Hakuna Matata

Och så var det söndag! Om en vecka sitter jag här med fjärilar i magen då det blir min sista söndag som föräldraledig... Utöver min separationsångest så är jag verkligen pirrig över att gå tillbaka till jobbet, nervös! Det är så länge sedan jag var i barngrupp att jag helt enkelt känner mig lite ringrostig. Jag är också lite nervös att börja en vardag med jobb och hantera rollen som mamma. Tidigare har jag fått gå hem och vila resten av kvällen efter jobbet när jag känt mig trött, men nu har jag en liten tjej att ta hand om, som jag VILL vara med men hur mycket ork kommer jag ha till att vara en rolig mamma på eftermiddagarna... Det känns bra ändå att jag lämnar över till T så att jag får känna på det här och ändå känna mig trygg med att Selma har det bra om dagarna när jag inte är där. Då får jag också lite tid till att fundera vidare på hur jag vill jobba i höst om jag ska gå ner i tid, om vi båda ska gå ner i tid eller om bara T ska gå ner i arbetstid... tankegången just nu är att jag kanske jobbar 100% i höst och går ner på 80% till våren, och låter T jobba 80-90% den här hösten istället.

 

Idag är det i alla fall söndag, och T kommer hem från sin skidresa! Han har varit saknad och jag tror att både jag och Selma längtar efter att få krama om honom. Igår kväll kom i J och höll mig sällskap, pizza, vin och prat i soffan - en perfekt lördagskväll! Skönt nog så sov Selma hela kvällen också så att jag slapp känna mig stressad och ha dåligt samvete över att J blir övergiven medan jag ägnar mig åt ett låååååångt nattningsförsök.

 

Idag tog vi en långpromenad i solen när det var sovdags för Selma och nu har jag packat väskan och gjort mig redo för en timma på gymmet. Selma ska få hänga lite med sin farmor och farfar under tiden :)

Just nu är jag inne i en period när gymmet inte lockar särskilt mycket. Jag tycker att det är skönt när jag väl är där men att ta sig dit är en liten kamp och jag får verkligen tvinga mig själv. Det känns på något vis extra viktigt att se till att komma iväg nu när jag inte vill då jag tror risken är stor att jag kommer av mig helt annars just nu. Förhoppningsvis är det bara en tillfällig motgång och jag hoppas på att träningsglädjen ska komma tillbaka snart!

 

Nu hör jag att någon är vaken ute i vagnen, dags för lunch och åka mot farmor och farfar!!