2010-12-19
17:43:48
Bättre sent än aldrig /S
Ibland är jag sådan att jag vill köpa/testa nya saker direkt, medan jag andra gånger kan göra det lååååååångt efter alla andra.
Idag var en sådan dag då jag hittade en toppengrej lååååångt efter alla andra! Idag investerade jag nämligen i ett så kallat torrschampoo då jag är så trött på mitt hår nu i dessa mösstider då det gärna ser fett och äckligt ut i hårbotten efter bara en dag fast resten av håret är fräscht. Så jag kollade runt på nätet lite innan jag åkte till stan och läste lite tester så väl på stan köpte jag Björn Axéns torrschampoo som jag testat nu när jag kom hem och mitt första intryck är att det är en verklig toppenprodukt som kommer rädda mig flera tidiga morgnar när man är sen till jobbet och håret ser så där sunkigt ut för det funkade verkligen!
Schampoo är ju rätt så vilseledande då håret knappast blir rent, men det ser lite mattare ut och inte fett! Nu vet jag inte hur det fungerar på brunetter då pudret man sprayar är vitt.
Men som sagt, om ni liksom mig fortfarande inte testat torrschampoo så kan jag verkligen rekommendera det! Nu har jag ju bara testat Björn Axéns men jag tycker den var bra och när jag kollade nätet så var det flera som rekommenderade den. Den finns i två storlekar, en mindre kostar 70kr och den större som jag köpte kostade 119 kr på Kicks, och jag kan tänka mig att den är ganska dryg då det inte behövs särskilt mycket.
Idag var en sådan dag då jag hittade en toppengrej lååååångt efter alla andra! Idag investerade jag nämligen i ett så kallat torrschampoo då jag är så trött på mitt hår nu i dessa mösstider då det gärna ser fett och äckligt ut i hårbotten efter bara en dag fast resten av håret är fräscht. Så jag kollade runt på nätet lite innan jag åkte till stan och läste lite tester så väl på stan köpte jag Björn Axéns torrschampoo som jag testat nu när jag kom hem och mitt första intryck är att det är en verklig toppenprodukt som kommer rädda mig flera tidiga morgnar när man är sen till jobbet och håret ser så där sunkigt ut för det funkade verkligen!
Schampoo är ju rätt så vilseledande då håret knappast blir rent, men det ser lite mattare ut och inte fett! Nu vet jag inte hur det fungerar på brunetter då pudret man sprayar är vitt.
Men som sagt, om ni liksom mig fortfarande inte testat torrschampoo så kan jag verkligen rekommendera det! Nu har jag ju bara testat Björn Axéns men jag tycker den var bra och när jag kollade nätet så var det flera som rekommenderade den. Den finns i två storlekar, en mindre kostar 70kr och den större som jag köpte kostade 119 kr på Kicks, och jag kan tänka mig att den är ganska dryg då det inte behövs särskilt mycket.
2010-12-18
12:19:56
Nu är det (snart) jul, här i vårt hus /S
Hej mina vänner!
I år känner jag mig precis som ett barn i väntan på julafton, fast i mitt fall är det väl kanske snarare en väntan efter ledighet att få träffa alla man älskar i lugn och ro, och allra mest ser jag väl fram emot en Norgeresa för att träffa käraste vännen som jag inte träffat på ett helt år!!!!!! Det ska bli så himla kul att ses, att bara prata, prata och prata :)
Nu återstår i alla fall bara tre ynka arbetsdagar innan vi påbörjar vår ledighet! Irriterande nog så stänger jag på onsdagen så vi får väl se om väder och vind samt energin tillåter oss att åka mot karlstad redan på kvällen eller om vi får vänta till torsdags morgonen.
Dagarna på jobbet går fruktansvärt långsamt nu och jag antar att de kommer vara ännu segare den här veckan då barnantalet dessutom sjunker ganska mycket vilket i och för sig kan vara skönt men det kan lätt också bli lite långtråkigt. Måndagen har dock hela förskolan en pyssel-/bakdag med olika stationer så då ska jag göra rischoklad hela förmiddagen med olika barngrupper så jag hoppas på att det blir en rolig dag, bakning brukar vara uppskattat bland barnen.
Den här helgen har vi tänkt förbereda lite inför hemresa, bland annat ska takräcket skruvas fast på bilen så vi får med oss skidorna, sen ska de sista julklapparna packas in och sen behöver vi bestämma oss för när vi sk åka till/från Norge och hur vi ska ta oss dit. Men allt detta känns som ganska angenäma uppgifter för en gångs skull då allt som ska med ska användas till roliga saker/utflykter :)
Jag kan ju också passa på att uppdatera er om Pepsis koppelträning. Tyvärr så har väl motivationen sjunkit ganska mycket sedan jag skrev senast då utvecklingen verkligen avstannat och jag tror inte ens han förstår vad det är vi vill att han ska göra. Jag har fortsatt att stanna varje gång kopplet sträcks, säger och visar kommandot "gå här". Nästan varje gång jag säger det så kommer han till min sida men så fort man börjar gå igenom så skyndar han framåt och inom loppet av 30-60 sekunder så får man upprepa kommandot och så börjar det om... så det känns som att han inte förstår vad vi menar/vill med kommandot, att det handlar om att han INTE får gå på sträckt koppel, han verkar snarare tro att det handlar om att med jämna mellanrum springa till matte innan man får sätta fart framåt igen... *suck*
Jag kan dock inte säga att min irritation ligger på honom utan snarare på mig själv eftersom han inte verkar förstå vad jag vill, så antar jag att jag inte har hittat rätt metod för att få honom förstå... Eller är det helt enkelt så att han inte kommer lära sig att gå helt perfekt i kopplet på grund av att han har lärt in ovanan under 6 års tid?
Något har vi dock fått ut av det hela och det är att vi köpte nytt halsband och numer skippar stryphalsbandet för vi har insett att han lyssnar minst lika bra med vanligt halsband.
I år känner jag mig precis som ett barn i väntan på julafton, fast i mitt fall är det väl kanske snarare en väntan efter ledighet att få träffa alla man älskar i lugn och ro, och allra mest ser jag väl fram emot en Norgeresa för att träffa käraste vännen som jag inte träffat på ett helt år!!!!!! Det ska bli så himla kul att ses, att bara prata, prata och prata :)
Nu återstår i alla fall bara tre ynka arbetsdagar innan vi påbörjar vår ledighet! Irriterande nog så stänger jag på onsdagen så vi får väl se om väder och vind samt energin tillåter oss att åka mot karlstad redan på kvällen eller om vi får vänta till torsdags morgonen.
Dagarna på jobbet går fruktansvärt långsamt nu och jag antar att de kommer vara ännu segare den här veckan då barnantalet dessutom sjunker ganska mycket vilket i och för sig kan vara skönt men det kan lätt också bli lite långtråkigt. Måndagen har dock hela förskolan en pyssel-/bakdag med olika stationer så då ska jag göra rischoklad hela förmiddagen med olika barngrupper så jag hoppas på att det blir en rolig dag, bakning brukar vara uppskattat bland barnen.
Den här helgen har vi tänkt förbereda lite inför hemresa, bland annat ska takräcket skruvas fast på bilen så vi får med oss skidorna, sen ska de sista julklapparna packas in och sen behöver vi bestämma oss för när vi sk åka till/från Norge och hur vi ska ta oss dit. Men allt detta känns som ganska angenäma uppgifter för en gångs skull då allt som ska med ska användas till roliga saker/utflykter :)
Jag kan ju också passa på att uppdatera er om Pepsis koppelträning. Tyvärr så har väl motivationen sjunkit ganska mycket sedan jag skrev senast då utvecklingen verkligen avstannat och jag tror inte ens han förstår vad det är vi vill att han ska göra. Jag har fortsatt att stanna varje gång kopplet sträcks, säger och visar kommandot "gå här". Nästan varje gång jag säger det så kommer han till min sida men så fort man börjar gå igenom så skyndar han framåt och inom loppet av 30-60 sekunder så får man upprepa kommandot och så börjar det om... så det känns som att han inte förstår vad vi menar/vill med kommandot, att det handlar om att han INTE får gå på sträckt koppel, han verkar snarare tro att det handlar om att med jämna mellanrum springa till matte innan man får sätta fart framåt igen... *suck*
Jag kan dock inte säga att min irritation ligger på honom utan snarare på mig själv eftersom han inte verkar förstå vad jag vill, så antar jag att jag inte har hittat rätt metod för att få honom förstå... Eller är det helt enkelt så att han inte kommer lära sig att gå helt perfekt i kopplet på grund av att han har lärt in ovanan under 6 års tid?
Något har vi dock fått ut av det hela och det är att vi köpte nytt halsband och numer skippar stryphalsbandet för vi har insett att han lyssnar minst lika bra med vanligt halsband.
2010-12-11
16:44:52
koppelträning dag 2 /S
Ja nu har jag sparkat igång en ny omgång med Pepsis koppelträning!
Jag började igår med fickan fylld med godis. Varje gång kopplet sträcktes stannade jag, sa "gå här!" och visade med handen mot min vänstra sida. När han ställer sig där berömmer jag ordentligt med ord och ibland med godis!
Även om vi bara är inne på dag 2 så har han faktiskt fattat! Inte på så vis att han helt slutat dra, men det märks att han faktiskt försöker att gå på slakt koppel och de gånger kopplet sträcks så lystrar han direkt man säger till honom så min träningsmotivation är fortfarande på topp!
Idag åkte vi och investerade i ett nytt halsband för att ge det hela en ordentlig chans. Tidigare har han haft ett läderhalsband helstryp, men efter att ha läst på olika forum och hundsidor så menar flera på att hunden faktiskt drar värre med stryphalsband då de försöker undkomma trycket. Sant eller ej vet jag inte men det gick i alla fall bra att gå utan stryp och för samvetets skull så kändes det också bättre att gå med vanligt halsband.
För egen del har jag insett att det handlar om en nästan lika stor beteendeförändring hos mig själv som hos Pepsi för jag kom på mig själv flera gånger att kopplet var lite sträckt utan att jag reagerat, och är man inte konsekvent så kommer ju träning ta mycket längre tid.
Även om det känns jättekul att det går så bra så måste jag ju säga att jag får lite dåligt samvete... om det nu bara är lite godis som kommer krävas i fickan för att han ska gå så bra och vi inte behöver skälla och rycka i kopplet så kan man ju verkligen undra varför man inte försökt ordentligt förut....!
Jag började igår med fickan fylld med godis. Varje gång kopplet sträcktes stannade jag, sa "gå här!" och visade med handen mot min vänstra sida. När han ställer sig där berömmer jag ordentligt med ord och ibland med godis!
Även om vi bara är inne på dag 2 så har han faktiskt fattat! Inte på så vis att han helt slutat dra, men det märks att han faktiskt försöker att gå på slakt koppel och de gånger kopplet sträcks så lystrar han direkt man säger till honom så min träningsmotivation är fortfarande på topp!
Idag åkte vi och investerade i ett nytt halsband för att ge det hela en ordentlig chans. Tidigare har han haft ett läderhalsband helstryp, men efter att ha läst på olika forum och hundsidor så menar flera på att hunden faktiskt drar värre med stryphalsband då de försöker undkomma trycket. Sant eller ej vet jag inte men det gick i alla fall bra att gå utan stryp och för samvetets skull så kändes det också bättre att gå med vanligt halsband.
För egen del har jag insett att det handlar om en nästan lika stor beteendeförändring hos mig själv som hos Pepsi för jag kom på mig själv flera gånger att kopplet var lite sträckt utan att jag reagerat, och är man inte konsekvent så kommer ju träning ta mycket längre tid.
Även om det känns jättekul att det går så bra så måste jag ju säga att jag får lite dåligt samvete... om det nu bara är lite godis som kommer krävas i fickan för att han ska gå så bra och vi inte behöver skälla och rycka i kopplet så kan man ju verkligen undra varför man inte försökt ordentligt förut....!
2010-12-10
20:11:33
48-timmarssjukan? /S
Hallå mina vänner!
Det sitter en sjukling vid tangenterna idag. Det hela började i onsdags då jag helt plötsligt kände mig lite hängig och hade helt plötsligt en rinnande näsa. På kvällen hade mitt huvud fyllts med bly, åtminstone kändes det så, så jag gick till sängs med en ipren i hopp om att det skulle ge med sig. Vaknade på torsdagsmorgonen med samma bultande, tunga huvud och jag insåg efter ungefär 2 sekunder att jag INTE kunde jobba så det var bara att ringa jobbet. Till skillnad från den lyx ni i Norge har så har vi ju fortfarande den där jäkla karensdagen så jag sjukanmälde mig även idag för har man väl tagit ut den dagen så tänkte jag inte gå tillbaka och jobba en dag innan helgen utan antingen skulle jag ligga död även idag eller också fick det här bli en återhämtningsdag. Jag hade nog räknat med att ligga helt däckad men förvånansvärt nog så känner mig riktigt pigg.
Trots det så har jag tagit det lugnt hela dagen, jag överlät alla Pepsis promenader till T förutom lunchpromenaden, och jag har mest legat i fåtöljen eller sängen. Tycker det känns som en mystisk sjukdom... mamma frågade om jag var förkyld men då jag inte har ont i halsen, ingen direkt hosta och inte är jättesnuvig så kan jag nog inte säga att det är det, jag har snarare haft riktiga feberkänningar utan att egentligen vara varm! Men men, att jobba fast i alla fall inte på kartan.
Det jobbigaste med det hela är att just idag av alla årets dagar man kan bli sjuk på så har vi julfest på jobbet, vår egen privata Nobelmiddag som man gått och sett fram emot i flera veckor :( Istället sitter jag ensam hemma (T träffar kompisar). Jag har i alla fall försökt att göra det lite mysigt och tänt en massa ljus, hyrt en typisk Sandra-film (Bright star) = en romantisk film som utspelar sig i 1800-tals miljö. Det gäller ju att passa på när man inte har en sambo som sitter bredvid och suckar sig igenom filmen.
I övrigt har det inte hänt så mycket. Mina två dagar ensam hemma har jag surfat mycket. Bland annat har jag kommit in på en massa hundsidor och jag har hittat ny motivation till att verkligen göra mitt allra bästa för att få Pepsi att gå perfekt i kopplet. Just nu går han okej, det vill säga att han går hyfsat på de flesta promenader medan han på vissa promenader drar massor, särskilt om jag och T går på en gemensam promenad så går han riktigt illa tråkigt nog. Men som sagt, nu ska jag verkligen försöka, jag ska vara envisast och jag ska ladda varje promenad med massor av godis i fickan då han faktiskt lystrar riktigt bra då, så det är riktigt dåligt av oss att inte träna med godis oftare, för det mesta är man för lat eller glömsk för att orka ta med en näve i fickan.
Något annat jag snubblat över när jag surfat är en rubrik inne på wermlands tidningen som berättar att man inom en 2 års period behöver anställa 500 personer och vad jag fattade som så handlade det då enbart om IT-jobb vilket borde betyda att det ser väldigt ljust ut för Tobias att hitta ett jobb i Karlstad den kommande tiden trots allt. Men hur det än blir så har vi ju i alla fall bestämt oss för att stanna minst fram till sommaren, men det känns ändå bra att veta att det som sagt inte bör vara en jättelång process för honom att hitta nytt jobb! Nu är det bara 1,5 vecka kvar till långledigt och om ni bara visste hur mycket jag längtar, inte bara för att det ska bli skönt att vara ledig utan för att det ska bli kul, jag hoppas verkligen vi orkar att nyttja varenda lediga dag, och med nyttja menar jag inte att trycka in massor av aktiviteter varje dag, men ändå se till att man inte bara låter de lediga dagarna i Karlstad passera. Ha det bra mina vänner, nu ska jag återgå till att titta på alla fina klänningar på Nobelmiddagen!
Det sitter en sjukling vid tangenterna idag. Det hela började i onsdags då jag helt plötsligt kände mig lite hängig och hade helt plötsligt en rinnande näsa. På kvällen hade mitt huvud fyllts med bly, åtminstone kändes det så, så jag gick till sängs med en ipren i hopp om att det skulle ge med sig. Vaknade på torsdagsmorgonen med samma bultande, tunga huvud och jag insåg efter ungefär 2 sekunder att jag INTE kunde jobba så det var bara att ringa jobbet. Till skillnad från den lyx ni i Norge har så har vi ju fortfarande den där jäkla karensdagen så jag sjukanmälde mig även idag för har man väl tagit ut den dagen så tänkte jag inte gå tillbaka och jobba en dag innan helgen utan antingen skulle jag ligga död även idag eller också fick det här bli en återhämtningsdag. Jag hade nog räknat med att ligga helt däckad men förvånansvärt nog så känner mig riktigt pigg.
Trots det så har jag tagit det lugnt hela dagen, jag överlät alla Pepsis promenader till T förutom lunchpromenaden, och jag har mest legat i fåtöljen eller sängen. Tycker det känns som en mystisk sjukdom... mamma frågade om jag var förkyld men då jag inte har ont i halsen, ingen direkt hosta och inte är jättesnuvig så kan jag nog inte säga att det är det, jag har snarare haft riktiga feberkänningar utan att egentligen vara varm! Men men, att jobba fast i alla fall inte på kartan.
Det jobbigaste med det hela är att just idag av alla årets dagar man kan bli sjuk på så har vi julfest på jobbet, vår egen privata Nobelmiddag som man gått och sett fram emot i flera veckor :( Istället sitter jag ensam hemma (T träffar kompisar). Jag har i alla fall försökt att göra det lite mysigt och tänt en massa ljus, hyrt en typisk Sandra-film (Bright star) = en romantisk film som utspelar sig i 1800-tals miljö. Det gäller ju att passa på när man inte har en sambo som sitter bredvid och suckar sig igenom filmen.
I övrigt har det inte hänt så mycket. Mina två dagar ensam hemma har jag surfat mycket. Bland annat har jag kommit in på en massa hundsidor och jag har hittat ny motivation till att verkligen göra mitt allra bästa för att få Pepsi att gå perfekt i kopplet. Just nu går han okej, det vill säga att han går hyfsat på de flesta promenader medan han på vissa promenader drar massor, särskilt om jag och T går på en gemensam promenad så går han riktigt illa tråkigt nog. Men som sagt, nu ska jag verkligen försöka, jag ska vara envisast och jag ska ladda varje promenad med massor av godis i fickan då han faktiskt lystrar riktigt bra då, så det är riktigt dåligt av oss att inte träna med godis oftare, för det mesta är man för lat eller glömsk för att orka ta med en näve i fickan.
Något annat jag snubblat över när jag surfat är en rubrik inne på wermlands tidningen som berättar att man inom en 2 års period behöver anställa 500 personer och vad jag fattade som så handlade det då enbart om IT-jobb vilket borde betyda att det ser väldigt ljust ut för Tobias att hitta ett jobb i Karlstad den kommande tiden trots allt. Men hur det än blir så har vi ju i alla fall bestämt oss för att stanna minst fram till sommaren, men det känns ändå bra att veta att det som sagt inte bör vara en jättelång process för honom att hitta nytt jobb! Nu är det bara 1,5 vecka kvar till långledigt och om ni bara visste hur mycket jag längtar, inte bara för att det ska bli skönt att vara ledig utan för att det ska bli kul, jag hoppas verkligen vi orkar att nyttja varenda lediga dag, och med nyttja menar jag inte att trycka in massor av aktiviteter varje dag, men ändå se till att man inte bara låter de lediga dagarna i Karlstad passera. Ha det bra mina vänner, nu ska jag återgå till att titta på alla fina klänningar på Nobelmiddagen!
2010-12-10
18:36:27
Vecka 18 igen! /L
Förra fredagen var vi på det efterlängade ultraljudet! :)
I norge skickas alla gravida på ett ultraljud på sjukhuset utan kostnad. Vet inte hur det är i Sverige men här fungerar saker lite annorlunda så jag frågar mig runt.
I alla fall var det en sprallig norrman som tog emot två förväntansfulla och nervösa svenskar :)
Sist jag kollade mig var i vecka 18 och då var bebisen en liten druva. Den här gången däremot så var det en människa! :)
Vilket otroligt häftig känsla att se sin lilla avkomma där inne :)) Nu var det armar och ben.
Läkaren mätte barnets alla delar och hade stora problem eftersom det var extremt mycket energi där inne. Armar och ben flöj åt alla håll hela tiden... shiiit tänkte jag mest, vad är det som kommer komma här egentligen?
Det tog en halvtimme att se könet. Eftersom det var mycket rörelse var det inte det lättaste att se, men från att jag såg första bilden av mitt barn visste jag att det var en pojke. Och visst hade jag rätt. Rätt var det är vänder sig den lille och spretar upp benen där fick vi en tydlig bild på den minsta penisen i världen. Självklart har jag sparat bilden. Den ska jag hänga på studentplakatet om 18-19 år :P
Läkaren gav oss en 99% säkerhet på könet... kände mig väldigt lättat eftersom pojknamn var det enda jag var säker på :) Lilla Jacob!
Min älskade sambo som suttit på andra sidan ultraljudet så jag inte såg honom tittade fram och jag aldrig sett en så stolt människa i hela mitt liv. Vad är det med killar och det om att få en son?
Han ringde i alla fall till varenda människa han kände den dagen.
Det tråkigaste var att läkaren beräknade födseln till den 8 maj istället för den 5:e, så det betyder att jag fortfarande är i vecka 18 men det är väl inte så farligt. Den som väntar på något gott... :)
Imorgon drar vi till Sverige på en handla-julmat-tur. December månad är inte rolig alls i år. Jag lyckades nämligen backa in i chefens bil i veckan vilket resulterar i en del reperationskonstnader. Jippi... men sånt är livet. Längtar tills bästa vännern kommer på besök nu! Idag har det värkt i mage och rygg något som inte är så roligt när man jobbar med små barn och måste böja sig stup i ett. Jaja!
Ha en fin helg alla :)
I norge skickas alla gravida på ett ultraljud på sjukhuset utan kostnad. Vet inte hur det är i Sverige men här fungerar saker lite annorlunda så jag frågar mig runt.
I alla fall var det en sprallig norrman som tog emot två förväntansfulla och nervösa svenskar :)
Sist jag kollade mig var i vecka 18 och då var bebisen en liten druva. Den här gången däremot så var det en människa! :)
Vilket otroligt häftig känsla att se sin lilla avkomma där inne :)) Nu var det armar och ben.
Läkaren mätte barnets alla delar och hade stora problem eftersom det var extremt mycket energi där inne. Armar och ben flöj åt alla håll hela tiden... shiiit tänkte jag mest, vad är det som kommer komma här egentligen?
Det tog en halvtimme att se könet. Eftersom det var mycket rörelse var det inte det lättaste att se, men från att jag såg första bilden av mitt barn visste jag att det var en pojke. Och visst hade jag rätt. Rätt var det är vänder sig den lille och spretar upp benen där fick vi en tydlig bild på den minsta penisen i världen. Självklart har jag sparat bilden. Den ska jag hänga på studentplakatet om 18-19 år :P
Läkaren gav oss en 99% säkerhet på könet... kände mig väldigt lättat eftersom pojknamn var det enda jag var säker på :) Lilla Jacob!
Min älskade sambo som suttit på andra sidan ultraljudet så jag inte såg honom tittade fram och jag aldrig sett en så stolt människa i hela mitt liv. Vad är det med killar och det om att få en son?
Han ringde i alla fall till varenda människa han kände den dagen.
Det tråkigaste var att läkaren beräknade födseln till den 8 maj istället för den 5:e, så det betyder att jag fortfarande är i vecka 18 men det är väl inte så farligt. Den som väntar på något gott... :)
Imorgon drar vi till Sverige på en handla-julmat-tur. December månad är inte rolig alls i år. Jag lyckades nämligen backa in i chefens bil i veckan vilket resulterar i en del reperationskonstnader. Jippi... men sånt är livet. Längtar tills bästa vännern kommer på besök nu! Idag har det värkt i mage och rygg något som inte är så roligt när man jobbar med små barn och måste böja sig stup i ett. Jaja!
Ha en fin helg alla :)
2010-12-01
21:39:12
Måndag, fredag, måndag, fredag... /S
Hej mina vänner!
Just nu går dagarna så himla fort att jag inte riktigt hänger med och jag har svårt att hålla koll på saker och ting. Senast idag höll jag på att glömma att hämta Pepsi hos dagmatten, var tvungen och ringa T och fråga om Pepsi var hemma eller om jag hade lämnat honom hos dagmatten på morgonen, eller om det var gårdagen jag mindes... som sagt, har lite dålig koll på saker och ting!
Men jag kan inte säga att jag klagar... även om det är full rulle som vanligt på jobbet så rullar som sagt dagarna på och för varje dags som går så är man en dag närmare den hett efterlängtade julledigheten :)
Mitt humör har vänt ca 180grader också från att ha känt mig ganska depp så känns saker och ting ganska bra... jag vet inte om det kanske har att göra med att jag fått besked om saker och ting som snurrat i skallen ett tag. Första beskedet är ju att vi blir kvar i Lkpg minst 6 månader till... det var kanske inte det besked jag hade hoppats på men nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Sen är det ju alltid skönt med fast anställning för T vilket också innebär en löneökning, bättre arbetstider, ledighet, förmåner and so on.
Besked nr 2 gäller jobbet som varit otroligt tungt under en lång tid, det har varit så tungt att man känner att man helt tappat arbetsglädjen vissa perioder och man har insett att det faktiskt är möjligt att bli utbränd.. att alla människor har en gräns. Jag trodde nog att jag var näst intill immun mot stress pga att ALLA mina handledare och lärare under hela min skoltid har nämnt just det vid samtal, min nuvarande rektor var enormt imponerad av mitt lugn under sitt verksamhetsbesök, och i min släkt har det alltid skämtats friskt om att jag är så lugn och långsam av mig, och får man höra en sak tillräckligt mycket så börjar man ju tro på det. Men så är alltså inte fallet, alla har en gräns, så även jag...
Efter lite samtal med chefen, kommande förändringar i form av att säga hej då till en kollega och välkomna en ny, samtal med mina andra kollega så har jag hittat ny inspiration och känner lite "nu jävlar..." i positiv mening. Jag/ vi vill verkligen göra en riktig kick-omstart och vända vår arbetssituation till något bra, roligt och inspirerande!
Så nu känns jobbet lite lättare, dels med det i tankarna + att det allmänt händer lite saker varje dag nu. Vi har bland annat gjort en adventskalender till barnen. Bakom varje lucka gömmer sig ett uppdrag/pyssel till barnen och jag tror de kommer tycka att det blir jättekul :) Och som sagt med en julledighet i sikte som innebär lugna dagar att få träff alla man älskar i lugn och ro och bara få göra saker man tycker är roligt under ca 2 veckor så går det nästan inte att känna sig depp.
Innan ledigheten har jag dock något som stör mina tankar och som jag vill få färdigt, och det är att hitta en ny dagmatte till Pepsi. Hans nuvarande berättade nämligen att hon ska börja plugga i Nkpg och därmed kommer få pendla vilket gör att tiden inte räcker till för att fortsätta som dagmatte. Det känns riktigt trist då det verkligen har funkar superbra med henne. Dels så är hon lugn och bestämd mot Pepsi ( Jag hör henne prata med honom när jag ringt på dörren ), sedan är Pepsi alltid jätteglad när vi går dit och han tvekar inte alls utan springer uppför trapporna och väntar på att hon ska öppna dörren, sedan bor hon på väg till jobbet så det är ingen som helst omväg + att hon är riktigt billig!! Sedan har hon ju varit hans dagmatte i 1,5 år nu nästan så hon känner honom ju jättebra.
Att hitta någon som är lika bra kommer med all sannolikhet inte bli lätt. Annonsen har legat ute sen igår på universtitetets hemsida och idag satte vi upp en lapp på Konsum här i vårt område så jag hoppas på många samtal och mail. De som hört av sig hittills har känts så där... känn som att de bara är ute efter pengarna. Men än så länge är det ju ingen panik då vi har hela december på oss. Sen så har ju T bara 5 min till jobbet så han kan åka hem på lunchen och rasta Pepsi, men det är ju kanske inte jättekul då man missar så mycket av det sociala... men som sagt, vi har ju precis satt in annonsen så förhoppningsvis hör någon vettig människa av sig. Om det inte gör det så har jag i alla fall hittat ett hunddagis som jag tycker låter jättebra men det kostar ju lite mer + att det ligger utanför stan (mot jobbet till) så då kan enbart jag hämta/lämna honom vilket det i och för sig är nu med men dagar när det inte funkat så har ändå möjligheten funnits för T att göra det... men som sagt vi får väl se...
Jag låter ju inte vem som helst ta hand om vår lilla guldklimp :)
Just nu går dagarna så himla fort att jag inte riktigt hänger med och jag har svårt att hålla koll på saker och ting. Senast idag höll jag på att glömma att hämta Pepsi hos dagmatten, var tvungen och ringa T och fråga om Pepsi var hemma eller om jag hade lämnat honom hos dagmatten på morgonen, eller om det var gårdagen jag mindes... som sagt, har lite dålig koll på saker och ting!
Men jag kan inte säga att jag klagar... även om det är full rulle som vanligt på jobbet så rullar som sagt dagarna på och för varje dags som går så är man en dag närmare den hett efterlängtade julledigheten :)
Mitt humör har vänt ca 180grader också från att ha känt mig ganska depp så känns saker och ting ganska bra... jag vet inte om det kanske har att göra med att jag fått besked om saker och ting som snurrat i skallen ett tag. Första beskedet är ju att vi blir kvar i Lkpg minst 6 månader till... det var kanske inte det besked jag hade hoppats på men nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Sen är det ju alltid skönt med fast anställning för T vilket också innebär en löneökning, bättre arbetstider, ledighet, förmåner and so on.
Besked nr 2 gäller jobbet som varit otroligt tungt under en lång tid, det har varit så tungt att man känner att man helt tappat arbetsglädjen vissa perioder och man har insett att det faktiskt är möjligt att bli utbränd.. att alla människor har en gräns. Jag trodde nog att jag var näst intill immun mot stress pga att ALLA mina handledare och lärare under hela min skoltid har nämnt just det vid samtal, min nuvarande rektor var enormt imponerad av mitt lugn under sitt verksamhetsbesök, och i min släkt har det alltid skämtats friskt om att jag är så lugn och långsam av mig, och får man höra en sak tillräckligt mycket så börjar man ju tro på det. Men så är alltså inte fallet, alla har en gräns, så även jag...
Efter lite samtal med chefen, kommande förändringar i form av att säga hej då till en kollega och välkomna en ny, samtal med mina andra kollega så har jag hittat ny inspiration och känner lite "nu jävlar..." i positiv mening. Jag/ vi vill verkligen göra en riktig kick-omstart och vända vår arbetssituation till något bra, roligt och inspirerande!
Så nu känns jobbet lite lättare, dels med det i tankarna + att det allmänt händer lite saker varje dag nu. Vi har bland annat gjort en adventskalender till barnen. Bakom varje lucka gömmer sig ett uppdrag/pyssel till barnen och jag tror de kommer tycka att det blir jättekul :) Och som sagt med en julledighet i sikte som innebär lugna dagar att få träff alla man älskar i lugn och ro och bara få göra saker man tycker är roligt under ca 2 veckor så går det nästan inte att känna sig depp.
Innan ledigheten har jag dock något som stör mina tankar och som jag vill få färdigt, och det är att hitta en ny dagmatte till Pepsi. Hans nuvarande berättade nämligen att hon ska börja plugga i Nkpg och därmed kommer få pendla vilket gör att tiden inte räcker till för att fortsätta som dagmatte. Det känns riktigt trist då det verkligen har funkar superbra med henne. Dels så är hon lugn och bestämd mot Pepsi ( Jag hör henne prata med honom när jag ringt på dörren ), sedan är Pepsi alltid jätteglad när vi går dit och han tvekar inte alls utan springer uppför trapporna och väntar på att hon ska öppna dörren, sedan bor hon på väg till jobbet så det är ingen som helst omväg + att hon är riktigt billig!! Sedan har hon ju varit hans dagmatte i 1,5 år nu nästan så hon känner honom ju jättebra.
Att hitta någon som är lika bra kommer med all sannolikhet inte bli lätt. Annonsen har legat ute sen igår på universtitetets hemsida och idag satte vi upp en lapp på Konsum här i vårt område så jag hoppas på många samtal och mail. De som hört av sig hittills har känts så där... känn som att de bara är ute efter pengarna. Men än så länge är det ju ingen panik då vi har hela december på oss. Sen så har ju T bara 5 min till jobbet så han kan åka hem på lunchen och rasta Pepsi, men det är ju kanske inte jättekul då man missar så mycket av det sociala... men som sagt, vi har ju precis satt in annonsen så förhoppningsvis hör någon vettig människa av sig. Om det inte gör det så har jag i alla fall hittat ett hunddagis som jag tycker låter jättebra men det kostar ju lite mer + att det ligger utanför stan (mot jobbet till) så då kan enbart jag hämta/lämna honom vilket det i och för sig är nu med men dagar när det inte funkat så har ändå möjligheten funnits för T att göra det... men som sagt vi får väl se...
Jag låter ju inte vem som helst ta hand om vår lilla guldklimp :)
