Hakuna Matata

Fy fasen va det är tråkigt när min älskling inte är hemma....
Då och då händer det att jag får frågan hur länge vi varit tillsammans och svaret på den frågan är att det blir 7 år i januari.
Det är nästan löjligt lång tid! Jag förstår självklart att det finns de som varit tillsammans längre och de kanske tycker att 7 år inte alls är länge, men med tanke på att vi då gick i nionde klass, och med tanke på hur mycket man förändras under de år som följer så är det ganska så fantastiskt att vi trots det fortfarande känner precis samma sak för varandra, enda skillnaden är självklart att de känslorna har hunnit fördjupas.
Att ens försöka att föreställa mig hur livet skulle se ut utan honom är omöjligt för mig, precis som det är omöjligt för mig att tänka på framtiden utan att han finns med i de bilderna.
På ett vis är det som att vi växt samman, ibland är det nästan som att han känner mig bättre än vad jag känner mig själv - låter jättekonstigt men det är faktiskt sant...

Hur som helst så är jag så oerhört lyckligt lottad att ha funnit en sådan människa så tidigt i livet och som har funnits där som mitt stöd genom alla upp och nergångar här i livet.

Just nu sitter jag och lyssnar på Lars Winnerbäck, så många sköna låtar!
I somras såg jag honom tillsammans med T live för första gången och även om jag tyckte han var bra förut så växte han enormt i mina ögon efter den konserten som var toppenbra. Jag tror jag kan svara även för Ts del när jag säger att vi definitivt kommer att åka och se en konsert med honom även nästa sommar om han befinner sig någonstans i krokarna :)