2012-01-08
04:29:47
1 dag kvar /L
Imorgon måndag är jag officellt en arbetande mor.
Då är min tid som mammaledig slut.
...
Jag ser verkligen inte fram emot att jobba.
Hade det varit mitt "gamla" jobb på småbarnsavdelningen med min tidigare kollegor hade jag inte haft några problem med att återvända men så är inte längre fallet.
Jag ska börja på stora avdelningen (3-5 år). Det är en grupp på 18 barn (på samma yta som jag hade 9 småbarn). Jag är den enda som jobbar 100%, resten av arbetslaget är uppdelat på olika arbetsdagar så jag är den enda som kommer vara där alla veckans dagar. Ni kan ju tänka själva vilket last det blir att dra.
Inte nog med det, om 10 veckor är det dags för årets första föräldrasamtal och det är jag som ska hålla alla 18 samtal.
Min chef har nämligen fått för sig att sluta i februari (hon var den enda som skulle kunnat avlasta mig på den här punkten). Men jag får ingen mer planeringstid. Den andra pedagogiska ledaren (som arbetar på MIN avdelning, alltså småbarnen) har bara 9 barn att förbereda samtal till på samma planeringstid. Känns väldigt orättvist.
Jag har fyra timmar planeringstid i veckan. Jag har 10 veckor på mig att lära känna 18 barn. Jag ska planera all pedagogisk aktivitet. Jag ska dokumentera varje barns utveckling. Jag ska dokumentera verksamheten. Jag ska på möten. Jag ska på kurs. Jag ska ordna samarbete mellan skolan och barnehage. Jag ska lära känna 36 föräldrar. Plus så mycket mer och jag har ingen hjälp att få.
När jag kommer hem förväntas det att jag ska ha ork att umgås med min största bedrift - Lilleman.
Orka ge honom den uppmärksamhet och kärlek han behöver. ♥ Men vart ska jag få energin ifrån?
Jag kan inte sova.
Då är min tid som mammaledig slut.
...
Jag ser verkligen inte fram emot att jobba.
Hade det varit mitt "gamla" jobb på småbarnsavdelningen med min tidigare kollegor hade jag inte haft några problem med att återvända men så är inte längre fallet.
Jag ska börja på stora avdelningen (3-5 år). Det är en grupp på 18 barn (på samma yta som jag hade 9 småbarn). Jag är den enda som jobbar 100%, resten av arbetslaget är uppdelat på olika arbetsdagar så jag är den enda som kommer vara där alla veckans dagar. Ni kan ju tänka själva vilket last det blir att dra.
Inte nog med det, om 10 veckor är det dags för årets första föräldrasamtal och det är jag som ska hålla alla 18 samtal.
Min chef har nämligen fått för sig att sluta i februari (hon var den enda som skulle kunnat avlasta mig på den här punkten). Men jag får ingen mer planeringstid. Den andra pedagogiska ledaren (som arbetar på MIN avdelning, alltså småbarnen) har bara 9 barn att förbereda samtal till på samma planeringstid. Känns väldigt orättvist.
Jag har fyra timmar planeringstid i veckan. Jag har 10 veckor på mig att lära känna 18 barn. Jag ska planera all pedagogisk aktivitet. Jag ska dokumentera varje barns utveckling. Jag ska dokumentera verksamheten. Jag ska på möten. Jag ska på kurs. Jag ska ordna samarbete mellan skolan och barnehage. Jag ska lära känna 36 föräldrar. Plus så mycket mer och jag har ingen hjälp att få.
När jag kommer hem förväntas det att jag ska ha ork att umgås med min största bedrift - Lilleman.
Orka ge honom den uppmärksamhet och kärlek han behöver. ♥ Men vart ska jag få energin ifrån?
Jag kan inte sova.
Bjuder på en bild från bättre tider.
Kommentera inlägget här:
