Hakuna Matata

Om igår var en mysdag så är det här en tröttisdag!

 

Jag har fortsatt att kampen om att försöka få Selma att somna tidigare om kvällarna och har därmed konsekvent gått och lagt henne när hon börjar bli riktigt trött runt 19.30-20, och förutom lördag och söndag natt så har det väl gått rätt dåligt får jag nog lov att säga då jag själv blivit liggandes bredvid henne hela kvällarna tills dess att det är dags för mig att sova också. Hon somnar in snabbt varje kväll men vaknar ju upp efter bara en kort stund, och istället för att hon får följa med upp som vanligt så har jag nu alltså försökt få henne att somna om men det har väl gått sisådär. Ibland lyckas jag men hon somnar aldrig tillräckligt djupt för att jag ska kunna gå, eller också vaknar hon medan jag ännu ligger kvar och tittar på mig med världens leende och pratar, tjuter, drar sig i tårna och visar helt plötsligt inga trötthetstecken alls. Men skam den som ger sig tänker jag som åtminstone tänker ge försöket MINST en vecka, och där är vi på lördag.

 

En annan grej som det här har lett till är att hon av någon anledning har vaknat OFTA om nätterna från att i stort sett ha sovit sig igenom dem. Inatt vaknade hon nästan en gång i timmen, dels för att äta men vid två tillfällen börja hon prata och var hur pigg som helst...

 

...där av har jag idag en tröttisdag! Jag känner mig heeeelt slut medan hon är lika glad som vanligt och dessutom så pigg att hon bara sov middag under den timman vi gick vår promenad med Pepsi och därmed inte gav sin mamma någon chans till vila då heller.  Vädret bidrar väl också en del då det till skillnad från igår är riktigt höstväder med regn, blytunga moln och riktigt blåsigt. Nu har jag tänt en liten brasa och dragit på ett par sockar i ett försök att få upp värmen och mysa till det då jag hoppas att den lilla damen börjar bli trött nog för en eftermiddagsvila så mamman får vila ;)

 

Idag är det skönt nog minifredag här hemma då pappan i huset är ledig imorgon så när han väl är hemma ska jag ta mig lite egentid och försöka vakna till liv så vi kanske kan få till en myskväll (om nu inte även denna kväll ska spenderas klistrad till min dotter i sömnförsöket).

 

 

Nu är jag inne i vecka 32. Magen är hård och rund med massa liv. 

Jag mår bra, har energi men märker tyvärr för sent att jag bör dra ner på tempot. Jag kan må bra på jobbet men när jag kommer hem så känns det som att jag genomgått ett träningspass.

 

I fredags så var jag så sliten, jag visste inte vad jag skulle göra av mig själv... och hormonell på det. Spenderade en stund på toaletten för att samla mig själv.

Det är nog dags att ta det lugnare som jordmor rådgav. Jag vill inte börja bebisens tillvaro med att vara supersliten sedan innan. 5 veckor kvar på jobb sen är det hem till soffan... hur mycket soffa det nu blir med en två-åring här hemma. Nu har jag dessutom jobbat en del övertid, alltså gjort det motsatta av vad jag bör. Men när huvudet är klart så blir man liiite irriterad på att kroppen inte hänger med. Jag har nog inte riktigt förstått att jag ska föda snart. Men som jag längtar tills lillan är här!

 

Efter att Charlie Hunnam hoppade av filmatiseringen av Fifty shades of Grey så började spekulationerna snabbt på vem som skulle ersätta honom. Personligen har jag hela tiden önskat att de skulle vara någon relativt okänd som landade rollen som Mr. Grey. Min önskan är uppfylld. Ny Mr. Grey är Jamie Dornan, ser visserligen lite för snäll ut enligt min personliga syn på Mr. Grey men det ska bli kul att se resultatet. 

Nu är också brorsan Elliot Grey satt, spelas av Luke Grimes.

 

 

Idag var det då dags - vår lille tjej skulle döpas!

 

Trots mina tvivel så måste jag säga att dopet faktiskt blev bra och prästen gjorde ett jättebra jobb och var allmänt mysig. Att vår lilla tjej dessutom skötte sig exemplariskt och inte gnällde en endaste liten stund under hela dopcermonin gjorde ju inte upplevelsen sämre. Hon sov länge imorse trots att jag gick upp tidigt och sov dessutom middag en stund innan det var dags för dopet så hon var verkligen på toppenhumör. Vi gick in till tonerna av Björn Afzelius fina låt "sång till friheten", och hade sedan valt psalmerna "Tryggare kan ingen vara" och "Du vet väl om att du är värdefull". Det blev många intryck under stunden i kyrkan så när det väl var över ville damen sova direkt!

 

Vår dukning blev superbra den med om jag får säga det själv! Jag använde mig av tipset att använda presentpapper som man klippte till så att de blev som löpare på borden, och sen lite levande blommor nedstuckna i glasvaser, små gröna fjärilar utspridda längs löparen. Vi valde också att skippa långbord och dukade upp sju mindre bord vilket jag tror/hoppas gjorde att det blev en bättre blandning och fart på samtalen så att man inte bara satt och pratade med de man brukar.

 

Det var många som kom och firade dagen med oss även om många också var saknade. I slutändan hamnade gästantalet på 60 personer med en skara på 12 barn som lekte och hade skoj. Det fikades på kakor och syrrans superfina och goda tårtor med smak av hallon och vit choklad som alla hade ugglor som motiv.

 

Presentbordet var alldeles fullt och vi hade med oss en fullpackad kartong med grejer hem till vår lilla Selma. Hon fick bland annat än jättesöt liten stol, en docksäng där hennes namn stod skrivet i skrivstil, guldhalsband med ett litet hjärta, kläder, böcker, termos, barnbestick, pläd m.m.

 

När allt var över fick vi hjälp och lokalen var snabbt urstädad så att vi kunde åka hem och slänga oss i soffan alldeles utslagna medan Selma lekte på golvet. T laddade batterierna en stund och åkte sedan ner på stan för att passa på att umgås med kompisarna då vi hade några hemvändare. Själv hade jag gärna följt med men kände inte att jag ville lämna över Selma till någon annan då de flesta i familjen var trötta, och jag själv med dessutom, så det får vänta till en annan gång :)

 

Medan jag suttit ensam hemma har snälla vännen B skickat över foton han tog på dopet och det var så kul att äntligen få se lite bilder från dagen! Jag är så van att knäppa några kort själv och kika på direkt men den här gången fanns inte tiden alls så jag fick förlita mig på att andra tog. Jag tror dock att dagen är förevigad väl då jag såg bland annat min svärfar gå runt och knäppa flitigt tillsammans med andra.

 

 

Ingen vidare kvalité på bilderna men håll med om att våra uggletårtor blev fina!!! Det var helt klart värt all tid och slit :)

Idag var det dags att möta prästen som ska döpa Selma i helgen. Det var första gången vi fick se kyrkan invändigt och den var verkligen jättefin. Själva mötet blev för min del lite jobbigt och jag fick lite ångest för att vara ärlig för att vi i slutändan gjort det här valet att döpa henne. Det finns för vår familj ingen tro inblandad utan det är ett val baserat på traditioner.

Jag har väl aldrig gjort någon helmlighet av vad jag känner inför kristendomen och min egen tro (som inte alls existerar) och idag bara kände jag NEJ, jag vill inte att min dotter ska döpas, ska döpas in i kristendomen, en tro jag inte själv har även om jag följer dess högtider (jul, påsk, dop, bröllop) och traditioner. Det känns bara fel.

 

Men valet är gjort och på lördag samlas släkt och vänner för att dela dagen med oss så nu gäller det bara att försöka vända de negativa tankarna och skaka fram lite mer positiva känslor! Vi handlade lite inför dopfikat som blir en rosa fest! Jag hade egentligen tänkt  mig rosa och grönt som tema men är man ute i sista minuten så får man ta det man hittar och särskilt mycket grönt hittade vi inte, desto mer däremot av det rosa så nu verkar det som att dopet istället kommer gå i stort sett helt i rosa och lila toner - hahaha, inte könsstereotypt alls :p

Vi lyckades i alla fall hitta i stort sett allt på listan så nu känner vi oss lite mer med i planeringen igen!

 

I övrigt rusar dagarna på, och de senaste dagarna har varit några riktigt grå sådana. Igår blev det en en långpromenad i regnet innan vi hade en myseftermiddag inomhus med mammagruppen där bebisarna fick mysa med varandra medan mammorna myste med te och mackor. Det märks allt mer att Selma mer än gärna umgås med andra bebisar, att hon behöver mer stimulans än att bara vara hemma med mig. Nu är tyvärr babyrytmiken slut så vi får väl försöka att besöka öppna förskolan istället lite flitigare än vad vi gjort hittills.

 

Själv går jag under energibrist för tillfället. Sömnen är inget vidare på grund av den lilla damen som ska ligga nära, nära, nära sin mamma heeeeeela nätterna och dessutom en begynnande förkylning. Men det är väl bara att gilla läget för sömnen kan vi inte göra så mycket åt. Jag har bestämt mig till 95% att den långa julledigheten ska användas till att avvänja henne från amning i hopp om att kunna lägga henne tidigare om kvällarna, och framför allt att vi ska kunna dela mer på den biten. Men vi får väl se om jag hinner ändra mig...

 

Nu har vi en trött tjej som ska få ett bad innan pyjamasen åker på! God kväll på er :)

Helgen som passerat har varit lång! Den började tidigt i fredags med ett sista farväl av en släkting som gått bort i cancer. Jag trodde det skulle bli jobbigt, och det var det också men samtidigt så kändes hela begravningen så fin, så hon! Jag hade också turen att ha en dotter som somnade gott i vagnen 1 minut innan vi gick in i kyrkan och som sov och snarkade i sin vagn genom hela begravningen fram till begravningens avslut då Carlene Carters låt Every little thing spelades i högtalarna (underbar avslutning på begravningen!).

Efter begravning och minnesstund tog jag med mig bebis och vovve för en promenad i strålande solsken tillsammans med syster innan vi lämnade min lilltjej med sin mormor och mormorsmor för att åka ner på Sunne och kika lite i butiker i väntan på att våra män skulle anlända.

På kvällen blev det thaimat och godis innan vi somnade för kvällen.

 

Lördagen var riktigt kylig och det var alldeles tjockt med dimma. Vi tog en promenad tillsammans allihop och det var faktiskt mysigt att gå i dimman på en av mina favoritplatser. Innan vi styrde bilen tillbaka mot Karlstad blev det fika på min mormors fantastiskt goda kladdkaka och lite prat och mys med mostrar och kusiner. Som avslutning på vår dag tog jag och T en kväll hemma i soffan där vi tittade på film.

 

Igår var det dags för babysim efter två helgers uppehåll. Lilla stumpan såg ut att trivas med att vara tillbaka i bassängen och det blev några dyk och lite simmning med badringen. Mamman trivdes också med att vara tillbaka och tog några varv i den stora simbassängen som avslutning. Det är helt underbart att få komma dit och simma några längder i en helt tom bassäng! Alla är ju i den lilla bassängen så jag brukar alltid avsluta med att simma några hundra meter i den stora bassängen medan T badar bubbelpool och gör i ordning Selma.

Väl hemma fick vi besök av svärföräldrarna och det blev pysselstuga då svärfar hjälpte oss dra fram lite el så att vi äntligen skulle kunna få lite mysbelysning i hallen, svärmor hjälpte oss förbereda dopklänningen genom att byta rosett på klänningen och sy fast den och min svägerska assisterade T i chokladbollsrullandet inför dopfikat.  Det var mitt i allt detta som jag kom på att det var den 20 oktober och på dagen ett år sedan vi flyttade in i huset!

 

Det är nästan läskigt hur fort året har gått men oj vad jag är nöjd med året och vårt köp! Vi trivs verkligen helt fantastiskt bra i huset och på området! Ännu bättre blev det då de under den senaste månaden har rustat upp och förbättrat lekplatsen närmast oss så att vi nu har en ganska stor lekplats, fotbollsplan som spolas till isplan på vintern och en liten pulkabacka inom 1 minuts gångavstånd, och stora skogen med vindskydd och grillplats bara 2 minuter bort, 5 min till busshållplats, 20 meter till förskolan, ca 300m till skola f-klass upp till 9onde klass och cykelavstånd till båda våra nuvarande jobb - helt underbart känns det! Det känns som att det inte hade kunnat bli så mycket bättre för vår del, passar oss verkligen perfekt!

 

Den här veckan kommer nog gå i rasande tempo de med då det sista ska fixas inför nästa helgs dop. Tårtdekorationer jobbade vi på igår kväll och det blir mer tårtfixande både torsdag och fredag. En omgång kakor ska bakas, lite dekorationer och pyssel ska inhandlas och på onsdag eftermiddag ska vi träffa prästen och bestämma detaljerna. Imorgon ska jag och Selma även hinna med lite mys med kompisarna i föräldragruppen :)

 

Nu har jag en trött dam som vill sova en stund igen i sin vagn för andra gången idag, hej på er!

Igår läste jag en så bra bok! Nu var det ett tag sedan jag fastnade så i en bok som jag gjorde i Harper Bentleys Discovering us. 

 

Discovering us är del en av "True love trilogy". Del två, Finding us, kommer i februari! 

 

Triologin handlar om Ellen Love som berättar om sin kärlekshistoria med Jagger. Sagan börjar när hon bara är fem år och de utbyter sin första kyss för att se om det verkligen blir fyrverkerier precis som i filmen Skönheten och odjuret. När tidiga tonårsåren börjar krossar Jagger hennes hjärta och de förlorar kontakten några år. Men under Jaggers sista år i high school fångar hon återigen hans intresse och vänskapen övergår till något annat.

Ska de våga ta steget vidare? Förhållandet slits av långa distanser under college-tiden och om de kan lita på varandra. När det väl ser ut som att saker börjar ordna sig sätter Jaggers karriär i full fart och in i mixen kommer en slemmig agent och vacker supermodell som mer än gärna ersätter Ellen. 

 

Detta var en riktig kan-inte-sluta-läsa-bok! Jag längtar till februari. 

Varje kapitel börjar med en enkel mening som gör att man måste baaara läsa vidare ex: Chapter 4, I was eleven when Jag broke my heart for the first time. Så fortsätter "Ellen" med att berätta om den episoden.

Boken slutar med en riktig jäkla cliffhanger!

 

Tyvärr finns det ingen svensk översättning och boken är fortfarande ny men den finns att köpa på amazon.com.

 

Idag har vi varit på vift större delen av dagen.

 

Klockan 10.30 hade vi nämligen bestämt träff med våra mamma/bebis-vänner för att ta en gemensam promenad till IKEA för lite shopping och lunch. Min söta lilla dotter fortsatte för en gångs skull sova efter att jag gått upp så jag hann duscha och göra mig klar i lugn och ro så som jag kunde göra när hon var mindre.

Vi fick en mysig dag tillsammans även om det inte blev så mycket på shoppingfronten. Vi fick i alla fall med oss små söta fingerdockor, och en liten skrivbok hem.

 

Väl hemma hämtade vi bara Pepsi och begav oss mot skogen för en promenad med honom. Det har varit väldigt grått ute idag men luften är så härligt krispig nu när det börjar bli kyligare och fuktigare så det gjorde mig absolut ingenting att gå en promenad till.

 

Ikväll ska jag till Bergvik en sväng för andra kvällen i rad. Igår hetsade jag runt där i jakt på kläder passande för begravning, en uppgift som börjar kännas lite lätt omöjlig! Till slut kom jag i alla fall hem med ett par svarta jeans och en svart tunika. Byxorna känns rätt men tunikan känns inte 100% bra kanske...Förutom det blev det även ett par strumpbyxor till Selma. Jag köpte storlek 74/80 då det är hennes nästa storlek och det känns så trist och köpa något som bara passar precis just nu, men väl hemma så mätte vi lite snabbt och såg att de var nästan mer än en decimeter för långa! Så det blir retur på dem idag och kanske att jag kör en snabbavvscanning på en annan tunika/blus som jag kan ha. Känns lite lättare nu när jag trots allt hittat något att ha nertill. Förutom det måste jag investera i en vattenfast mascara då det var något jag totalt glömde bort!

 

Begravningen äger rum på fredag. Det var en väntad bortgång men det gör ju så klart inte saken så mycket bättre. Jag håller tummarna för att Selma ska vara på strålande humör eller kanske att hon kan tänka sig att sova sig igenom det hela men det känns tveksamt att jag kommer ha den turen. I värsta fall får vi väl helt enkelt lämna kyrkan under begravningen och bara delta på minnesstunden efteråt.

 

Nu ska jag bara sitta i soffan och njuta av ensamheten en stund medan Selma sussar ute i vagnen, ha en härlig dag allihop!

Nu är jag inne i vecka 29, bebismagen är rund med massa liv. I fredags var jag på mitt tredje ultraljud, sprallig liten tjej där inne och nu är det 100% säkert att hon faktiskt är en hon. Känner att jag längtar tills lillan kommer nu. Det är verkligen en helt annan känsla att gå igenom en graviditet och förväntningarna som tillhör en andra gång.

I fredags kom jordmor fram till att hon just nu ligger på 1,2 kg, lite över medel. Jag vill gärna att hon föds med mer kött på benen än lilleman. Hade varit kul att få amma denna gång! (Vilket är svårt med väldigt små bebbar). 

 

Jag har mått väldigt bra de senaste veckorna, men tyvärr så har dagen varit riktigt hård med starka sammandragningar. Jag hade tid hos jordmor (barnmorska) idag och hon vill att jag börjar tänka lite på vad jag gör om dagarna. På frågan om jag fortfarande jobbade 100% och mitt svar var "ja" fick jag svaret "du är galen"... Personligen tycker jag väl att det inte är så konstigt? Hur många jobbar egentligen mindre redan i vecka 29? 

Nu är jag så privilegad att jag har ett väldigt anpassningsbart jobb dessutom. Jag jobbar några timmar på avdelning och några sitter jag på kontoret, på så sätt slipper jag "bara" sitta eller göra många lyft om dagen. 

Då tycker jag nästan tiden hemma är värre med en tvååring. J jobbar en del kvällar så det innebär att jag har lilleman själv på eftermiddagarna/kvällarna. Det om något är tungt... :)

 

Men som sagt idag kände jag att jag bara ville ligga i sängen, vilket jag också gjort sedan jag kom hem :)

Förhoppningsvis är det onda över imorgon.

 

I övrigt har vi haft en del problem på jobbet som tagit mycket energi och på psyket. En del problem med någon/några i föräldragruppen som tyckte barnen hade det så illa i barnehagen att de kontaktade barnehagemyndigheten och anmälde oss för omsorgssvikt. Ja, det är nog ett av de värsta man kan bli anklagad för. Intressant är att anmälan är anonym och INGET barn har varit frånvarande från barnehagen innan eller efter... Som mamma hade jag tagit mitt barn ut ur barnehagen om jag misstänkte att det for illa? Det är vad varje normal människa skulle gjort. Inte har dessa föräldrar kontaktat föräldrarepresentanterna eller någon av oss i personalen heller. Hela grejen är helt sjuk och tyvärr grundar det sig förmodligen i att det är en privat barnehage och långvarig byggprocess.

 

Det positiva som vi ser kommer ut av detta är att vi för det första aldrig stått så starkt sammanslutna i personalgruppen och för det andra har vi fått så mycket positiv feedback från föräldragruppen som aldrig förr. De har skickat mail, kontaktat oss alla och t.o.m anordnat grillfest för att samla ihop barnehagen. Det har varit otroligt skönt att få bekräftat att majoriteten tycker vi gör ett fantastiskt jobb och faktiskt blivit rent utsagt förbannade att någon har gjort så här mot oss.

 

Personligen tror jag inte denna föräldern/föräldrarna vet vad de ställde till med, antagligen tänkte man inte på att det påverkar var och en av oss anställda personligen. Hur tror de det känns för mig som chef att vara chef i en barnehage med rykte om att barnen inte får mat (!) eller ny blöja (!) Kul att söka jobb vidare efter en sådan sak! Desstom börjar man tvivla på om man gjort sitt jobb rätt eller tillräckligt, vilket är otroligt jobbigt!

 

Hela processen har varit jobbig för det som hände var att två representanter från barnehagemyndigheten kom och informerade min chef om anklagelserna och vad de ville se för dokument för att kunna stryka dessa. (Allt har skett muntligt, vi har inte fått något skriftligt överhuvudtaget).

De frågade bla vad vi hade för dokumentation på över hur barnen ätit? Säg mig en barnehage/förskola som dokumenterar hur mycket barnen käkar? Är det orimligt eller vad? De ville ha in vår beredskapsplan, ett dokument som jag jobbat med i ca ett år med rutiner på allt från barn som försvinner till bombhot. Efter att chefen lämnade in det frågade damen på bhg-myndigheten om hon skrivit det sedan de var där på tillsyn, allså två dagar. Ett dokument på 80 sidor! Jag hade hållit mig lugn innan men när jag fick hör det så blev jag så arg så jag grät. Då kändes som att de redan har bestämt sig. Ni förstår att dessa två damer från myndigheten har hand om allt som rör bhg i kommunen, vi ifrågasatte bland annat processen kring bhg-platser i våras då de en vecka innan semestern i juni (barna skulle börja i augusti) fortfarande inte hade gjort klart vilka barn som hade plats var! Så vi är redan impopulära för att vi ifrågasatt detta.

 

Just nu väntar vi på rapporten och vad den säger. Men eftersom barna får ny blöja och mat så kan de inte ta oss på något. Det enda kan vara dokumentation, men det står ingenstans i styrdokumenten att barnehagar ska dokumenera blöjbyten eller matintag. 

To be continued... 

Helgen som gått startade vi i fredags då jag och Selma tog med oss mormor i bilen och åkte upp till Sunne för att gå på den årliga höstmarknaden. Vädret var väl kanske inte det roligaste då det var riktigt kyligt men det var lagom mycket folk och det blev lite inköp i form av vår/höstjacka till Selma, sockar till mig och självklart lite brända mandlar, marknadsnougat och kokostoppar som är ett måste! Därefter åkte vi vidare till min mormor där det bjöds på våfflor till kvällsmat som följdes av TV-mys tills sängen lockade mer. Lördagen var det riktigt tråkigt väder då det var grått och dimmigt/regnigt hela dagen! Vädret passade mig ändå ganska bra då jag passade på att kika i en gammal resväska mormor precis fått som hittats i hennes föräldrahem. Den innehöll massor av dokument i form av gåvobrev, testamenten, kvitton, manual till deras första kylskåp, ransoneringskort och annat spännande. Det äldsta dokumentet jag hittade var från år 1834!

 

Framåt eftermiddagen åkte vi hemåt igen och bjöds på en underbar överraskning när jag öppnade ytterdörren och fick order om att ta av mig skorna samtidigt som doften av skurmedel slog emot mig. Min underbara sambo hade, medan vi var borta tagit sig an projekt storstädning så vi kom hem till ett hem som var skurat från golv till tak i stort sett - helt underbart! Blev också glad av att se att vår lille vovve nu kunde gå utan tratt då såret börjat läka ihop fint.

Efter en kort vända hemma åkte jag och Selma hem till mamma och pappa för att möta upp min syster som ville ha hjälp med att förvandla sig till Dolly Parton, så jag åkte dit med lock- och plattång i hand för att hjälpa henne med håret innan jag och T åkte vidare mot Bergvik för lite shopping. Då hårfixandet drog ut på tiden hade vi bara 20 minuter på oss att nyttja erbjudandet om 25% rabatt på ett helt köp på Kappahl, men det gick bra det med då jag hann hitta ett par jeans och en top, och T hittade 4 tröjor och i all hast ryckte jag med en jättefin stickad Newbie-klänning till Selma som kanske kan passa till dopet.
Efter sen middag hemma åkte vi till syster för filmkväll där vi såg filmen The big wedding efter önskemål från mig. Den levde kanske inte helt upp till mina förväntningar med tanke på skådespelarskaran men den var ändå helt ok.

 

På söndagen bestämde vi oss för att skippa babysimmet och ta en mysmorgon hemma eftersom vi missade det tillsammans på lördagen. Det blev en riktigt lång sovmorgon då vi vaknade vid 10.30-11, och längst av oss alla sov Selma som vi fick väcka (!) strax efter 11.  Vi hade köpt hem massor av gott till frukost och det blev en riktig långfrukost, sådana vi brukade ha under Linköpingstiden, jättemysigt! Efter det blev det en promenad för hela familjen hem till mina föräldrar där hela min familj var och bjöds på fika innan vi promenerade hemåt igen för att åka mot Selmas farmor och farfar för kvällste.  Med andra ord gjorde vi i stort sett ingenting men det blev ändå en perfekt dag då vi verkligen umgicks och pratade och myste hela dagen lång! Det passade extra bra då T tidigt imorse åkte mot Stockholm igen för jobb.

Planen för mig och Selma idag var föräldra/babyträff men då Selma hostade och var allmänt kinkig och trött under kvällen igår, och även förmiddagen idag så hoppade vi det och hon sover nu gott i vagnen ute istället. Vi får väl se om det bryter ut i hennes första riktiga förkylning eller om det vänder.

 

Nu är vi inne på sista veckan där vi väntar svar om vilka som kommer på dopet. Vi har fått en del svar men saknar fortfarande svar från halva kompisskaran och ett gäng kusiner. Nästa helg får vi nog ägna åt lite bakande inför dopfikat när vi vet lite mer exakt hur många som kommer :)

Igår fick jag äntligen tummen ur och tog ett beslut om telefon, så nu är en HTC One mini på väg hem till mig och det ska bli så skönt att slippa men kassa telefon som under en längre tid har haft så uselt med minne att jag bara kunnat ha 2-4 appar, och knappt kunnat spara mer än 10-15 kort, och som pricken över i:et så har tangentfunktionen levt sitt eget liv och slutar fungera lite då och då. Hoppas på att kameran ska vara så bra som jag hoppas - hur som helst så kan den knappast vara sämre än den jag har!

 

Idag har vi annars gått en promenad till mormor, där vi stannade en liten stund innan vi gick vidare mot kyrkan och babyrytmik.I hallen hos mormor möttes vi av 5-6 backar fulla med mina gamla saker - sånt som man inte vill slänga men kanske inte nödvändigtvis vill ha hem heller :p

Det var gamla böcker, skolböcker, leksaker och annat skrot som var redo att skeppas hem till mig så jag hade lite tur som såg det och kunde säga stopp till vissa grejer som jag ville slänga och andra som kanske kunde skänkas till andra.

 

Babyrytmiken var bra som vanligt. Selma var lite trött, vet inte om det kanske är känningar av vaccinationssprutorna vi tog igår eller om det bara var många intryck? Imorgon är det dags för sista träffen på BVCs föräldragruppstimmar. Det kan jag inte påstå har varit så mycket att ha... Vi har gått igenom något massageprogram och masserat bebisarna vilket i och för sig är mysigt men sedan har vi pratat lite mat, sömn etc, men bvc-sköterskan som håller i det har inte haft annat än våra frågor att utgå ifrån vilket gjort det hela lite torrt då vi inte haft så mycket till frågor. Det blir mysigare när vi ses i föräldragruppen igen på egen hand istället då det blir fika och allmänt bebismys bara :)

 

Annars är det en trött familj här hemma... Vår fyrbente lilla farbror har gått och fått ett fult sår och tvingas nu gå med tratt på huvudet och en rejäl sårtvätt en gång dagligen. Det där med att behöva ha en tratt är dock inte helt lätt och det krockas med ALLT varje gång han är uppe och går vilket han gör både dag som natt så nattsömnen är väl inge vidare för någon i familjen just nu. Såret ser bättre ut men är inte bra så det blir tratt veckan ut och behandling så får vi se om det fixar till det eller om det blir nytt veterinärbesök igen...

 

Idag gick vi in i oktober månad också, månaden för Selmas dop! Svar på inbjudningarna har börjat ramla in så nu kan snart kakbakandet börjas. Jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig, och inte vad Selma ska på sig heller för den delen! Vilken dopklänning det blir får vi nog försöka ta beslut om innan helgen då den ena av dem behöver fixas till lite... Det blir mysigt i alla fall med en dag tillägnad vår lilla solstråle :)