Hakuna Matata

2014-11-02
20:15:31

Värdelös helg /S
Då var det söndag och jag är lite bitter över att helgen är över. Det har varit en sån bortkastad helg som gått i trötthetens tecken. Väl hemma efter en seg dag på jobbet möttes jag av en väldigt gosig tjej med rödrosiga kinder och jag kände ganska snabbt att hon var misstänktsam varm, och visst var det så... Selma hade fått feber för typ andra gången i sitt liv. Det kändes konstigt att se henne så sliten då hon sällan har ro att sitta still längre stunder och nu satt hon i knät och gosa in sig rejält.
När hon somnat på 2 sekunder och vi ätit god mat, kröp vi upp i soffan och tittade på filmen The fault in our stars, en ganska förutsägbar film men inte desto mindre sorglig för det, och det snyftades så mycket för min del att jag vaknade med gråtsvällda ögon på lördagen!
 
Filmen handlar om Hazel Grace som diagnosernas med fjärde stadiet av sköldkörtelcancer vid 13 års ålder. Två år senare sker ett medicinsk mirakel och tumörerna krymper, i alla fall tillfälligt. Hazel blir ivägtvingad av sin mamma till kyrkans stödgrupp för unga med cancer och där träffar hon Augustus Waters som också varit sjuk i cancer och fått amputera benet. Intresse uppstår och de två börjar umgås och blir kära.
 
Lördagen hade vi planerat att åka på julmarknad i Sunne men då vi vaknade till en blygrå himmel, och en feberfri men väldigt sliten Selma, valde vi att ta en dag på hemmaplan och så har helgen fortsatt, en sliten tjej utan någon riktig lek- eller matlust, en galet trött mamma, och en ganska trött pappa och mycket tid på hemmaplan. Imorgon reser T iväg igen för jobbets räkning och jag bävar lite för två dagar själv där allt ska roddas med Selma och Pepsi. Nu har vi snälla föräldrar som stöttar och T har varit gullig och fixat mat som vi bara kan värma men det är så tråkigt att känna sig trött och irriterad på vår fina tjej som inte alls förtjänar det. Men nu har vi gått in i november och hela familjen verkar ha gått in i en liten svacka, och den yngsta av oss verkar också nått sin första trotsålder.  Men det är väl bara att försöka göra det bästa av det hela och hela tiden påminna sig själv om att det bara är en period!
 
Hoppas ni andra haft en mer givande helg!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: