Hakuna Matata

Det är inget lätt jobb att vara mamma.
Jag är mer lugn än sambon när det kommer till föräldraskapet. Det beror nog mest på mitt yrke.
Sist jag och lilleman var i barnehagen låg han på golvet och barnen var väldigt nyfikna på honom.
De var försiktiga men han fick aldrig ha en leksak ifred och när han sov var de gärna där och pilla på honom.
DÅ slet jag faktiskt lite med mig själv. Helst av allt ville jag plocka upp och krama honom när någon gjort honom ledsen genom att ta leksaken han hade. Jag ville be den ungen gå till andra sidan rummet och hitta på något annat MEN det gjorde jag inte. Jag lät honom utforska de andra barnen, bli ledsen (för tyvärr, det kommer med största sannolikhet ske dagligen att någon gör honom sur). Jag visade mig, satt bredvid och pratade med barnen och hjälpte små som stora barn.
Man vill skydda, man försöker visa en lugn yta men innerst inne är du beredd på minsta lilla felsteg.

Hela tiden.

Mot alla.

Så när jag läste artikeln om Lenore som lät sin 9årige son åka tunnelbana själv värker det liiite i mig.
Ja, jag blev rädd. Tänkte på alla äckliga pedofiler som försöker locka till sig små oskyldiga ensamma barn.
Men så kom jag och tänka på mig själv. Herregud.
Jag åkte själv buss eller tåg till Norge flera gånger om året. Jag var ensam hemma och skötte mig själv i tidig ålder.
Men min mamma eller pappa gjorde aldrig någon stor sak av tillfällen då jag tvingades utveckla min självständighet.
Så var det bara.
Jag vande mig. För det gör man.

Och som Lenore säger var inte rädd i onödan. Det är precis det jag förespråkar här hemma. Okej, ungen har inte skitit på tre dygn. Men han leker och är glad så relax.

Man vill ju att ens barn ska vara självständig och kunna tänka/handla utan att mamma och pappa är dem som styr allt. Tänk vilken björntjänst.

Leonore har ett tv-program där hon träffar curlingföräldrar, bland annat ett par som inte låter 10årige son äta med bestick i rädsla om att han ska skära sig.

Tänk dig att du får sådana svärföräldrar. Nej men ungen kommer ju förbli singel. Boendes hos mamma resten av livet. Oskuld. Med ett skitjobb (om nu inte mamma och pappa betalar). Utan vänner för vem vill umgås med honom?
Det är dömt att misslyckas.
För mig är DET att vara en dålig mamma.