Hakuna Matata

Tänk vad jag tjatade på lilleman. Kan du säga mamma? MAMMA? Säg mamma! Ja, mamma! 

Herregud så dum jag var. 

Att jag inte njöt mer av stillheten.

Idag hör jag mamma 750.985 gånger om dagen. 

Det är ett konstant SURR av ett substantiv. Det första och sista jag hör om dagarna.

1: Mamma vakna!

2: Mamma, jag vill ha!!!

3: Mamma vad e de?

4: Mamma vad håller du på meee?!

5: Mamma, mamma, mamma, mamma....mamma.....mamma....

Så när lillan sitter tyst och bara observerar världen, främst sin storebror så njuter jag för det är bara en tidsfråga innan det är dubbelt med mamma här hemma.

Grämer mig lite faktiskt. Det går inte att stänga av!

Men det lustiga är att så fort jag är ifrån honom så saknar jag det genast. Då är ordet mamma det enda jag vill höra.

Nu närmar sig min tredje vecka på hemmaplan sitt slut och på måndag är det dags att lämna sjukskrivningen och gå tillbaka till jobbet. Som en förberedelse var jag in och kikade på jobbmailen och det har tydligen hänt lite sedan jag lämnade dem, bland annat har min ena blivande kollega plötsligt flyttats till en annan avdelning, något som känns jättetrist då vi verkligen klickar superbra. Men för att se positivt på det hela kommer vi nu vara tre som jobbar 100% istället för två på 100% och två på 50% vilket underlättar en hel del.

Nu har jag också fått ett schema för hösten och vi kunde börja kika på hur Selmas dagar kan tänkas se ut i höst när hon ska in i förskolans värld. Skönt nog så kan vi pussla så att hon förmodligen aldrig behöver gå mer än 40h/veckan om vi jobbar heltid, men då vi ska turas om att gå ner 20% så kommer hon snarare att hamna på 32h/veckan vilket känns ännu bättre!!

 

Selmas förskolestart har känts lite jobbig när jag tänkt på den men ju närmare vi kommer desto bättre känns det. Vår lilla tjej blommar verkligen ut mer och mer och idag är hon en glad, nyfiken tjej med stark vilja, tålig och gråter inte i onödan, duktig på att sysselsätta sig själv men även nyfiken på andra människor. Från det att hon stapplade runt när hon började gå för ca 2 månader sedan så går hon nu stadigt och har fått upp farten till att kunna småspringa och hon går mer än gärna på promenad. Hon klättrar själv uppför trappan till rutschkanan, sitter gärna i sandlådan och tycker om att gunga! Med andra ord känns det som att hon kommer att passa bra i förskolans värld. Är det något som jag kanske kommer noja lite över så är det väl att hon inte är lika matglad som förr, men det kansek ändras! Jag har också på omvägar fått veta att de kommer göra om avdelningarna inför hösten så hon kommer att gå i en 1-3års grupp istället för 1-5, något som känns jättebra! Jag har också fått veta att de barn som vill, får sova ute i vagn istället för madrass inne, något som jag också är väldigt positiv till då vår tjej sover allra bäst ute!

Det känns så klart sorgligt att lämna tiden hemma helt bakom sig i höst men jag börjar också se på Selmas förskolestart med spänning - det ska verkligen bli kul att se hur hon kommer bete sig i den världen :)

Så visar det sig att så var inte alls fallet när J och hans vänner sitter på puben och tar en öl. (Ex-brudgummen var inte med men hans bror.)

In kommer en mycket arg ex-brud som kräver att få höra från sin fd svåger och ex vänner varför ingen utav dem berättade vilket otroget svin deras vän egentligen är. Där satt några killar med slappa hakar för detta kom som en chock även för dem. Det har nämligen kommit fram från säkra källor att brudgummen varit otrogen. Med flera olika. Upprepade gånger. I deras säng. Medan bruden jobbade. 

Det enda J kunde trösta henne med var ju att det var tur att hon i alla fall inte fick veta detta efter de gift sig! 

Så nu finns det en väldigt söt och snäll tjej därute med totalt krossat hjärta. Hur tar man sig vidare efter något sådant?

Som ni säkert vet älskar jag att läsa böcker. Och författare älskar att skriva om kvinnor vars hjärtan är eller blir krossade. Personligen har jag superduper svårt med böcker där hjärtat krossas på grund av otrogenhet men sedan förläts och de "lever lyckliga i alla sina dar". Anledningen är att jag kan inte för fem öre relatera till detta. Jag kanske skulle efter en lång tid kunna förlåta men jag skulle aldrig glömma därav aldrig kunna fortsätta leva med en sån person. 

Jag läste om skandaldrottningen Jordan (ni vet hon med stor hylla och som är känd för att vara känd) hur hennes make krossat hennes hjärta genom otrogenhet. Men det stoppade liksom inte där. Han var otrogen med hennes bästa vän dessutom. Men det stoppade inte där heller. Han var otrogen över en längre tid med bästa vännen. Men det stoppade fan inte där heller. Jordan är dessutom höggravid. Det måste seriöst vara det ultimata sveket. Nja, möjligen om det var en släkting istället för vän. Det är nog värst.

Jag har aldrig förstått mig på vänner som kan se på vänners pojkvänner/flickvänner med attraktion. Visst, man kan se att de ser bra ut men jag skulle aldrig för mitt liv tända på någon som min vän varit med ännu mindre i ett förhållande. Det sägs ju att man har sex med alla ens partners partner på grund av hur längre bakterier jadajada finns kvar efter samlag. Det skulle alltså innebära att du har sex med din vän. Och hur fina vänner jag än har så är det ett big fat NO. 

Sommar och sol, långa dagar, och dagar vid stranden!

Måste därför tipsa om min nya favoritmascara Clinique High Impact curling mascara. Den böjer verkligen fransarna vilket är perfekt med mig som har lite kortare fransar som knappt är synliga annars - men det jag gillar bäst är att den håller hela dagen utan att smula OCH att det är så lätt att tvätta bort den!! Lite varmt vatten så går det superenkelt att få bort vilket passar mig som inte har tålamod till att hålla på med rengöring och krämer varje kväll.

 

Tidigare har jag haft en annan clinique masacara som tvättas bort lika enkelt och som ska hålla 24h men den böjer inte fransarna. Den passade som vardagsmascara men på mina korta fransar så kändes den inte alls kul till fest.

 

Clinique High Impact curling mascara tror jag kostar runt 230kr i butik, men det var den helt klar värd :)

 

Nu när semestertider närmar sig börjar man så klart fundera på hur man ska spendera sina lediga dagar. Än så länge har vi inga planer alls inbokade!! Kanske att det får bli några nätter på lite olika ställen så som Linköping, Stockholm m.m. Selma är ju lite liten än för att verkligen uppskatta djurparker och liknande så det känns som att det är bättre att hitta på något som kan passa oss föräldrar men som ändå hon skulle uppskatta.

 

Hur som helst har jag börjat fundera på om man skulle investera i en sulky/paraplysulky. Jag älskar vår vagn och tycker den är supersmidig, men den tar ju lite plats. Och skulle man vilja göra stadsbesök så känns det som att tåg vore det absolut smidigaste sättet och då känns vår vagn helt plötsligt väldigt klumpig jämfört med en paraplysulky. Huvudvagnen skulle fortfarande vara vår Brio Smile, men just för resor när man har massor av annat som ska med och man vill vara lite lättpackad, eller om det kanske blir en utlandsresa under kommande året - då känns en sulky som ett bra komplement kanske....

 

Jag har nog lite fördomar mot paraplysulkys då de känns så rappliga så det får nog bli en sväng någon dag för att klämma och känna lite på några. Om det blir ett köp så får det inte bli alltför dyrt - maxgränsen går nog runt 1000-1500kr någonstans. Jag vill att det ska vara liggläge i vagnen och en bra suflett som skyddar mot solen! När man har en vagn med svängbara hjul så känns det omöjligt att välja en med fasta, så svängbara hjul är väl också ett önskemål.

 

 

Någon som har några tips?

 

   

Tänkte tipsa om två full poängare i bokvärlden som jag bara älskar!

 

Det dessa två författare har gemensamt är deras fantastiska skrivförmåga. Colleen Hoover skriver vackert. Jag skulle seriöst ge min högra arm för att kunna skriva historier med sån känsla. Jag rekommenderar att ni läser vilken som helst av hennes böcker faktiskt(, men jag rekommenderar på orginalspråket engelska.)

Jenn Coocksey är väldigt rolig och är magisk när det kommer till dialoger mellan karaktärerna. Men framförallt rolig.

 

Maybe someday av Colleen Hoover

22-åriga Sydney Blake har ett bra liv med college, jobb, bästa kompisen Tori och fantastiska pojkvännen Hunter. Men allt ändras när hon upptäcker Tori och Hunter ihop. 

Sydney faschineras av sin granne Ridge och ser gärna till att placera sig på balkonen för att lyssna när han spelar sin gitarr. Och Ridge kan inte ignorera Sydney heller som blivit hans musa. 

Ridge blir räddningen i Sydney oväntade triangeldrama och en vänskap växer fram. Men ju mer de umgås desto starkare blir känslorna och det hela blir inte lättare av en tredje part som gör steget vidare omöjligt.

 

Maybe someday är ett triangeldrama där du älskar alla tre parter (vilket jag aldrig varit med om tidigare). Boken är så bra skriven, spännande, dramatisk, romantisk och ångestframkallande.

 

 

Shark bait av Jenn Cooksey

15-åriga Cami ska börja high school efter att ha blivit hemskolad av sin cancersjuka mamma hela sitt liv. Redan första dagen träffar hon sin framtida bästa vän Kate och killen som hon boken igenom refererar som "pappan till sina barn" Tristan. Tristan tillhör eliten och är inte bara populär men har också ett manhore-rykte. Tillsammans med Kate försöker hon hitta vägen till hans hjärta. Problemet är bara att han först faktiskt ska se henne också.

 

Shark bait är humoristisk och realistisk. Oftast är problemet med böcker där karaktärerna är unga att jag har svårt att relatera till dem. Men Cami är mogen, rolig och en karaktär man älskar att följa. Boken skildrar det att bli kär för första gången så realistiskt. Man kommer själv ihåg hur man sökte killen i lunchsalen och skvallrade med kompisar. Shark bait är första delen av en tre och jag ska läsa dem snarast!

 

Snacka om att pricka in bra dagar för en sjukskrivning! Jag har ägnat stor del av tiden i en solstol tillsammans med en bok, och min fina sambo har låtit mig få den tiden. Så himla skönt, och det är verkligen sällsynt numera att jag tar/får tiden till att verkligen gå helt in i en bok.

 

Vad gäller knät så känns det mycket bättre men inte bra, men tyvärr fixar jag inte riktigt med tabletterna jag ska ta så det är snarare de som är värst nu då jag känner mig illamående och får en brännande känsla i magen så jag har tvingats till att gå och lägga mig och vila för magens skull. Men nu är jag snart halvvägs igenom tablettkuren i alla fall.

 

Men åh vad rastlös jag blir av att vara hemma med ett knä som inte gör direkt ont förrän jag utsätter det för lite mer rörelse. Orkar bara med korta, korta promenader innan det gör ont. Nu har jag dessutom läst ut boken jag läst de senaste dagarna och är lite för rastlös för att orka dyka ner i någon ny. Jag har en oläst Nora Robertsbok som jag tänkte ge mig in i härnäst då det är lättläst och bra för en numera ovan läsare som mig :)