Hakuna Matata

2013-02-16
15:19:00

The impossible /S
Igår kväll såg vi filmen The impossible. Jag var lite kluven innan jag såg filmen till hur jag kände inför det... Dels älskar jag ju verklighetsbaserade filmer - samtidigt kändes det på något sätt hemskt att man valt att göra en film om det, då det ännu känns ganska färskt på något vis - som att man vill tjäna pengar på en sådan tragedi... T har inte alls velat se den då han tycker det känns lite jobbigt men efter att ha sett trailern, som ändå visar på ett sätt hur filmen kan tänkas sluta, så var det faktiskt han som igår ville se den, och så blev det....
 
The Impossible
Maria, Henry och deras tre söner är på semester i det tropiska Thailand. När familjen njuter av solen vid poolen slits paradiset i bitar av den enorma våg som drar med sig allt i dess väg och splittrar familjen.

The Impossible är baserad på en sann historia om en av de tusentals familjer som drabbades av den ofattbara katastrofen 2004. Den visar hur familjen kämpar för sitt liv, men också hur främlingar hjälpte och stöttade varandra för att överleva tillsammans
 
 
 
Tårarna rann större delen av filmen, och det är verkligen helt ofattbart att så många människor upplevde just detta - att det inte bara är en dramatisk film. Vi störde oss på vissa beslut som tas, tills man sekunden senare får påminna sig om att allt bygger på en sann historia, det handlar inte om att göra filmen mer spännande, att irritera dig som tittare, utan det här är deras historia och att förstå deras beslut kanske är lika svårt för dem. Hur kan man döma någon som befinner sig i en sådan situation - hur hade man själv reagerat och handlat om man helt plötsligt befann sig där - där du överlevt det mest ofattbara och du helt plötsligt har förlorat halva din familj, eller finns de skadade och väntar på dig... vad GÖR man...?
 
Det var egentligen inget nytt - allt som filmen visade har man sett sedan tidigare genom alla hemvideos som visades i samband med händelsen på nyheterna och tidningarnas webbplatser, man har läst om människoöden, upplevelser - både de hemska och de fantastiska, om människors hjälpsamhet. Men att se en filmatisering nu några år efter händelsen var ändå... intressant? Jag tror vi båda tyckte filmen var bra, den berörde och satte snurr på huvudet och alla tankar man får, samtidigt som man känner sig så ledsen för alla som fick uppleva det och inte fick något lyckligt slut, där man till slut hittade namnet på en älskad familjemedlem på en dödslista, eller där du kanske helt ensam hittat ditt barn/fru/man/syster helt livlös... Ja som sagt, många tankar snurrade... Helt klart sevärd men man måste så klart vara inställd på att det är en tuff film att se...!

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: