Hakuna Matata

2016-03-09
12:32:00

Den eviga väntan /S
Ja, dagarna går men ingen bebis vill komma ut! Den här väntan kan ju göra vem som helst knäpp. Jag försöker verkligen att inte vänta och tänka för mycket utan bara ta dagarna som de kommer men det går inte. Varje dag känner jag liksom efter lite extra om något känns annorlunda, några som helst tecken på att en förlossning ska vara på gång men än så länge har inget sånt känts av!
 
I torsdags var vi på sjukhuset för att göra ett ultraljud för att se hur stor lillebror egentligen är, och nog visade det sig att han var en stor kille precis som vi trodde. Med 1,5 vecka kvar till bf så vägde han redan uppskattningsvis 3855gram. Efteråt fick vi gå på samtal på specialmödravården för att diskutera min oro över det hela och jag kan känna att samtalet nästan kändes lite oseriöst. Kanske var det ett försök att lugna mig men det kändes som att man skämtade och viftade bort det hela, och det kändes helt enkelt inte som ett seriöst samtal. Det fanns ingen anledning till oro då bebisen inte alls är stor enligt den vi pratade med. Med tanke på att vi är långa så skulle jag inte räkna med att föda en liten bebis. Innan samtalet var slut så bokades i alla fall ett nytt datum in för ett nytt ultraljud alldeles intill bf för att lugna min oro.
 
Idag var det dags för ett nytt besök hos barnmorskan och där kändes det som att jag fick mer stöd då hon berättade att lillebror låg 21% över "normalt" och sjukvårdens gräns går vid 22% så nog ligger han på gränsen till "för stor". Hon tyckte i alla fall att planen som lagts upp med ett nytt UL intill bf lät bra och det fanns ingen anledning till oro för min del enligt henne, och jag känner mig trygg i och med det. Dagens besök bekräftade också min känsla av att han sjunkit ner lite även om han inte var fixerad på något vis. Sen fanns inte så mycket mer att säga än att förutsättningarna är rätt om allt skulle dra igång.
 
För att försöka få tiden att gå tänkte jag påbörja en ny fotobok för Selma men antingen är det min nya dator som inte vill samarbeta med mig eller så är det fotoprogrammet. Istället för att bli tokirriterad så får det vänta till ikväll när T kanske kan hjälpa mig att komma till rätta med problemet så får jag ta nya tag imorgon. 
 
Allt är i alla fall redo för lillebrors ankomst och vi längtar och väntar. Det märks att även Selma väntar och hon har varit väldigt nyfiken på sin kompis nya syskon som hon sett på förskolan och det känns som att hon faktiskt har förstått att det är en liten bebis vi väntar på. 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: