Hakuna Matata

Lillebror bjuder på allt fler buffar men de flesta sparkar vänds nog inåt för det är fortfarande sällsynt att buffarna känns från utsidan. Men åh vad mysig den här tiden är, när man dagligen får känns sin bebis röra sig där inne i magen. Det här är verkligen något jag sett fram emot sedan jag såg det där plusset på teststickan, och jag försöker verkligen att njuta till fullo trots en stor trötthet.

 

I övrigt följer denna graviditet ungefär samma spår som min förra. Det vill säga att vågen stod still och sockersuget var lika med noll, för att sedan komma över mig enormt igen och därmed sätta sina spår på vågen. I dagsläget står vågen redan på +7 kg när jag går in i vecka 23 imorgon, något som känns lite skrämmande då de sista 4 kommit bara de senaste veckorna. Jag ska verkligen försöka att hålla mig någorlunda aktiv men attans vad svårt det är med denna ständiga trötthet! I förra veckan var jag iväg och simmade 45 min, jätteskönt och lite peppande att fortsätta med det. Men som de flesta vet så är inte det jobbiga själva träningen utan den där lilla biten som handlar om att lämna hemmet och faktiskt åka iväg och träna! Flåset har redan försämrats rejält men det är väl bara att kämpa på, att försöka att vara åtminstone lite aktiv.

Just nu försöker jag ta hand om mig bättre genom att vänja av Selma vid bärandet, men åh så svårt det är! Min lilla tjej som inte är så liten längre storleksmässigt men som just nu är inne i en period där hon pratar mycket om att hon ska bli en bebis igen. Det är tufft för mammahjärtat! Att höra henne säga att hon ska bli en bebis igen och gråtandes säga att hon inte vill ha sin nya säng (som hon haft i flera månader) och sedan springa in i klädkammaren och peka på sin spjälsäng och berätta att det är den hon vill ha! Vi försöker att på ett milt sätt förklara och berätta att lillebror är en liten bebis och behöver sova i bebissängen, och jag tror den biten ska gå bra. Värre blir det nog med hennes vagn som hon fortfarande åker i under våra promenader med vovven, att den ska bli lillebrors.

 

Jag vet inte hur man gör det på bästa sätt. Jag försöker att ge henne mycket närhet, att inte prata för mycket om att hon är en stor tjej då hon just nu så gärna vill vara liten, och jag försöker prata om lillebror då och då i våra vardagliga samtal som förberedelse inför det som komma skall.