Hakuna Matata

Längtan efter julledigt växer sig bara större och större, dels på grund av trötthet, längtan efter familjetid, julmys men också för att komma ifrån jobbet en lite längre tid då en okej stämning, gick mot en sämre och idag kändes det nästan som att vara tillbaka på högstadiet med allt drama det innebar! Det handlar om att en vi-känsla blivit en vi- och dom-känsla som eskalerade snabbt när "dom" la ett (i mina och flera andras ögon) katastrofalt dåligt schemaförslag och där diskussionen kring det varit väldigt hård. Kvällens möte avslutades med att en kollega på en annan avdelning kastar sig om och viskar sin kollega i örat för att sedan titta på varandra och skratta... DÄR kände jag hur jag förflyttades till högstadiet med allt vad de innehöll med grupperingar, skvaller, ta sida i konflikter och så vidare. Tyvärr har jag svårt att skaka av mig de här negativa känslorna och kan därmed inte riktigt släppa jobbet när jag väl är hemma.

 

Under måndagen ska alla schemaåsikter skickas till chefen som får ta någon form av beslut (bara det! Att vi inte kan enas!!) och sedan får vi helt enkelt godta det schema hon väljer. Jag ber till gudarna om ett bra schema, för ett dåligt schema i kombination med en arbetsplats med den stämning som råder nu... ja då är det inte mycket med jobbet som känns bra längre. Jag vet inte, kanske ska man bara söka sig vidare - det kanske är dags för miljöombyte? Helt klockrent har det aldrig känts på nuvarande arbetsplats även om det inte varit jättedåligt heller... men det är alltid svårt att ta det där steget för man vet ju alltid vad man har, men aldrig vad man får...