Hakuna Matata

Sedan RUL har shoppingsuget sakta men säkert kommit smygande, det finns ju så himla mycket fina babykläder!! Men alla som har haft söner och beklagat sig över det dåliga shoppingutbudet till pojkar har verkligen rätt. Visst finns det mycket fint till pojkar men det är ju inte i närheten av vad det finns till flickor! Någon dag ska jag unna mig att gå runt i affärer och faktiskt köpa några små plagg och inte bara titta på dem så där fånigt som man alltid gör när man ser de där pyttesmå plaggen.

 

Just nu längtar och väntar jag efter att få känna lite ordentliga sparkar. Jag har känt av Lillebror sedan cirka 3 veckor tillbaka och det känns allt tydligare men det är inga sparkar utan mer känslan av att han sysslar med yoga eller liknande där inne, liksom bara sträcker lite på sig. Med Selma var det rejäla kickar ganska tidigt har jag för mig om jag inte minns helt fel. Precis som med Selmas graviditet så längtar jag så klart efter att få dela med mig av Lillebrors närvaro till T, att även han ska få känna rörelserna. Förutom att magen blir allt rundare och jag är grymt tråkig nu för tiden så måste graviditeten vara så mycket svårare att greppa som blivande pappa. Jag känner ju av Lillebrors existens med hela min kropp hela tiden!

 

Jag har också börjat fundera på namn. Än så länge är vi ju bara halvvägs så det är väl ingen seriös fundering över det ännu men några namn finns det i alla fall som jag gillar lite extra. Just nu är det Wilfred som hänger med från graviditeten med Selma, innan vi visste att det var en tjej, och nya namn som jag fastnat för är Valter och Sixten. Men vi får väl se om de kommer stå kvar som favoriter när det väl är dags ;)

 

 

Det har varit en härlig men kämpig sommar och tidig höst då tröttheten knockat mig totalt!

Alldeles i början av semestern reste T norrut för att spendera tio dagar med grabbar, vandrandes i fjällen och jag och Selma fick mysa på egen hand. I slutet av den dessa dagar hade jag en känsla i kroppen, jag hade inga symptom och inget annat som gav mig några misstankar mer än den där känslan av att jag borde göra ett test, och visst visade det sig att det bodde ett litet litet pyre där inne i min mage. Lyckokänslor i hela kroppen blandat med en viss sorgsenhet. Så mycket som jag älskar vår fina tjej, och så säker på att jag velat ge henne ett syskon någon gång, så är det också ett slut på hennes tid som ensambarn, ett slut där vi tre är just vi tre, där vi kan ge henne vår fullständiga uppmärksamhet.

T kom hem någon dag senare och fick ett litet välkomstpaket med ett par inslagna babystrumpor och förstod genast vad de betydde och jag fick äntligen någon att dela den härliga nyheten med. Bara några dagar/någon vecka senare blev jag totalt knockad av den där hemska tröttheten. Jag var trött när jag gick med Selma också men det här var av en helt annan värld. Vissa dagar vilade/sov jag mer än jag var uppe och vaken och hur mycket jag än vilade så kände jag mig aldrig piggare.

Illamåendet var och är fortfarande värre även denna gång. Jag har skönt nog inte kräkts en enda gång men hulkningar och känslan av att VILJA spy kommer titt som tätt, och att borsta tänderna är en plåga då det är kväljande varje gång.

 

Att dölja den här graviditeten kändes nästan omöjligt mitt i sommar och ledighet när människor vill ses, grilla, dricka vin. Därmed struntade vi i att försöka hitta på en massa vita lögner och berättade helt enkelt ganska tidigt för de allra närmaste.

En annan sak som skiljer den här graviditeten från den förra är min oro. Jag var så medveten denna gång vad en graviditet innebär, vad ett barn betyder och vad jag/vi hade att förlora. Det kändes helt enkelt för enkelt på något vis. Veckorna släpade sig fram och jag försökte nästan med tankekraft att få veckorna att gå så att vi äntligen skulle få gå in i vecka 13. Väl där lugnades jag en hel del, och ännu lugnare blev jag när vi fick se det lilla underverket på KUB-testet, ett hjärta som slog och små armar och ben som sparkade lite lätt.

Sedan dess har veckorna rullat på och nästa målstolpe att se fram emot var RUL. Igår var det äntligen dags. Den här gången var vi överens om att vi ville veta kön och bad henne därför hålla utkik under undersökningen.  VIktigast av allt var självklart att allt såg bra ut vilket det skönt nog gjorde. Det var inte så mycket aktivitet på denna lille bebis jämfört med hur det varit på Selmas ultraljud, men ändå så mysigt att se. Bebis ville också väldigt gärna tala om könet och visade klart och tydligt att mammas känsla var helt rätt, det är liten pojke som gömmer sig där inne. Helt betydelselöst för min del då jag inte önskat varken det ena eller det andra men att veta gör det ändå lite verkligare för mig. Nu ska jag bara vänja mig lite vid den tanken då jag av någon anledning alltid föreställt mig att Selma skulle få växa upp med en lillasyster. Jag vet inte varför, kanske för att det är det jag själv gjort?

 

Selma fick veta att hon ska bli storasyster när vi var i vecka 14. Sötnosen lyfte på min tröja och kikade in i min navel när jag berättade att det låg en bebis i mammas mage, nästan som om trodde att det var ett litet fönster in till bebisen. Det dröjde ytterligare några veckor innan hon började prata om det, och nu kan hon nämna det lite titt som tätt, att hon ska bli storasyster och att bebisen ligger i magen och måste växa och bli stor <3

 

På tisdag går vi in i vecka 20 och därmed har vi halva graviditeten bakom oss. Jag tror den andra halvan kommer gå mycket fortare än vid förra graviditeten förutom kanske de sista veckorna. Det återstår väl att se hur jag kommer att må. Än så länge så har den varit lindrig jämfört med många andras men ändå tuffare än med Selma om jag ser till tröttheten och illamåendet. Jag har också sedan några veckor tillbaka känt av lite foglossning, något som kom mycket senare med Selma. Viktuppgången ligger än så länge bara på +1kg men jag förväntar mig att gå upp mycket då den skenade de sista månaderna med Selma, men jag ska verkligen försöka att hålla den nere då det var väldigt påfrestande för mina knän att gå upp så mycket som jag gjorde då på kort tid.

 

Men nu ska vi njuta av den här tiden. Fundera på bebisnamn, köpa lite nya kläder till vår bebis, allt för att förbereda oss mentalt på att vår lilla familj ska växa med ännu ett barn <3

 

Lillebror i vecka 18+3.

 

 

I lördags gick vi upp tidigt hela familjen för att äta en liten frukost och sedan hoppa in i bilen och styra mot Göteborg! Selma somnade skönt nog ganska snart och sov nog mer än halva resan, och vaknade upp lagom till en liten paus för frukost nr 2. Det var lite kyligt men ändå så mysigt att sitta där tillsammans och äta den klassiska äggmackan och veta att man har en rolig helg framför sig. Väl framme i Göteborg åkte vi direkt till Universeum! Selma är ju egentligen lite för liten, och att dessutom ha spenderat en massa timma i bil innan gjorde väl att hon hade lite spring i benen och det gick fort mellan de olika sakerna, men vi hade redan på för hand bestämt oss för att bara släppa och följa henne i hennes takt. Vi fick se apor, hajar, ormar, fåglar, fiskar och många andra spännande saker. Halvvägs igenom besöket blev det en lekpaus i deras lekhörna på källarplanet, innan vi tog en lunchpaus för att sedan ta oss an resten av huset och återbesöka höjdpunkterna. Efter fem timmar började energin tryta och vi bestämde oss för att avsluta dagen efter en jättehärlig dag på Universeum.

Hotellet visade sig vara helt perfekt! Inte lyxigt på något vis men fräscht och rejält stort rum med pentry gav oss inte så mycket mer att önska! Selma hade stor lekyta på rummet, det fanns stolar och bord så att vi kunde välja att äta tillsammans på rummet och sedan mysa ner oss i sängen tillsammans och titta på lite TV innan sovdags. Både jagoch T hade ställt in oss på att Selma skulle vara vaken långt in på kvällen men vi gjorde ett försök och bäddade ner henne vid 19.30, släckte alla lampor och låg och vilade, och efter 20 minuter hördes små snarkningar. Därmed fick vi kvällen för oss själva och kunde se på en film innan vi själva däckade.

 

På söndagen började vi dagen med hotellfrukost (en av mina höjdpunkter ;) innan vi packade bilen och åkte till Alfons Kulturhus. Det låg mitt i stan och var ett jättemysigt hus med en liten shop med jättemycket fina och pedagogiska leksaker till bra priser, ett litet lekland med Alfons helikopter, höghus med rutshkana, en minibiograf där det visades Alfonsavsnitt, en uppbyggnad av Alfons lägenhet, en spelhörna, läshörna,lekhörna och ett scenrum med korta aktiviteter med jämna mellanrum. Selma var nog ganska perfekt i ålder och tyckte det mesta var jätteroligt, vi passade på att se två scenframträdanden och köpa ett jättefins Alfonsmemory innan vi efter cirka 2,5 h avslutade besöket. Både jag och T tyckte att det var ett jättemysigt ställe men kanske inte helt värt pengarna då det kostade i stort sett lika mycket som Universeum. Men nu har vi varit där, och besöket var jättemysigt.

Strax innan 14 började vi rulla tillbaka hemåt igen efter ett jättemysigt dygn i Göteborg! Är så nöjd över att vi faktiskt tog oss iväg på en liten höstutflykt då det tyvärr oftast inte kommer längre än till planeringsstadiet för vår del i många fall :p