Hakuna Matata

Nu är jag inne i vecka 32. Magen är hård och rund med massa liv. 

Jag mår bra, har energi men märker tyvärr för sent att jag bör dra ner på tempot. Jag kan må bra på jobbet men när jag kommer hem så känns det som att jag genomgått ett träningspass.

 

I fredags så var jag så sliten, jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv... och hormonell på det. Spenderade en stund på toaletten för att samla mig själv.

Det är nog dags att ta det lugnare som jordmor rådgav. Jag vill inte börja bebisens tillvaro med att vara supersliten sedan innan. 5 veckor kvar på jobb sen är det hem till soffan... hur mycket soffa det nu blir med en två-åring här hemma. Nu har jag dessutom jobbat en del övertid, alltså gjort det motsatta av vad jag bör. Men när huvudet är klart så blir man liiite irriterad på att kroppen inte hänger med. Jag har nog inte riktigt förstått att jag ska föda snart. Men som jag längtar tills lillan är här!