Hakuna Matata

2013-02-05
19:57:00

Att gå i ständig uppförsbacke... /S
...är precis vad det känns som just nu på jobbet.
 
Har kommit in i en ny motig period när det är svårt att hitta riktiga glädjestunder och energi att ta sig an saker. Jag tror att det kanske är lite för mycket av allt just nu vilket gör det lite kämpigt - dels graviditeten med allt vad det innebär med tankar inför det som komma skall, att uppleva de kroppsliga förändringarna som för min del åtminstone inneburit att det redan nu börjar bli tungt och energinivån är låg.
Det känns så klart även av på jobbet, något som redan innan är tufft då vi helt enkelt inte får det att rulla - jag vill inte skriva så mycket om jobbet men saker och ting flyter inte och det är av någon anlening svårare än vad det borde vara. Jag vet inte om det beror på att vi alla har starka viljor och tankar om hur vi vill jobba men ingen verkar vilja styra åt samma håll. Vi skulle nog behöva 1-2 heldagar, slänga bort alla diskussioner och tankar vi haft och bara börja om från början med våra byggstenar - istället har man 1-2 h här och där som ofta går åt 1000 olika diskussioner som är aktuella men aldrig tid eller fokus för att slutföra och ta beslut på EN sak och göra den riktigt bra. Det är vid sådana här tillfällen jag saknar strukturen jag hade i Lkpg där vi hade arbetslagsledare som ledde skutan fram - här vill alla styra och det vet man ju hur det blir när alla vill åt olika håll...
 
Jag tror att det känns lite extra tungt och motigt att engagera sig just nu då jag trots allt går hem om max 3 månader och förmodligen kommer att vara hemma ett år... Jag vet att jag hade samma känslor i Linköping när jag väl hade sagt upp mig - det fanns liksom ingen större mening med att försöka genomföra förändringar man inte skulle få uppleva, och det känns lite som att man inte har rätten att lägga sig i på samma sätt, inte för att någon har antytt det, utan det är bara min egen känsla.
 
Ovanpå detta har mitt knä börjat spöka igen från ingenstans vilket gör mig så fruktansvärt ledsen och besviken - särskilt nu när jag verkligen hade bestämt mig för att försöka att komma igång och bygga upp musklerna på nytt för att undvika mer problem - just då uppkommer de från ingenstans, för den här gången kan jag inte komma på att jag gjort något alls som skulle kunnat orsaka problemet.
 
Som vanligt när jag blir lite depp, så kommer godissuget och det har ökat nu sista veckorna, något jag tror jag kan skylla på graviditeten... Inte bra alls - vill ju äta nyttigt för Liten i magens skull i alla fall... men det är väl bara att försöka ta nya tag antar jag!
 
Under helgen ska jag i alla fall se till att ta mig an uppgiften att förbereda pappren för att ansöka om graviditetspenning så att jag kanske slipper jobba hela tiden fram. Min förhoppning är att jobba fram till 1 maj för att sedan ta semesterdagar fram till BF den 9 maj innan plockar föräldradagarna - månaden innan dess hoppas jag på att bli beviljad graviditetspenning till 100 eller 50%... men vi får se - det verkar vara lite utav ett lotteri vilka som blir beviljade det eller ej...!!
 
 
Ed Sheeran - Give me love
En låt som just nu spelas flitigt... har verkligen fastnat för själva musiken i verserna... men även hans röst... känns som att den passar mitt humör just nu...

Kommentar:
#1: Linda

Usch, hoppas allt blir bra snart. (Vilket det blir! :) ) Men försök ta det lugnt sista tiden så du inte börjar mammaledigheten med att vara sliten redan innan bebisen kommit!

2013-02-05 @ 21:14:57
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: