2011-01-08
17:37:07
Ett stressmoment borta! /S
Någon månad innan jul meddelade ju Pepsis dåvarande dagmatte att hon inte kunde fortsätta med det då hon skulle börja plugga på annan ort och därmed tvingas pendla. Därmed började sökandet efter en ny dagmatte.
Jag skrev en annons på universitetets hemsida och satte upp lapp på Coop-butiken i vårt bostadsområde. Till min stora glädje såg jag att flera hade ryckt av en lapp med vårt telenummer och mailadress på lappen som satt på Coop.
Jag fick flera mail från flera olika personer men det var väldigt få, eller till och med ingen som kändes helt rätt. De allra flesta som svarade var utlandsstudenter som bara skulle stanna i Sverige fram till sommaren men vi vill ju självklart hitta en mer permanent lösning, dels för att slippa gå igenom en ny sökprocess till sommaren men framför allt för att Pepsi skulle slippa hoppa runt hos en massa människor han inte känner, det kändes särskilt viktigt med tanke på hans bakgrund som omplaceringshund + att han gärna testar nya personer.
Vi kom närmare och närmare den här månaden som var då hans nuvarande dagmatte skulle sluta, och vi hade bara fått mail från personer som kunde ställa upp en kortare tid eller personer som enbart frågade hur mycket man skulle få i ersättning, om man bara ställer en sån fråga så har man i mina ögon inte ett genuint hundintresse.
För att komma till saken så fick jag i alla fall till slut ett mail från en tjej som berättade om sitt liv och om sin bakgrund och erfarenhet av olika djur och det kändes jättebra. Idag tog vi nästa steg att faktiskt ses och prata för att se om det kanske kunde vara så att det kunde stämma, så vi hälsade på hemma hos henne för att Pepsi skulle få bekanta sig med hennes lägenhet och hennes två katter, och sen tog vi en promenad för att hon skulle få se hur han fungerar ute. Trots att jag verkligen tog upp alla hans negativa sidor väldigt ingående så slutade ändå vår timme tillsammans med ett leende på läpparna från hennes sida och med orden att hon längtade efter nästa vecka (när hon för första gången ska ha honom)... Det kändes bara så himla rätt helt enkelt, och det kändes som att hon verkligen tyckte att det skulle bli kul. Jag hoppas bara hon känner samma sak när jag hämtar hem honom efter en hel dag hos henne ;)
Så nu kan jag andas ut, Pepsi kommer ha det fortsatt bra om dagarna utan att ruinera oss med dyra hunddagis kostnader, och han får lugn och ro genom att slippa vara med en massa andra hundar. Det ska bli väldigt intressant att se hur det går med katterna med tanke på att han jagar alla katter han får syn på. Förhoppningsvis kanske han lär sig att de är ganska ointressanta och slutar bry sig!
Jag skrev en annons på universitetets hemsida och satte upp lapp på Coop-butiken i vårt bostadsområde. Till min stora glädje såg jag att flera hade ryckt av en lapp med vårt telenummer och mailadress på lappen som satt på Coop.
Jag fick flera mail från flera olika personer men det var väldigt få, eller till och med ingen som kändes helt rätt. De allra flesta som svarade var utlandsstudenter som bara skulle stanna i Sverige fram till sommaren men vi vill ju självklart hitta en mer permanent lösning, dels för att slippa gå igenom en ny sökprocess till sommaren men framför allt för att Pepsi skulle slippa hoppa runt hos en massa människor han inte känner, det kändes särskilt viktigt med tanke på hans bakgrund som omplaceringshund + att han gärna testar nya personer.
Vi kom närmare och närmare den här månaden som var då hans nuvarande dagmatte skulle sluta, och vi hade bara fått mail från personer som kunde ställa upp en kortare tid eller personer som enbart frågade hur mycket man skulle få i ersättning, om man bara ställer en sån fråga så har man i mina ögon inte ett genuint hundintresse.
För att komma till saken så fick jag i alla fall till slut ett mail från en tjej som berättade om sitt liv och om sin bakgrund och erfarenhet av olika djur och det kändes jättebra. Idag tog vi nästa steg att faktiskt ses och prata för att se om det kanske kunde vara så att det kunde stämma, så vi hälsade på hemma hos henne för att Pepsi skulle få bekanta sig med hennes lägenhet och hennes två katter, och sen tog vi en promenad för att hon skulle få se hur han fungerar ute. Trots att jag verkligen tog upp alla hans negativa sidor väldigt ingående så slutade ändå vår timme tillsammans med ett leende på läpparna från hennes sida och med orden att hon längtade efter nästa vecka (när hon för första gången ska ha honom)... Det kändes bara så himla rätt helt enkelt, och det kändes som att hon verkligen tyckte att det skulle bli kul. Jag hoppas bara hon känner samma sak när jag hämtar hem honom efter en hel dag hos henne ;)
Så nu kan jag andas ut, Pepsi kommer ha det fortsatt bra om dagarna utan att ruinera oss med dyra hunddagis kostnader, och han får lugn och ro genom att slippa vara med en massa andra hundar. Det ska bli väldigt intressant att se hur det går med katterna med tanke på att han jagar alla katter han får syn på. Förhoppningsvis kanske han lär sig att de är ganska ointressanta och slutar bry sig!
Kommentera inlägget här:
