Hakuna Matata

Jag har väldigt svårt att förstå att vi redan är inne i midsommarveckan!
Vad hände med våren 2012, hur kunde den passera i en sådan rasande fart?! När jag insåg att det var midsommar så kom jag att tänka på att jag förra midsommarafton var ny som återinflyttad karlstadbo (tror jag), och det kändes ännu mer konstigt! Att ett helt år har gått sedan jag lämnade Linköping bakom mig...

Saknade efter Linköping har funnits hos mig hela tiden samtidigt som både jag och T känner att vi gjorde rätt som flyttade tillbaka. För min del är det jobbet som saknats mest då jag verkligen hade fantastiska kollegor, fantastisk chef och en fantastisk arbetsmiljö. Den saknaden kändes väl lite extra när jag hamnade på mitt vikariat som var låååångt ifrån det även om kollegorna var härliga därmed, så kom vi varandra aldrig så nära, och lokalerna var ju superslitna, och chefen levde inte upp till mina förväntningar.

Nu när jag äntligen fått en fast tjänst så känns det efter en långsam start bara bättre och bättre...

Sen finns det andra saker som jag kan sakna socialt då jag inte lärt känna någon direkt utanför jobbet men det kommer väl det med, jag känner att bitarna har börjat falla på plats i alla fall och det är såååå skönt.

Det som inte varit bra under det här året är väl Pepsi, idag är det nämligen dags för ett nytt veterinärbesök, jag vet inte vilket i raden det är då det varit så många. Anledningen denna gång är att han återigen fått små vätskande bölder mellan tårna. Vi funderar på om det kanske trots allt är foderallergi och då i så fall fiskfoder, eller om det är vanliga våteksem som kommit nu när det börjat bli varmt och det regnar om vart annat... vi vill i alla fall vara på den säkra sidan och kolla så det inte är allergi! Så ni kan väl hålla tummarna för oss i eftermiddag, för att det är något som är lätt att råda bot på...

Jag ljög när jag sa att jag lugnat mig angående hus - varje gång ett halvintressant objekt dyker upp är jag lika fast i alla funderingar som jag var tidigare!

Den här veckan tittade vi på ett hus som var just halvintressant då det var ganska litet, men utgångspriset var ganska lågt och jag försöker komma till insikt med att jag kanske måste nöja mig med ett lite mindre hus om jag inte vill punga ut med 2-2,3 miljoner. Hur som helst var huset tip top, bara lite nya tapeter som hade önskats men i slutändan kändes det lite för litet för min del även om allt annat stämde. Det som gör mig uppgiven är att på en enda dag har huset rusat från 1 500 000 kr upp till 2 100 000kr!!! Detta på budgivningens första dag!! Hur är det meningen att en förstagångs köpare med förhoppningar om att någon gång i framtiden fylla ett hus med barn ska ha råd med ett normalt hus?!?!?


Suck... så ja, nu är jag less på skiten igen! Det jobbiga med att man börjat att titta seriöst på hus är att man inte kan sluta eller ta en paus i husletandet för då finns ju alltid risken att man går miste om ett bra hus till ett bra pris!

Något som ändå vände mitt humör upp idag igen var när jag klockan 6.20 imorse på väg mot jobbet, åkte förbi två tjejer uppklädda i fina studentklänningar och med sina studentmössor på huvudet! Just då bara önskade jag att man kunde hoppa in i en tidsmaskin för att få uppleva de där dagarna en gång till! Det tillhör verkligen en av de absolut bästa dagarna i mitt liv. Den där sorglösa känslan när man för en kort stund känner att man har alla möjligheter i världen att göra vad man vill med sitt liv, att för första gången i sitt liv inte ha en redan färdigplanerad väg framför sig...

Nu valde jag att gå den där tråkiga vägen och hoppa på en utbildning direkt som i sin tur ledde till jobb direkt, och därmed kastades in i det där ekorrhjulet som kommer att pågå under måååååånga år framöver... Men just där och då fanns det ändå för en kort stund en tanke om att jag skulle ta med min vän och se världen... Känslan när man samlades i aulan med flera hundra andra studenter, bara minuter innan det var dags att springa ut genom dörrarna och lämna 12 år i skolan bakom sig!

...semester
...husköp
...vinna några miljoner
...resa
...shopping

...allt! Önskar att jag bara kunde göra vad jag ville ibland.

Åhh här sitter jag i min ensamhet medan min älskade familj besöker hemlandet för studentfirande.
Denna helg har min syster kommit till undsättning och hållit mig sällskap!
Både igår och idag har vi grillat hos pappa och gått långpromis med Åsa.
När vi grillade rymde Åsa och kom tillbaka blodig. Ser ut som att hon blivit riven på läppen men det var så litet.
Blev mycket blod ändå.

I fredags hade jag en meltdown. Ibland är det f*n inte lätt att vara chef. Du blir bokstavligen galen på folk.
Jag har min personliga utmaning med en anställd och i fredags brast det totalt.
Som tur var kom min chef i samma sekund så jag bad smidigt om att vi kunde ses på hennes kontor.
Där började jag störtböla av frustration. Efteråt kändes det helt okej igen. Men jag blev attackerad en dag då jag vaknade utan min familj som jag längtade så mycket efter och pms besvär vilket gjorde mig extra känslig. Plus att det inte var första gången, hon klagar alltid och i fredags hade jag verkligen försökt gjort som hon önskat men möttes bokstavligen av "det här är ju idioti". Då rann bägaren över för mig.
Hur jag ska gå vidare med denna plågoande vet jag inte. Men jag är så glad att hon inte jobbar heltid.

Sov dags.
Kram

Fy vad underbart det var med en ledig dag mitt i veckan!

Jag kan dock inte påstå att vi har det särskilt slitigt på jobbet just nu, vi tar mest dagarna som de kommer, och de första barnen har börjat gå på semester så det är ganska lugnt. Det har gett oss (läs mig) tid till att ta tag i lite organisatoriskt arbete vilket har känts underbart. Kontoret på jobbet har varit minst sagt kaotiskt och ett tag var det nätt och jämt att man tog sig in där, bokstavligt talat!! Men nu har alla papper och saker där inne hittat till sin plats efter flera timmars arbete från min sida. Det är lite komiskt då jag är rätt rörig av mig här hemma, men när det kommer till jobbet så kan jag inte koncentrera mig och hitta någon arbetsro alls om inte sådana saker är avklarade först. Det är fortfarande en del saker som behöver organiseras om, och vi måste komma fram till hur rummen ska användas och inredas för att se så inbjudande ut som möjligt för barnen...

Att vara med och starta upp en ny förskola känns jättekul men man inser också hur mycket jobb det är, och då var jag ändå inte med det första halvåret!

Hur som helst så känns det som att man börjar avsluta saker på jobbet för att allt ska vara klart inför semestern. För min del återstår en månad innan det är semesterdags vilket känns lite segt men förhoppningsvis går de veckorna fort.

På hemmaplan har vi också nedräkning och vi har väl nästan redan gått in i semesterläge då vi båda har svårt att komma i säng på kvällarna, det blir gärna lite soffmys framför TVn lite längre än vanligt.
Husdrömmarna som jag varit helt inne i under en period har lugnat ner sig lite. Vi tittar och funderar fortfarande mycket men jag känner mig ändå lugnare i det hela. Kanske är det för att sommar och ledighet hägrar? T har istället börjat drömma om båtköp igen och för första gången så får jag väl erkänna att jag smittats lite av de drömmarna. Men vi får väl se, det är inget som JAG tänker lägga några sparpengar på utöver driftskostnader, och skillnaden mellan mig och T är att han funderar och drömmer i större utsträckning än mig som vill ha saker NU när jag väl kommit på tankar om något jag vill ha ;)

En lugn helg har passerat och det var precis vad jag behövde!
Den senaste tiden har jag varit så himla trött - från det att jag vaknar på morgonen tills jag ska gå och lägga mig igen på kvällen, för då kommer all den energi över mig som jag saknat hela dagen och jag ligger där klarvaken! Det är en riktig trötthet, inte bara att man känner sig seg utan det känns som att jag inte sovit på flera veckor. Jag försökte intala mig att jag bara kände mig trött och att det inte syntes på mig, men när jag tvättade händerna på ett barn i veckan så råkade jag få syn på ett lik i spegeln ovanför handfatet så tyvärr står det tydligen TRÖTT i ansiktet på mig med stora bokstäver.

Med andra ord har helgen varit enormt efterlängtad! Det blev filmkväll två kvällar i rad - i fredags såg vi The vow som jag redan berättat om och igår blev det The Descendants, och för en gångs skull var tyckte vi båda om filmerna och det var två filmer som väckte många tankar och som fick en att stanna upp och vara tacksam för att man delar livet med världens finaste människa och att vi är friska och mår bra.

Igår spenderade vi eftermiddagen på dop när Ts kusinbarn skulle döpas. Det var mysigt då vi inte ser hans släktingar så där jätteofta och det är en härlig släkt med mycket värme i. Lilla kusinbarnet var så söt med stooora ögon och Ts kusin hade gjort ett toppenjobb i församlingshemmet med god mat, gott fika och fin dukning som väckte en del idéer att kanske ta med sig inför eventuell framtida bröllopsplanering för det var några små detaljer som gjort att det såg snyggt ut och att det verkligen följde en röd tråd.

Idag började dagen tyvärr lite tråkigt T gjorde bort sig och körde in i en annan bil, riktigt klantigt men samtidigt så enkelt gjort. Jag har fått bita mig i tungan flera gånger idag, det är lätt att påpeka andras fel men samtidigt har jag gjort en liknande grej själv så jag kan verkligen inte komma och vifta med någon pekpinne! Som tur var blev det inga jätteskador varken på vår eller den andra bilen men det kommer säkert kosta en slant i slutändan ändå för det gör det alltid när det kommer till bilar! Dagen fick i alla fall ett bra slut då vi avslutade med skojakt på Bergvik och vi lyckades hitta det vi sökte båda två vilket kändes väldigt skönt då vi båda letat efter löpar-/promenadskor länge utan att hittat något.

Imorgon väntar en ny husvisning, det är inte superintressant men ändå värt att titta på då det kanske blir mer intressant efter att ha sett det på riktigt...!

Allt eftersom tiden går inser Leo att Paiges minne inte kommer att förbättras. Fast besluten att inte förlora henne för evigt beslutar han sig för att göra allt som står i hans makt att vinna hennes hjärta. Igen.

Filmen baserar sig på en sann histora.

---

Jag och T såg filmen igår kväll och båda såg den med en otäck känsla i magen då vi båda visste att den var verklighetsbaserad och det är så svårt att ens försöka föreställa sig vad huvudpersonerna går igenom. En sann histora om äkta kärlek, och en påminnelse om hur snabbt livet kan förändras...