2006-10-27
16:58:02
Torsk på tallin -feeling /L
På onsdag morgon klockan 06.00 bar det av till Stockholm. Hela klassen var med och resan dit sov de flest. En del hade åkt hemifrån redan runt klockan 4. 
Vi var framme vid vandrarhemmet runt 12 och det bestämdes att jag, Sandra, Katarina och Malin skulle dela på ett rum. Trevligt tänkte vi, och en mysig tjejkväll sågs framför oss. Vandrarhemmet var alltså en båt. Det första som mina sinnen snappar upp är en sur stank i "entrén". Jag hoppades starkt på att det inte var spya eftersom dörren till köket stod öppen.
Vi försöker kliva ner för en trappa till nedre däck, denna trappa var sååå brant att min överlevnadsinstinkt var på topp. Rummet vi kliver in i alla 4 är ca 3*3 meter.
MINIMALT!
Malin och Katarina fick ren panik då båda är allergiska och rummet var rena mögelzonen. De valde att försöka hitta ett annat vandrarhem att bo på. Sandra och jag tog oss dock i kragen och beslöt oss för att sova där trots allt! Mest på grund av att snålheten slog in och jag vägrade betala ytterligare fminst 200 för att bara sova en natt. Vi började göra iordning rummet (bädda) och upptäckte att den pall som stod inne i rummet inte var den stadigaste. Benen vek sig åt alla håll. Toaletten var gemensam, fast givetvis delad på kille/tjej. Den stank gammalt avlopp blandat med extremt mycket klorin.
När jag upptäckte att väggen vid min säng hade 3 snorkråkor boende på sig gick gränsen för oss. Den skrattattacken som kom då har jag inte varit med om på länge. Vi skrattade så magen värkte på oss, kunde det bli mycket värre???
På kvällen skulle klassen samlas för att äta en bit mat. Vi hade bokat bord på en restaurang som ingen kom ihåg namnet på, utan den fick olika namn för varje gång det uttalades. Fräcka halvpannan hette den i alla fall! Maten var god och vi åt och åt!. Många började vid den tidpunkten bli mycket onyktra. Inte jag och mitt bord dock eftersom vi alla var så trötta. Vi hade roligt ändå, lekandes pensionerer =)
Vi gick tillbaka runt 11 och kom i sängs rätt sent även fast vi hade gått upp så tidigt. Många hade gått ut för att dans och deras energi beundrade jag!
På torsdagen gick tiden rätt fort. Jag har inte haft så ont i fötterna som jag igår någonsin. Smärtan var olidlig!
Klockan 16.30 gick bussen till Karlstad och vi hamnade givetvis mitt i Stockholms rusningstrafik. När vi åkt en stund kommer polisen och stoppar oss. Då är det tydligen någon som ringt in och klagat på hur vår busschaufför kört. Han får blåsa och grejer. När den ena polisen sedan går ur bussen igen ropar den andra ifrån bilen att busschaffisen ska lära sig köra buss minsann och DÅ blir vår chaufför så arg att han reser sig upp och skriker till polismannen att det är stockholmarna som minsann ska lära sig köra bil! Polisen ropar då att han ska passa sig och chaffisen bli ännu argare. Men som tur är slutade bråket där och vi kunde åka igen!
WHY! Varför händer sånt alltid mig?
Nu måste jag tyvärr kila!
Sandra (number 1) kommer!
Puss och Kram
/Linda
Vi var framme vid vandrarhemmet runt 12 och det bestämdes att jag, Sandra, Katarina och Malin skulle dela på ett rum. Trevligt tänkte vi, och en mysig tjejkväll sågs framför oss. Vandrarhemmet var alltså en båt. Det första som mina sinnen snappar upp är en sur stank i "entrén". Jag hoppades starkt på att det inte var spya eftersom dörren till köket stod öppen.
Vi försöker kliva ner för en trappa till nedre däck, denna trappa var sååå brant att min överlevnadsinstinkt var på topp. Rummet vi kliver in i alla 4 är ca 3*3 meter.
MINIMALT! Malin och Katarina fick ren panik då båda är allergiska och rummet var rena mögelzonen. De valde att försöka hitta ett annat vandrarhem att bo på. Sandra och jag tog oss dock i kragen och beslöt oss för att sova där trots allt! Mest på grund av att snålheten slog in och jag vägrade betala ytterligare fminst 200 för att bara sova en natt. Vi började göra iordning rummet (bädda) och upptäckte att den pall som stod inne i rummet inte var den stadigaste. Benen vek sig åt alla håll. Toaletten var gemensam, fast givetvis delad på kille/tjej. Den stank gammalt avlopp blandat med extremt mycket klorin.
När jag upptäckte att väggen vid min säng hade 3 snorkråkor boende på sig gick gränsen för oss. Den skrattattacken som kom då har jag inte varit med om på länge. Vi skrattade så magen värkte på oss, kunde det bli mycket värre???
På kvällen skulle klassen samlas för att äta en bit mat. Vi hade bokat bord på en restaurang som ingen kom ihåg namnet på, utan den fick olika namn för varje gång det uttalades. Fräcka halvpannan hette den i alla fall! Maten var god och vi åt och åt!. Många började vid den tidpunkten bli mycket onyktra. Inte jag och mitt bord dock eftersom vi alla var så trötta. Vi hade roligt ändå, lekandes pensionerer =)
På torsdagen gick tiden rätt fort. Jag har inte haft så ont i fötterna som jag igår någonsin. Smärtan var olidlig!
Klockan 16.30 gick bussen till Karlstad och vi hamnade givetvis mitt i Stockholms rusningstrafik. När vi åkt en stund kommer polisen och stoppar oss. Då är det tydligen någon som ringt in och klagat på hur vår busschaufför kört. Han får blåsa och grejer. När den ena polisen sedan går ur bussen igen ropar den andra ifrån bilen att busschaffisen ska lära sig köra buss minsann och DÅ blir vår chaufför så arg att han reser sig upp och skriker till polismannen att det är stockholmarna som minsann ska lära sig köra bil! Polisen ropar då att han ska passa sig och chaffisen bli ännu argare. Men som tur är slutade bråket där och vi kunde åka igen!
WHY! Varför händer sånt alltid mig?
Nu måste jag tyvärr kila!
Sandra (number 1) kommer!
Puss och Kram
/Linda
Kommentera inlägget här:
