Hakuna Matata

Idag är det min andra och sista återhämtningsdag på hemmaplan och den har varit välbehövlig. Även dagens vovvepromenad var väldigt jobbig och det känns lite som att jag inte kan andas tillräckligt när jag anstränger mig lite, som att magen inte kan andas in den luft jag behöver. Jag vet inte om det beror på att jag har lite nästäppa eller att det spänner en del över magen - som om den inte hinner med i växandet.

Jag har också slarvat med mina järntabletter under de senaste dagarna så det kanske hänger ihop med det också att orken tar slut så fort. Aja baja, bara att ta nya tag!

 

Sent igår kväll började jag titta på gamla avsnitt av dokumentärserien En unge i minuten, jag vet inte om det är en bra eller dålig idé. Jag tror att jag gör det lite för att förbereda mig på det som komma skall, och jag tittar verkligen med blandade känslor - å ena stunden känner jag tårarna börja trängas i ögonen när man ser kvinnor ligga med sådan extrem smärta, men å andra sidan så finns det ju även de kvinnor som verkar få tuffa men väldigt fina förlossningar. Att dessutom få se hur hela arbetet avslutas med att få upp den där lilla människan man burit på i magen, ja det får mig nästan att längta efter att få gå igenom samma sak själv trots smärtan - att äntligen få hålla vårt barn i famnen.

 

Jag har börjat läsa lite smått i boken Att föda utan rädsla som jag beställde, och än så länge känns det som att det kan vara en positiv sak för mig att göra som förberedelse. Den är lite "flummig" och abstrakt i vissa beskrivningar och övningar vilket gör att jag har svårt att ta den till mig stundvis, men jag hoppas att det ska bli bättre ju längre jag läser.