Hakuna Matata

Dagens läkarbesök slutade inte alls som jag hade hoppats. Efter att läkaren undersökt mig stod hon som ett frågetecken innan hon lämnade rummet en stund för att prata med någon specialist. Väl tillbaka fick jag en remiss till röntgen, något som kan dröja upp till 12 veckor! Jag fick också recept på smärtstillande och antiinflammatoriskt och remiss till sjukgymnast, och sjukskriven i 2,5 vecka.

 

Jag hade verkligen svårt för att hålla tårarna borta för hennes piller tror jag inte kommer hjälpa det minsta, tror och hoppas snarare att de ska hitta något på röntgen som ska leda till operation som hjälper mig att bli kvitt de här besvären för alltid. Just nu har jag jätteont vilket gör att jag har svårt att gå och stödja på benet och tanken på att behöva ha de så hela sommaren gör mig så ledsen. Att jag inte ska kunna springa och leka med min dotter obehindrat är det som gör mig så himla ledsen för sommaren får vi inte tillbaka. Jag hade inte brytt mig alls lika mycket om vi befunnit oss mitt i vintern eller hösten eller för den del tidiga våren - men just sommaren och allt som hör den till! Jag vågar ju knappast boka in någon semesterresa ifall jag blir kallad till röntgen den veckan. Jag hade verkligen sett fram emot sommaren med vår nu ettåriga tjej som kan springa, tycker om att gå på promenad och gräva i sandlådan och allmänt utforska. Som det känns just idag så gör det så ont att jag omöjligt skulle kunna springa ifatt henne om hon fick för sig att springa ifrån mig.

 

Jag borde väl försöka se ljust på det och ta var dag som den kommer men just nu känner jag mig bara så ledsen och besviken. Om inte jag känner mig bättre på måndag skulle jag kontakta läkaren igen så nu vill jag bara att dagarna ska gå då jag är 99% säker på att pillren inte kommer göra någon nytta alls :(

Efter att ha känt av mitt onda knä av och till sedan jag började jobba så insåg jag ganska snabbt att det inte är kompatibelt med mitt yrkesval. När man jobbar med små barn gäller det att kunna agera snabbt och som det är nu så kan jag utan förvarning plötsligt knappt gå utan att stappla och det är inte kompatibelt med min mammaroll heller när man har en ettåring som nu fått upp farten i benen och som går sin egen väg.  Därmed fick det bli ett samtal till vårdcentralen för att boka läkartid.

 

Det onda brukar komma och gå över på bara någon minut men nu ikväll så fick jag ont igen, väldigt ont och det vill inte släppa. Det gör verkligen ont så att jag känner mig gråtfärdig nästan. Jag hoppas verkligen att det släpper under kvällen samtidigt som man skulle ha något att "visa upp" på själva läkarbesöket om det inte gjorde det. Min förhoppning är att jag får en remiss till röntgen då jag är nästan 100% säker på att det är en broskbit som flyttar runt och blockerar i knät då jag kan känna den ibland. Har jag tur kanske processen kan snabbas på och den allra största förhoppningen är att det ska leda till operation så att jag i framtiden ska få slippa den här skiten och kunna leka och träna obehindrat. Nu är jag ju faktiskt igång med träningen så det känns som att jag ändå jobbar förebyggande för min första skada med överrörliga leder, men det här andra problemet gör det svårt att hålla igång som jag faktiskt vill göra nu.

 

Vi får väl se om jag får några första svar imorgon eller ej!

Lilleman har fått sig favorit fraser och ord nu, ord som inte alltid uppskattas. Som exempelvis "Fan". Inte så jäkla roligt att höra när du sitter på ett litet kontor med hälsosyster för att reflektera över sonens utveckling och du hör ett "fan" komma från dockvrån. Ett riktigt öppna-golvet-nu-snälla-moment. 

Eller när du sitter i barnehagen aka förskolan på föräldrasamtal och får "ja också säger han gärna ordet "fan".... En sak att vara förälder då men jag är också kollega och chef i lillemans barnehage. Men det ska också sägas att det inte kommer som en chock för mina kollegor då jag blev korad till Miss Va Fan! eftersom det är ett uttryck jag tydligen ofta använder. Bra förebild va?

I alla fall så är lilleman inne i den period då barn snappar upp ord som mest. Och vi skrattar varje dag över saker han kläcker ur sig. Han låter så lillgammal och är jäkligt bossig. När vi exempelvis är ute med sparkcykeln (som numera går upp i 170 km/h) så skriker han gärna "PASS DEEEG" till mötande. Än så länge så skrattar bara folk eftersom han är liten och söt. Får se hur länge det håller.

Men tillbaka till anledningen jag skriver, substantiven flödar hemma och det är kul att se vad han kan. En sak som jag kom att tänka på är namn på könsorganen. Vad kallar man dem idag? Här i Norge är det guttetiss eller jentetiss. Väldigt barnvänligt. Men jag pratar inte norska och vill ju lära barnen svenska. Så jag tänkte på vad kallar vi dem. Penis låter så akademiskt men snopp är väl helt okej. Men så kom jag och tänka på lillan. Tjejers könsorgan, vilket namn är bäst. Fitta går ju inte, känns väldigt förnedrande och jag skulle nog dö av skam om mina barn kläckte det ordet. Slida låter liksom inte rätt. Mamma sa alltid stjärt. Stjärt hatar jag, förstod aldrig ordet för en del använder det på främre delen och andra bakre. 

En gång när jag såg på Oprah så diskuterade de samma sak. Där yttrade de namnet vajayjay. Diggar det men det går inte heller att använda för då förstår väl ingen. Ordet underliv är liksom "hej 50-tal"! 

På tal om namn på kön så berättade mormor om en rolig händelse hon var med om. Måste vara runt 15-20 år sedan alltså under 90-talet. Hon satt med en kollega på personalrummet när chefen klev in och de kom in på samtal kring deras barn och chefen berättade att hen har en son som heter Petter-Nicklas varpå mormor och hennes kollega börjar ju gapskratta för de trodde chefen skojade. Chefen skojade inte och de frågade om hen inte hade hört att snoppen också kallas Petter-Nicklas. Chefen hade aldrig hört detta. Man tycker att de flesta vet detta.... Kan också sägas att samtalet blev minst sagt krystat efter det.

Så jag vill gärna höra vad ni tycker barn ska kalla sina könsorgan. Tacksam för tips.

Det är så härligt att upptäcka ny musik som faller en perfekt i smaken! Den som hjälpt mig på senare tid är Ts kompis som delar en del av min musiksmak.

 

Här är de senaste låtarna jag fastnat för :)

 

 

The tallest man on earth - Love is all

 

 

 

Bon Iver - For Emma

Lilleman döptes mot min sambos vilja. Eller vilja, han brydde sig inte. För mig är det en tradition som inte har något med religion att göra. 

Så kom lillan och vi hade egentligen ingen lust att göra det igen men man kan inte göra på ett barn och inte på det andra.

Så var det så att min sambo börjat ny position och kommer knappt vara ledig framöver. Giftermålet kräver en del papper som ska lämnas in personligen i Sverige. Enda helgen som går för detta är om en månad.

Då kom jag på att lillan är ju snart för gammal för släktens dopklänning och bestämde mig för att slänga in ett dop den helgen. Så jag i stort sätt skrek "Vi måste ha dop!" varpå J bad mig vara tyst då fönstren var öppna. I Norge betyder nämligen dop = droger. Inte speciellt smart att skrika när man bor i centrum där det ekar mellan byggningarna.

 

I alla fall så fann jag mig själv ringandes till kyrkan, krävde ett dop den helgen och fick det som tur var. J vägrade använda samma präst eftersom tidigare präst mer eller mindre insisterade på att J skulle döpa sig och demonstrerade för oss hur detta skulle gå till. Låt oss säga att ingen hade klarat att hålla sig för skratt om vi genomfört det.

 

Efteråt ringde jag till mamma och frågade om vi kunde vara där. Som tur var gick även det bra. PUH.

 

Slängde iväg invitationer via facebook. Har ju inte tid att göra fina egengjorda med fotavtryck som sist... hmmm...

 

Så snart är det tid för dop för lillan. Hoppas att klänningen passar bara.... :)

 

 

 

Jäklar vad lika dessa gubbar är utseendemässigt. 

Nu känns det som att sommaren har anlänt och på ett sätt är det lättare att verkligen utnyttja dagarna till max och vi leker i stort sett till sängdags för stumpans del. Idag invigde vi den nya lilla poolen i värmen. Till en början tyckte hon mest att den var lite otäck men sedan lossnade det och hon plaskade glatt även om hon höll sig på utsidan av den hela tiden.

Trots att fint väder gör humöret lättare så är jag i en trött period där energin inte riktigt räcker till. Humöret dalade också lite idag efter en ny diskussion med min nya chef där jag kände mig nästintill kränkt och jag kände hur all glädje och pepp jag känt inför höstens arbete, bara rann av mig och hon tog all min arbetsglädje och motivation ifrån mig. Jag vill absolut ha engagerade och involverade chefer men när hon i stort sett säger att alla våra planer är fel, att vår tänk med miljön är fel och att en grupp 2-åringars bristande intresse för pyssel är vårt misslyckande... tja... då känner jag att det inte finns någon mening med att hon säger åt oss att planera när hon i slutändan ändå säger att det vi gör är fel och att vi ska göra på hennes sätt.

Kollegor betyder jättemycket men jag har insett att en bra chef är otroligt viktigt också, och tanken på att hen ska vara min chef kanske många år framöver, får mig verkligen att deppa ihop. Jag får väl ge det hela en chans i höst men fortsätter jag få samma bemötande är det definitivt dags att se sig om efter en ny arbetsplats :(

 

Det känns verkligen jättetrist att ha den här känslan när man precis kommit tillbaka från en föräldraledighet och har lite svårt att känna motivation till jobbet då jag helst vill vara hemma med min lilla tjej. När jag väl börjar känna mig peppad så har jag under de här veckorna i stort sett blivit dissad och sågad vid fotknölarna vid 2-3 tillfällen redan av chefen. Nu är det inte personligt mot mig då mina kollegor möts av samma sak, det är nog kanske bara det att jag har lite svårt att vara tyst och bara ta emot när jag tycker det är fel.

 

Men imorgon börjar en ny helg som ska inledas med grill tillsammans med vänner för att fira nytt jobb för vännen. Vad helgen ska få bjuda på i övrigt återstår att se! En shoppingrunda står dock högt på listan då min sommargarderob ekar tomt!!!

Åh, idag har jag haft en jättemysig dag!

Förutom att det är fredag och jag som vanligt slutar tidigt så fick jag idag åka hem och hämta upp min lilla tjej för att åka och träffa mammor och bebisarna i föräldragruppen! Det var så mysigt att bara få sitta och titta på de små, se hur Selma leker med andra småttingar runt sig, se hur de andra småttingarna växt och utvecklats och att få prata ikapp med mammorna. De var dessutom gulliga och överraskade med sång, paket och en tårta bara för Selmas skull då hon fyllt ett år! Jag saknar fortfarande tiden som mammaledig - det var verkligen en helt underbar tid och det är så kul att vi hittade varandra i föräldragruppen. Jag hoppas att vi kommer fortsätta att hålla kontakten sen när vi alla lämnat tiden som föräldralediga bakom oss för det är verkligen jättemysigt att få följa varandras bebisar och se hur de utvecklas då vi i stort sett setts 1-2ggr i veckan sedan de föddes och nu fyller de 1 år!

Det var dessutom längesedan jag och Selma gjorde något utan T, vilket också var lite mysigt.

 

På vägen hem blev det en snabbvisit till XXL där det köptes ett galonställ då vi börjar förbereda oss för förskoletiden även om det är några månader kvar, för i veckan fick vi nämligen besked om att Selma fått plats på förskolan alldeles intill oss, något som känns jättebra. Nu försöker jag bara klura ut vad hon behöver i klädväg utan att köpa på tok för mycket :p

Ikväll har jag lite egentid för mig själv. Stumpan sover och T är ute med kompisarna och jag får väl erkänna att jag tycker det är ganska skönt att få vara för mig själv då det inte blir så mycket av det nu för tiden.

Jag ska nyttja den stunden ikväll med att krypa upp i soffan och titta på några serier och kanske att jag ska försöka bli klar med Selmas fotobok som jag gjort över hennes första år. Den är nästan klar men det är svårt att bli nöjd då man gärna vill pilla lite hela tiden för att försöka göra den liiiite bättre.

 

Trevlig helg på er!