Hakuna Matata

Då var den här... månaden som hela tiden har känts så avlägsen... månaden när jag går tillbaka till jobbet!

 

Det är helt ofattbart att jag ska lämna min lilla tjej för att jobba med ANDRAS barn den 31 mars... Jag försöker verkligen att peppa mig själv men jag har verkligen svårt att se på jobbstarten med annat än en med en sorgsen känsla. Det är helt galet att jag varit ledig i 11,5 månad när jag väl börjar jobba, att jag för 11,5 månad sedan gick hem från jobbet - stor och tung och så förväntansfull inför spänd inför att bara gå och hemma och vänta på stumpans ankomst. Att jag under de här månaderna har fått uppleva Selma som liten, liten bebis som älskade att mest ligga nära, nära och som mest sov, till att idag ha, inte en bebis, utan en liten tjej med sprudlande energi och en enorm nyfikenhet för sin omgivning som det är full fart på större delen av dagen och som gör mig varm i hela kroppen med sitt leende som hon har på läpparna större delen av tiden.

 

Även om det känns sorgligt att den här fantastiska långlediga perioden är över för den här gången så glädjer jag mig för att det nu är Ts tur att få uppleva en längre tid med vår dotter, att de nu ska få njuta och ta dagarna som de kommer de kommande 4,5 månaderna fram över innan det är dags för förskolestart(!!) mot slutet av augusti.

 

Men månaden har bara börjat så nu gäller det väl att njuta till fullo. Våren verkar ju vara i antågande och snart hoppas jag att vi kan gå till lekplatsen tillsammans och få den upplevelsen också :)