Hakuna Matata

Idag är en sån här glad som jag bara vill stryka för att gå vidare till nästa.

 

Den började alldeles för tidigt vid halv 6 då klockan ringde... gick upp och kände mig lite lätt öm om fotsulorna (vätska?) och stapplade in i köket bara för att mötas av den härliga synen av mörker, vindlande snöflingor och en termometer som visade -10 grader... GREAT!!

 

När jag väl var redo för promenad började jag med att skotta då jag visste att solen skulle titta fram och jag är lite nojig över isiga underlag - så för att undvika det var det bara att skotta, förvisso inte tungt alls då det var pudersnö, men kanske inte något man har någon större lust att ägna sig åt 6.20 på morgonen. Därefter var det dags för den härliga promenaden med Pepsi, och när jag säger härlig dryper det så klart av ironi för det handlade om att ta sig fram i ett snötäckt landskap där man inte upptäckte isfläckarna förrän man trampade på dem och då gällde det bara att hålla balansen! Vi lyckades dock ta oss runt en kort morgonrunda utan att ramla i backen även om det tog en mindre evighet.

 

Därefter väntade en dag på jobbet, den skiljde sig förvisso inte på något sätt från andra dagar förutom att vi hade många barn på plats och min irriterande trötthet hänger i sig. Härligt nog slutade jag tidigt för när jag väl kom hem kände jag mig som ett riktigt vrak - jag var så trött att jag fick kämpa för att hålla mig på benen, och det var en trötthet som satt både i huvud och kropp. Somnade efter några sekunder på soffan och vaknade stel i hela kroppen, rygg och bäcken värkte och vore det inte för vovven så hade jag alla gånger kunnat gå och lägga mig för dagen!

 

Lyckades till slut få lite energi i alla fall så jag tog bilen hem till mamma och pappa som bjöd på våfflor, och jag lämnade av vovven som ska få tillbringa natten och morgondagen hos dem då mamma var ledig under morgondagen. Jag älskar min vovve men just idag kändes det väldigt skönt att få åka hem utan honom, att inte behöva ta ansvar för hans välmående när jag får kämpa så med mitt eget för idag. Imorgon kommer i alla fall äntligen T hem och kan ta över där jag själv inte orkar vilket känns väldigt skönt, sen känns ju allt lite lättare när man får somna i hans famn efter sådana här dagar.

 

Känner mig som en riktig bitterfitta men just idag känns det som att jag bara vill att veckorna ska rulla på för nu börjar det verkligen kännas i rygg, bäcken och psyket att vara så här tung - och som pricken över i:et börjar jag svälla i fingrarna och som sagt även känna av lite ömmande fotsulor. Än så länge ligger vågen på ca +9kg och jag hoppas verkligen att den fortsätter öka i samma takt och inte skenar iväg de här sista veckorna...

 

//Sandra-som-snart-ska-dra-täcket-över-huvudet-och-vakna-upp-till-en-ny-bättre-dag