2012-06-14
18:15:26
Vad är detta?! /S
Jag ljög när jag sa att jag lugnat mig angående hus - varje gång ett halvintressant objekt dyker upp är jag lika fast i alla funderingar som jag var tidigare!
Den här veckan tittade vi på ett hus som var just halvintressant då det var ganska litet, men utgångspriset var ganska lågt och jag försöker komma till insikt med att jag kanske måste nöja mig med ett lite mindre hus om jag inte vill punga ut med 2-2,3 miljoner. Hur som helst var huset tip top, bara lite nya tapeter som hade önskats men i slutändan kändes det lite för litet för min del även om allt annat stämde. Det som gör mig uppgiven är att på en enda dag har huset rusat från 1 500 000 kr upp till 2 100 000kr!!! Detta på budgivningens första dag!! Hur är det meningen att en förstagångs köpare med förhoppningar om att någon gång i framtiden fylla ett hus med barn ska ha råd med ett normalt hus?!?!?
Suck... så ja, nu är jag less på skiten igen! Det jobbiga med att man börjat att titta seriöst på hus är att man inte kan sluta eller ta en paus i husletandet för då finns ju alltid risken att man går miste om ett bra hus till ett bra pris!
Något som ändå vände mitt humör upp idag igen var när jag klockan 6.20 imorse på väg mot jobbet, åkte förbi två tjejer uppklädda i fina studentklänningar och med sina studentmössor på huvudet! Just då bara önskade jag att man kunde hoppa in i en tidsmaskin för att få uppleva de där dagarna en gång till! Det tillhör verkligen en av de absolut bästa dagarna i mitt liv. Den där sorglösa känslan när man för en kort stund känner att man har alla möjligheter i världen att göra vad man vill med sitt liv, att för första gången i sitt liv inte ha en redan färdigplanerad väg framför sig...
Nu valde jag att gå den där tråkiga vägen och hoppa på en utbildning direkt som i sin tur ledde till jobb direkt, och därmed kastades in i det där ekorrhjulet som kommer att pågå under måååååånga år framöver... Men just där och då fanns det ändå för en kort stund en tanke om att jag skulle ta med min vän och se världen... Känslan när man samlades i aulan med flera hundra andra studenter, bara minuter innan det var dags att springa ut genom dörrarna och lämna 12 år i skolan bakom sig!
Den här veckan tittade vi på ett hus som var just halvintressant då det var ganska litet, men utgångspriset var ganska lågt och jag försöker komma till insikt med att jag kanske måste nöja mig med ett lite mindre hus om jag inte vill punga ut med 2-2,3 miljoner. Hur som helst var huset tip top, bara lite nya tapeter som hade önskats men i slutändan kändes det lite för litet för min del även om allt annat stämde. Det som gör mig uppgiven är att på en enda dag har huset rusat från 1 500 000 kr upp till 2 100 000kr!!! Detta på budgivningens första dag!! Hur är det meningen att en förstagångs köpare med förhoppningar om att någon gång i framtiden fylla ett hus med barn ska ha råd med ett normalt hus?!?!?
Suck... så ja, nu är jag less på skiten igen! Det jobbiga med att man börjat att titta seriöst på hus är att man inte kan sluta eller ta en paus i husletandet för då finns ju alltid risken att man går miste om ett bra hus till ett bra pris!
Något som ändå vände mitt humör upp idag igen var när jag klockan 6.20 imorse på väg mot jobbet, åkte förbi två tjejer uppklädda i fina studentklänningar och med sina studentmössor på huvudet! Just då bara önskade jag att man kunde hoppa in i en tidsmaskin för att få uppleva de där dagarna en gång till! Det tillhör verkligen en av de absolut bästa dagarna i mitt liv. Den där sorglösa känslan när man för en kort stund känner att man har alla möjligheter i världen att göra vad man vill med sitt liv, att för första gången i sitt liv inte ha en redan färdigplanerad väg framför sig...
Nu valde jag att gå den där tråkiga vägen och hoppa på en utbildning direkt som i sin tur ledde till jobb direkt, och därmed kastades in i det där ekorrhjulet som kommer att pågå under måååååånga år framöver... Men just där och då fanns det ändå för en kort stund en tanke om att jag skulle ta med min vän och se världen... Känslan när man samlades i aulan med flera hundra andra studenter, bara minuter innan det var dags att springa ut genom dörrarna och lämna 12 år i skolan bakom sig!
Vad gammal jag känner mig som sitter här och blir nostalgisk - det jag vill komma fram till är helt enkelt att ni som tar studenten nu i dagarna - NJUT av den där ovissheten, VÅGA lyssna på vad DU vill göra!!
Kommentera inlägget här:
