Hakuna Matata

2014-03-20
22:08:18

1,5 vecka /S
Jag känner mig jättefånig men ju närmare jobbstarten jag kommer nu desto närmare känns det som att jag har till tårarna. Jag känner mig verkligen inte redo för att den här tiden ska vara över. Men redo eller ej så är det jobbstart som gäller om 1,5 vecka. Jag trodde att jag skulle vara en flitig besökare på jobbet under de här 11 månader som passerat men faktum är att jag bara varit där 2-3 gånger, väldigt korta besök dessutom.
För att förbereda mig lite inför jobbstarten så fick det bli ett besök idag. Lillstumpan skulle varit med men efter att åkt på en rejäl förkylning så fick hon dessutom feber igår, hennes allra första, så hon fick vara kvar hemma och sova gott i vagnen medan T jobbade hemifrån.
Jag hade hoppats på att bli lite peppad av besöket men så blev inte fallet. Oturligt nog gjorde vab och sjukdomar att de var kort om folk idag vilket gjorde det lite rörigt, och jag fick också veta att jag kommer jobba främst på småbarnsavdelningen och inte i äldregruppen som jag fick besked om för bara någon vecka sedan. Vissa omständigheter gör också att jag kommer jobba i stort sett bara mellantider fram till sommaren vilket betyder att jag kommer vara på plats varje dag de tider då det är som mest barn - och det var en stor barngrupp!
 
Jag tror att det kommer att bli lite chockartat faktiskt att komma tillbaka till jobbet. I 11 månader har jag gått här hemma med ett barn, mitt barn som jag jag älskar och skulle göra allt för. Vi har tagit var dag som den kommer utan några direkt tider att passa, och även om vi har rutiner på våra dagar så följer inte de rutinerna några tider. I förskolans värld är det raka motsatsen skulle man kunna säga! För att få dagarna att fungera krävs det att vissa rutiner följs noga av klockan. Jag tror helt enkelt att det kommer att ta lite tid innan jag får upp farten. Men det blir nog bra!
 
Förutom att jag blev lite nervös över att börja själv så tänkte jag på vår lilla, lilla tjej som efter sommaren ska bli en del av denna värld och jag kände där och då att jag ville vara hemma för alltid med henne! Okej... kanske inte för alltid men hade jag fått välja fritt och det inte påverkade mitt jobb, ekonomi eller pension så hade jag nog inte velat att hon började förrän hon var 2-2,5 år. I maj börjar Selmas lilla kompis F på den förskola som vi sökt till och det ska bli väldigt spännande att höra vad de tycker om förskolan.
 
T åkte till Trysil i eftermiddags och kommer inte hem förrän söndag eftermiddag/kväll. Selma var feberfri idag och lite piggare så imorgon blir det barnmässa med S och hennes son F. På lördag blir det myskväll här hemma med ännu en gräsänka. Jag tänkte tanken att kanske bjuda hem henne men fick aldrig iväg något sms, och en timme senare fick jag sms från henne. Haha, ingen av oss är så bra på att vara utan våra män verkar det som...! En kväll kan väl gå bra men tre kvällar är två för mycket :p
 
Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa lite. Har läst Nora Roberts bröllopsserie. Lättlästa böcker som man bara slukar men nu när jag är inne på fjärde och sista så känns det lite uttjatat då handlingen i böckerna följer samma mönster så efter att ha läst första kapitlet så kan jag redan nu förutsäga nästan exakt hur handlingen ser ut från början till slut. Men jag ska inte klaga, det har varit en perfekt bok för att väcka läslusten till liv!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: