2013-05-19
13:03:00
<3 /S
Snart har vår lilla Selma funnits i vårt liv i 3 veckor - så kort men ändå så lång tid!
Tiden som gravid känns så väldigt avlägsen och det är svårt att förstå att hon egentligen lika gärna hade kunnat ligga kvar i min mage just nu då vi hade BF den 9 maj och man får gå över 14 dagar...
Jag är såååå glad över att jag slapp en lång väntan, och att hon kom just när hon kom, vår lilla Valborgstjej <3
2013-05-19
11:56:44
Sängpremiär /S
Inatt fick vår lilla skrutt inviga sin spjälsäng på riktigt!
Hittills har hon fått sova mellan oss i sitt babynest för att vi båfa ska kunna se henne och ha henne nära och för att jag skulle slippa gå ur sängen varje gång det var dags för amning. Trots att det är jättemysigt att ha henne så nära så blir det också lite trångt i sängen trots att vi har en stor 180cm bred säng! I och med att lilla fröken bajsar heeela tiden (känns det som) så måste vi ändå kliva upp varje gång hon vaknar för amning för att även byta blöja så kändes det värt att bära in hennes spjälsäng i sovrummet.
Efter en ganska jobbigt natt igår så var jag ganska sliten så att få sova utan henne i sängen + att hon bara vaknade en gång för nattamning, var helt underbart!! Nu hoppas jag att hon fortsätter sova lika bra i sin säng nu när T ska tillbaka till jobbet och jag får ta allt ansvar över nätterna.
Igår hade vi Eurovisionmys här hemma! Hittills har vi inte sett ett enda program av vare sig Melodifestivalen eller Eurovision men finalen är ju alltid lite rolig att se trots allt, särskilt när det sänds från Sverige. Jag måste säga att jag tycker att det var en riktigt bra sändning vad gäller Petra Medes insats, spexen o.s.v.. För en gångs skull tycker jag också att rätt låt vann - konkurrensen var kanske inte stenhård heller kan jag tycka...
Idag är det liiiiiite svalare efter en nästan olidligt varm dag igår och det är dags att inviga gräsklipparen då växtligheten fullkomligt exploderat under de senaste dagarna både vad gäller gräsmattor, träd och blommor. Det känns inte riktigt som att vi hinner med då jag gärna hade haft vår odlingshörna färdig så att vi kunnat så lite men det kommer väl, vi har ju i alla fall börjat.
Lite senare idag kommer det lite grillgäster i form av några kompisar så jag hoppas att värmen och solen håller sig kvar tills dess! Det ska också plockas lite här hemma idag då vi får hembesök från BVC imorgon. Jag vet att det är för att skapa kontakt och inte kontrollera hemmet men ändå - man vill ju ändå att det ska se städat ut! Som tur är kommer hon inte förrän under eftermiddagen så lite tid ska det nog finnas att plocka även under morgondagen ;)
2013-05-17
15:45:13
Sommarvärme /S
Idag är det sommarkänsla!
Solen skiner och termometern har visat på +25 grader ute under dagen. Tyvärr är det inte en särskilt behaglig värme då det är väldigt kvavt, men ändå! Jag slet på mig mina enda par trekvartsbyxor som passade ur shorts/kjol/trekvartsbyxahögen då jag var så himla varm på förmiddagen.
Någon påstod att man har samma hormoner i kroppen under amning som under klimakteriet - ingen aning om det är sant eller ej, men herrejisses vad jag kan bli varm!!
Natten har varit helt perfekt och jag hoppas att de fortsätter i samma stil då Selma bara vaknade en gång vid halv 3 för en nattamning, för att sedan sova ända till klockan hann bli 6.20 innan hon väckte sin mamma igen för nästa amning. Trött känner jag mig ju mer eller mindre jämt sedan hon anlände då man trots flera timmars sömn på nätterna får sin sömn avbruten med 2-4 timmars mellanrum - men just idag känner jag mig nästan pigg!
Dagen började med lite städning här hemma då min farmor och farfar skulle komma på fika och för att träffa vår Selma för första gången. Nu när de har åkt passar Selma och T på att ta en powernap på sängen och jag ska gå ut och fortsätta läsa i min nya bok som jag precis påbörjat, Sylvia Days För dig blottad. Jag har bara hunnit börja i boken och därmed inte fått någon uppfattning om den ännu, men jag har ju lite förhoppningar efter bloggkollegans recensioner.
Ikväll ska T på jobbets sommarfest så jag, Selma och Pepsi ska roa oss på egen hand. Min förhoppning är att vi har en trött liten tjej här hemma ikväll så att lilla jag kan få sjunka ner i soffan och se de senaste avsnitten av Greys Anatomy och Vampire diaries kanske :)
2013-05-15
19:02:09
dubbelhakan gör comeback /S
De senaste dagarna har jag märkt att Selmas söta lilla dubbelhaka har börjat visa sig igen, vilket känns väldigt skönt efter hennes viktnedgång. Idag var det dags för ny vägning på BVC och vågen visade på resultat då det nu bara fattas ett halvt hekto för att stumpan ska vara tillbaka på sin födelsevikt. I och med att amningen gått så bra och hon har vaknat innan sin obligatoriska matklocka så tyckte BVC-sköterskan att vi kan släppa amningen fri och låta henne själv bestämma när det är matdags men ändå fortsätta vara observanta så det inte går alltför många timmar mellan matstunderna. Jag passade också på att ta upp frågan om natt då vi hade en liten dam som skulle ligga intill mitt bröst nästan hela natten men inte åt hela tiden, något som den här mamman tyckte blev väldigt jobbigt! Jag har läst att nappanvändandet kan förstöra barnets sugteknik men det var inget man nämnde på BVC och hon tyckte absolut vi skulle testa napp om amningen fungerade som den skulle. Så ikväll ska nappar kokas och finnas tillgängliga om den här natten visar sig bli likadan...
I övrigt så har Selmas farfar firats idag med tårta och paket på sin födelsedag, jag har passat på att slappa lite med bokläsning medan Selma sov och T röjde i garaget och putsade fönster. Vi är lite olika på den punkten, när jag är sysslolös roar jag mig med TV-serier och böcker medan T gör vettiga saker som att rensa bland saker eller helt enkelt ta tag i saker som man annars inte orkar eller hinner med! Tur att någon av oss är lite produktiv här hemma...
När svärisarna lämnat oss hade solen hunnit komma fram ordentligt så hela lilla familjen begav sig ut på en liten promenad. Det är verkligen underbart att känna hur man orkar gå längre och längre! Än så länge handlar promenadsträckorna nog bara om 1-2 km men det går bra och jag hade säkert orkat gå ännu längre, men jag väljer att skynda långsamt för att inte riskera att sabba knät på något vis nu när jag äntligen kan börja gå igen. Jag känner mig också motiverad till att komma igång och röra på mig då vågen nu endast visar på +5kg från min startvikt!! Det kan jag nog tacka amningen för helt och fullt - jag struntar i vilket - men det är i alla fall en ordentlig morot att veta att man inte har så där jättemycket kvar att bli av med för att vara tillbaka på ruta 1, och sedan har jag som långsiktigt mål att bli av med ytterligare trivselkilon nu när man är hemma och är föräldraledig, har en hund som ska promeneras och en liten tjej som faktiskt verkar njuta av sina stunder i barnvagnen.
Nu ska jag gå och läsa färdigt min bok som jag hållt på med ett tag, Vänskapsband. Ingen bok som berör på djupet och ingen story som går ner på djupet då man snarare får följa flera personers liv under en tid och därmed aldrig får något riktigt djup i det hela. Trots det har den lockat mig till läsning, kanske just därför att den inte är så djup utan är väldigt lätt att lägga ifrån sig för att sedan ta upp den på nytt och lätt hitta tillbaka till storyn.
Eve Gallagher lämnar England för ett nytt liv i New York och hon ser framför sig en hektisk storstadstillvaro där varje dag är ett äventyr. Det börjar bra, hon inreder lägenheten på Upper East Side, shoppar och njuter av New Yorks puls. Men snart upptäcker hon att livet där inte riktigt är som ett avsnitt av Sex and the City.
Eve känner sig ensam, mer ensam än hon någonsin varit. Och vad hon mest av allt behöver är en vän. Lyckligtvis bor Eve i ett hus där det döljer sig en berättelse och en möjlighet till vänskap bakom varje dörr. I lägenhet 6A bor Jason Kramer. Han tvivlar på sin kärlek till sin fru och har istället börjat intressera sig för grannen, den vackra Rachael Schulman i 6B. En annan granne, Trip Grayling, är van att få som han vill. Men när han förälskar sig Emily Mikanowski vänds hans värld upp och ned. För honom är det kärlek vid första ögonkastet, från hennes sida är däremot intresset svalt. Inte förrän hon i sin tur lär känna den blyga grannen Charlotte lär Emily sig värdet av romantik i tillvaron.
Eve känner sig ensam, mer ensam än hon någonsin varit. Och vad hon mest av allt behöver är en vän. Lyckligtvis bor Eve i ett hus där det döljer sig en berättelse och en möjlighet till vänskap bakom varje dörr. I lägenhet 6A bor Jason Kramer. Han tvivlar på sin kärlek till sin fru och har istället börjat intressera sig för grannen, den vackra Rachael Schulman i 6B. En annan granne, Trip Grayling, är van att få som han vill. Men när han förälskar sig Emily Mikanowski vänds hans värld upp och ned. För honom är det kärlek vid första ögonkastet, från hennes sida är däremot intresset svalt. Inte förrän hon i sin tur lär känna den blyga grannen Charlotte lär Emily sig värdet av romantik i tillvaron.
2013-05-12
13:28:25
Från inget till ständigt ätande /S
Tänk att det kan svänga så "fort"!
Första veckan med amningskrångel kändes förvisso som en evighet men nu mina vänner har det verkligen vänt! Helt plötsligt började amningsBHn sitta trångt, och till slut höll den inte saker och ting på plats, och jag kan nu konstatera att jag gått upp 3 kupstorlekar på bara något dygn och jag hoppas verkligen att det stannar där annars kan det nog bli tufft att hitta en bra amningsBH i en vettig prisklass.
Lilla stumpan hade i alla fall fortsatt gå upp i vikt men vår BVC-sköterska tyckte vi skulle fortsätta väcka henne tills hon hittat sin kurva - men det problemet lider vi INTE av längre. Vår lilla Selma har nämligen kommit på att man faktiskt kan äta precis när man vill! Hon kan nu amma i 30 minuter för att sedan bli hungrir 30 minuter senare, eller 3 h senare! Ett angenämet problem egentligen med tanke på den tuffa starten men det blir ganska tufft för mig som ständigt får nattsömnen avbruten då det typiskt nog verkar vara nätterna som är hennes tid då hon gärna ammar ofta. Jag tror också att hon gärna sover intill oss på natten då hon flera gånger börjar amma men somnar ifrån efter bara några minuter. Jag brukar då försöka lägga tillbaka henne i sitt babynest men det går nästan aldrig utan protest och man får börja om tills tröttheten gör att man somnar själv och därmed har hon fått sin vilja igenom och sover intill mig. Det är tur att man vet att den här perioden är övergående, men tyvärr vet man ju inte hur lång den är innan amningen stabiliserat sig! Fördelen är ju i alla fall att nätterna varit väldigt lugna för Ts del vilket känns skönt inför nästa vecka då det är dags för honom att börja jobba igen.
Vår lilla tjej börjar bli "stor" också! Igår på sin 11:e levnadsdag föll den läskiga lilla navelsträngsstumpen bort och helt plötsligt kändes hon lite större - man kan liksom inte se att hon är alldeles nyfödd längre. Det märks också att hennes vakna stunder blir längre och att hon söker kontakt på ett annat sätt än tidigare. Hon är väldigt stark i nacken, och har varit sedan hon kom till oss.
Idag var det premiär för min del att kombinera barnvagnpromenad med vovvepromenad på egen hand och det gick faktiskt över förväntan och jag kände mig ännu mer nöjd med vårt barnvagnsval! Det var bara att styra vagnen med ena handen hur lätt som helst och ta Pepsis koppel i andra - helt utan problem! Promenaden i sig gick också väldigt bra och jag känner hur det blir lättare och lättare att gå och att mitt knä som känts väldigt stumt, äntligen börjar bli bättre.
Nu ska jag passa på att bege mig mot affären medan Selma sover i sin vagn och T jobbar i trädgården. Senare i eftermiddag ska vi nämligen fixa lite mat till mina föräldrar och min moster med man då vi ska hämta upp dem vid tåget efter deras Stockholmstripp.
Ha det gott, och njut av solen!
2013-05-09
15:19:21
Skam den som ger sig! /S
Det är ofattbart hur fort dagarna passerar med lilla Selma här hemma!
I tisdags var det dags för den extra viktkontroll vi begärt. Varken jag eller T var väl särskilt oroliga sedan vi trots allt börjat ge henne ersättning som komplement till amningskampen. Väl på plats visade det sig trots allt att vår lilla skrutt hade tappat ytterligare en del i vikt, från 4150gram som var hennes födelsevikt till 3716gram - därmed hade hon tappat lite mer än 10% av sin födelsevikt, något som man har som ett gränsvärde. Barnmorskan var inte orolig då jag fick amma under vår stund där och hon kunde se att mjölken runnit till och att lilltjejen äntligen börjat fatta galoppen. Trots det var hon tvungen att be en barnläkare att ta sig en titt, och denne ville boka tid för ännu en viktkontroll dagen efter, och vi fick åka hem med instruktioner om att tvinga Selma att äta något minst var tredje timma och inte en minut längre än så mellan måltiderna.
Dygnet som följde kunde vi skippa ersättningen helt då Selma ÄNTLIGEN började amma utan någon större strid vid varje måltid, något som vi kunde se resultat av under vägningen igår då hon gått upp till 3805gram redan! Amningen har fortsatt att fungera toppen och ibland lyckas jag till och med få henne att äta utan att behöva använda mig av vårtnapp. Det känns så himla skönt att hon först och främst äter ordentligt, att hon dessutom äter uteslutande bröstmjölk som är det bästa hon kan äta och slutligen att amningen nu fungerar som den ska då det är SÅ mycket smidigare att amma än att krångla med ersättning som ska värmas upp och kylas ner till lagom temperatur. Nu är det bara att hålla tummarna för att det fortsätter att fungera så här smidigt!
Vi firade viktuppgången med en tripp till Selmas kusiner för lite grillat i solen! Det var första gången kusinerna fick hälsa på henne och särskilt lilla O uppskattade mötet verkade det som då han klappade och var allmänt förundrad över henne då han påpekade med lite förvåning att hon hade både händer, fötter, mage, ögon o.s.v..
Vad gäller mig själv så känner jag mig lättare och lättare i kroppen, och det är jag också bokstavligt talat. Det var med stor glädje jag ställde mig på vågen och såg att jag redan tappat 11 av de 18kg jag gick upp under graviditeten!!! Helt galet hur fort man kan vikt även om jag vet att det handlar om mycket vikt både vad gäller bebis själv, livmoder, moderkaka och vätska o.s.v. Det känns i alla fall väldigt skönt att det bara återstår 7kg att gå ner till startvikt, och om jag har tur försvinner något mer kilo under de kommande dagarna då jag fortfarande har lite vätska kvar i kroppen.
Idag vågade jag mig på att ta en lite längre promenad tillsammans med T när det var dags för Pepsis morgonrunda. Det fick bli en sväng i skogen och det gick riktigt bra! Jag flåsar ju och är svett efter bara några minuters promenerande men det är ändå skönt att känna att det är flåset som gör det jobbigt och inte en tung kropp. Jag har också känt mig väldigt stum i mitt ena knä den senaste tiden men det kändes också mycket bättre idag :)
Imorgon är det dags för vårt första BVC-besök, och förhoppningsvis har Selma lagt på sig ännu mer i vikt så vi kan låta henne själv tala om när det är matdags istället för att behöva väcka henne var tredje timma. Jag ska också försöka hinna med en kort shoppingrunda hade jag tänkt då jag inte har några kläder alls nästan som jag trivs i just nu med en degklump på magen, och dessutom kläder som ska göra det lätt att amma i. Efter att ha spanat in Kappahls hemsida så tror jag kanske att det kan vara en bra butik att börja leta lite löst sittande toppar och linnen på, och att det dessutom var 25% rabatt på ett helt köp just imorgon gör ju inte saken sämre! Jag misstänker att det kanske slinker med ett plagg eller två till Selma också - mycket roligare att handla kläder till henne nu när jag VET att det var en liten tjej som gömde sig där inne, och Kappahls Newbie-kollektion är det ju MASSOR av fint jag vill ha!!!
Förresten har jag planer på att göra hand- och fotavtryck på lilla fröken men undrar om ni har tips på bra färg?? Allra helst skulle jag vilja göra en stämpel för att verkligen få med alla linjer, men var köper man en stämpeldyna som är tillräckligt stor?
2013-05-05
22:34:50
En tuff start /S
Då var det söndag och vår lilla tjej har hunnit bli fem dagar, och vi har spenderat tre nätter hemma, och det har varit tufft! Selma verkar nämligen INTE ha ärvt mammas tålamod, något som verkligen har satt käppar i hjulen för amningen. Jag hinner knappt lägga henne intill bröstet innan hon blir arg som ett bi och bara skriker och sprattlar för att maten inte kommer tillräckligt fort - det blir ju inte direkt bättre av att mjölken inte hunnit rinna till ordentligt. Vi har verkligen gjort vårt bästa, och vi har ringt eftervårdsavdelningen för råd, vi har frågat om råd under sjukhusbesöket för PKU-testet, vi har fått ofrivilliga (välmenande) råd från nära och kära och vi har använt den kunskap vi tillägnat oss genom föräldragrupp och bokläsning men få saker har hjälpt.
Lite bättre blev det efter att vi blev tipsade om att ge henne ersättning i en liten spruta, bara för att hon ska få smak av mat och inte vara så hungrig när hon väl börjar amma - och det har fungerat ganska bra då vi åtminstone fick henne att börja suga. Tyvärr är ju de små liven lite för intelligenta för sitt eget bästa för hon lärde sig ju väldigt snabbt att hur bekvämt det var att få maten insprutad i munnen och slippa jobba något själv - därmed blev det återigen svårare att få henne att ta bröstet.
Igår blev det ännu ett samtal till sjukhuset för rådfrågning då hon fortfarande skrek mycket trots amning. Där fick vi tipset om att öka på ersättningen då hon förmodligen inte får tillräckligt mycket mjölk av ammandet då hon var stor när hon föddes och min mjölk inte runnit till - det ledde förvisso till en mycket nöjdare tjej under natten men det har också gjort det ännu svårare att ta bröstet.
Jag börjar sakta men säkert tappa modet då det är en psykisk utmaning att ständigt känna ett misslyckande, att se sin älskade lilla dotter ligga och skrika av hunger och ilska och vad du än försöker med så tycks det inte fungera. Jag tänker verkligen inte amma till varje pris men jag vill ändå känna att jag gett det en ärlig chans. Vi har hyrt en bröstpump för att försöka få mjölken att rinna till. Förhoppningsvis kommer det väcka Selmas intresse så vi slipper locka med ersättning men om DET inte hjälper så lägger jag/vi ner och kör med enbart ersättning. Det jobbiga när det kommer till amning är att ALLA har något att säga om det - egna erfarenheter, råd från apotekspersonal vid inköp av nappflaska - ALLA har något att dela med sig av, och jag VET att man säger allt för att vara snäll, men jag har all fakta jag behöver, och jag gör mitt bästa. Alla samtal om amning, och tips, gör att man känner att man måste försvara det sätt man valt att gå tillväga på själv, trots att allt bygger på råd från sjukhuspersonal (som OCKSÅ har gett råd som motsäger varandra!).
I övrigt sover hon väldigt bra förutom en mage som kniper ibland, då kan det gå en timma med mycket gråt och skrik som gör att det skär i mammahjärtat. Vi har hunnit inviga barnvagnen som hon båda gångerna somnat snabbt och gott i vilket mamman och pappan är väldigt glada för då vi hoppas på många och långa barnvagnspromenader med vovven.
Härligt nog lyckades lilla Selma komma vid en perfekt tidpunkt med flera röda dagar så pappa T behöver inte börja plocka föräldradagar förrän på måndag, och kommer inte börja jobba förrän 20 maj!!
Nu ska jag gå och göra mig redo för att sussa i väntan på att lilltjejen ska vakna för sitt kvällsmål!
Hoppas ni har haft en härlig helg!
2013-05-02
22:07:19
När Selma kom till världen! /S
Min lilla prolog slutade ju med frustration över att värkarna avstannat igen... fortsättningen som följde hade jag inte väntat mig!
Värkarna avtog som sagt och det kändes lite hopplöst vilket gjorde mig på uruselt humör. När klockan var 14 var det dags för ännu ett kontrollbesök. Återigen såg CTG bra ut men den här gången följde ett helt annorlunda samtal med läkaren. Både jag och T räknade med en planering för en igångsättning under morgondagen då kurvorna som sagt sett bra ut, men istället får vi veta att man hittat bakterier i mitt vatten så man vill sätta igång mig tidigare och hon frågar om vi har saker med oss! Väskan som flyttat fram och tillbaka mellan bilen och hallen hade fått följa med till bilen igen så det fanns ingen anledning till att vänta. En undersökning gjordes för att se vilken metod som skulle användas och man konstaterade att mina onda värkar under natten trots allt gjort nytta då jag var öppen minst 3 cm. Vi fick sedan gå ut i väntrummet och vänta på att de skulle hämta oss på förlossningen. Här kom nervositeten! Helt plötsligt var det dags...dags att möta smärtan, dags att möta bebis - dags att bli föräldrar!
Väl på förlossningsrummet hann klockan bli 16.00 och det sattes ett värkstimulerande dropp. Ganska omgående kändes de första värkarna. Jag lyckades ta mig igenom de första med bara andning men ganska snabbt blev de mer intensiva och kom allt tätare och jag bad istället om lustgas som lindrade ganska bra. Det som var jobbigt var att värkarna kom så tätt att lustgas togs väldigt ofta så jag blev lite snurrig och illamående då jag knappt hann andas vanlig luft. Jag kan också nu i efterhand konstatera att jag väldigt snabbt tappade begrepp om tiden.
Värkarna kom med ca 1 minuts mellanrum och innan första värken hade planat ut helt så började jag i stort sett känna av nästa vilket till slut gjorde det för jobbigt och tårarna kom. Vi hade dock tur och hade en jättegullig undersköterska, jätteduktig student och duktig barnmorska som alla var supergulliga både i att vara närvarande, förklara och lyssna av oss. Jag hade hoppats på att klara mig längre med bara lustgas men till slut bad jag om epidural trots rädsla för sprutan, då jag inte kände att jag hade någon kontroll alls och jag var redan helt slut kändes det som.
När klockan närmade sig 22.30(?) började jag känna av ett första tryck neråt och precis då var det tyvärr skiftbyte och in kom ny barnmorska och ny undersköterska. Även de var duktiga men jag kände inte lika mycket för barnmorskan som jag tyckte pratade och ställde onödiga frågor mitt i alla värkar. En kort stund senare kunde jag börja krysta! Jag hade aldrig kunnat drömma om hur jobbig den biten var - hur man skulle längta efter varje krystvärk, samtidigt som det skulle kännas så hopplöst då det inte kändes som att det hände något. Jag var också förvånad över känslan i trycket, att det på riktigt skulle kännas precis som att man måste bajsa - hahaha!
När klockan närmade sig 23.30 började jag av någon knäpp anledning bli stressad då jag fick för mig att jag ville att hon skulle födas i april, och inte i maj så då tryckte jag på ännu lite mer. Sista stunden fick jag nästan panik då krafterna var slut och jag kände inte längre av när jag fick värkar vilket gjorde att jag chansade och krystade lite av och till hela tiden. När klockan slog 23.44 den 30 april kom hon under svidande smärta, envis från start med händerna knäppta så man tvingades förlösa med båda axlarna i bredd istället för att lirka ut en i taget. Det var så overkligt att höra henne, att se henne och inse att hon var vår!
Arbetet efteråt var verkligen jobbigt då motivationen försvann i samband med hennes födelse - att då hitta några sista krafter till att få ut moderkakan och stå ut med en undersökning av underlivet och att sys (något som inte gjorde ont men ändå!).
Att sedan få duscha var bland det ljuvligaste jag gjort och jag stod länge, länge! Sedan följde en undersökning av vår tjej som visade sig vara 52cm lång och 4150gram tung och en väntan på att få gå över till avdelningen där vi skulle få vara kvar för observation på grund av tidig vattenavgång och bakterier i vattnet. Här var både jag och T helt färdiga - jag efter två nätter med dålig/obefintlig sömn + en förlossning och T med en oläglig feber/förkylning samt nerver som släpper efter att ha stöttat mig i flera timmar.
Klockan hann bli 4.30 innan jag fick åka i säng till andra avdelningen och underbart nog fick vi ett familjerum så även T fick stanna med oss. T somnade snabbt men själv hade jag svårt att släppa vår lilla tjej med blicken och att sova gick inte riktigt trots den otroliga tröttheten.
T var helt underbar genom hela förlossningen och stöttade genom att bara finnas nära, hålla handen, prata med personalen åt mig och förmedla vad de sa. Någon massage däremot var jag inte alls intresserad av till min egna förvåning, men det berodde nog på att all smärta satt i magen för min del i stort sett - och när jag väl kände lite i ryggen blev jag mest störd av beröring där. Han har också stöttat under hela tiden på avdelningen och jag har i stort sett bara behövt ligga i sängen.
Vi var ju lite oense om namn innan men hade väl i alla fall kommit fram till några gemensamma favoriter. Det konstiga var att när hon väl var född så kändes inte mina favoritnamn alls särskilt intressanta - vi funderade egentligen bara mellan Ellie och Selma när vi väl fick se henne tror jag, och egentligen tänkte vi nog bara på henne som en Selma. Med andra ord blev det en liten Selma som fick följa med oss hem efter 1,5 dygn på familjerummet.
Selma verkar hittills vara en trött liten dam med mycket egen vilja och humör, något som satt käppar i hjulen för vår amning. Vi får väl ge det någon dag till, men att känna den här hjälplösheten när ens bebis skriker men inte har ro till att suga, det är det inte värt i långa loppet...!
2013-04-30
11:16:30
När Liten kom till världen - prolog /S
Jag hade tänkt vänta tills allt var över och då skriva en "fin" berättelse om dagen då Lillan kom till världen MEN jag hade ju aldrig räknat med att den berättelsen skulle utspela sig under så lång tid...
Så...! I brist på sysselsättning, för att minnas alla känslor och tankar så får väl det här ses som en prolog kanske.
-
Det hela började sent i lördags kväll kan man säga, den 27 april . Vi var precis hemkomna från en mysig grillkväll med bloggkollegan och dennes familj. Hennes J skämtade om att vi kanske skulle åka direkt till BB på vägen hem eftersom vårt BF (9maj) låg så nära i tiden. Det kändes som ett skämt då ingen av oss nog trodde att det skulle hända något riktigt än...
Väl hemma gör jag mig i ordning för kvällen, däribland ett toalettbesök för att slippa gå upp och kissa efter bara någon timma - vilket jag i och för sig tvingats göra sista tiden ändå! Väl på toaletten inser jag att den där omtalade slemproppen nog gick/tappades. Jag visste att det var ett av tecknen på att förlossningen närmade sig men att det också kunde dröja många dagar innan något mer skulle hända - något jag förväntade mig då jag precis gått in i 39:onde veckan, och alla vet ju att förstföderskor vanligtvis går över någon dag!
Så lite spända men utan några egentliga tankar på att en förlossning var på G gick vi och la oss och sov lugnt hela natten. När jag vaknade på morgonen och gick och kissade inser jag att jag slutat kissa men det fortsätter rinna... och rinna... och rinna - med andra ord hade mitt vatten gått och nu var det verkligen en förlossning som skulle ske inom en snar framtid. Jag kände dock inte av några sammandragningar så jag inväntade att något mer kanske skulle hända innan jag ringde förlossningen för att meddela dem om vattenavgången. Till slut kände jag av en molande och ihållande värk, väldigt lik mensvärk men inget mer så jag ringde Förlossningen och vi pratade en stund och jag blev kallad till undersökning senare under eftermiddagen/kvällen för att vattenavgång skulle konstateras och Litens hjärtljud skulle kollas.
Dagen gick och till slut började molandet övergå i lättare värkar, inte alls särskilt jobbiga men jag märkte att de kom i intervaller istället för den där molande värken. Det blev ett samtal till mamma och pappa för att förbereda dem på att de skulle behöva ta hand om Pepsi, och jag vet inte om de blev stressade för de ville gärna ta honom direkt! Det blev också, för rättvisans skull, ett samtal till blivande farmor och farfar för att informera om läget och även där sattes nerverna igång tror jag!
Väl på förlossningen fick jag lägga mig på britsen och en CTG-kurva mättes. Det var så mysigt att få ligga där och lyssna på hennes hjärtljud, nästan sövande samtidigt som jag kunde se sammandragningarna visa jämna kurvor de med, och jag kände mig så nöjd att det nog var på gång - att jag hade fått precis en veckas ledigt som jag ville och skulle slippa gå och känna mig tung en hel månad till och bara vänta. Det blev också en gynundersökning för att se om det var vattnet som gått, och det var verkligen ingen tvekan då vattnet rann till ordentligt under undersökningen. Det kändes som att det forsade vatten hela promenaden till bilen, VÄLDIGT obehagligt!
Eftersom inte mina värkar var så starka blev vi hemskickade med lite starkare värktabletter så att jag skulle kunna sova ordentligt under natten. På väg hem kändes det som att värkarna blev lite starkare och jag tog tabletterna direkt när jag väl var hemma. Först märkte jag ingen större skillnad men sen försvann de helt - skönt tänkte jag även om jag så klart hade svårt att somna med alla nerver på spänn! Det jobbiga var att det inte var värktabletterna som gjorde att de inte kändes, för tydligen så upphörde de helt!
På morgonen blev det ett samtal till förlossningen igen för att boka ny tid för undersökning då en sådan skulle göras varje dag. Vi fick tid kl 13 och fram till dess blev det jobb för Ts del då vi förberett för det genom att hämta hem hans jobbdator. Själv ägnade jag mig åt bokläsning och slösurfande.
Väl på sjukhuset mättes en ny CTG-kurva som såg fin ut, denna gång syntes dock inga sammandragningar. Vi fick prata med en läkare som gick igenom planen lite noggrannare med oss - att man väntar upp till 72h innan man sätter igång värkarbetet medicinskt då det bästa för både mig och bebis är att kroppen själv startar igång då det minskar risken för komplikationer - samtidigt finns en ökad infektionsrisk när vattnet gått så har ingen bebis kommit efter 18h så måste jag äta pencillin när förlossningen väl startar på riktigt. Jag kommer också vara tvungen att stanna på BB för observation av bebis då infektionsrisken som sagt är större, något som känns lite jobbigt dels för bebis skull men även då jag tvivlar på att T får stanna med oss. Vi pratade lite om metoder för igångsättning och att ingen gynundersökning kommer att göras förrän allt ska sättas igång då det också innebär en ökad infektionsrisk.
Hem igen, och allt börjar kännas lite jobbigt så tårarna rinner i bilen på vägen hem... jag kan egentligen inte säga varför, var nog en kombination av allt - besvikelsen över att inte kroppen sätter igång allt, orolig för den ökade infektionsrisken, och oviljan att bli igångsatt då jag hellre tar smärtan som den kommer än att veta att jag ska få ont en viss tidpunkt som jag ska gå och invänta. Väl hemma lyckas T i alla fall pigga upp mig, bland annat genom att åka och köpa en spjälsäng som vi skruvar ihop och bäddar tillsammans, baka en pizza och mysa ner oss i soffan framför några avsnitt av Vänner. Jag börjar känna av några värkar men vägrar hoppas på något även om jag märker att de gör ondare och ondare och att de faktiskt är återkommande - MEN det har jag ju upplevt förut!
Natten som varit blev ganska sömnlös för min del då jag känt av några riktigt onda värkar som gjort det omöjligt att ligga i sängen. De har dock inte gjort så ont att jag inte kunnat hantera dem, så jag har smugit ut ur sovrummet och spenderat någon timma i soffan medan T fick fortsätta sova - känns ju bra om åtminstone en av oss är lite utsövd OM det skulle dra igång. Värkarna har varit ganska regelbundna hela natten tidsmässigt men i styrka har de varierat mycket. Jag har lyckats sova i två 2hs pass innan en "jättevärk" tvingat upp mig. Jag trodde verkligen att det var på gång MEN när klockan närmade sig 7 imorse kunde jag se att värkarna kom glesare och glesare och det blev allt färre av de där riktigt intensiva värkarna och till slut kan jag nog säga att de i stort sett avstannat IGEN!!
Och där är vi just nu... Precis nu har det gått ganska exakt 48h sedan vattnet gick och det innebär ytterligare ett dygns väntan innan vi helt säkert kommer att vara ett steg närmare bebis då de där 72h passerat imorgon förmiddag. Frustrationen över att ha haft ont hela natten utan att för den sakens skull vara ett steg närmare aktiv förlossning gör mig så arg och frustrerad - inte kul att ha ont i onödan! Nu väntar ytterligare några timmar här hemma innan det är dags att åka iväg för dagens undersökning på sjukhuset. Förhoppningsvis visar den en lika fin kurva idag så vi åtminstone kan känna oss lugna över att Liten mår bra där inne i magen... Väskan står redo och får följa med i bilen ifall vi blir kvar - den har flyttats in och ur bilen för varje resa till sjukhuset och jag är så less på att se den i hallen!!
Hur som helst så vet vi ju i alla fall att vi har vår lilla bebis hos oss innan helgen - en konstig, men härlig känsla även om jag för tillfället bara känner mig jäkligt bitter!
2013-04-29
11:56:32
Måndag /S
Idag är första dagen med regn sedan jag gick hem på min ledighet och det känns faktiskt helt ok. Jag tar det väldigt lugnt och ägnar mig åt att slösurfa på nätet och läsa lite. T jobbar hemifrån idag så det är lite extra mysigt att sitta i ett tyst hus och höra regnet och smattrandet på tangenter ute i köket samtidigt som man själv har gosat ner sig i soffan i vardagsrummet.
Helgen som passerat var superbra! Den började med filmkväll hos syrran i fredags med filmen Jack Reacher - kanske inte en film som jag själv hade valt men jag får nog säga att den ändå var ganska bra för sin genre. På lördagen sken solen och vi fick tidigt fikabesök då mamma och pappa kom och fikade innan de kidnappade vår vovve för en promenad i skogen. Det gav T lite tid att fortsätta med trädgårdsjobbet han påbörjat och mig tid för att ägna mig åt min favoritsyssla att se andra jobba och njuta av solen!
Efter någon timma kom nästa fikabesök i form av en gammal klasskompis, det blev därmed mer fika och avnjuta solen ännu lite mer. Jag var dock duktig och passade på att tvätta lite så att det kunde hängas ut i solen. På kvällen var det dags för en efterlängtad grillkväll med finaste vännen och bloggkollegan! Det hinner ofta gå lång tid mellan gångerna vi ses nu så att få en kväll till att äta gott och bara sitta och prata var supermysigt! Vi hade med oss två små tidiga födelsedagspresenter till söta lilla J som inte längre är så liten(!!) , i form av Bärgaren och Blixten från filmen Bilar och de verkade uppskattas.
Inatt har sömnen varit ganska orolig så jag kommer nog ta det väldigt lugnt resten av dagen och fortsätta mitt slappande förutom en sväng till ett inbokat möte.
Ha en skön dag mina vänner!
2013-04-25
13:05:12
Bästa tiden att vänta barn! /S
Solen skiner, himlen är blå, termometern visar att det just nu är +10 grader i skuggan!
Kunde vi lyckats pricka in en bättre årstid för mig att gå hem och vänta på vårt lilla mirakel?! Det är så skönt att gå här hemma och pyssla lite, sitta ute i solen, se hur Pepsi finner sig till rätta mer och mer och äntligen börjar njuta av livet i hus. Hittills har nämligen vår lilla farbror inte varit så förtjust i att vara ute ensam, utan bara slappnat av helt när både husse och matte är med honom. Nu ligger han dock ute i solen och njuter ensam medan jag pysslar lite här inne.
Under förmiddagen har jag haft sällskap av farmor och farfar, och pappa som varit här på lite fika. Sedan de åkt har jag passat på att plocka lite inne i väntan på nästa fikabesök som kommer lite senare i eftermiddag. Hittills har jag faktiskt inte hunnit ha tråkigt en enda stund under min ledighet, och jag kan inte fatta att det redan är torsdag! Skönt nog så har jag släppt jobbet helt och hållet - jag trodde att jag skulle ha lite svårt att göra det de första dagarna men jag har verkligen inte ägnat en tanke åt det - vet inte om det kanske beror på att jag fick ett bra avslut då jag hann genomföra alla samtal och att alla var positiva sådana.
Här hemma har vi också lyckats få lite gjort! Barnrummet är nu färdigrenoverat och igår hämtade vi hem spjälsängen och skruvade ihop den - typiskt nog glömde vi en skruv så den är inte helt klar. Spjälskyddet har jag tvättat idag så imorgon är det nog torrt så att sängen kan bäddas. Vi har äntligen hittat nya mattor till hallen som också är beställda och som ska hämtas ut imorgon - ska bli så skönt med likadana mattor då det är något som stört mig massor att vi haft två olika mattor i vår hall!
Ute har det krattats, gödslats, och påbörjats en kantbeskärning runt alla buskar och träd som gör att det ser lite mer välvårdat ut. Jag har också börjat njuta av det faktum att vi kan hänga ut tvätten - så skönt då det torkar supersnabbt och luktar så gott!
Igår fick vi också en annan sak avklarad, nämligen att se till att T är pappa till vår bebis även på papper. I Sverige måste man ju skriva under papper på det om man är ogifta (snacka om medeltidsregler då man INTE behöver intyga vem som är pappa om man är gifta!). Helt klart blev inte allt förrän bebis är född, men alla papper är påskrivna och vi har också skrivit under att vi vill ha gemensam vårdnad. Vanligtvis brukar man skriva under sådana papper efter att bebis är född men då man hört skräckhistorier om mammor som hamnat i koma/dött och pappan inte fått åka hem med barnet för att inga papper är påskrivna som ger pappan rätt till barnet så ville vi göra klart allt sådant innan + att det nog är skönt att slippa tänka på sånt när Liten väl har kommit, nu räcker det med ett telesamtal för att ringa in de sista uppgifterna.
Nu ska jag gå ut och njuta av solen igen!
2013-04-23
17:27:55
vecka 38 /S
Nu är vi på vecka 37+4 (vecka 38) och jag känner mig mer och mer less på att vara gravid. Idag var det dags för barnmorskebesök igen och det var dags att sammanfatta min graviditet.
Vi kunde konstatera att bebis fortfarande ligger med huvudet ner men att Liten inte sjunkit ner i bäckenet och huvudet var därmed inte fixerat. Mitt symfusmått låg nu på 37,5 och jag frågade lite försiktigt om hennes gissning på bebisens storlek. Hon gav inga närmare gissningsförslag än att det är en stor bebis, men inget onormalt och det är väl kanske vad jag själv tror också - jag är ganska övertygad om att Liten kommer att väga 4000gr eller mer men det återstår väl att se...
Det var också dags att ställa sig på den hemska vågen och det kunde konstateras att jag nu ligger på + 18kg!! Med andra ord är det inte så konstigt att det börjar kännas rejält i knän med all denna extra vikt och vätska, och allt mitt sötsug som resulterat i allt annat än nyttigt leverne den senaste tiden har väl satt sina spår även på vågen.
Sammanfattningsvis skrev hon i alla fall att jag haft en normal graviditet och det kan jag nog hålla med om då jag verkligen inte haft några hälsoproblem även om jag så klart har känt av att jag är gravid! Det senaste är bortdomnade/värkande fingrar under natt och morgonen men det berodde tydligen på vätska och hormoner. Jag har varit lite nervös över just den där värken då jag knappt kunnat böja fingrarna, och med en mamma som har ledgångsreumatism så började jag bli nervös för att graviditeten startat det i min kropp då det trots allt är ärftligt. Men det berodde som sagt på hormoner! Vi skrev inte ner några önskemål inför förlossning och smärtlindring då jag vill ta det som det kommer - med andra ord är jag jag öppen för allt men ser ingen anledning till att bestämma något på förhand. Vi beställde också hem en TENS-apparat som jag förhoppningsvis hinner att få - har ingen aning om ifall det är något för mig men kände att det i alla fall kan vara värt att ha beställt en ifall den är bra, annars är det ju bara att låta bli att använda den!
Annars tror jag att vi känner oss ganska redo för Litens ankomst - tror allt nödvändigt är inköpt, väskan är i stort sett packad och jag tror vi känner oss hyfsat redo även mentalt både två inför vad som kommer att ske även om jag tvivlar på att någon kan vara 100% förberedd inför något sånt här...
Min första vecka hemma som föräldraledig har jag i alla fall något inplanerat varje dag i form av tider att passa och fikabesök vilket får dagarna att gå även om det är lugnt, något som kanske kan vara bra om väntan skulle bli lång. Inför nästa vecka funderar jag på att boka in ett frisörbesök - det var inte jättelängesen senast men jag gissar att det kan vara skönt att vara ganska nyfriserad då det nog kan dröja till nästa besök sedan. Jag njuter i alla fall av att Pepsi sedan igår är nyfriserad - så skönt att se honom kortklippt, och han verkar njuta lika mycket!
2013-04-21
11:13:33
Söndag /S
Då var det söndag och jag njuter av det faktum att jag slipper ha söndagsångest - inget jobb för mig bara ledigt i väntan på Liten!
I fredags var det dags att krama om kollegor och barn och säga hejdå för en lång tid framöver. Jag trodde att det skulle kännas lite jobbigt men det gjorde det faktiskt inte, det kändes bara riktigt skönt att få gå hem. Jag antar att det underlättar att man vet att man ska tillbaka just hit efter mammaledigheten - det är bara hejdå för en tid + att jag faktiskt har promenadavstånd till förskolan så man kan faktiskt promenera dit lite då och då bara för att säga hej!
Jag hade turen att sluta tidigt på fredagen så väl hemma fick jag besök av systrar och syskonbarn i tråkvädret.
På kvällen firade jag och T min påbörjade föräldraledighet med grillat, soffmys och en tidig kväll då båda var helt slut. Igår hade vi mysdag med långfrukost, en sväng till mattaffären och Barnens hus för mattjakt till hallen och inköp av de sista sakerna till bebis. Därefter åkte vi ut mot sommarstugan där vi fikade i solen med Ts föräldrar och det var sååååå varmt och härligt!
På kvällen var det dags för systermys, då vi gick ut och käkade tillsammans - en sen födelsedagspresent och förmodligen sista restaurangbesöket för oss tre för en lååång tid framöver! Medan jag myste på restaurang var T hemma och slet vidare med renovering av barnrum och när jag väl kom hem så var det i stort sett färdigt - det enda som saknas nu är en golvlist och att städa ur rummet! Jag är så himla nöjd med resultatet då det blev precis som jag hade tänkt mig. Nu kommer den roliga delen att få inreda rummet. Det blir förvisso inte så mycket att inreda till en början men lite grejer ska ju in där. Den stora funderingen vi har just nu är om vi ska köpa en ny garderob att ställa in där eller om vi ska ta en gammal (inte så fin) och ställa in - det tråkiga med den är ju att den, precis som alla andra garderober måste skruvas in i väggen, och att skruva in en ful garderob i ett nyrenoverat rum känns kanske inte jättekul.. Jag har spanat in en fin garderob på IKEA som vi kanske ska titta närmare på. Ett annat alternativ är att renovera en gammal barngarderob vi fått - men tanken på renovering lockar väl kankse inte jättemycket när man precis avslutat en!
Nu ska jag fixa fram lite fika till pappa och T som är på väg hit från vovvens promenad! ha en fortsatt härlig söndag mina vänner :)
2013-04-18
20:22:46
Good and bad /S
Idag var både en bra och en dålig dag. Den började onödigt tidigt med alldeles för lite energi efter ännu en natt med alldeles för lite sömn. Hade egentligen en riktigt lång arbetsdag men jag valde att kompa ut några timmar för att få gå hem och vila, något jag är glad att jag gjorde då jag bara kände mig sämre när jag väl kom hem. Vet inte hur jag ska beskriva det mer än att jag inte mådde bra... otroligt trött, djävulsk halsbränna (något jag inte fått förrän under de senaste veckorna någon enstaka gång), "ont" i rygg och mage (förvärkar?) och frusen. Blev lite bättre efter en stund på sängen men känner mig fortfarande inte helt okej.
Med andra ord känns det fantastiskt skönt att imorgon är min absolut sista arbetsdag och att det är en kort sådan! Jag har fått lite hejdåkramar redan från föräldrar och det känns lite konstigt att man inte ska vara på jobbet på ett helt år efter imorgon, även om jag kommer att titta in lite då och då!
Den bra grejen med den här dagen var i alla fall att T åkte iväg med vagnschassit som var trasigt, och utan något tjafs så fick han med sig ett nytt chassi hem direkt så vi kan släppa hela den grejen direkt utan att oroa oss för att stå utan vagn när Liten väljer att anlända. Vi har också testat den noga och den här verkar funka som den ska vilket gör att jag kan känna mig nöjd med vagnsvalet igen :)
Medan jag ligger här och vilar så sliter T vidare med blivande barnrummet som nu närmar sig slutmålet! Väggarna är färdigmålade och jag är jättenöjd med resultatet av både färgval och att vi överhuvudtaget valde att satsa på merarbete med coverup-tapeten istället för vanlig tapet då slutresultatet blev väldigt bra - ser nästan lite tapetliknande ut, inte samma kalla intryck som målade väggar kann ge. Nu håller T på att måla elementet en första gång, och när en andra strykning är gjord ska "bara" de färdigmålade listerna och den nya fönsterbrädan sättas på plats innan rummet är färdigt för att börja inreda! Något som känns väldigt skönt då vi har klarat av de stora projekten vi hade framför oss - barnrummet är då klart, och garaget är röjt och har fått en arbetsbänk och trädgårdsarbetet är påbörjat i och med att vi beskurit äppelträdet ganska hårt. Mycket arbete har gjorts och det är min underbara sambo som ordnat allt, så stolt över honom även om jag lätt glömmer bort hur mycket hårt arbete det är bakom varje fina slutresultat jag kan se här hemma...!
2013-04-17
19:53:25
Sååå besviken /S
Idag var det dags för vår andra träff i föräldragruppen som hade tema förlossning. Det mesta kändes som en upprepning av vad vi fick höra under måndagens föreläsning på sjukhuset, men det är ändå saker som tål att upprepas, och det känns ju lite lättare att ställa frågor i en liten föräldragrupp jämfört med en fullsatt föreläsningssal.
Efter föräldragruppen passade vi på att hämta ut vår nya fina vagn och det kändes så bra, som att det verkligen närmar sig! Väl hemma passade vi så klart på att testa allt, att lyfta på och av delarna, kolla så babyskyddet passade i chassit som utlovat o.s.v. Självklart testades även bromsen ett par gånger, och förstå då vår enorma besvikelse när bromsen helt plötsligt bara tog på det ena hjulet! Här har man betalt flera tusen kronor för att få en ny fin vagn, och så går den sönder efter 10 minuters testande!!! Det får helt enkelt bli en sväng till butiken imorgon igen :(
Jag hoppas verkligen att vi har fått ett måndagsexemplar så att det här problemet inte kommer att vara återkommande då just bromsens funktion var något vi var tveksamma till från start, men då varken butikspersonal eller läsande på nätet gav oss någon anledning till oro för just det så valde vi ändå just Brio Smile då vi gillar den så mycket i övrigt.
Så håll nu tummarna för att felet kommer att åtgärdas snabbt/att vi får ett nytt chassi snabbt!!!
2013-04-15
21:12:13
Första nervositeten /S
Idag har vi spenderat sena eftermiddagen/tidiga kvällen på sjukhuset där det hölls en föreläsning om förlossningen med lite bilder och vad som sker på just Karlstads förlossning.
När jag svängde in mot sjukhusets parkering började det pirra i magen och det blev bara mer när jag klev innanför dörrarna och tanken snurrar om att det faktiskt snart är dags, att om bara några veckor kommer jag befinna mig här igen för att uppleva den största händelsen i mitt liv och den största smärtan. Det var nog första gången som jag blev lite negativt nervös sedan det här med förlossning faktiskt blivit ett slutmål.
Jag har lyckats hålla mig ganska lugn under graviditeten och försökt förbereda mig inför förlossningen i den mån det är möjligt. Jag kände i alla fall att jag började stressa upp mig själv lite smått, så nu gäller det väl att försöka hitta tillbaka till den där lugna känslan igen då lugnet verkar vara min bästa vän enligt allt jag hör och läser.
Trots det här jobbiga pirret så tyckte både jag och T att föreläsningen var väldigt bra och vi känner oss lite bättre förberedda inför det som väntar. Nu för tiden får man ju tyvärr inte göra studiebesök på förlossningsavdelningen pga smittorisk och för att inte störa de som faktiskt är inskrivna på förlossningen (något som jag tycker är vettigt) så det var lite skönt att få träffa två barnmorskor som faktiskt jobbar där och som med hjälp av massor av foton gick igenom hela förloppet, hur det kan börja, när man ska ringa, vad som händer när man väl är framme o.s.v.
Lite kul var det också att vi träffade på ena paret från föräldragruppen som vi satte oss bredvid och småpratade lite med. Alltid kul att känna att man får lite kontakt med någon annan som är gravid. Överhuvudtaget kändes lite konstigt att sitta i en stor sal fylld med par och där magarna stod i vädret på varje tjej, annars är man ju rätt ensam om att vara gravid och man känner sig lite klumpig, men här var vi alla i samma sits och det var magar i alla dess former!
På onsdag väntar nästa föräldragruppsträff och då är det också tema förlossning som gäller med allt vad det nu innebär. Då ska vi också passa på att hämta ut vår fina barnvagn, något som ska bli riktigt kul - känns som att man är ett steg närmare. Jag fick en jättefin filt av svärföräldrarna som vi tänkt ha i vagnen, och som jag tror kommer bli jättefin till det bruna och svarta!
2013-04-14
16:07:38
Söndag /S
Då var det söndag igen och en härlig helg börjar närma sig slutet!
Igår var det middag ute med kompigänget och jag hade riktigt roligt - känns som att det var längesen jag hade ork och energi för att verkligen känna mig med under en hel kväll. Den här gången kunde jag dock vara med utan att sitta och gäspa och titta på klockan vilket kändes kul för omväxlings skull.
Förmiddagen idag har jag varit iväg och färgat fransar och bryn vilket känns riktigt skönt då man ser lite piggare ut, och skulle Liten välja att anlända lite tidigare än tänkt så ser man ju lite pigg och fräsch ut utan att behöva tänka på smink. På tal om det så börjar jag fundera på om inte Liten trots allt kanske kommer att komma innan eller strax efter utsatt datum trots allt. Jag har hela tiden varit inställd på att få gå över, men magen är stor och har dessutom sjunkit ner lite och jag är lite allmänt svullen vilket även börjat synas i ansiktet på t.ex. läppar och det ska tydligen vara ett tecken på att det närmar sig har jag hört.... eller också är det inte alls så? Men jag försöker att förbereda mig mentalt i alla fall, och jag har även tvättat upp de sista kläderna i strl 56 så att kläderna är redo för att användas. Jag börjar känna mig lite mer förberedd materiellt inför förlossningen sedan kläderna är upptvättade, amningsbh och inlägg inhandlat, jättebindor inköpta, mysbyxor för BB och tiden därefter inhandlat och tvättat likaså. Vi har också tre paket blöjor inhandlade, skötbordet är uppsatt, våtservetter inköpta (har dock tänkt köpa vanliga papperstvättlappar och spara våtservetter till skötväskan). På onsdag har vi tänkt hämta ut vår barnvagn vilket blir ännu en sak vi kan bocka av från listan... det känns med andra ord som att vi har det viktigaste avklarat även om några punkter återstår, så är det saker vi kan klara oss utan de första dagarna...
Vi klurar fortfarande på namn men jag tror att JAG börjat komma fram till några favoriter även om ingen av oss har hittat ett namn som vi känner jättestarkt för ännu. Mina favoriter just nu är Inez, Vilma, Tuva, Emla, Ellie, där det sistnämnda namnet nog ligger mig närmast hjärtat just nu. Skulle det vara så att barnmorskan har sett fel och det kommer ut en liten kille så är vi dock helt överens om namnet Wilfred och har aldrig diskuterat några egentliga alternativ! Men vi får väl se... Vi har i alla fall bestämt oss för att försöka komma fram till en liten lista med några av våra gemensamma favoritnamn så att man inte sitter med ett tjugotal namn som man ska försöka komma att välja en gemensam favorit ifrån när Litenn väl är här.
Nu är det dags att börja med maten för om en timma är det dags för mer födelsedagsfirande när Ts familj kommer hit!
Hoppas er helg varit bra för det har min och det känns riktigt underbart att gå in i min sista arbetsvecka innan jag påbörjar en 11 månader lång föräldraledighet!
2013-04-13
11:46:10
Ett steg närmare... /S
Igår tog jag klivet ett steg närmare 30års-strecket!
Att fylla 27 år känns riktigt bra - jag har alltid känt mig lite äldre än mina jämnåriga... eller alltid är väl kanske att ta i, men i alla fall de sista 10 åren, men nu äntligen känns det som att vi är på samma bana igen. De som varit inne i partylivet sedan de var 18 år har börjat lessna och har väl ungefär samma tankar om livet som mig och T har haft ett par år. Men det blir väl lätt så när man är i ett förhållande, och särskilt så länge som jag och T varit tillsammans.
Hur som helst, jag hade en toppenbra födelsedag tack vare min fina sambo framför allt. Jag blev väckt av skönsång och tända ljus, frukost på sängen och ett litet paket för att starta igång min födelsedag - hur mysigt som helst! Paketet innehöll ett armband som min fina hade gjort själv - så sött! Jag har nämligen önskat mig ett armband som ska vara lätt att ta på och av då det tipsas flitigt om "amningsarmband" för att lättare ha koll på vilket bröst man senast ammade. Jag har letat men inte hittat något som varit lämpligt, och det har tydligen T också gjort så till slut hade han köpt material för att göra ett åt mig - känns som den finaste present jag fått på länge bara på grund av tanken bakom det <3
Väl på jobbet sjöng barnen för mig och tillverkades både armband och teckningar till mig på löpande band, några satt och pysslade med mitt hår då de vet att jag älskar det, och andra killade mig på ryggen, det bjöds på kramar i massor av både stora och små och jag fick återigen en påminnelse om hur underbart mitt jobb kan vara!
Väl hemma var T underbar igen och fixade trerättersmiddag medan jag vilade på soffan. Det bjöds på caprese (så enkelt men så gott!!), och min favoriträtt pasta och kyckling i gorgonzolasås och slutligen chokladpudding med vispad grädde.ett stort fårskinn som jag önskat mig. Jättefint och mjukt - tyvärr vet jag inte om jag ska behålla det eller inte då det här var med lång slät ull och jag har nog kanske tänkt mig kort och lockig då det känns mer praktiskt? Får fundera någon dag innan jag bestämmer mig... Efter maten fick jag mitt andra paket som innehöll Sen blev det soffmys för hela slanten med filmen Love and honor som var precis som jag trodde, men ändå lite småmysig att se en film som man vet hur den slutar. Vi har också börjat titta på Friends igen och gått rakt in på den säsongen där Rachel är gravid, och det är riktigt mysigt! Det tar oss tillbaka till Linköpingstiden då vi tittade igenom boxen tillsammans flertalet gånger, och nu är det så pass längesen att det är kul att se igen.
Idag när jag vaknade så saknade jag redan min födelsedag - första gången på länge som jag uppskattade en födelsedag så mycket, men det var bara så mysigt att fylla år den här gången - en perfekt födelsedag från början till slut. Snart kommer familjen indundrandes för mer firande och ikväll väntar middag ute med kompisgänget då vi är tre stycket som fyller år under denna helgen. Firandet får avslutas imorgon då Ts familj är sist ut att komma och fira mig... inte fel att få fira födelsedag i tre dagar :)
Nu ska jag göra klart här hemma innan det ringer på dörren, hoppas ni fått en lika bra start på helgen som mig!
2013-04-12
22:16:05
Easy /L
En kväll blir Jaqueline räddad av en främling. Främlingen visar sig sedan sitta längst bak i föreläsningssalen. Hans namn är Lucas, han är mystisk, mörk och spännande. Efter att ha dumpats av sin pojkvän Kennedy märks sorgen i studiebetygen vilket leder till att Jackie tvingas ta till studiehjälp från Landon. Han är smart, ambitiös och allt som hon önskar sig, problemet är att hon inte vet hur han ser ut. Kvällen då Lucas räddade henne fortsätter att hemsöka henne och problemet blir allt värre.
Easy av Tammara Webber är mörk. Redan första kapitlet förstår man var det kommer leda. Den bygger och bygger upp och helt plötsligt så var det slut. Kändes mest som att nu orkade hon inte skriva mer så hon slängde ihop ett slut, vips färdig. Nej, inte det bästa jag läst men har du inget bättre för dig så...
2013-04-12
21:18:50
Grattis Sassa!!!!!!
