2011-12-17
20:01:02
Knäproblem /S
Idag har vi julhandlat ännu lite mera och vi känner att vi äntligen är förberedda inför julen - nu saknas i stort ett bara granen och dess fot!
Efter att ha avnjutit en god middag hemma hos mamma och pappa ställde jag mig upp och det sa pang i mitt högra knä och det gjorde djävulskt ont så jag blev alldeles yr och tänkte att det går nog över bara jag rör på mig... Bad idea! Istället slutade det med att jag svimmade - det läskiga med att svimma är att man hör allt men man är ändå inte närvarande så jag hörde min moster skrika "hon svimmar" medan jag själv tänkte det gör jag inte alls :p Men det gjorde jag ju tydligen. Som tur var stod min syster bredvid och hann fånga mig innan jag dunsade i golvet. Tydligen hann jag i alla fall ramla mot en av stolarna så jag slog i hakan vilket resulterade i att jag bet mig i tungan ganska rejält...
Nu ömmar det mest men värst är den där rädslan som kommer över mig varje gång det blir något sånt här - när varje rörelse skickar en tanke till hjärnan "vågar jag böja knät så eller kommer det hoppa ur led och göra så där ont igen", "vågar jag lägga tyngden på det knät... vågar jag sträcka ut knät...". De tankarna är nästan värre än den ömhet jag känner nu - rädslan för att det när som helst kanske smäller till igen och gör lika ont igen.
Med tanke på att jag lyckades överantränga samma knä för bara någon månad sedan så har jag väl insett att jag måste göra något åt det och det innebär träning. Så nu har jag försökt söka lite på nätet för att hitta övningar som ska stabilisera knät. Nu ska jag bara bli kvitt min jäkla förkylning och sedan SKA jag ta tag i träningen. Ingen monsterträning men köra några övningar några gånger i veckan.
Jag är ju för fasen bara 25 år och kroppen håller redan på att gå sönder... det är inte ok :(
Efter att ha avnjutit en god middag hemma hos mamma och pappa ställde jag mig upp och det sa pang i mitt högra knä och det gjorde djävulskt ont så jag blev alldeles yr och tänkte att det går nog över bara jag rör på mig... Bad idea! Istället slutade det med att jag svimmade - det läskiga med att svimma är att man hör allt men man är ändå inte närvarande så jag hörde min moster skrika "hon svimmar" medan jag själv tänkte det gör jag inte alls :p Men det gjorde jag ju tydligen. Som tur var stod min syster bredvid och hann fånga mig innan jag dunsade i golvet. Tydligen hann jag i alla fall ramla mot en av stolarna så jag slog i hakan vilket resulterade i att jag bet mig i tungan ganska rejält...
Nu ömmar det mest men värst är den där rädslan som kommer över mig varje gång det blir något sånt här - när varje rörelse skickar en tanke till hjärnan "vågar jag böja knät så eller kommer det hoppa ur led och göra så där ont igen", "vågar jag lägga tyngden på det knät... vågar jag sträcka ut knät...". De tankarna är nästan värre än den ömhet jag känner nu - rädslan för att det när som helst kanske smäller till igen och gör lika ont igen.
Med tanke på att jag lyckades överantränga samma knä för bara någon månad sedan så har jag väl insett att jag måste göra något åt det och det innebär träning. Så nu har jag försökt söka lite på nätet för att hitta övningar som ska stabilisera knät. Nu ska jag bara bli kvitt min jäkla förkylning och sedan SKA jag ta tag i träningen. Ingen monsterträning men köra några övningar några gånger i veckan.
Jag är ju för fasen bara 25 år och kroppen håller redan på att gå sönder... det är inte ok :(
Kommentera inlägget här:
