2013-06-19
22:13:21
Nytt personbästa /S
Idag gjorde jag något som kanske inte var helt intelligent eller snällt gjort - jag fick nämligen för mig att utöka min långpromenad ordentligt när det var dags för Pepsis promenad. Toppen kan man ju tro men solen stekte och det var riktigt varmt så när vi hunnit lite mer än halvvägs gick stackars Pepsi på sträckt koppel BAKOM mig och det hör verkligen inte till vanligheterna!
Rundan vi gick var kanske inte jätterolig då den gick längs vältrafikerade bilvägar men jag var ändå nöjd då vi hemma vid dörren igen hade 7km promenad avklarat!! Jag hade inga som helst känningar i knät, och hade det inte varit för värmen hade jag nog orkat en kilometer till :)
Det är så skönt att känna hur det går framåt. Nu gäller det bara att fortsätta öka längd och tempo på promenaderna och försöka klämma in 1-3 styrkepass i veckan :)
2013-06-12
16:24:52
+1,5 /S
Idag ställde jag mig på vågen igen efter att ha hållt mig borta från den en vecka då det ändå bara stått still på + 6-7kg och jag har ställt in mig på att det kommer att få kämpas för att bli av med dem.
Gissa då om jag fick ett stort leende på läpparna när det nu bara återstår 1,5kg innan jag är tillbaka på den vikt jag startade min graviditet med, det betyder att jag tappat 16,5 kg på ganska så precis 6 veckor. Jag kan ju inte påstå att det är min intensiva träning som gjort det då jag bara promenerat ca 3 km/dag, dock har jag försökt hålla tempot uppe. Det är nog snarare en kombination av promenader, mindre chokladätande och amning (förbrukar mer kalorier när man ammar). Min stora förhoppning är att det ska fortsätta neråt och passera även startvikten då jag verkligen skulle vilja tappa 10kg till för att känna mig bekväm med min kropp, och allra helst 15kg för att känna mig riktigt nöjd. Men det är väl bara att fortsätta som jag gjort antar jag men att öka träningsintensiteten. Om inte annat så känner jag ju hur välbehövligt det är att träna upp min bålstyrka då jag blir jättetrött i ryggen efter bara en kort stund bärandes på Selma, och jag bör också komma igång med mitt knäprogram för att inte riskera att det smäller till där för det vore verkligen en mardröm nu när man är hemma med henne...
Nu ska jag leta reda på en ny bok då jag läste ut andra boken i Crossfireserien igår. Jag har verkligen en hatkärlek till den serien då jag egentligen på riktigt tycker att storyn är väldigt B med alldeles för många genvägar i storyn, för mycket sex och för vulgärt språk vad gäller sexscenerna MEN jag får ju också erkänna att jag slukat böckerna då man lätt kommer in i dem och man vill ändå veta hur det hela kommer sluta.
Ikväll ska vi iväg och titta på/köpa ett begagnat babygym till stumpan som jag äntligen hittat till ett bra pris, men efter det tror jag det ska göras en storbeställning av pocketböcker för det är verkligen skönt att få sätta sig och bara läsa under de stunder Selma somnat och man får vara ute och njuta samtidigt. Några tips på lättlästa böcker i en annan genre än erotiksidan då berättelserna verkar vara alltför lika varandra...?
2013-05-27
12:55:19
Mors dag och nytt personbästa /S
Nu känns det verkligen som att sommaren har anlänt!
Helgen som gått har varit jättehärlig med gårdagen som ett perfekt avslut med sol och värme utan den äckliga fuktiga luften som varit de andra dagarna. Jag fick en bra mors dag som inleddes med en bra natt där Selma somnade om efter varje amning förutom den sista på morgonen men då fick pappan ta över så jag fick sova vidare.
Därefter blev det en förmiddag i trädgården där T slet och kämpade vidare med vår blivande odlingshörna medan jag ägnade mig åt bokläsning större delen av tiden.
Vid lunchtid kom Ts föräldrar och mormor och det blev fika på altanen i skuggan. Det var Selmas första möte med sin farmorsmor och jag passade på att ta lite kort av de fyra generationerna. Jag har nämligen insett att vi är urusla på att ta kort! Jag har haft två stunder där jag knäppt av massor av kort på henne och något enstaka kort där emellan men vi har inte tagit nästan några kort på vardagssituationer (inte för att de är så många än då hon mest äter och sover) eller henne tillsammans med andra, jag tror knappt det finns något kort på henne och mig tillsammans, eller henne tillsammans med sin pappa!
Så nu ska jag verkligen försöka bli bättre på att ta med kameran och dokumentera mer av hennes möten med släkt och vänner, och vardagsstunder med sin pappa och mig.
Så nu ska jag verkligen försöka bli bättre på att ta med kameran och dokumentera mer av hennes möten med släkt och vänner, och vardagsstunder med sin pappa och mig.
För att återgå till mors dag så åkte vi sedan vidare mot mina föräldrar för att fira min mamma och grilla och fika tillsammans. Tyvärr valde solen att försvinna under den stunden så det var inte jätteskönt!
Firandet av mig själv fick stå tillbaka lite då vi nästan inte var själva nästan något. Jag fick veta att Selma beställt en present till mig som inte anlänt så jag får vänta på min första mors dag-present någon dag till!
Selma valde att sova i stort sett hela dagen igår så imorse vid amningen kl 4.30 hade jag en pigg tjej i två timmar framöver och en väldigt trött mamma! Inte sov hon särskilt mycket längre när vi väl fick gå och lägga oss igen då hon tyckte det var dags att gå upp när klockan slog halv 9! Trots tröttheten så lyckades jag slå nytt personbästa under dagens promenad. Eftersom jag var trött så blev det ingen powerwalk direkt, men vad gäller promenadsträcka så utökades sträckan från 3 km till närmare 4-4,5 km! Så skönt att känna att det går framåt hela tiden :)
Selma valde att sova i stort sett hela dagen igår så imorse vid amningen kl 4.30 hade jag en pigg tjej i två timmar framöver och en väldigt trött mamma! Inte sov hon särskilt mycket längre när vi väl fick gå och lägga oss igen då hon tyckte det var dags att gå upp när klockan slog halv 9! Trots tröttheten så lyckades jag slå nytt personbästa under dagens promenad. Eftersom jag var trött så blev det ingen powerwalk direkt, men vad gäller promenadsträcka så utökades sträckan från 3 km till närmare 4-4,5 km! Så skönt att känna att det går framåt hela tiden :)
2013-05-24
14:39:46
Ny dag, ny energi /S
Idag känner jag mig lite som en ny människa!
Vår underbara lilla tjej valde nämligen att bara vara vaken en kort stund inatt efter amningen, för att sedan somna om. När hon sedan vaknade för morgonens amning vid 7-tiden kände jag mig som en levande död och hade inget hopp om att få sova något mer eftersom hon sovit så bra under natten.... Men är det det något jag lärt mig på de här 3,5 veckorna med Selma så är det att saker sällan blir som man förväntat sig, och härligt nog stämde det väldigt bra med hennes dygnsrytm just idag då hon faktiskt somnade om och vi sov ända till 10.45 när vi båda väcktes av att telefonen ringde. Så himla skönt!! Jag hade med all säkerhet kunnat sova 1-2 h till men är ändå oerhört tacksam för att fått sova så mycket som jag fick under natten.
I telefonen var mamma som ville komma och fika så det fick bli frukostfika idag och när hon åkte för att jobba hoppade jag i träningskläder laddad för en rask promenad med vovven. Eftersom det gått så bra att promenera 3 km de senaste gångerna utan att jag känt något nämnvärt i knät så fick det bli det idag med, men med målet att korta ner tiden. Svettigt var det men vi lyckades hålla tempot uppe och dra ner vår tid med några minuter och det var riktigt skönt att känna sig trött och svettig efter att ha tränat "på riktigt".
Nu ska jag äta en sen lunch medan Selma sover i vagnen och om det hinns med ska jag gå ut i solen och läsa vidare i min bok!
Trevlig helg på er, och glöm inte Mors dag på söndag!
2013-05-21
14:36:40
Sliten /S
Idag är första gången jag på riktigt kan känna igen mig i beskrivningen som utmattad, eller sliten småbarnsförälder.
Visst har jag varit trött förut också men idag kom det ikapp mig då natten var lite extra jobbig med en tjej som inte alls ville sova utan tittade på mig med sina stora ögon när jag försökte vagga henne till sömns genom att gå runt runt i ett mörkt hus. Jag var så trött att jag mådde illa men allt det glömdes bort när hon tittade på mig och helt plötsligt log världens största leende.
Idag hade vi en tid att passa på förmiddagen då vi skulle på BVCs öppna mottagning som var mellan kl 10-12. Jag hade faktiskt ställt klockan för att vara på den säkra sidan, och skönt nog så sov lilla fröken medan jag hann duscha och göra mig färdig. Men förutom att jag själv skulle bli klar skulle ju hon ammas, bytas och kläs på och vovven skulle få sin morgonpromenad! Vi klev innanför BVCs dörrar prick kl 11 och jag kunde pusta ut då vi hann! Selma hade fortsatt växa både i vikt och i längd och på sin 3 veckors dag kunde vi konstatera att hon var 54 cm lång och vägde 4410gram. Jag tycker också att det känns som att hon börjar ha lättare för att fixera blicken då mobilen över skötbordet har fångat hennes blick ibland. Det har gjort mig väldigt sugen på att köpa en spelande och snurrande mobil till hennes säng men de är ju så himla dyra så därför har jag span på Blocket och Tradera på det och på babygym. Får väl se om man kan hitta några fina till bra pris annars får det väl bli nya.
Efter BVC passade jag faktiskt på att vila medans hon sov. Det gick sisådär då hon verkade drömma en del och skrek till flera gånger så jag lyckades aldrig somna till helt, men 1h vila blev det i alla fall. Selma sover fortfarande så jag passar på att roa mig med slösurfande och när hon vaknar och har ammat är det dags för en promenix med Pepsi.
Igår lyckades jag slå personbästa i promenadsträcka då vi gick en runda på 3 km! Jag kan inte minnas när jag gick så långt senast, men det är flera månader sedan då T skötte alla promenader sista tiden av graviditeten, och innan jag slutade promenera helt med Pepsi så gick jag bara de kortare sista månaderna. Det som stoppat mig nu efter graviditeten är mitt ena knä som blir väldigt stelt och stumt efter en stunds promenad men igår gick det riktigt bra och knät kändes inte av alls mycket! Idag är det dock väldigt kvavt ute så jag tror vi kommer nöja oss med en lite kortare promenad då varken jag, Selma eller Pepsi gillar den här värmen! Allra helst skulle jag vilja ha ett rejält åskoväder då nattens och gårdagens regnande inte har hjälpt till att rensa luften alls tyvärr...
2013-01-28
14:26:15
Vägen tillbaka /S
Första symptomfria dygnet avklarat!
Magsjuka är verkligen inget roligt att få, ännu mindre kan jag tala om att det är att få det när man är gravid i sjätte månaden och man har en liten parvel i magen som lever rövare när du mår som mest illa.
Fördelen är ju att det oftast är snabbt övergående, för min del var det över på 6-7h men nu efter ett symptomsfritt dygn så är man fortfarande sliten. Den korta lilla morgonrundan jag brukar gå med Pepsi tar vanligtvis ca 25-30 min men idag tog det nästan dubbelt så lång tid att ta sig runt. Jag är därför riktigt glad över att jag valde att sjukanmäla mig även imorgon för att få ytterligare en dag att komma tillbaka på banan både vad jag gäller mat och energinivå.
Jag får också lite tid på mig för att vänja mig vid mitt nya fina utseende. Magsjukan gav mig även fina små röda prickar i ansiktet, och blodbristningar i ögonvitan. Först blev jag lite nervös men efter att ha ägnat mig en stund åt google så blev jag lite lugnare då det tydligen kunde hända att man fick små blodbristningar då blodtrycket blev lite förhöjt - något som det förmodligen blivit i samband med magsjukan och graviditeten. Prickarna i ansiktet kan jag ju täcka över med hjälp av lite smink, men högra öga har nu "blodfläckar" här och var på ögonvitan som inte ser så vackert ut och det kunde tydligen dröja upp till 14 dagar innan det försvinner...
Nu ska jag fortsätta ägna mig åt vila innan jag tar tag i tvätthögen som växt sig enorm...
2013-01-27
13:38:41
Lite som ett dåligt skämt... /S
Den här veckan har varit tuff med långa jobbdagar och en trötther som stundvis känts överväldigande. När helgen väl kom var det som en befrielse och jag hade bestämt mig för att den skulle ägnas åt vila, babyförberedelser, och mys med vänner och familj.
Fredagen spenderades på hemmaplan framför filmen Modig då vi båda var så trötta. Filmen var helt ok men kanske inte så mycket humor som jag som vuxen önskar från en animerad film, eller kanske var jag bara för trött för att uppskatta den fullt ut. På lördagen var vi uppe i tid för en gemensam frukost innan T blev upphämtad av pappa för några timmars isfiske, under tiden de var borta kom syster med syskonbarn för att hålla mig sällskap. Någon timme senare återvände fiskarna och det blev lite lätt lunch och fika, något som kändes välbehövligt då jag kände mig yr och lätt illamående, något jag antog berodde på blodsockerfall. Sällskapet åkte och vi gjorde upp restaurangplaner inför kvällen med ett par vänner. Jag som fortfarande inte kände mig helt på topp la mig på sängen en stund för att vila innan vi åkte för att titta på vagn - det blev bara en snabbtitt då vi träffade på världens sämsta försäljare som fick oss att tappa lusten helt! Jag kände i alla fall fortfarande att Brio Smile känns helt rätt medan T står och stampar vid samma tveksamhet gällande svängbara eller icke svängbara hjul. Det som tillkom i huvudet på oss var om vi var intresserade av att köpa ett babyskydd eller ej. Vi har hela tiden varit inne på att hyra ett från NTF då det bara kostar några hundra har vi hört, men nu fick vi veta att Brio Smile är kompatibel med Brio Primo babyskydd som under onsdagkväll kommer att säljas för 1000kr istället för 1500-2000kr tillsammans med basenheten. T hade nämligen hört från en kollega att det kostade 400kr per del (babyskydd+basenhet) att hyra en liknande vilket då blir 800kr, så för bara 200kr till skulle vi få en egen som vi kommer vara först med att använda och därmed garanterat vet att den inte varit med i någon smäll + att den kan fästas i vagnen + att den skulle kunna användas till eventuellt barn nr 2... Men det erbjudandet gällde enbart under onsdagkväll, och T är i Stockholm måndag - tisdag vilket inte ger oss särskilt mycket tid till att fundera och klämma och känna på om just det babyskyddet är intressant eller ej...
Vi hade ju kunnat ägna hela söndagen åt detta om det inte vore så att min lördag fick den fortsättning den fick, det vill säga att illamåendet ökade, tröttheten ökade så vi fick ställa in våra planer för kvällen så jag fick vila. La mig på sängen och frös något så kopiöst mycket trots att jag låg inlindad i vår varmaste filt, somnade till och vaknade ännu mer illamående, något som slutade med en spya. Så fortsatte det under natten, jag frös så jag trodde jag skulle skaka sönder och det spelade ingen roll att jag hade ett tjockt duntäcke för jag frös ända in i benmärgen, tvingades lämna sängen ca var tredje timma för att kräkas och slumrade till i någon halvsömn. Det var väl kanske ingen jätteöverraskning att jag blev magsjuk då det varit gott om den varan på jobbet bland barnen, men då det varit få fall under senaste veckan så trodde jag nog att jag skulle klara mig.
Sista gången jag var uppe var vid 3-4 inatt, så jag har fått i mig lite frukost under morgonen och försökt att vakna till liv trots en natt med dålig sömn. Med andra ord blir det en dag hemma imorgon - något som känns riktigt surt då jag har haft gott om sjukdagar på sista tiden med båda förkylningar och dåligt knä, men jag måste ju hålla på mina 48h och de har passerat under natten till tisdagen.
Så en tuff vecka som skulle avslutats med en lugn helg med bara roligheter, slutade istället med magsjuka, en natt med otroligt dålig nattsömn, och en lördagkväll som jag inte orkade göra något alls på + en söndag som jag inte orkar eller kan göra något på då jag inte vill utsätta min omgivning för eventuella magsjukebaciller :p
2013-01-20
17:57:05
Vila, sol,tråkiga måsten och roliga inköp /S
Då har sjukdagar och helg passerat och det är dags att ladda upp för jobb imorgon!
Efter fem dagar med vila borde man ju vara rejält utvilad, särskilt med tanke på att jag sovit mellan 10-11 timmar varje natt sedan i onsdags! Men tyvärr känner jag mig lika seg och trött idag som jag gjorde min första dag hemma, och knät som jag varit hemma och vilat är inte längre svullet men det är heller inte ok då det "hoppar" till då och då, särskilt vid belastning som att gå upp/ner i trappor. Men efter att ha vilat i fem dagar så bestämde jag mig idag för att damma av träningscykeln och börja cykla en stund varje dag för att se om det kan göra knät bättre då det är det bästa jag kan göra för att "smörja" knät enligt mina besök hos sjukgymnasten i början av förra året.
Om det hjälper så tänker jag sakta men säkert dra igång med min knäträning igen då det verkligen ÄR viktigt även om jag har en förmåga att ignorera det...
Lite roliga saker har jag i alla fall hunnit med trots knäproblem som dragit ner mitt humör.
Igår var det nämligen dags för vårt besök på Kusten, den fejkade stranden med en timmas ljusterapi! Vi var 8 personer som åkte dit då jag och mina systrar gav bort upplevelsen i julklapp till mamma, pappa, farmor, och mormor - sedan fick moster följa med då det blev billigare om man var 8 personer än 7! Jag tror att vi alla blev positivt överraskade faktisk. Det såg lite löjligt ut när vi kom dit, men när "solen" väl tändes var det verkligen helt underbart skönt då värmen kändes precis på samma sätt som solens strålar en sommardag, så alla kastade sig bakåt i sina solstolar och njöt av värmen, lite gott att dricka och bara en massa prat i en timma. Tydligen skulle den timman motsvara 20 minuter ute i riktiga solen. Jag vet inte om jag kände mig så mycket piggare men att bara få sitta där och njuta av den värmen, gräva ner fötterna i sanden och sitta och prata tillsammans i lugn och ro var riktigt mysigt och jag skulle absolut kunna tänka mig att göra om det någon gång!
När den timmen var avklarad hämtade vi upp farfar och åkte vi hem till mig allihop för lunch i form av Ceasarsallad från restaurang Oliven och lite fika. Det var lite mysigt då varken mormor, moster, farmor eller farfar hade varit här tidigare. När de sedan begav sig hemåt var det dags för nästa roliga grej, nämligen att åka och hämta hem vårt nya fina köksbord som vi köpte på Mio. Det tog en stund att skruva ihop allt men det blev jättefint och vi börjar verkligen känna oss hemma i vårt hus och känna att det är vår stil som återspeglas i de flesta rum i huset även om det givetvis återstår några detaljer. I köket börjar vi i alla fall få klart för oss hur vi vill ha de nu när nya bordet är på plats, så snart ska det inhandlas en vit tavellist och lite färgglada och fina kokböcker som ska upp på ena väggen, och på vår stora turkosa vägg är vi lite sugna på att köpa hem väggord med t.ex. ett pannkaksrecept bara för att ge väggen lite liv.
Här är vårt nya fina bord från Mio. Bordet heter Dalarö och stolarna Läckö, det är vitt med massiv ek så även om Liten i magen kommer och bankar i bordet så finns möjligheten att slipa ner eventuella märken vilket känns bra. Vi passade på att köpa det nu då det dels var nedsatt 2000kr + att vi var så less på att alltid behöva släpa fram extrastolar så fort det kom folk då vi nästan alltid blir fler än 4 personer. Men nu står det ständigt 6 stolar i köket, och en iläggsskiva finns med möjlighet att förlänga bordet om vi blir mycket folk!
Vi har också bockat av tråkiga måsten så som att teckna en gravidförsäkring, en sjuk-,olycksfall- och livförsäkring för mig och räknat lite på hur mycket vi lagt ut på sista tiden (eller rättare sagt vad T lagt ut så jag är skyldig honom), vi har också nästan helt bestämt oss för barnvagnen Brio Smile - först ska det klämmas på Kronans Duo S som ännu inte kommit in men vi tycker att den blir i dyraste laget, när Smile egentligen uppfyller de krav vi har! Nu ska jag hoppa in i duschen och sen blir det soffmys sista timmarna innan sängen kallar, hoppas ni har haft en härlig helg!
2012-12-29
12:20:29
Mitt 2012 /S
Nu när vi närmar oss de sista dagarna av året är det alltid kul att gå tillbaka och se vad som egentligen hänt, hur mådde jag, vad har jag upplevt... Vad passar då bättre än ett bloggarkiv att bläddra tillbaka i!
2012 var året då...
...jag ägnade mycket tid åt rehabilitering av mitt knä som strax innan det nya året halvt hoppade ur led. Jag fick veta att jag har överrörliga knäskålar och att enda botemedlet är träning livet ut.
...jag återigen bestämde mig för att gå ner i vikt, jag ville verkligen göra samma viktresa som jag gjorde 2008/2009 när jag lyckades tappa över 10kg - men humöret dalade upp och ner en hel del pga problem med knät och någon riktig motivation infann sig aldrig.
...jag och min fina sambo firade 10 underbara år tillsammans.
...jag får en tillsvidaretjänst i Karlstad kommun, denna gång en tjänst som jag mer än gärna tackar jag till.
...jag kommer in i en grubblarperiod där jag funderar mycket på vad jag vill ska hända i mitt liv den närmaste tiden, vill jag ha hus och barn eller vill jag njuta av att bo centralt och kanske resa lite längre med min älskade?
...vi går på måååånga husvisningar, och i juli till slut hittar ett hus som har så många rätt att vi bestämmer oss för att satsa. Vi är bara tre budgivare, varav den ena bara lägger ett bud - i slutändan är det dock vi som får samtalet den 23 juli om att vi är husägare.
...vi åker på vår semestertripp ner till Skåne - en underbar resa där vi får se många fina platser och bara vara tillsammans. Att det dessutom är kanonväder hela vår semestervecka gör ju inte saken sämre. Vi avslutar resan med att se Bruce Springsteen i Göteborg :)
*
...jag den 30 juli gör jag två test som båda visar två små + - vårt lilla underverk växer i min kropp, ofattbart och underbart på samma gång <3 Förutom lite illamående och en grym trötthet så mår jag väldigt bra under graviditetens första halva - nu återstår att se hur resten av graviditeten blir. På RUL får vi veta att det troligtvis är en liten flicka som gömmer sig därinne.
...vi flyttar in i vårt fina hus och vi sätter igång med enklare renoveringar så som att måla och tapetsera. Vi inser dock snabbt att jobb föder jobb då suget att förfina rummen kommer efter varje grej man gör klart. På 2,5 månad lyckas vi i alla fall måla tak och väggar i hall, kök, vardagsrum. Tapetsera fondvägg i hall, alla väggar i stora sovrummet och där även lägga nytt golv.
...vi hittar ett gäng att umgås med. Från att ha haft en tid med väldigt litet socialt nätverk så växer detta lite då vi tar upp kontakten med vänner från förr, framför allt Ts vänner där vi lär känna varandra och dess respektive på nytt. För första gången på mååånga år (och förmodligen sista på många år med tanke på bebis) kommer nyår att firas i ett stort gäng då vi blir 13 personer som firar in det nya året här i vårt hus.
...julafton firas som vanligt, med start den 23e december med Ts familj där vi ägnar oss åt julgodistillverkning, klä granen, och julklappsbyte. På julafton börjar vi firandet med Ts släkt i Kil innan vi åker vidare för att fira med min släkt. Det är en underlig känsla när man tänker på att vi vid samma tidpunkt nästa år kommer ha en liten bebis. De allra sista minutrarna på julafton bjuder prinsessan i magen på en rejäl knuff så att pappan för första gången får känna hennes rörelser <3
Efter en tillbakablick i bloggarkivet så inser jag att de varit ett ganska stillsamt år förutom de tre stora händelserna, fast jobb, husköp och graviditet. Men de är å andra sidan så stora händelser att de upptagit mycket tid och tankar. Jag tror att 2012 alltid kommer att vara ett år som ligger mig varmt om hjärtat då jag egentligen bara fått positiva nyheter förutom en tuff start på året. Den senare delen av året har jag verkligen känt mig genuint lycklig och jag får nästan nypa mig i armen för att inse att allt det som hänt verkligen är på riktigt, då nästan känns för bra för att vara sant ibland.
Mina förhoppningar på 2013 är ganska stora, för hur stora och underbara händelserna detta året har varit så kan jag inte tänka mig att det finns något större än att bli föräldrar för första gången, samtidigt som det är lite nervöst ...hur kommer vi att tackla föräldraskapet, och hur kommer vår relation att hantera det som komma skall... nervöst men framför allt spännande!
Tack 2012 för ett fantastiskt år!!
2012-11-03
14:58:11
Det gick åt pipsvängen det där hörru! /S
Det är väl lika bra att erkänna...
Från att det gick superbra - och jag menar verkligen superbra, så har det nu gått käpprätt åt skogen med mitt godisförbud!
Jag var så duktig och efter cirka 2-3 veckor kände jag knappt något godissug alls. När det väl gick så tänkte jag att - "äh, det är ju så trist att leva heeeelt utan godsaker, så fika ska jag minsann unna mig när det bjuds på, men bara en bit!"
Och det gick också toppenbra... sen blev det fika 2 gånger i veckan, sen 3 gånger, sedan bjöds det på fika hemma, sedan blev den där enda fikabiten 2-3 fikabitar...
Helt plötsligt slank det visst ner en liten godisbit, men "Det är ju bara en, och äter jag bara några få bitar en gång i veckan så är det ju okej!!"
Mmmm.... visst!!
Sen kom Haloweenhelgen och det handlades hem en enorm godispåse och choklad till de små utklädda barnen och när sedan inte en enda kom och spökade för oss, ja då MÅSTE jag ju hjälpa till att äta upp allt!!
Och helt plötsligt inser man att man ätit godis och kakor flera gånger under veckan och att det där suget har återvänt! Så jäkla onödigt och korkat, och allra mest irriterande är ju att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv! Nu ska jag bara samla ny motivation och sedan ska det börjas ett nytt löfte... och så snart jag återfår lite energi ska jag även försöka dra igång med träningen igen, åtminstone med min knäträning då den är så oerhört viktig, och det är så fruktansvärt oansvarigt av mig att inte hålla den igång när jag fått känna på de fruktansvärt smärtsamma konsekvenserna av två gånger tidigare, och det är en smärta jag verkligen aldrig mer vill uppleva...
Som sagt, det är bara att ta nya tag!
2012-09-24
19:59:00
Det går bra nu /S
Min första godisfria månad börjar närma sig sitt slut och jag måste säga att det går riktigt bra!!
Dock får jag väl erkänna att den inte är helt godis/kakfri då jag och syrran bestämde oss för att tillåta oss själva att äta kakor/glass på helgen om vi blir bjudna, så det har jag gjort, men då har jag också valt att bara ta EN sak.
Skönt nog så känns det som att det värsta sockersuget är borta. Även om sötsuget kommer över mig då och då så blir det inte så starkt som innan.
För att kompensera så har jag istället köpt hem vindruvor till helgmyset vilket har funkat precis lika bra. I fredags köpte jag hem chips (är ju framför allt socker jag vill undvika) för "något gott måste jag ju få äta", men det roliga var att det slutat med att T åt upp röret själv under helgen och jag var inte det minsta sugen trots att han smaskade och åt bredvid mig. Jag får väl hålla tummarna för att vindruvorna ska fortsätta kännas som ett bra alternativ. Jag ska dock se till att passa på att baka någon äppelpaj nu när det är säsong för det är bland det bästa jag vet och det är så kort tid man gör det då jag aldrig köper äpplen för att göra paj utan gör det bara när jag har tillgång till äpplen hos mamma o pappa....
Någon mer som ingått ett liknande löfte - och hur går det i så fall?
2012-09-12
15:16:00
När vänder det /S
Är inne på min andra godisfria vecka men jag börjar lessna lite...
Jag har inga större problem med att hålla mig borta egentligen, men det är så jobbigt att känna det där suget.
Idag till exempel...
Jag var tvungen att springa in på ICA för att hämta ut mitt nya kontokort som kommit, och deras postservice låg precis intill mejerihyllan och då funderar jag på om jag nog inte ska köpa mig en Risifrutti till mellanmål. Den tanken står jag och funderar över fram och tillbaka tills jag inser att jag bara försöker lura mig själv. Att köpa Risifrutti är säkert ungefär lika nyttigt som att köpa choklad, det är sockret jag var ute efter!! Jag har ju både mackor, yoghurt och smoothieingredienser så det fanns verkligen INGEN anledning till att köpa en Risifrutti utöver den sockerlängtan jag hade....
På tal om något helt annat så är vädret helt crazy!
Har varit ganska fint hela dagen och nu från ingenstans kom världens regnskur och storm?! Det var likadant i helgen...
Nu ska jag i alla fall ta en powernap och hoppas på att det fina vädret återvänder snart så jag kan ta med vovven på en långpromenad!
Jag har inga större problem med att hålla mig borta egentligen, men det är så jobbigt att känna det där suget.
Idag till exempel...
Jag var tvungen att springa in på ICA för att hämta ut mitt nya kontokort som kommit, och deras postservice låg precis intill mejerihyllan och då funderar jag på om jag nog inte ska köpa mig en Risifrutti till mellanmål. Den tanken står jag och funderar över fram och tillbaka tills jag inser att jag bara försöker lura mig själv. Att köpa Risifrutti är säkert ungefär lika nyttigt som att köpa choklad, det är sockret jag var ute efter!! Jag har ju både mackor, yoghurt och smoothieingredienser så det fanns verkligen INGEN anledning till att köpa en Risifrutti utöver den sockerlängtan jag hade....
På tal om något helt annat så är vädret helt crazy!
Har varit ganska fint hela dagen och nu från ingenstans kom världens regnskur och storm?! Det var likadant i helgen...
Nu ska jag i alla fall ta en powernap och hoppas på att det fina vädret återvänder snart så jag kan ta med vovven på en långpromenad!
2012-09-05
17:38:14
Poängjakt /S
Dag 3 på mitt löfte, och än så länge har det inte slunkit ned något godis eller någon kaka och jag har heller inte känt något sug.... förrän idag. MEN det viktiga är att jag inte stoppat i mig något. Jag får väl testa mitt substitut istället som består av skalat och klyftat äpple med socker och kanel på...
Igår blev det en långpromenad med syster och vovven och det var pinsamt hur jobbigt det var att gå 6,5 km med tanke på att vi för nästan exakt ett år sedan gick den dubbla sträckan och dessutom höll ett högre tempo promenaden igenom!
Idag bestämde jag mig för att försöka sporra mig själv till att komma igång och röra på mig ännu mer så därför har jag nu sparkat igång en poängjakt på jobbet mot kollegorna. För varje 30 min fysisk aktivitet som får upp pulsen (promenad, cykel, gym etc) får man 1 poäng. Alla får själva skriva ner sina poäng på en lista jag gjort på jobbet. I december räknas varje månads poäng ihop och en vinnare koras. Vinnaren får poängsäcken, en säck med 6st presenter då varje kollega innan december ska ha bidragit med en present värd 50-70kr.
Det känns som att det kan bli en kul grej, och eftersom man inte räknar steg eller liknanade utan bara att man rör på sig så kan ju ALLA delta oavsett om man är ett träningsfreak eller ej. Känns alltid kul att göra något tillsammans på jobbet :)
Jag påbörjade i alla fall mina 30 min med att gå utfallssteg när jag gick runt på gården idag på jobbet och hade koll på barnen, och jag gjorde mina häldopp på trappen medans jag kollade barnen och jag gick runt på tå några minuter. Perfekt när man vill kombinera nytta med nöje, för jag gjorde allt med barnen - utfallssteg kallades elefantsteg, häldopp tränade vår balans och gå på tå likaså ;)
Nu är det dags att slänga ihop lite mat :)
2012-09-03
22:00:42
September = startskottet /S
Då var vi inne i september och från och med idag gör jag ett nytt försök till ett hälsosammare liv.
Jag har ingen strategi för träningen än men jag är i alla fal helt inställd på att inte äta godis/kakor/glass de kommande månaderna.
Till att börja med har jag tänkt att ha julen som målgång, sen får vi väl se. Just nu känner jag mig supermotiverad så nu är det bara att hålla tummarna för att den motivationen håller i sig :)
2012-08-22
12:37:00
En stor klump /S
Nu är det dags igen...
Ni är förmodligen urless på mina återkommande uppstarter av att komma i form/gå ner i vikt men även om jag misslyckats de senaste försöken så får jag ju inte ge upp.
Jag har ju känt en längre tid att det är dags att göra något åt vikten då jag ÄR överviktig. Jag kanske inte är stor som ett hus, men jag bär ändå på fler kilon än min kropp i längden mår bra av.
Det som sparkade igång en liten motivationsgnista i mig denna gång var en kommentar/fundering från en 4 årig tjej på jobbet.
4 åriga A är en sådan där tjej som gärna sitter nära och gärna sitter och klappar på en, och ännu hellre klappas och känns det på bar hud. Mina smalben har därmed fått många smekningar och klappar nu under sommarhalvåret när man gått i shorts.
Igår satt vi i alla fall bredvid varandra och hon satt och klappade på mig, denna gång var det min midja som fick sig en klapp. Till slut börjar hon peta och trycka lite lätt i mina så kallade Love handles. Efter någon minut tittar hon på mig med två stora frågetecken lysande i ögonen och frågar, fortfarande med fingret mot min ena lovehandle mot mitt bara skinn;
A:"Vad är det här??"
Jag: "Det är mitt skinn"
A: "Ja, men vad ÄR det för något??"
Jag: "Det är mitt skinn... eller vad menar du för något?"
A:"Men.... det är ju en stor KLUMP här???????"
Ja, vad svarar man på det?!
Det var inte så mycket hennes kommentar/fråga i sig som tände den där lilla gnistan, utan det var att det var så totalt främmande för henne, något som hon fann helt ONATURLIGT att man har på kroppen och det var då det gick upp för mig igen...Det ÄR onaturligt! Jag har försökt jobba på att acceptera hur jag ser ut, men om man ser sanningen i vitögat så ÄR det onaturligt, det ÄR ohälsosamt, och det GÅR att göra något åt det så det finns helt enkelt inte ursäkter!! Det är naturligt på så vis att det är kroppen själv som producerat det men det är ju inte så man ska se ut, inte om kroppen ska må bra. Absolut unget fel på lovehandles men när de börjar bli så stora att en barnhand skulle ha svårt att greppa tag om de där handlesen, då är det långtifrån ok!!
Därmed har jag bestämt att från och med 1 september införs (återigen) godisförbud!! Jag kommer börja med att ha januari som slutmål. Det får bli fler mellanmål och begränsningar på 1 portion oavsett hur god mat det är. Slutligen är det ju dags att börja röra på sig. Syster skickade idag sms om att det var dags att börja gå igen då vi förra året vid den här tidpunkten gick powerwalks på nästan 1 mil/gång. Därmed ska vi försöka komma igång med de promenaderna igen, jag måste dessutom komma igång och cykla oftare till jobbet, dels för motionens skull och dels för att spara in lite onödiga utgifter. Jag vill också komma igång och simma!
Inga finslipade upplägg av viktnedgång men nu är det bara att förbereda sig mentalt känner jag, från och med 1 september SKA jag köra igång ett realistiskt mål för att tappa en del av de här överflödskilona...
Någon som är med mig??!
2012-05-21
19:12:50
Fler bakslag /S
Nu är det inte bara hunden som fått ett bakslag vad gäller hälsan, nu har även jag åkt på ett!
Det handlar så klart om mitt ?()#/(&¤=)?=?=¤?=¤?)¤()=¤)(=)&#%%"%"&"&%# knä som svullnade upp under lördagen och det gjorde ganska ont i det också. Idag ser det bättre ut och det gör inte ont på samma sätt men det är fortfarande svullet. Det fick därför bli ett litet samtal till sjukgymnasten som gissade på att jag överansträngt det genom att gå längre än vanligt och köra ett träningspass på samma dag. Så nu är jag ordinerad att cykla den här veckan, och har det inte blivit bättre efter helgen får det bli en undersökning.
Det värsta med såna här bakslag är mina nerver, för minsta lilla känning jag får i knät så kommer genast rädslan och tankarna för att det ska hoppa ur led igen. Jag vet att jag skriver det hela tiden, men jag tror verkligen inte att det går att föreställa sig hur ont det gör. Så när det nu hoppade till i knät (inte i knäskålen) förut när jag bytte om så låste sig hela kroppen på mig och jag får en stel och haltande gång ÄVEN om jag VET att det bästa jag kan göra är att gå normalt. Utöver det så får sig även humöret och min motivation en rejäl törn - här kämpar man på med träningen och så får man det här tillbaka!
Lucky me att vädret är kanon och ska så fortsätta vara under de kommande dagarna, det får i alla fall upp humöret lite på mig! Idag fick det bli en speedshopping efter jobbet då jag ansåg mig själv ha akut brist på både linnen och kortare byxor. Så efter att ha halvsprungit i några affärer kom jag i alla fall iväg med ett par jeansshorts och två linnen. Nu ska jag krypa ner i soffan och titta på lite TV i väntan på att sambo och vovve återvänder från sin promenad!
Ha det gott i solen!!
Det handlar så klart om mitt ?()#/(&¤=)?=?=¤?=¤?)¤()=¤)(=)&#%%"%"&"&%# knä som svullnade upp under lördagen och det gjorde ganska ont i det också. Idag ser det bättre ut och det gör inte ont på samma sätt men det är fortfarande svullet. Det fick därför bli ett litet samtal till sjukgymnasten som gissade på att jag överansträngt det genom att gå längre än vanligt och köra ett träningspass på samma dag. Så nu är jag ordinerad att cykla den här veckan, och har det inte blivit bättre efter helgen får det bli en undersökning.
Det värsta med såna här bakslag är mina nerver, för minsta lilla känning jag får i knät så kommer genast rädslan och tankarna för att det ska hoppa ur led igen. Jag vet att jag skriver det hela tiden, men jag tror verkligen inte att det går att föreställa sig hur ont det gör. Så när det nu hoppade till i knät (inte i knäskålen) förut när jag bytte om så låste sig hela kroppen på mig och jag får en stel och haltande gång ÄVEN om jag VET att det bästa jag kan göra är att gå normalt. Utöver det så får sig även humöret och min motivation en rejäl törn - här kämpar man på med träningen och så får man det här tillbaka!
Lucky me att vädret är kanon och ska så fortsätta vara under de kommande dagarna, det får i alla fall upp humöret lite på mig! Idag fick det bli en speedshopping efter jobbet då jag ansåg mig själv ha akut brist på både linnen och kortare byxor. Så efter att ha halvsprungit i några affärer kom jag i alla fall iväg med ett par jeansshorts och två linnen. Nu ska jag krypa ner i soffan och titta på lite TV i väntan på att sambo och vovve återvänder från sin promenad!
Ha det gott i solen!!
2012-04-24
20:32:36
Toppar... /S
... och dalar...
Just nu är humöret i botten efter ett uselt försök till en promenad.
Jag har inte känt ett endaste dugg i knät på jättelänge och jag har kommit igång med promenader och cyklandet lite mer och kände mig mer och mer taggad. Igår började jag till och med känna mig peppad inför tanken att träna upp knät så att det ska klara av lite löpträning! Men så till idag... helt plötsligt kändes den där "hoppande" känslan i knät och mot min vilja så reagerar hela kroppen och helt plötsligt är jag tillbaka i den där stapplande gången där jag på något vis spänner hela kroppen så jag är jättetrött efter bara några steg, och knät känns alldeles stumt.
Så nu får cykeln stå imorgon så det blir bil till jobbet, och det där knäträningspasset som jag tänkt ta mig an ikväll får jag helt enkelt vara utan. Just nu hoppas jag på att det enbart handlar om lite överansträning då jag varit aktiv de senaste dagarna.
Just idag orkar jag inte ens försöka tänka positivt, så istället är onepiecen på, jag har parkerat min rumpa i soffan och planerar enbart att lämna den för att hämta lite glass ur frysen att trösta mig med :(
Förhoppningsvis kan jag känna mig lite mer positiv imorgon när jag vaknar...
Just nu är humöret i botten efter ett uselt försök till en promenad.
Jag har inte känt ett endaste dugg i knät på jättelänge och jag har kommit igång med promenader och cyklandet lite mer och kände mig mer och mer taggad. Igår började jag till och med känna mig peppad inför tanken att träna upp knät så att det ska klara av lite löpträning! Men så till idag... helt plötsligt kändes den där "hoppande" känslan i knät och mot min vilja så reagerar hela kroppen och helt plötsligt är jag tillbaka i den där stapplande gången där jag på något vis spänner hela kroppen så jag är jättetrött efter bara några steg, och knät känns alldeles stumt.
Så nu får cykeln stå imorgon så det blir bil till jobbet, och det där knäträningspasset som jag tänkt ta mig an ikväll får jag helt enkelt vara utan. Just nu hoppas jag på att det enbart handlar om lite överansträning då jag varit aktiv de senaste dagarna.
Just idag orkar jag inte ens försöka tänka positivt, så istället är onepiecen på, jag har parkerat min rumpa i soffan och planerar enbart att lämna den för att hämta lite glass ur frysen att trösta mig med :(
Förhoppningsvis kan jag känna mig lite mer positiv imorgon när jag vaknar...
2012-04-03
22:33:08
Bästa socker-detoxen är... /S
... magsjuka!
Mitt sockerbehov har varit helt enormt under en tid och det är väl för att jag tyvärr har låtit det skena iväg genom att äta sötsaker flera gånger i veckan i alltför stora mängder. Men efter min enda dag med magsjuka så är det sötsuget i stort sett puts väck. Till att börja med var det ju en kamp att få i sig något alls då allt ätbart kändes motbjudande, men jag trodde att det bara skulle vara de första dagarna, men nu har det gått mer än en vecka och sötsuget är fortfarande i stort sett borta!
Jag ska inte sitta här och säga att jag inte ätit något, för jag har ätit glass flera gånger, någon enstaka kaka och godisbit men det har inte varit på grund av känslan att "jag måste ha det!!" utan jag har kunnat ta en bit och sen vara nöjd!
Kanske hänger det ihop med en stigande motivation som väckts i mig efter ett litet melt down jag hade här hemma och bokstavligen talat grät ögonen ur mig efter en misslyckad shoppingrunda där jag tvingades inse hur mycket jag faktiskt lagt på mig den senaste tiden, och paniken började komma krypande att inga av mina vår/sommarkläder kommer passa, och framför allt att vi dag för dag närmar oss sommaren och badsäsong och jag vill inte för allt i världen visa mig i det för omvärlden. Jag har väl inte känt mig bekväm i att visa mig i det på flera år men just nu är jag så obekväm i min egen kropp att det verkligen är jobbigt. Ännu jobbigare känns det då jag känner mig lite handfallen inför utmaningen - hur ska jag gå till väga för att bli av med så mycket som 20 kilo som det handlar om för att jag ska nå mitt tidigare viktmål som jag nådde för ca 3 år sedan, men då bara behövde tappa hälften så mycket för att nå. Den gången pluggade jag och kunde styra mina dagar helt som jag ville i stort sett; jag kunde träna när jag hade som mest energi, jag kunde äta på bestämda tider och jag bestämde allt jag skulle äta, jag kunde träna precis hur jag ville eftersom jag inte hade mitt knäproblem.
Så som situationen ser ut idag så handlar det om att träna innan eller efter jobbet och jag är helt slut efter jobbet för det mesta att jag har svårt att orka göra något alls. Vad gäller träningen så ägnade jag mig åt jogging som konditionsträning sist, något som i dagsläget känns helt uteslutet med mitt knä, och det gäller även mycket annan träning tyvärr då många tuffa träningspass är väldigt tuffa för just knäna har jag insett.
MEN allt det här är också dåliga ursäkter!
Bara för att jag har ont i knät så betyder ju inte det att jag inte kan träna något alls för jag har en träningscykel och jag har en vanlig cykel som jag kan köra på utan problem, det är bara det att det är så förbaskat tråkigt! Vad gäller träningen så har jag redan ett hårt program för nedre delen av kroppen så jag behöver egentligen bara lägga på några få övningar för att träna hela kroppen. Allra svårast tror jag det är med maten. Ett steg på vägen är att köra på godisförbud och det har jag gjort sedan förförra helgen (får inte köpa/ äta godis/kakor förutom när jag blir bjuden/bjuder, glass är ej inräknat) och det har som sagt gått ganska bra. Sen gäller det väl bara att försöka hålla sig till att äta en enda portion och inte slänga i sig en andra för att det är gott och för att man är superhungrig för ofta hinner jag inte känna efter om jag är mätt eller ej, utan äter mer ändå...
Så nu är det dags... jag kommer aldrig lyckas gå ner de där 20kg innan sommaren, och troligtvis inte heller 10kg men huvudsaken är ju faktiskt att jag gör mitt bästa för att klara av att gå ner i vikt varje dag... att lyfta den lata rumpan ur soffan och köra ett litet träningspass hellre än inget alls, och att tänka på vad jag stoppar i mig!
Jag önskar att jag var så modig som många andra bloggare och publicera osmickrande förebilder och mina före mått, bara för att sporra någon annan men jag är så oerhört obekväm med den obekväma sanningen att jag håller det för mig själv. Men jag kan ju tipsa som SaraLovisas blogg som jag tycker är helt underbar då hon är en sån där modig tjej som verkligen publicerat sådana bilder som visar den bistra sanningen samtidigt som hon sporrar sig själv och andra till att kämpa. Hon har en underhållande blogg som verkligen visar både bra och dåliga dagar och som till skillnad från många andra bloggar bidrar till att man själv accepterar att man FÅR ha bra och dåliga dagar. Nu kom jag ifrån ämnet känner jag!
Hur som helst - Någon som är med mig?
En bild på en joggingredo S under min förra viktkamp, hoppas verkligen jag ska lyckas hålla motivationen levande för att nå mitt mål även denna gång!
Mitt sockerbehov har varit helt enormt under en tid och det är väl för att jag tyvärr har låtit det skena iväg genom att äta sötsaker flera gånger i veckan i alltför stora mängder. Men efter min enda dag med magsjuka så är det sötsuget i stort sett puts väck. Till att börja med var det ju en kamp att få i sig något alls då allt ätbart kändes motbjudande, men jag trodde att det bara skulle vara de första dagarna, men nu har det gått mer än en vecka och sötsuget är fortfarande i stort sett borta!
Jag ska inte sitta här och säga att jag inte ätit något, för jag har ätit glass flera gånger, någon enstaka kaka och godisbit men det har inte varit på grund av känslan att "jag måste ha det!!" utan jag har kunnat ta en bit och sen vara nöjd!
Kanske hänger det ihop med en stigande motivation som väckts i mig efter ett litet melt down jag hade här hemma och bokstavligen talat grät ögonen ur mig efter en misslyckad shoppingrunda där jag tvingades inse hur mycket jag faktiskt lagt på mig den senaste tiden, och paniken började komma krypande att inga av mina vår/sommarkläder kommer passa, och framför allt att vi dag för dag närmar oss sommaren och badsäsong och jag vill inte för allt i världen visa mig i det för omvärlden. Jag har väl inte känt mig bekväm i att visa mig i det på flera år men just nu är jag så obekväm i min egen kropp att det verkligen är jobbigt. Ännu jobbigare känns det då jag känner mig lite handfallen inför utmaningen - hur ska jag gå till väga för att bli av med så mycket som 20 kilo som det handlar om för att jag ska nå mitt tidigare viktmål som jag nådde för ca 3 år sedan, men då bara behövde tappa hälften så mycket för att nå. Den gången pluggade jag och kunde styra mina dagar helt som jag ville i stort sett; jag kunde träna när jag hade som mest energi, jag kunde äta på bestämda tider och jag bestämde allt jag skulle äta, jag kunde träna precis hur jag ville eftersom jag inte hade mitt knäproblem.
Så som situationen ser ut idag så handlar det om att träna innan eller efter jobbet och jag är helt slut efter jobbet för det mesta att jag har svårt att orka göra något alls. Vad gäller träningen så ägnade jag mig åt jogging som konditionsträning sist, något som i dagsläget känns helt uteslutet med mitt knä, och det gäller även mycket annan träning tyvärr då många tuffa träningspass är väldigt tuffa för just knäna har jag insett.
MEN allt det här är också dåliga ursäkter!
Bara för att jag har ont i knät så betyder ju inte det att jag inte kan träna något alls för jag har en träningscykel och jag har en vanlig cykel som jag kan köra på utan problem, det är bara det att det är så förbaskat tråkigt! Vad gäller träningen så har jag redan ett hårt program för nedre delen av kroppen så jag behöver egentligen bara lägga på några få övningar för att träna hela kroppen. Allra svårast tror jag det är med maten. Ett steg på vägen är att köra på godisförbud och det har jag gjort sedan förförra helgen (får inte köpa/ äta godis/kakor förutom när jag blir bjuden/bjuder, glass är ej inräknat) och det har som sagt gått ganska bra. Sen gäller det väl bara att försöka hålla sig till att äta en enda portion och inte slänga i sig en andra för att det är gott och för att man är superhungrig för ofta hinner jag inte känna efter om jag är mätt eller ej, utan äter mer ändå...
Så nu är det dags... jag kommer aldrig lyckas gå ner de där 20kg innan sommaren, och troligtvis inte heller 10kg men huvudsaken är ju faktiskt att jag gör mitt bästa för att klara av att gå ner i vikt varje dag... att lyfta den lata rumpan ur soffan och köra ett litet träningspass hellre än inget alls, och att tänka på vad jag stoppar i mig!
Jag önskar att jag var så modig som många andra bloggare och publicera osmickrande förebilder och mina före mått, bara för att sporra någon annan men jag är så oerhört obekväm med den obekväma sanningen att jag håller det för mig själv. Men jag kan ju tipsa som SaraLovisas blogg som jag tycker är helt underbar då hon är en sån där modig tjej som verkligen publicerat sådana bilder som visar den bistra sanningen samtidigt som hon sporrar sig själv och andra till att kämpa. Hon har en underhållande blogg som verkligen visar både bra och dåliga dagar och som till skillnad från många andra bloggar bidrar till att man själv accepterar att man FÅR ha bra och dåliga dagar. Nu kom jag ifrån ämnet känner jag!
Hur som helst - Någon som är med mig?
En bild på en joggingredo S under min förra viktkamp, hoppas verkligen jag ska lyckas hålla motivationen levande för att nå mitt mål även denna gång!
2012-03-25
17:02:35
För andra gången i mitt vuxna liv /S
Hej mina vänner!
En superhelg förvandlades idag till en skithelg...Det började fel redan när jag vaknade vid 8 , täppt i näsan och ont i huvudet och jag blev så trött på mig själv som blivit förkyld igen! Jag har ju alldeles nyss blivit frisk!!
Hur som helst. Lyckades till slut somna om och vaknade med ett lite lättare huvud.
Efter en seg start på dagen tog jag med vovven på en morgonpromenad av den längre sorten så att vi skulle kunna slappa och ha det skönt i solen med gott samvete. Åker vidare mot mamma och pappa som ska bjuda mig på mat. Börjar må lite illa men då jag börjat göra det av och till ibland det senaste året så lade jag inte så mycket vikt vid det. Slumrade till på sängen hos mor och far och vaknade och mådde ännu mer illa, ända tills jag var tvungen att gå in på toaletten och spy. Tycker så synd om stackars mamma och pappa som nu bara kan hålla tummarna...
Det första jag kände var att jag blev fly förbannad då jag vet precis vem som smittat mig och det var så jävla idiotiskt blåst och själviskt av den personen att komma och träffa mig när den gjorde det... En klok person tyckte jag skulle kräkas i ett kuvert och skicka det till dem på posten - och det lockar värmer mitt inre bara av att spela upp scenariot av det i huvudet :p
Väl hemma fick jag ringa min stackars sambo som sitter på ett tåg på väg hem från Linköping, för att tala om att det sitter en magsjuk sambo där hemma och väntar, och för att förvarna/tipsa honom om att kanske uppsöka sängplats hemma hos någon annan då han trots allt inte träffat mig sedan i fredags morse (innan jag träffade smittokällan). Men vi får väl se vad han väljer... känns lite snopet då jag längtat hela helgen efter honom och då åka på den här skiten...
Nu kan man väl bara hoppas att det är en mild variant som jag har fått och att den är snabbt övergående...
En superhelg förvandlades idag till en skithelg...Det började fel redan när jag vaknade vid 8 , täppt i näsan och ont i huvudet och jag blev så trött på mig själv som blivit förkyld igen! Jag har ju alldeles nyss blivit frisk!!
Hur som helst. Lyckades till slut somna om och vaknade med ett lite lättare huvud.
Efter en seg start på dagen tog jag med vovven på en morgonpromenad av den längre sorten så att vi skulle kunna slappa och ha det skönt i solen med gott samvete. Åker vidare mot mamma och pappa som ska bjuda mig på mat. Börjar må lite illa men då jag börjat göra det av och till ibland det senaste året så lade jag inte så mycket vikt vid det. Slumrade till på sängen hos mor och far och vaknade och mådde ännu mer illa, ända tills jag var tvungen att gå in på toaletten och spy. Tycker så synd om stackars mamma och pappa som nu bara kan hålla tummarna...
Det första jag kände var att jag blev fly förbannad då jag vet precis vem som smittat mig och det var så jävla idiotiskt blåst och själviskt av den personen att komma och träffa mig när den gjorde det... En klok person tyckte jag skulle kräkas i ett kuvert och skicka det till dem på posten - och det lockar värmer mitt inre bara av att spela upp scenariot av det i huvudet :p
Väl hemma fick jag ringa min stackars sambo som sitter på ett tåg på väg hem från Linköping, för att tala om att det sitter en magsjuk sambo där hemma och väntar, och för att förvarna/tipsa honom om att kanske uppsöka sängplats hemma hos någon annan då han trots allt inte träffat mig sedan i fredags morse (innan jag träffade smittokällan). Men vi får väl se vad han väljer... känns lite snopet då jag längtat hela helgen efter honom och då åka på den här skiten...
Nu kan man väl bara hoppas att det är en mild variant som jag har fått och att den är snabbt övergående...
2012-03-11
18:05:35
Nu är det dags igen! /S
Nu är det dags igen!
Spåren efter min sjukdomsvecka är nu helt väck och det är dags att återupta träningen igen!
Idag gick jag första långpromenaden på 3 veckor och det var så skönt att det fick bli ännu en långpromenad på eftermiddagen. Nu har jag suttit här och laddat inför styrkepasset jag har med mig från sjukgymnasten. Tyvärr känner jag mig inte särskilt motiverad. Självklart vill jag bli bra i knät men passet är så långt! Det tar mig ca 45 miunuter att göra alla övningarna, och då ska jag även cykla 30 min om dagen helst! Sen när man ändå tränar vill man ju kanske träna några andra muskler än lårmusklerna som mitt pass fokuserar på, vilket gör att ett träningspass tar närmare en timme om jag INTE räknar med de där minutrarna som jag borde sitta på träningscykeln...
Men jag vill ju bli bra i knät och då är det träning som gäller, och det är också träning som gäller om jag vill slippa uppleva den smärtan igen då träningen förhindrar att knäskålen hoppar ur led igen. Den här veckan ska jag i alla fall cykla till jobbet minst en dag, så då tjänar jag ju in de där minutrarna med cykling i alla fall då det tar mig ca 20 minuter enkel resa!
Hoppas alla haft en härlig helg!
Spåren efter min sjukdomsvecka är nu helt väck och det är dags att återupta träningen igen!
Idag gick jag första långpromenaden på 3 veckor och det var så skönt att det fick bli ännu en långpromenad på eftermiddagen. Nu har jag suttit här och laddat inför styrkepasset jag har med mig från sjukgymnasten. Tyvärr känner jag mig inte särskilt motiverad. Självklart vill jag bli bra i knät men passet är så långt! Det tar mig ca 45 miunuter att göra alla övningarna, och då ska jag även cykla 30 min om dagen helst! Sen när man ändå tränar vill man ju kanske träna några andra muskler än lårmusklerna som mitt pass fokuserar på, vilket gör att ett träningspass tar närmare en timme om jag INTE räknar med de där minutrarna som jag borde sitta på träningscykeln...
Men jag vill ju bli bra i knät och då är det träning som gäller, och det är också träning som gäller om jag vill slippa uppleva den smärtan igen då träningen förhindrar att knäskålen hoppar ur led igen. Den här veckan ska jag i alla fall cykla till jobbet minst en dag, så då tjänar jag ju in de där minutrarna med cykling i alla fall då det tar mig ca 20 minuter enkel resa!
Hoppas alla haft en härlig helg!
