vi träffades i mammagruppen var vi hemma hos oss men då var det bara Selma och en bebis till som hunnit bli födda, nu kommer det istället vara 6 små killar och tjejer bland oss mammor. Det ska bli riktigt kul att ses och få se de andra bebisarna. Selma är ju äldst i gänget och den yngsta bebisen är nästan precis 2 månader yngre. Jag hoppas att vi ska lära känna varandra lite bättre så vi kan komma igång och umgås ännu lite mer. I höst har vi alla anmält oss till babyrytmik tillsammans i alla fall :)

 

Nu hör jag att Selma är på gång att vakna, dags att starta dagen på riktigt med andra ord!

Idag började vi dagen med en promenad tillsammans, det blev ingen jättelång promenad då det började regna lite smått efter en stund.

Till skillnad från de flesta andra människor så måste jag nog erkänna att jag tyckte det var lite skönt när regnet sedan tilltog och åskan mullrade. Efter en sådan här sommar som vi har haft med sol, sol och mera sol så känns de här regndagarna bara mysiga och jag kan äntligen sitta inne med gott samvete! Jag har varit sugen på att pyssla med lite småsaker här hemma, och att åka och gå i affärer men jag får inte riktigt till det när solen står högt på himlen får då bara MÅSTE jag nyttja dagen på ett bra sätt utomhus. Men idag var det en perfekt innedag då regnet öste ner och åskan gick så idag plockade jag ÄNTLIGEN fram fotoalbum, foton och tomma albumblad för att äntligen sätta in de sista framkallade korten där de hör hemma. Vi hjälptes åt att sätta in korten och det var riktigt mysigt att sitta tillsammans vid köksbordet och pyssla med korten medan regnet smattrade och det mullrade av åskan. Extra mysigt blev det så klart av att de kort som återstod att sätta in var från sommaren 2010 och därmed innehöll bilder från vår Pragresa då vi förlovade oss :)

 

Imorgon väntas tydligen ännu mera regn och jag vet redan vad jag ska ägna mig åt då! Det kommer bli att slutföra det jag pysslat med under kvällen medan T är ute med sina kompisar som var i stan, nämligen att skaffa mig ännu mer jobb genom att börja samla ihop nya kort som ska skickas iväg på framkallning. Det är en del att gå igenom då vi som sagt inte framkallat något sedan 2010!
Jag har kommit in i en ny period när jag börjar tycka att systemkameran är lite intressant igen. Jag har ju gjort några halvdana försök till att lära mig att fota även utan helautomatik men det har väl gått sisådär på grund av min brist på tålamod när det kommer till inlärning. Men nu är jag igång igen då jag verkligen vill lära mig att ta fina kort på vår fina Selma. Jag gjorde ett försök härom dagen då jag bunkrade upp i vår säng för att det skulle kunna bli fina kort med fin bakgrund. Några kort blev jättefina men många kort blev också inte alls fina. Jag lyckades i alla fall så pass bra att jag vill göra ett nytt försök igen och testa med lite andra inställningar. Kanske ska jag också passa på att låna lite andra objektiv av svågern bara för att försöka uppehålla intresset lite längre denna gången.

 

Nu ska jag snart krypa ner i sängen då jag gissar att vår underbara dotter vaknar om en timma eller så för lite nattamat... Sov gott allihop!

Igår hände det! Selma låg på rygg och pratade med sina leksaker medan jag stod i hallen och pratade med T, när jag vänder mig om och går tillbaka till henne så ligger hon helt plötsligt på mage och ser supernöjd ut! Nu kan hon därmed vända sig både från rygg till mage, och mage till rygg. Sedan hon väl förstod knepet så vill hon mest rulla över till mage hela tiden, tyvärr har hon inte riktigt balansen för att ligga kvar på mage så efter en stund tippar hon över på en sida och hamnar på rygg igen till sin egen missbelåtenhet.

Jag blev alldeles varm i kroppen när jag såg hur nöjd hon var. Lite extra glad var jag nog efter gårdagens upplevelser då jag äntligen tog mod till mig att gå genom sjukhusets entré för att besöka en mycket sjuk släkting.

Sjukhus är jättejobbiga att vara på för mig. Det är något som kommit de sista åren... Men det är så många tragiska livsöden bakom de väggarna. Den dagen vi fick lämna sjukhuset med Selma kände man sig så klart jättestolt över vad man bar på sin arm men samtidigt skämdes jag nästan, att jag fick gå där i mitt lyckorus medan man passerade alla sjuka människor, en del mindre sjuka, andra dödssjuka.

Igår tog i alla fall jag och mina systrar mod till oss för att besöka en av de där sistnämnda och det var precis så jobbigt som jag hade föreställt mig. De som känner mig vet hur svårt jag har för att visa känslor, och därmed var gårdagen jättetuff. Det var jobbigt men gick ändå bra hela besöket, fram till avskedskramen när hon tackar mig för att jag kom och visade upp Selma, och det var inte ett tack bara för det besöket utan det hördes på hennes röst att det var ett tack för att hon fick se henne innan hon dog. Nu är det inte säkert att hon kommer att gå bort, men för 2 månader sedan var hon "frisk", och nu är hon jättedålig och man har upptäckt cancer i hela kroppen så prognosen ser allt annat än bra ut.

Man blir definitivt påmind om hur otroligt skört livet är,  och bara för att livet är underbart just nu så kan det se helt annorlunda ut på bara ett ögonblick...

 

Det får bli en extra kram om de jag älskar, och njuta ännu mer av de där små vardagliga stunderna som trots allt kan vara helt underbara...

 

Idag var fem veckors ledighet över för den här familjen!

Pappan är tillbaka på jobbet och jag och Selma ska försöka skapa oss en vardag med lite rutiner igen. Jag är lite nervös för att återigen vara ensam hemma med Selma. Inte nervös för att ta hand om henne, utan för att kanske bli lite rastlös. Innan semestern trivdes jag utmärkt med det men då var det också fortfarande lite nytt och vi hade ännu inte lärt känna varandra fullt ut. Vi har fortfarande inga riktiga rutiner då hennes dagar ännu ser väldigt olika ut från dag till dag när det kommer till sömnen, och ammar gör hon ju när hon blir hungrig. 

Jag hoppas dock att vi snart ska kunna hitta en rutin så att våra dagar blir lite lättare att förutse och planera, och det vore också skönt att få gå och lägga sig i tid om kvällarna. Nu ska det erkännas att vi näst intill gett upp bärandet om kvällarna och istället väljer den enkla vägen vilket är att hon får ligga i sängen och amma tills hon somnar intill mig och där sover hon hela natten om jag själv inte vaknar upp någon gång under natten och flyttar över henne... Det är verkligen raka motsatsen till hur vi vill ha det men det får vara så nu helt enkelt så får vi ta nya tag snart igen!

 

Nu när semestern är över är det även dags att  komma igång och röra lite mer på sig. Under ledigheten har det varit lördag varje dag när det gäller mat och gott, och även om jag kört några styrkepass så har det blivit lite för långt mellan passen. Men nu när T jobbar så kommer vi i alla fall komma igång med lite promenader igen då ansvaret för Pepsis promenader hamnar på mig och Selma igen åtminstone en gång om dagen.

Även om jag inte är särskilt aktiv så är Selma det då hon sparkar och rör på sig massor: Det är svårt att förstå hur otroligt mycket det händer på 3 månader. Just nu ligger hon på golvet och kämpar med att försöka vända sig från rygg till mage, något hon inte lyckats med ännu men det ser ut som att det nog inte lär dröja alltför länge innan hon klarar det...

 

Gillar du böcker som 50 nyanser och Crossfire-serien kommer du förmodligen också uppskatta följande:

 

Stark-triologin är skriven av J. Kenner och handlar om Nikki och Damien. Han är en snygg föredetta tennisspelare som blivit megamiljonär med mörka hemligheter och hon en ex miss-tävlande med dålig självkänsla och en mor från helvetet. Deras relation inleds med att Nikki blir erbjuden en miljon dollar för att ställa upp på ett naken porträtt. Kärlek uppstår ju så klart ;-)

Väldigt bra serie som är helt klart läsvärd!

 

 

Sedan har vi Temptation-serien skriven av K.M Golland. Handlar om gifta tvåbarns modern Alexis som faller för sin nya chef och mångmiljonär Bryce. Jag brukar ha lite svårt för den här typen av triangeldrama men denna serie är riktigt bra. Enda negativa är att den är lite för snabb, jag hade gärna ha mer ;-) Å andra sidan tröttnar du inte! Svår att lägga ifrån sig och massa kärlek! Tredje delen hoppas jag kommer snart!