Hakuna Matata

Idag blev det (ännu) en shoppingrunda och för en gångs skull lyckades jag handla en del bra grejer till mig själv! Sedan Selma föddes hamnar jag 9 av 10 gånger på barnavdelningen även om jag går i affärer med syftet att handla till mig själv, men jag gissar att jag inte är ensam om det! Tidigare i veckan handlade jag på Polarn & Pyrets rea och hittade en hel del fina kläder som jag köpte i nästa storlek till Selma. Jag hade kunnat handla mycket mer men även om man handlar billigt så blir det ju en del pengar i slutändan.

Idag var det stora fyndet när jag av en slump sprang på ett par vinterkängor av bra märke till halva priset - perfekt då jag varit på jakt efter nya kängor till jobbet!!

Men nu får det bli köpstopp - om två veckor bär det av till Stockholm för ett barnfritt dygn med musikalen Evita som höjdpunkt. Det ska bli riktigt kul!

 

Helgen har varit lugn, igår snöade det massor så medan T och Selma passade på att njuta av snön med snowraceråkning och snögubbsbygge så passade jag på städa! Det borde ha varit ett av våra nyårslöften, för fy fasen vad snabbt vi rör till det!! När jag gick där och städade blev jag mer och mer irriterad så nu har jag skiftat fokus från att vilja renovera gästrummet till att vilja göra om och organisera upp kontoret först då det rummet aldrig fått bli helt klart sen vi flyttade in och därmed blivit ett rum där vi lägger saker "tillfälligt", och som lätt blir långvarigt istället!

 

Under veckan som gått har vi också försökt bocka av ännu en punkt på listan för bröllopet genom att kontakta olika fotografer. Återigen är det lite utav en chock vad mycket dyrare allt blir för att man sätter ordet bröllop framför - men som tur är finns fotografer i alla prisklasser! Så ikväll ska vi gå igenom de fotografer som hade möjlighet den dagen, och som hade rimliga priser så får vi se vem det blir. 

 

Imorgon börjar förresten mitt nya schema på jobbet gälla, ett lite tuffare men förhoppningsvis lite bättre schema då det innebär lite fler tidiga dagar. Det är också första veckan av denna termin där jag kommer vara 20% föräldraledig, så nu ska jag klura på vad jag och stumpan ska hitta på under vår första lediga dag tillsammans, kanske badhuset eller biblioteket, eller träffa vänner? Jag har ju turen av att ha två mammor hemma i föräldragruppen och kompisen S som är föräldraledig med sitt andra barn. Nu dröjer det heller inte länge förrän kära syster yster ska ha sin nr 3 och därmed har vi ännu fler att umgås med under våra lediga dagar tillsammans. Jag vill dock fokusera på att passa på att göra sånt vi inte brukar göra tillsammans i lugn och ro :)

 

Hoppas helgen varit bra för er andra!

 

En endaste dag kvar på det som skulle bli en sådan lång ledighet! Dagarna har verkligen rusat förbi och jag har inte hunnit med för fem öre tyvärr. Innan ledigheten hade vi planer på att renovera gästrummet men dagarna har passerat utan att vi tagit tag i det som behövts inför en sådan renovering och nu är det för sent.

Under ledigheten har vi i alla fall hunnit med några dagar med vinterlek och vinteraktiviteter, stunder med vänner, släkt och familj, möbelshopping i form av fåtölj och fotpall till vardagsrummet osv.

I fredags åkte jag och mina systrar mot Degerfors och deras stora klänningsbutik. Det provades massor och till slut hittade jag en som kändes ok men jag ville fundera vidare innan jag tog något beslut.

 

För att vara säker på mitt beslut så tog jag med mig T nästföljande dag till en liten butik här i stan som jag inte hade några höga förväntningar på, men ack så fel jag hade. Butiken har flera fina klänningar och en del av dem till riktigt bra priser. Eftersom vi valt att ha ett superlitet bröllop med bara familjen följt av middag på restaurang så vill jag inte ha någon jätteklänning med massor av dekorationer (som jag förmodligen valt om bröllopet varit större), men de där allra enklaste klänningarna som jag provade massor av i Degerfors passar helt enkelt inte min kroppsform, så efter peppning från T som påpekade att jag ska välja något jag verkligen vill ha, provade jag två klänningar som båda var jättefina! En med korsettsnörning och drapering över övre delen av klänningen, och en med tyllkjol, hjärtformad ringnin och sydda veck över överdelen.

Snacka om beslutsångest deluxe! Korsettsnörningen trollade verkligen fram en jättefin form och midja och det var en riktigt klassisk brudklänning, men i slutändan var det ändå tyllklänningen jag fastnade för då den var fin men samtidigt med en busig och lekfull känsla. När vi lämnade butiken med kvittot på en betald brudklänning så kändes allt rätt och jag var så nöjd med mitt val.

Nu återstår bara resten av valen :p Ringen är köpt, klänningen är köpt, restaurang är preliminärbokad på två ställen, kyrkan är bokad. Igår försökte jag hitta något ställe som kan lägga smink och håret till en rimlig kostnad, något som inte verkar vara helt lätt då ordet bröllop verkar få alla priser att skena iväg galet mycket. Jag har också börjat leta fotograf och var vi vill styra bröllopsresan åt. Vi har nog landat i att det är en solresa vi vill åka på men med saker att uppleva utöver det. Just nu lutar jag nog mest åt Split, Kroatien. Det verkar vara väldigt fint, och att vi skulle kunna resa direkt från Karlstad är ett stort +.

 

Idag har vi haft föräldragruppen på besök, så himla roligt! Vi har inte sett varandra sedan i slutet av sommaren, och våra godingar har utvecklats massor under denna tid. Från att de knappt stapplade runt i somras, så sprang de nu runt och pratade! Det blev 1,5 h med lite fika ochmycket stoj, lek och en hel del konflikter ;)

Imorgon på vår sista lediga dag tänkte vi åka till badhuset tillsammans!

Årets jul blev så bra det kunde bli tror jag! Min tabbe var beslutet att jobba den 23/12 vilket gjorde att jag inte orkade engagera mig i de traditionsenliga sysslorna och någon jul känsla infann sig inte riktigt förrän vi spanade efter tomten i fönstret, fick se Selmas ögon växa när hon fick syn på sin farfar iklädd tomtedräkt. När han väl knackade på dörren blängde hon sig fast vid mig med väldigt nära till gråten, men hon kände sig mer bekväm med det hela för varje paket hon fick. Jag älskar verkligen julen men numer är det verkligen Selmas dag och jag njuter av att se henne glädjas, förundras och känna spänningen. På julafton blev det gemensam frukost innan vi åkte uppåt några mil för att fira jul med Ts släkt och underbart nog var marken vit där! Det blev julmat, bebismys med Selmas nya tremänning, julklappsspel och älgspaning innan vi åkte ytterligare några mil för att fira vidare med min släkt.

Det blev ett nytt möte med en ny tomte! Denna gång var det inte lika otäckt och tomten fick till och med en kram innan han gick. 

Juldagen och annandagen har vi njutit av strålande sol , -13 grader och snöaktiviteter såsom pulkaåkning, sparkåkning och till Selmas stora glädje en ridtur på kusinens ponny.

Till vår stora glädje möttes vi av ett vinterlandskap när vi kom hem till Karlstad också och det har blivit pulkaåkning och korvgrillning med vänner på Skutberget, och pulkaåkning hemma på vår egen lilla kulle.

 

Idag fick Selma busa med farmor och farfar några timmar medan vi njöt av relaxavdelningen på badhuset, ett besök som T fick i fars dag-present men som blivit bortglömt i och med knäoperation och sjukdomar. Men idag så! Tyvärr var det väldigt mycket folk och det tog tid innan man kände att man verkligen kom ner i varv, men trots allt folk så fick vi en väldigt mysig stund tillsammans :)

Idag har jag varit och tittat på världens goaste lille tomtenissa som deltog i sitt första lussefirande! Idag har det varit kallt och marken och träden har varit täckta med frost, det tillsammans med en mörk eftermiddag och massor av små tomtar, lucior, stjärngossar och pepparkaksgubbar gjorde att lite julkänsla infann sig. Barnen sjöng högt och glatt och var så duktiga! Selma satt stilla på sin plats under hela firandet och tittade runt på alla stolta föräldrar och syskon och kompisarna som sjöng. Det har tränats inför detta uppträdande och Pippapp (Tipptapp) har sjungits av och till under senaste veckan.

 

Själv har jag spenderat två dagar på hemmaplan efter något som jag eventuellt var magsjuka. Efter en supermysig söndag med julmarknad tillsammans med J&F efterföljt av adventsfika hemma hos dem, så kröp vi ner i veckan hemma på kvällen. Jag mådde lite illa vilket snart blev väldigt illa samtidigt som jag hade kramp i magen.

Om det faktiskt var magsjuka vet jag inte, förmodligen inte men jag var galet trött hela måndagen och för att vara säker på att inte smitta någon på jobbet så blev det en hemmadag även idag. Men imorgon är det jobb som gäller igen, och på kvällen väntar möten på två av stans restauranger då vi ska kolla läget för bröllopsmiddag i maj :)

Vi har valt att hålla bröllopet minimalt men vill ändå göra en grej av det och då är en bröllopsresa så klart given! Svärmor har redan lovat att ställa upp som barnvakt under en vecka och ett bidrag till resa blir present från båda våra föräldrar. Så den stora frågan är var man vill resa?!

Vi hade från start siktet inställt på N.Y. men intresset har avtagit allt eftersom - vi vill gärna dit någon dag men det känns kanske inte som den sortens resa vi vill göra på vår bröllopsresa. Istället lockar sol, bad, härliga stränder - möjligheten att bara få slappna av tillsammans där ingen av oss behöver sitta med ett vakande öga över vår dotter. Möjlighet till några utflykter... Och eftersom det är en vecka som är max så får det ju heller inte vara alltför lång restid... så var åker man? Någon som har några tips?

 

Har försökt googla fram lite tips men det är inte så lätt. Hittills är det destinationer som skopelos (ön där Mamma Mia spelades in till stor del) och Korsika som många tipsar om men jag vet inte... Får nog kika lite mer!

Selma hann bli 18,5 månad innan hon slogs av den första storslagna kärleken!

Visst har det funnits saker som fångat hennes intresse innan, framför allt sedan förskolestarten när Apan fick en särskild plats och sedan även gosiga fleecefilten. Ingen av dessa kan dock mäta sig med de känslor som uppstod när Selma förra helgen fick ärva en Pippidocka av kusinen. Från första stund uppstod kärlek och hon blev lätt besatt! Pippi ska vara med när tänder borstas, när man ska sova, när det är matdags ska Pippi sitta på en egen stol och "titta på"... hon finns helt enkelt vid Selmas sida varje vaken stund här hemma, och om hon fick, så hade hon definitivt följt henne även till förskolan, men där har vi sagt stopp då det redan finns trygghetssaker där.

Varken jag eller T kan förstå var denna förälskelse kommer ifrån då vi inte läst, sett eller pratat om Pippi tidigare och nu är det grejen helt och hållet.

I helgen fick Selma uppleva första stora traumat när hon böjer sig fram för att ta upp Pippi och råkar kräkas upp över Pippi. Hon tittar på mig med förtvivlan i blicken samtidigt som hon ojar sig med darrande underläpp. Inte blir det bättre när mamman tar med Pippi och slänger henne i tvättmaskinen samtidigt som hon försöker intala Selma om att Pippi ska bada. Selma blir på riktigt helt förtvivlad - tårarna sprutar och hon står med näsan mot glaset i tvättmaskinen samtidigt som hon skriker "Piiippiiiiiiii, Pippiiiiiii.... Ojojojoj... Pippiiiiiiii!!!!", hon rycker i luckan och vrider och trycker på alla knappar innan hon till slut lugnar sig lite och upprepar orden "Pippi badar.." om och om igen. När jag till slut går för att plocka fram en ren Pippi när Selma sover middag, får jag till min stora förskräckelse se att Pippis fötter exploderat och det är vadd överallt! Snacka om dåligt samvete, jag har förstört Selmas första stora kärlek!!

Jag kastar mig så klart över datorn och får se att en ny Pippidocka finns att köpa på den närliggande leksaksaffären, så jag kastar mig i bilen för att köpa dockan innan hon vaknar. För att döva samvetet slänger jag med en Pippibok till kassan.

Väl hemma möts nya Pippi med stor skepsis (och jag får väl hålla med om att det var en dålig kopia), men eftersom inte riktiga Pippi hittas får nya Pippi duga som stand-in. Samvetet fortsatte att tynga mig så till slut plockade jag faktiskt fram nål och tråd och lyckades få till tillräckligt bra stygn för att få ihop orginalPippis fötter. Så nu har Selma två Pippidockor, den nya Pippi har gömts för att finnas som reserv, och nya Pippiboken har vi läst om och om igen.

 

Det är lite jobbigt att ett ting fått så stor betydelse då det blir otroligt upprörda känslor så fort Pippi försvinner eller inte får delta  på vissa aktiviteter, men framför allt är det såååå mysigt att se henne prata och titta på Pippi med tindrande ögon, och man märker verkligen att det är hennes allra bästa vän <3

Idag är det den 11 november och det betyder att vi snart är inne i december och julmånaden! Jag hatar att vara ute i sista stund och har därför sen någon vecka tillbaka börjat fundera över julklappsinköp och önskningar men som vanligt är det allt annat än lätt och jag vill gärna ha många förslag på vad man kan köpa och vad man kan önska sig!!!

 

Vi har bestämt oss för att köpa en spis till Selma från oss och jag ska verkligen försöka att nöja mig med det då hon redan har så mycket saker, kommer få saker av andra och vi har en hel del sparmål detta år så det gäller att försöka hålla i slantarna lite. Sen är det väl lite grytor och sånt man kan komplettera hennes önskelista med.

 

Till mig själv har jag bara kommit på lite lite grann. Än så länge står boken "med känsla för barns självkänsla", en elektrisk fotfil och ett diskborstställ till min lilla Cult Design-samling i köket, på min önskelista.

 

Vad jag ska hitta på till T har jag verkligen ingen aning om! Det är lika svårt varje år, och ännu svårare i år när vi som sagt ska försöka att spara pengar så det gäller att tänka sig lite för vad man köper. Alla förslag mottages tacksamt!

Vid ett svagt tillfälle funderade jag på om vi skulle skippa att köpa klappar till varandra och istället investera i en ny kamera till familjen men jag vet inte. Vi är otroligt dåliga på att överraska varandra med gåvor i vardagen, därför känns det ganska viktigt att ge varandra någon liten överraskning åtminstone vid jul.

 

Det här året är ganska kännbart ekonomiskt då vi under året köpt ny bil och ny soffa, och just nu har vi hantverkare här som byter ut vårt ventilationssysystem, vi har varit föräldralediga och vi har ökat våra amorteringar på huset. Det kostar verkligen att bo i hus då risken för oförutsedda kostnader är så mycket större och oftast är prislappen ganska saftig för dem. Men det är fortfarande värt det alla dagar i veckan :)

Nästa oförutsedda utgift kom redan igår när T skulle läggfa tillbaka allt i klädkammaren efter att ha tömt den för hantverkarnas skull, och allt helt plötsligt kollapsade! Så idag/imorgon ska vi väl kika på inredning till den. Från början hade vi nog tänkt köpa en likadan trådställning med backar men nu funderar jag på om vi inte ska investera i lite rejälare inredning kanske, men det tål att tänkas på!

Då var det söndag och jag är lite bitter över att helgen är över. Det har varit en sån bortkastad helg som gått i trötthetens tecken. Väl hemma efter en seg dag på jobbet möttes jag av en väldigt gosig tjej med rödrosiga kinder och jag kände ganska snabbt att hon var misstänktsam varm, och visst var det så... Selma hade fått feber för typ andra gången i sitt liv. Det kändes konstigt att se henne så sliten då hon sällan har ro att sitta still längre stunder och nu satt hon i knät och gosa in sig rejält.

När hon somnat på 2 sekunder och vi ätit god mat, kröp vi upp i soffan och tittade på filmen The fault in our stars, en ganska förutsägbar film men inte desto mindre sorglig för det, och det snyftades så mycket för min del att jag vaknade med gråtsvällda ögon på lördagen!

 

Filmen handlar om Hazel Grace som diagnosernas med fjärde stadiet av sköldkörtelcancer vid 13 års ålder. Två år senare sker ett medicinsk mirakel och tumörerna krymper, i alla fall tillfälligt. Hazel blir ivägtvingad av sin mamma till kyrkans stödgrupp för unga med cancer och där träffar hon Augustus Waters som också varit sjuk i cancer och fått amputera benet. Intresse uppstår och de två börjar umgås och blir kära.

 

Lördagen hade vi planerat att åka på julmarknad i Sunne men då vi vaknade till en blygrå himmel, och en feberfri men väldigt sliten Selma, valde vi att ta en dag på hemmaplan och så har helgen fortsatt, en sliten tjej utan någon riktig lek- eller matlust, en galet trött mamma, och en ganska trött pappa och mycket tid på hemmaplan. Imorgon reser T iväg igen för jobbets räkning och jag bävar lite för två dagar själv där allt ska roddas med Selma och Pepsi. Nu har vi snälla föräldrar som stöttar och T har varit gullig och fixat mat som vi bara kan värma men det är så tråkigt att känna sig trött och irriterad på vår fina tjej som inte alls förtjänar det. Men nu har vi gått in i november och hela familjen verkar ha gått in i en liten svacka, och den yngsta av oss verkar också nått sin första trotsålder.  Men det är väl bara att försöka göra det bästa av det hela och hela tiden påminna sig själv om att det bara är en period!

 

Hoppas ni andra haft en mer givande helg!

I torsdags kom den första vabdagen! Strax innan lunch fick jag ett samtal från förskolan om att Selma var gnällig och bara ville bli buren, väldigt olikt henne så T fick åka och hämta henne och de fick en dag hemma. Även fredagen tog vi hemma så att hon skulle få chans att komma ikapp då jag tror att det bara beror på att hon är trött efter en intensiv vecka. Idag blev det en ledig dag då jag tagit en föräldradag. T är iväg på kurs och jag var less på att försöka ändra om schemat, hitta barnvakt och promenadhjälp till vovven så därför fick det bli en ledig dag och det har varit så mysigt! Vi började dagen lite onödigt tidigt för mammans smak, men å andra sidan hann vi med mycket kul! Vi började dagen med en playdate med S och hennes Filip. Det blev någon timmas utomhuslek innan vi gick in och fikade fram till lunch och sovdags. När hon väl vaknade var klockan inte särskilt mycket och med 3,5 dag på hemmaplan hade lilltjejen fortfarande massor av energi, och pappan kommer inte hem förrän imorgon kväll så vi packade ihop grejer och åkte mot badhuset! Så fort jag nämnde ordet bada lyste hennes ansikte upp och hon sa "båda" konstant från det att jag nämnde det, heeeela vägen i bilen tills vi var framme och väl i bassängen och lekte. Det första hon gjorde när vi gick utanför entrén var att peka på tjärnen precis utanför och med ett stort leende började om, "båda"! Med andra ord, en väldigt lyckad utflykt :)

 

Väl hemma var åtminstone jag väldigt trött efter dagens bravader! Det blev liten mysstund i soffan efter maten innan det var dags att sova och nu sitter jag här med en härlig känsla i kroppen efter en fin dag tillsammans med min dotter. Under hela hösten har T jobbat 80% och till våren är det min tur att få gå ner i tid och jag kommer att vara ledig varje onsdag till och med juni! Det ska bli underbart att få ett break från jobbet mitt i veckan, och få en dag tillsammans med min dotter på egen hand där vi bara ska passa på att vara tillsammans och göra roliga saker som man kanske är dålig på att ta sig tid till att göra annars.

I övrigt funderar vi på andra roligheter till våren så som att eventuellt åka på en resa på tu man hand till New York! Vi är riktigt sugna båda två men det är mycket pengar så det krävs noga eftertanke och räknande för att se att det är något vi verkligen har råd med utan att ta alltför mycket av våra sparpengar. Men det vore verkligen fantastiskt roligt då det är så längesen vi var utomlands! Men vi får väl se :)

Idag är min andra dag på hemmaplan. Söndagskvällen bjöd på ett enormt illamående som höll i sig hela natten och kompletterades med en sprängande huvudvärk, och med en 12h dag framför mig på jobbet så fick det bli ett samtal för att sjukanmäla mig då orken var lika med 0. Det var en märklig känsla att sova vidare och vakna upp till ett tyst och tomt hus, en hel dag framför mig helt på egen hand. Illamåendet höll i sig men kändes bättre än kvällen innan. Jag roade mig med att bädda ner mig i soffan och titta på TV-serier och passa på att läsa en bok för jobbets räkning. Eftersom jag ändå tagit ut min karensdag och illamåendet fanns under ytan så blev jag hemma idag igen. Skillnaden mot att vara hemma och vara sjuk nu, mot innan jag blev mamma är att känslan av dåligt samvete är dubbel - dels tänker jag på mina kollegor som sliter på jobbet och dels ville jag hela tiden gå till förskolan och hämta hem Selma. Men hur mycket till vila hade jag kunnat få med en energisk 1,5åring hemma?! Då hade jag nästan lika gärna kunnat jobbat :p

 

När jag väl kunde lägga samvetet åt sidan så njöt jag - njöt av att få vara alldeles för mig själv och jag insåg hur mycket jag behövde en lugn dag helt utan måsten. Den första jobbperioden har gått fantastiskt bra men jag insåg också hur mycket stress jag bär med mig. Helgerna är till för att varva ner men det har istället blivit ett stressmoment då det är så mycket press på helgen - att hinna träffa människor, att hinna umgås som familj/med min dotter, egentid.... allt ska på något vis rymmas på två dygn! Jag antar att det är an process innan man hittar vägar för att uppfylla allt detta, eller att kanske släppa kraven...

 

Efter en dag där illamåendet knappt känts av så är det imorgon dags att återgå till jobbet. Vad illamåendet beror på har jag ingen aning om. Ett tag trodde jag att det kanske var magsjuka på G, och jag började till och med fundera på graviditet men det är det knappast... Jag vet inte, kanske är det bara en inre stress som påverkade mig på det här sättet?

 

Idag började vi för övrigt dagen med att gå på vårt första utvecklingssamtal. Det gick fint och vi fick en bild uppmålad av vår lilla Selma som förskoletjej - en glad kavat tjej med massor av energi som har hittat en bästa vän som hon leker med hela dagarna. Att vara mamma är verkligen ingen lek alla gånger men jag kan ändå känna att det är det livet handlar om, så mycket glädje och lycka den ungen bär med sig... Det finns inget som skulle kunnat göra mitt liv så rikt som det är med henne i det!

Det var ramsan Selma körde i badet ikväll flera gånger om innan poletten föll ner och jag insåg att hon lärt sig början på räkneramsan som vi "tränat" på. Det är verkligen en fascinerande tid nu, hur nya ord ramlar ur hennes mun titt som tätt och man blir lika förvånad varje gång... "När lärde du dig det?!"

 

I övrigt är det typisk höst! Vädret börjar sakta men säkert anta sin "rätta" form med regn, blåst och mörka kvällar istället för den senaste tidens soliga och varma dagar. På jobbet har barngruppen bott in sig och tempot skruvats upp, sjuka kollegor och den så klart tillhörande vikariebristen :p Mitt humör börjar också bli typiskt för årstiden, det vill säga att jag går i ide! Sedan mitt misslyckade försök att börja löpträna så har ingen träning alls blivit av, och istället har kvällarna bestått av tvmys i soffan, gärna med choklad till. Knäontet höll i sig länge och det är faktiskt först sista tvådagarna som smärtan är i stort sett helt borta så jag vet inte om jag ska våga mig på ett nytt försök men backa många steg och köra väldigt korta och långsamma sträckor eller om jag bara ska lägga ner helt och hålla mig till gymmandet kanske.

Utöver det så har T fått börja åka till Stockholm för jobbets räkning titt som tätt och det ska pusslas med schema och vovve, något som funkar men tar energi i sig.
Trots att jag i stort sett gått i ide så har jag hunnit med två utekvällar under oktober, en middag med vännerna och bowling, middag och drink ute med kollegorna. Riktigt skönt att få komma ut och riktigt kul att bowla!!

 

Nu ska jag gå och se till den lilla damen som inte verkar vilja somna idag.

Tänk vad jag tjatade på lilleman. Kan du säga mamma? MAMMA? Säg mamma! Ja, mamma! 

Herregud så dum jag var. 

Att jag inte njöt mer av stillheten.

Idag hör jag mamma 750.985 gånger om dagen. 

Det är ett konstant SURR av ett substantiv. Det första och sista jag hör om dagarna.

1: Mamma vakna!

2: Mamma, jag vill ha!!!

3: Mamma vad e de?

4: Mamma vad håller du på meee?!

5: Mamma, mamma, mamma, mamma....mamma.....mamma....

Så när lillan sitter tyst och bara observerar världen, främst sin storebror så njuter jag för det är bara en tidsfråga innan det är dubbelt med mamma här hemma.

Grämer mig lite faktiskt. Det går inte att stänga av!

Men det lustiga är att så fort jag är ifrån honom så saknar jag det genast. Då är ordet mamma det enda jag vill höra.

Nu närmar sig min tredje vecka på hemmaplan sitt slut och på måndag är det dags att lämna sjukskrivningen och gå tillbaka till jobbet. Som en förberedelse var jag in och kikade på jobbmailen och det har tydligen hänt lite sedan jag lämnade dem, bland annat har min ena blivande kollega plötsligt flyttats till en annan avdelning, något som känns jättetrist då vi verkligen klickar superbra. Men för att se positivt på det hela kommer vi nu vara tre som jobbar 100% istället för två på 100% och två på 50% vilket underlättar en hel del.

Nu har jag också fått ett schema för hösten och vi kunde börja kika på hur Selmas dagar kan tänkas se ut i höst när hon ska in i förskolans värld. Skönt nog så kan vi pussla så att hon förmodligen aldrig behöver gå mer än 40h/veckan om vi jobbar heltid, men då vi ska turas om att gå ner 20% så kommer hon snarare att hamna på 32h/veckan vilket känns ännu bättre!!

 

Selmas förskolestart har känts lite jobbig när jag tänkt på den men ju närmare vi kommer desto bättre känns det. Vår lilla tjej blommar verkligen ut mer och mer och idag är hon en glad, nyfiken tjej med stark vilja, tålig och gråter inte i onödan, duktig på att sysselsätta sig själv men även nyfiken på andra människor. Från det att hon stapplade runt när hon började gå för ca 2 månader sedan så går hon nu stadigt och har fått upp farten till att kunna småspringa och hon går mer än gärna på promenad. Hon klättrar själv uppför trappan till rutschkanan, sitter gärna i sandlådan och tycker om att gunga! Med andra ord känns det som att hon kommer att passa bra i förskolans värld. Är det något som jag kanske kommer noja lite över så är det väl att hon inte är lika matglad som förr, men det kansek ändras! Jag har också på omvägar fått veta att de kommer göra om avdelningarna inför hösten så hon kommer att gå i en 1-3års grupp istället för 1-5, något som känns jättebra! Jag har också fått veta att de barn som vill, får sova ute i vagn istället för madrass inne, något som jag också är väldigt positiv till då vår tjej sover allra bäst ute!

Det känns så klart sorgligt att lämna tiden hemma helt bakom sig i höst men jag börjar också se på Selmas förskolestart med spänning - det ska verkligen bli kul att se hur hon kommer bete sig i den världen :)

Nu när semestertider närmar sig börjar man så klart fundera på hur man ska spendera sina lediga dagar. Än så länge har vi inga planer alls inbokade!! Kanske att det får bli några nätter på lite olika ställen så som Linköping, Stockholm m.m. Selma är ju lite liten än för att verkligen uppskatta djurparker och liknande så det känns som att det är bättre att hitta på något som kan passa oss föräldrar men som ändå hon skulle uppskatta.

 

Hur som helst har jag börjat fundera på om man skulle investera i en sulky/paraplysulky. Jag älskar vår vagn och tycker den är supersmidig, men den tar ju lite plats. Och skulle man vilja göra stadsbesök så känns det som att tåg vore det absolut smidigaste sättet och då känns vår vagn helt plötsligt väldigt klumpig jämfört med en paraplysulky. Huvudvagnen skulle fortfarande vara vår Brio Smile, men just för resor när man har massor av annat som ska med och man vill vara lite lättpackad, eller om det kanske blir en utlandsresa under kommande året - då känns en sulky som ett bra komplement kanske....

 

Jag har nog lite fördomar mot paraplysulkys då de känns så rappliga så det får nog bli en sväng någon dag för att klämma och känna lite på några. Om det blir ett köp så får det inte bli alltför dyrt - maxgränsen går nog runt 1000-1500kr någonstans. Jag vill att det ska vara liggläge i vagnen och en bra suflett som skyddar mot solen! När man har en vagn med svängbara hjul så känns det omöjligt att välja en med fasta, så svängbara hjul är väl också ett önskemål.

 

 

Någon som har några tips?

 

   

Lilleman har fått sig favorit fraser och ord nu, ord som inte alltid uppskattas. Som exempelvis "Fan". Inte så jäkla roligt att höra när du sitter på ett litet kontor med hälsosyster för att reflektera över sonens utveckling och du hör ett "fan" komma från dockvrån. Ett riktigt öppna-golvet-nu-snälla-moment. 

Eller när du sitter i barnehagen aka förskolan på föräldrasamtal och får "ja också säger han gärna ordet "fan".... En sak att vara förälder då men jag är också kollega och chef i lillemans barnehage. Men det ska också sägas att det inte kommer som en chock för mina kollegor då jag blev korad till Miss Va Fan! eftersom det är ett uttryck jag tydligen ofta använder. Bra förebild va?

I alla fall så är lilleman inne i den period då barn snappar upp ord som mest. Och vi skrattar varje dag över saker han kläcker ur sig. Han låter så lillgammal och är jäkligt bossig. När vi exempelvis är ute med sparkcykeln (som numera går upp i 170 km/h) så skriker han gärna "PASS DEEEG" till mötande. Än så länge så skrattar bara folk eftersom han är liten och söt. Får se hur länge det håller.

Men tillbaka till anledningen jag skriver, substantiven flödar hemma och det är kul att se vad han kan. En sak som jag kom att tänka på är namn på könsorganen. Vad kallar man dem idag? Här i Norge är det guttetiss eller jentetiss. Väldigt barnvänligt. Men jag pratar inte norska och vill ju lära barnen svenska. Så jag tänkte på vad kallar vi dem. Penis låter så akademiskt men snopp är väl helt okej. Men så kom jag och tänka på lillan. Tjejers könsorgan, vilket namn är bäst. Fitta går ju inte, känns väldigt förnedrande och jag skulle nog dö av skam om mina barn kläckte det ordet. Slida låter liksom inte rätt. Mamma sa alltid stjärt. Stjärt hatar jag, förstod aldrig ordet för en del använder det på främre delen och andra bakre. 

En gång när jag såg på Oprah så diskuterade de samma sak. Där yttrade de namnet vajayjay. Diggar det men det går inte heller att använda för då förstår väl ingen. Ordet underliv är liksom "hej 50-tal"! 

På tal om namn på kön så berättade mormor om en rolig händelse hon var med om. Måste vara runt 15-20 år sedan alltså under 90-talet. Hon satt med en kollega på personalrummet när chefen klev in och de kom in på samtal kring deras barn och chefen berättade att hen har en son som heter Petter-Nicklas varpå mormor och hennes kollega börjar ju gapskratta för de trodde chefen skojade. Chefen skojade inte och de frågade om hen inte hade hört att snoppen också kallas Petter-Nicklas. Chefen hade aldrig hört detta. Man tycker att de flesta vet detta.... Kan också sägas att samtalet blev minst sagt krystat efter det.

Så jag vill gärna höra vad ni tycker barn ska kalla sina könsorgan. Tacksam för tips.

Lilleman döptes mot min sambos vilja. Eller vilja, han brydde sig inte. För mig är det en tradition som inte har något med religion att göra. 

Så kom lillan och vi hade egentligen ingen lust att göra det igen men man kan inte göra på ett barn och inte på det andra.

Så var det så att min sambo börjat ny position och kommer knappt vara ledig framöver. Giftermålet kräver en del papper som ska lämnas in personligen i Sverige. Enda helgen som går för detta är om en månad.

Då kom jag på att lillan är ju snart för gammal för släktens dopklänning och bestämde mig för att slänga in ett dop den helgen. Så jag i stort sätt skrek "Vi måste ha dop!" varpå J bad mig vara tyst då fönstren var öppna. I Norge betyder nämligen dop = droger. Inte speciellt smart att skrika när man bor i centrum där det ekar mellan byggningarna.

 

I alla fall så fann jag mig själv ringandes till kyrkan, krävde ett dop den helgen och fick det som tur var. J vägrade använda samma präst eftersom tidigare präst mer eller mindre insisterade på att J skulle döpa sig och demonstrerade för oss hur detta skulle gå till. Låt oss säga att ingen hade klarat att hålla sig för skratt om vi genomfört det.

 

Efteråt ringde jag till mamma och frågade om vi kunde vara där. Som tur var gick även det bra. PUH.

 

Slängde iväg invitationer via facebook. Har ju inte tid att göra fina egengjorda med fotavtryck som sist... hmmm...

 

Så snart är det tid för dop för lillan. Hoppas att klänningen passar bara.... :)

 

 

Åh, idag har jag haft en jättemysig dag!

Förutom att det är fredag och jag som vanligt slutar tidigt så fick jag idag åka hem och hämta upp min lilla tjej för att åka och träffa mammor och bebisarna i föräldragruppen! Det var så mysigt att bara få sitta och titta på de små, se hur Selma leker med andra småttingar runt sig, se hur de andra småttingarna växt och utvecklats och att få prata ikapp med mammorna. De var dessutom gulliga och överraskade med sång, paket och en tårta bara för Selmas skull då hon fyllt ett år! Jag saknar fortfarande tiden som mammaledig - det var verkligen en helt underbar tid och det är så kul att vi hittade varandra i föräldragruppen. Jag hoppas att vi kommer fortsätta att hålla kontakten sen när vi alla lämnat tiden som föräldralediga bakom oss för det är verkligen jättemysigt att få följa varandras bebisar och se hur de utvecklas då vi i stort sett setts 1-2ggr i veckan sedan de föddes och nu fyller de 1 år!

Det var dessutom längesedan jag och Selma gjorde något utan T, vilket också var lite mysigt.

 

På vägen hem blev det en snabbvisit till XXL där det köptes ett galonställ då vi börjar förbereda oss för förskoletiden även om det är några månader kvar, för i veckan fick vi nämligen besked om att Selma fått plats på förskolan alldeles intill oss, något som känns jättebra. Nu försöker jag bara klura ut vad hon behöver i klädväg utan att köpa på tok för mycket :p

Ikväll har jag lite egentid för mig själv. Stumpan sover och T är ute med kompisarna och jag får väl erkänna att jag tycker det är ganska skönt att få vara för mig själv då det inte blir så mycket av det nu för tiden.

Jag ska nyttja den stunden ikväll med att krypa upp i soffan och titta på några serier och kanske att jag ska försöka bli klar med Selmas fotobok som jag gjort över hennes första år. Den är nästan klar men det är svårt att bli nöjd då man gärna vill pilla lite hela tiden för att försöka göra den liiiite bättre.

 

Trevlig helg på er!

Den här helgen är pappan bortrest för ett bröllop långt upp i norra Sverige. Snålhet, och olusten att dra med en ettåring så långt gjorde att jag och Selma tar en tjejhelg på hemmaplan.
Idag har hon spenderat dagen med mormor och morfar medan mamman varit på utbildning under dagen. Utbildningsdagen slutade med ett kort samtal med min nya chef och att jag åkte därifrån så ilsken att det nästintill kom rök ur öronen. Jag har hittills haft väldigt lite kontakt med henne men hon triggar mig till max varje gång då hon enligt mig inte är särskilt bra på att kommunicera och lyssna. Det är så illa att jag nog kommer se mig om efter en ny tjänst om det inte blir bättre under hösten. Men nog om det!

Jag hoppas på fint väder på vår tjejhelg och imorgon blir det ett besök på I2-marten. Som vanligt blir det väl bara marknadsnougat och kanske lite strumpor inköpta men marknad är alltid mysigt att gå på!
Till veckan väntar också Selmas ett års dag!! Jag har alltid varit ett stort fan av våren men nu upplever jag den som extra underbar då jag kastas tillbaka till tiden för ett år sedan, känslorna och längtan efter vår lilla bebis och lyckoruset man kände under resan från BB. Jag minns så väl att jag på riktigt var lite chockad över att världen hade fortsatt under de där dygnen vi varit på BB, åkt in med en BB väska och därifrån med vår lilla bebis. Hur våren helt plötsligt hade exploderat och skapat ett grönt landskap... Underbara vår och underbara Selma!

Nu går hon riktigt stadigt och det är så mysigt att få gå bredvid henne och hålla hennes lilla hand!! Nu har hon precis somnat, alldeles utsliten, och jag har krupit upp i soffan för att se något avsnitt av Greys anatomy.

Trevlig helg på er!

Lagom tills dess att jag gått tillbaka till jobbet så har vår lilla tjej börjat ta sina första stapplande steg. Än så länge har hon inte tagit mer än 4-5 steg åt gången men om hon bara vågade så tror jag hon skulle kunna ta många fler faktiskt. Vi får väl se, hur lång tid det tar innan hon börjar knalla ordentligt!

 

Idag inleddes en ny arbetsvecka och jag försöker fortfarande känna mig hemma men än så länge känner jag mig fortfarande lite ringrostig och som att jag har lite dålig koll även om det börjar bli bättre. Väl hemma så åkte T genast iväg för att hämta hem vår nya soffa som kommit!!

Det tog sin lilla stund med montering, och städning men nu står den så bra här så! Den blev inte alls så hiskeligt stor som jag trodde, tvärtom så såg den nästan lite liten ut! Det känns skönt att ha den på plats då vi nu kan sätta fart med lite fler inredningsdetaljer som vi klurat på men inte velat göra innan vi hade soffan.

 

Helgen som gick var toppen! Vi inledde den med att köpa en ny bil!! Äntligen hittade vi en bil som passade in på alla våra sökkriterier och än så länge känner vi oss riktigt, riktigt nöjda. Vi fortsatte helgen med att förbereda vår gamla pärla för försäljning och samma dag annonsen sattes ut hade vi sålt den och kan därmed lägga hela det här bilprojektet bakom oss. Det kanske är lite töntigt men det känns faktiskt lite jobbigt att vinka hejdå till min fina gamla pärla - min första bil, en bil som bara var min! Men att ha två bilar när man bor så centralt som vi gör känns inte riktigt försvarsbart. Istället blir det till att investera i en ny bra regnjacka så att jag kan börja cykla till jobbet :p

Halva första arbetsveckan avklarad!

Det var inte fullt så hjärtslitande att behöva vinka hejdå till min lilltjej första morgonen som jag väntat mig. Väl på plats kände jag mig ganska bortkommen då det mesta har ändrats sedan jag lämnade stället - delvis ny personal, nya barn, omfördelning av åldersindelningpå avdelningarna, stora förändringar i innemiljön, ett stort steg framåt har tagits i vår profil med lekpedagogik, en pedagogik jag inte känner att jag är jätteinsatt i även om jag läst och fått mycket berättat för mig. Jag märker också att jag tappat några av de där förmågorna man utvecklar så som att bli oerhört effektiv och snabb, att lyckas se hela rummet trots att man är helt inne i en aktivitet, och att ha en känsla för barnen omkring mig - att veta var i stort sett hela barngruppen är utan att ständigt behöva gå runt och räkna dem. Det är väl sånt som jag snart kommer in i igen såklart!

 

Även om det trots allt känns okej att vara tillbaka på jobbet så kan jag knappast påstå att jag föredrar jobbet framför de härliga dagarna jag haft som föräldraledig. Jag avundas verkligen T som får äta frukost varje dag med vår dotter, göra upp playdates med andra och allmänt mys på hemmaplan.

Jag får väl istället ta sikte mot sommaren och semester :p

 

Idag var första dagen jag kände mig riktigt, riktigt trött när jag kom hem. Med pepp från T lyckades jag till slut släpa mig iväg mot badhuset. Allra helst hade jag velat köra ett pass på gymmet men sedan någon vecka tillbaka har jag haft ont i halsen. Väldigt irriterande då  man aldrig ska träna med halsont, men jag vågar inte låta det gå alltför lång tid utan träning då jag är så rädd att komma av mig helt! Så istället fick det bli 45 minuter i bassängen. Jag inbillar mig att simning inte räknas som träning på det sättet.

 

Nu blir det en lugn kväll i soffan innan det är dags att sussa och ladda för en långdag på jobbet imorgon!