Hakuna Matata

Galet men sant så närmar vi oss stumpans 2 årsdag som nu är 1,5 månad bort och ju närmare vi kommer den ju mer humör verkar den lilla damen få (hur det nu ens är möjligt?!). Orden "min", "kan!" och "nej!" används allt mer frekvent samtidigt som hon blänger på en med onda ögat, eller kastar sig fram och tillbaka i famnen/på golvet, eller slår mot en med handen i luften. Saker och ting ska vara på ett visst sätt och det finns inga andra sätt som duger... som nu... damen ska sova och läggningsprocessen startade för 1,5h sedan. Vanligtvis går det som en dans - hon dricker sin välling, sträcker upp flaskan när den är tom, låter sig bäddas ner och vi stänger och går ut, hör hur det pratas en stund innan hon tystnar och somnar. Men idag... idag var det tydligen inte bara Apan och Pippi som skulle ligga i sängen utan även en av hennes små filtar. Täcket dög inte utan nu är det istället lilla filten som ska ligga på henne, problemet är att lilla filten är för liten helt enkelt för att fylla sitt syfte och det ropas med tårarna sprutandes, jag kommer in och lägger rätt och en stund senare börjar processen om. Med andra ord djupandas det en hel del här hemma, rösten höjs med jämna mellanrum och när damen sover rasar vi ihop i soffan utan ork till att ta tag i allt det där andra som ska göras.

 

Men, och det finns så klart ett väldigt stort MEN... varför skulle människor annars frivilligt välja att genomgå detta flera gånger om.

Men... hur jobbigt det än kan vara så är det trots detta en helt fantastisk tid!!! Nya ord sprutar ur henne, hon har utvecklat sin humor och hon pratar och berättar smått om sina tankar, och saker som hänt och saker hon vill göra och har därmed utvecklats från att bara prata om det som händer här och nu. Hon älskar fortfarande att mysa och vi ligger gärna och myser en stund på sängen tillsammans där hon bubblande kan skratta och prata om både det ena och det andra.

 

Den här helgen bjöd på gråa moln och blåst men vi trotsade faktiskt vädret och åkte ut mot Arnäs udde för en promenad i skogen med en paus i ett vindskydd för fika/korvlunch tillsammans med Ts familj. Pepsi fick njuta av att springa fritt (i spårlina) och Selma traskade på så att vi alla var mäkta imponerade av henne!

Idag blev det en promenad till ridskolan här i närheten för att klappa på favvodjuret hästen, för att sedan promenera genom skogen hem. Under eftermiddagen fick Selma leka lite med sin farmor och farfar medan jag och tog en sväng i några affärer på jakt efter skaljacka och skalbyxor till henne, innan vi avslutade vår barnfria stund med ett besök hos min syster och deras alldeles nykläckta lilla tjej. Jag börjar förstå tanter som pratar om barn som livets mirakel för det är just vad det är. Det var svårt att greppa att det bara är två år sedan vi själva satt så med vår underbara lilla tjej - tiden går såååå fort!