Hakuna Matata

Denna vecka har jag faktiskt renoverat min hall! Jag är väldigt nöjd med resultatet, men å andra sidan kunde det bara bli bättre än innan! Färgerna blev mandel och choklad.

Före:  

Efter:

Sitter just nu och irreterar mig på att jag inte får till bilderna i photoshop.

GAH!

---

Jag har fått mig en ytterligare erfaranhet i kategorin "gör inte".
I söndags skulle jag fixa biljett hem till måndagen. Ja, jag var inte väl planerad, Sandra, för de hade stängt biljettförsäljningen i Karlstad när jag skulle köpa.
I alla fall så kunde man inte boka via internet för buss och telefonen svarade de inte i, varken i Sverige eller Norge så då satsa jag på tåg.
Jag bokade en biljett på SJ och pappa betala (Internet). När jag skrivit ut kvittot så upptäckte jag att de inte har några biljettautomater för SJ i Norge vilket resulterade i att jag lät återköpa biljetten igen. Pappa fick inte sina pengar tillbaka heller. Då kollde vi in vad tåget för Norska bolaget skulle kosta och det var huuuuur krångligt som helst, men till slut såg vi att bara bokningsavgiften var 100 kronor! Shit.
Efter mycket letande såg pappa ytterligare en gång på kvittot vi skrivit ut för SJ så stod det att man kunde hämta ut på biljettautomaten, då fanns det alltså en möjlighet att man inte behövde, för trots allt måste det ju gå att köpa SJ biljett i Oslo?!?
Pappa envisades/övertalade mig att jag på morgonen skulle gå till biljettkassan och fråga efter SJ automat eftersom kvittot jag skrivit ut inte skulle vara giltigt som färdbiljett. Han menade på att det trots allt sker teknikfel och att jag skulle hävda att jag minsann betalat biljetten och inte begärt återköp...
Ja, ni känner ju mig, sånt är inte min starka sida....

Klockan 4 på morgonen väcktes jag, och klockan 5 var vi på väg till Oslo.
Väl i kassan sa hon att jag helt enkelt fick visa upp mitt kvitto eftersom de inget annat kunde göra. Okej tänkte jag, jag har ju kvitto på att jag "betalat".
Väl på tåget var jag skiiitnervös för att bli avslängd och skickade upprepade sms till min pappa där jag beskrev min ångest. Jag är för ärlig för sånna fulspel.
Efter ca 1,5 timme! och något svettig så kom konduktörn. Han såg inte glad ut när han fick min lilla beskrivning på mitt problem, men jag var tydligen inte den första. DÅ!
Tog han bokningsnummret på kvittot och sa att han skulle kolla upp det och komma tillbaka.....!!!!!!!!!
Jag visste ju att det inte var giltigt så de kommande timmarna satt jag som på nålar i mitt säte och varje gång jag hörde nån komma värkte min mage och jag ville bara spy. "Skynda, skynda" snurra i mitt huvud, jag ville bara att tåget skulle vara framme. När vi väl var i Arvika kunde jag börja slappna av för då visste jag ju att blir jag avslängd kan jag åtminstonde ta bussen hem!
Väl framme i Karlstad hade han fortfarande inte kommit och när jag såg en polisbil stå vid tågstation var jag övertygad om att de var mig de var ute efter... jag småsprang bort så fort jag kunde ifrån stationen medveten om att jag lärt mig en läxa.... planera resan i tid och låt dig inte styras av snålheten!
Never ever again!

God natt
Linda

Den här veckan har jag gått som i en dvala eller något. Jag har inte fått något gjort. Det här temaarbetet jag ska göra har gjort något mot mina nerver och jag får inte tummen ur r*ven att göra något. Jag har även haft ont i huvudet i 3 dagar i sträck vilket har bidraget en hel del till mitt inte-göra humör.

I torsdag fick jag äntligen bli klippt! Jag gav min frisör Laila fria händer vilket resulterade till att jag nu är korthårig. Det känns väldigt ovant men skönt. Vad lätt det är att tvätta och blåsa håret nu! Jag är faktiskt nöjd, det var väl dags att bli av med det slitna... När jag kom hem så tittade Jason på mig lite halvt motbjudande och konstaterade att han tyckte bättre om mitt långa hår! Idag fick jag äntligen höra att frisyren är fin nu när jag hade gjort iordning den.
Huvudsaken är att jag trivs!

Snart kommer Jason vän Vincent, det blir gamecube som gäller. Han är lite av vår expert på Super Mario =D Ja, här kommer vi sitta, vi är bara mellan 20-28 år som en lördag sitter och spelar Super Mario men va fasiken, vi har barnasinnet kvar!

Nej, Sandra, jag tappade kraftigt lusten med träning när du åkte hem! Jag har bara gått... inte joggat.... =/
Ha det trevligt på partykvällen!

Puss och kram
Linda

      
              

Idag är det nyårsdagen, vilket oftast innebär bakfylla och början av nyårslöften!
Jag vaknade upp 15.00, japp, sov lääääääänge. Ändå var jag inte full igår. En som dock blev full och som fortfarande ligger är Jason! Haha!
Han ska sluta snusa, därför vågar jag inte väcka honom för jag vet hur han är när han börjar känna ett sug efter nikotin.... det är nu jag nästan önskar att jag hade skola! =)

Igår åt vi god mat, Jason hade gjort kycklingfilé med klyftpotatis och paprikasås. Kvällen var lugn, lite för lugn för min smak. Vi spelade spel och satt mest och ugglade. Kändes som ett pensionärsparty, men jag tror nästan de har det vildare. Vid tolv gick vi ut och stötte på Karlstads bottenskrap. Ena värre än det andra, skitfulla skulle de spränga en 400 kronor bomb! YES. Jag och Sandra skakade av skräck och nästan sprang hem.
Det var väl det som hände =)
Jag är mest glad över att jag lyckades slippa huvudvärken som jag alltid får. Jag drack vatten hela tiden typ, så jag kände ju inte av alkoholen för fem öre. Onödigt att gå till systemet, JA. Kunde ha druckigt vanligt läsk.
Jaja, nästa gång Sandra, DÅ, blir det party! =D

Hoppas eran Nyår var rolig!

Puss och kram
Linda

Nu har jag bestämt mig för vilken mobil jag vill ha.

Sony Ericsson W300i.
Den tycker jag passar alldeles utmärkt till mig plus att den är godkänd av i EU i strälningsvärdet Sandra!
Den kostar 1600 på elgiganten vilket inte är ett allt för dyrt pris heller. Så i november kommer min sambo förmodligen köpa den till mig eftersom jag förtjänar den! =D

Nu ska jag göra mig iordning för skolan.

Kramkram
/Linda

Ps. Idag fyller farsan 46 år. Grattis Ds.

På onsdag morgon klockan 06.00 bar det av till Stockholm. Hela klassen var med och resan dit sov de flest. En del hade åkt hemifrån redan runt klockan 4.
Vi var framme vid vandrarhemmet runt 12 och det bestämdes att jag, Sandra, Katarina och Malin skulle dela på ett rum. Trevligt tänkte vi, och en mysig tjejkväll sågs framför oss. Vandrarhemmet var alltså en båt. Det första som mina sinnen snappar upp är en sur stank i "entrén". Jag hoppades starkt på att det inte var spya eftersom dörren till köket stod öppen.
Vi försöker kliva ner för en trappa till nedre däck, denna trappa var sååå brant att min överlevnadsinstinkt var på topp. Rummet vi kliver in i alla 4 är ca 3*3 meter. MINIMALT!
Malin och Katarina fick ren panik då båda är allergiska och rummet var rena mögelzonen. De valde att försöka hitta ett annat vandrarhem att bo på. Sandra och jag tog oss dock i kragen och beslöt oss för att sova där trots allt! Mest på grund av att snålheten slog in och jag vägrade betala ytterligare fminst 200 för att bara sova en natt. Vi började göra iordning rummet (bädda) och upptäckte att den pall som stod inne i rummet inte var den stadigaste. Benen vek sig åt alla håll. Toaletten var gemensam, fast givetvis delad på kille/tjej. Den stank gammalt avlopp blandat med extremt mycket klorin.
När jag upptäckte att väggen vid min säng hade 3 snorkråkor boende på sig gick gränsen för oss. Den skrattattacken som kom då har jag inte varit med om på länge. Vi skrattade så magen värkte på oss, kunde det bli mycket värre???

På kvällen skulle klassen samlas för att äta en bit mat. Vi hade bokat bord på en restaurang som ingen kom ihåg namnet på, utan den fick olika namn för varje gång det uttalades. Fräcka halvpannan hette den i alla fall! Maten var god och vi åt och åt!. Många började vid den tidpunkten bli mycket onyktra. Inte jag och mitt bord dock eftersom vi alla var så trötta. Vi hade roligt ändå, lekandes pensionerer =)

Vi gick tillbaka runt 11 och kom i sängs rätt sent även fast vi hade gått upp så tidigt. Många hade gått ut för att dans och deras energi beundrade jag!

På torsdagen gick tiden rätt fort. Jag har inte haft så ont i fötterna som jag igår någonsin. Smärtan var olidlig!
Klockan 16.30 gick bussen till Karlstad och vi hamnade givetvis mitt i Stockholms rusningstrafik. När vi åkt en stund kommer polisen och stoppar oss. Då är det tydligen någon som ringt in och klagat på hur vår busschaufför kört. Han får blåsa och grejer. När den ena polisen sedan går ur bussen igen ropar den andra ifrån bilen att busschaffisen ska lära sig köra buss minsann och DÅ blir vår chaufför så arg att han reser sig upp och skriker till polismannen att det är stockholmarna som minsann ska lära sig köra bil! Polisen ropar då att han ska passa sig och chaffisen bli ännu argare. Men som tur är slutade bråket där och vi kunde åka igen!
WHY! Varför händer sånt alltid mig?

Nu måste jag tyvärr kila!
Sandra (number 1) kommer!

Puss och Kram
/Linda