Hakuna Matata

... det känns om ett sådant omkastat uttryck hade passat bättre in på vår dag igår! Efter en helt perfekt dag med lillskrutt följde nämligen en dag med konstant gnäll och ammande kändes det som. Dagen började vid halv 10 för hennes del då hon vaknade och en timma senare var det dags för mitt besök hos barnmorskan som gick jättebra och efter det samtalet så känner jag ännu mer hur nöjd jag är med både graviditet och förlossning. Jag kan klaga på att det var jobbigt att bli igångsatt men nu i efterhand är jag nog ganska nöjd över det trots allt då jag bara behövde ha värkar i 8h i sträck. En i mammagruppen berättade nämligen att hennes värkar började en fredag och ungen är född en tisdag. Det vanliga är väl egentligen att förstagångsföderskor har en ganska lång latensfas och att det inte är ovanligt med ett dygn av värkar - då är jag väldigt glad att mitt blev så snabbt avklarat även om det var jobbigt just då, så var det ju bara 8h!

 

Under samtal och undersökning var det en del gnäll från lilla fröken S, vet inte om det var en kombination av värme och trötthet? Så fortsatte hon även under vår lunch hos mamma trots ammande och vaggande i vagnen så kom hon aldrig till ro och och somnade ordentligt så när det var dags för besök hos BVC vid 14 var hon fortfarande vaken och gnällig. Besöket gick bra och jag fick handla med en kinkig tjej för att sedan åka hem och förbereda för att hon äntligen skulle få sova en längre stund.

Med andra ord byttes blöja, det ammades och hon bäddades ner i vagnen och vaggades och somnade gjorde hon.... i 5 minuter! Så fortsatte det hela eftermiddagen tills jag höll på att bli knäpp och istället la mig och amma i sängen där hon 9 av 10 gånger somnar intill mig, så först när klockan hann bli 17 somnade hon. Trött som jag var föll jag för frestelsen att äta choklad för första gången på länge men det skulle jag bittert få ångra för det följdes av en kväll/natt med hysteriskt skrik från Selma som jag gissar fick ont i magen av den där jäkla chokladen. Så först när klockan hann bli halv 2 fick jag sova en stund innan jag vaknade vid 5 av mer skrik och jag gav efter ännu en gång och ammade henne i sängen.

 

Vet inte om det är töntigt eller vettigt men jag vill verkligen försöka undvika att amma henne i sängen då jag inte vill bli den enda som kan söva ner henne om kvällarna. Därmed försöker jag alltid söva henne i hennes egen säng istället för att amma eller bära runt på henne, men det lyckas ju inte alltid då hon ofta somnar under amning eller så är jag själv för trött för att orka vagga henne i sängen då det kan ta uppemot 40-60 minuter innan hon väl somnar. Men jag inbillar mig att jag ska ha igen det när man kan börja införa riktiga läggningsrutiner, eller också är hon för liten just nu för att det ska ha någon betydelse i framtiden?

Idag hoppas jag i alla fall på en glad tjej!

 

Ska man se positivt på det hela så har jag ju återfått motivationen till att hålla mig undan choklad!!