2008-06-21
14:19:00
stackars, stackars lilla mig :( /S
Då var midsommar över... själv firade jag midsommar med tobias och hans familj + vänner till deras familj i familjens sommarstuga vid Vänerns strand. Det blev en trevlig kväll med lite för mycket av både mat och dryck. Jag avslutade kvällen när klockan närmade sig 02.30 men den manliga delen av sällskapet satt då fortfarande kvar till bords.
För att kanske ge en förklaring till min rubrik så måste vi backa tillbaka i tiden några dagar så vi hamnar på torsdagen, sista arbetsdagen för denna veckan. Det blev en dag med rabattrensning, gräsklippning och pappersrensning i några pärmar och en dag då vi fick sluta nästan en timma tidigare. Jag cyklade hem glad över att det var helg och taggad inför dagens träningspass innan två dagars vila som jag och L hade planerat. Väl hemma pratade jag lite med mamma och syster, gick sedan för att kissa innan det var dags för middag. Jag hann inte sätta mig ordentligt på toalettstolen innan saker gick helt åt helvete då mitt högra knä hoppade iväg och satte sig till höger om var det egentligen skulle sitta - så på grund av den värsta smärta och syn jag upplevt hittills i mitt 22 åriga liv skrek jag och trodde nog nästintill att jag skulle dö. Mitt knä hade alltså hoppat ur led....
Några sekunder senare så hoppade knät plötsligt tillbaka till sin rätta plats men det gjorde fortfarande fruktansvärt förjävla ont och med synintrycket kvar på min näthinna så gjorde det ännu ondare. Till slut lyckades jag linka in i rummet bredvid och lägga mig på sängen medan mamma ringde rådgivningen. Fick bara veta att knät skulle lindas och att jag skulle knapra värktabletter. Hela torsdagen försökte jag ta mig fram på vänsterbenet då jag inte vågade försöka lägga vikten på högerbenet då jag var rädd att knät skulle gå ur led igen.
Det har dock gått bättre och bättre men det gör fortfarande ont och jag linkar runt som en gammal kärring. Idag knakade det dock till i knät igen så nu vågar jag knappt gå på det idag heller...
Om jag kommer kunna jobba mer under de tre återstående veckorna har jag ingen aning om... :(
Så ja... det är verkligen synd om stackars, stackars lilla mig!
För att kanske ge en förklaring till min rubrik så måste vi backa tillbaka i tiden några dagar så vi hamnar på torsdagen, sista arbetsdagen för denna veckan. Det blev en dag med rabattrensning, gräsklippning och pappersrensning i några pärmar och en dag då vi fick sluta nästan en timma tidigare. Jag cyklade hem glad över att det var helg och taggad inför dagens träningspass innan två dagars vila som jag och L hade planerat. Väl hemma pratade jag lite med mamma och syster, gick sedan för att kissa innan det var dags för middag. Jag hann inte sätta mig ordentligt på toalettstolen innan saker gick helt åt helvete då mitt högra knä hoppade iväg och satte sig till höger om var det egentligen skulle sitta - så på grund av den värsta smärta och syn jag upplevt hittills i mitt 22 åriga liv skrek jag och trodde nog nästintill att jag skulle dö. Mitt knä hade alltså hoppat ur led....
Några sekunder senare så hoppade knät plötsligt tillbaka till sin rätta plats men det gjorde fortfarande fruktansvärt förjävla ont och med synintrycket kvar på min näthinna så gjorde det ännu ondare. Till slut lyckades jag linka in i rummet bredvid och lägga mig på sängen medan mamma ringde rådgivningen. Fick bara veta att knät skulle lindas och att jag skulle knapra värktabletter. Hela torsdagen försökte jag ta mig fram på vänsterbenet då jag inte vågade försöka lägga vikten på högerbenet då jag var rädd att knät skulle gå ur led igen.
Det har dock gått bättre och bättre men det gör fortfarande ont och jag linkar runt som en gammal kärring. Idag knakade det dock till i knät igen så nu vågar jag knappt gå på det idag heller...
Om jag kommer kunna jobba mer under de tre återstående veckorna har jag ingen aning om... :(
Så ja... det är verkligen synd om stackars, stackars lilla mig!
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
jag vet inte hur jag tolkade sms:et som att du joggat dig till skadan. Mamma var med mig ut igår och det gick förvånansvärt bra. Idag vilar jag. hoppas du snart är bra igen