Hakuna Matata

Ett av mina nya favoritprogram är Gift vid första ögonkast eller Married at first sight, här hemma har vi faktiskt följt både svenska och amerikanska versionen då vi båda gillar det! Det är ett lite udda relations/dejtingprogram då fyra experter matchar tre par som träffas för första gången på deras eget bröllop. Man får sedan fortsätta följa paren under fyra veckor då de åker på bröllopsresa, flyttar ihop och lever ett vardagsliv där de försöker lära känna varandra och komma fram till om de efter de fyra veckorna vill fortsätta sitt liv som gifta eller om de vill skiljas. Det låter ju helt sjukt men det är såååå bra och spännande i underhållningssyfte och det skapar automatiskt diskussioner hos dem som tittar.

 

Vi har följt serien på SVT.play.

 

Ett tips för er som ännu inte upptäckt serien ;)

Nu har vi äntligen bestämt oss för en ny kamera (nästan)! Imorgon åker vi och köper en kompakt systemkamera, en Sony a6000. Nu när våren kommer börjar fotosuget vakna till liv igen, och ännu mer nu när jag påbörjat en fotobok om Selmas andra år, och jag insett att jag inte varit alls flitig med kameran!

 

Jag hoppas verkligen att kameran ska vara så bra som jag tror den är och att den ska kicka igång fotointresset igen. Jag har som sagt bestämt mig för att påbörja en fotobok om Selmas andra år. Jag tror att det kanske inte blir lika lätt att få ihop som det var med den första då det händer så himla mycket första året, så många milstolpar. Hennes andra år känns som att det snarare handlar om språkexplosionen, att gå från enstaka ord till tre- och fyraords meningar och verkligen kunna ge uttryck för egna tankar, åsikter och minnen - otroligt häftigt men inget som fastnar på bild direkt. Året är ju inte heller slut ännu då jag tänkt avsluta boken med bilder från födelsedagen och födelsedagsfirandet, på samma sätt som jag avslutade den första boken. Men men, det är faktiskt ganska roligt att sitta och pilla med, det svåra är att få till tiden och kanske framför allt att prioritera tiden åt just detta...

Det är inte ofta JAG kan ge några boktips då bokläsning tyvärr gått från att vara en favoritsysselsättning till att numera vara ganska sällsynt.

För flera månader sedan beställde jag i alla fall flera pocketböcker för att kunna ta till när lusten faller på och under min ensamma helg när ro oss var på grabbreaa i trysil, så kom äntligen lässuget!

Valet föll på boken "Livet efter dig"av Jojo Moyes och det var ett bra val. Man sugs in i berättelsen direkt, lite förutsägbart men ändå en väldigt annorlunda story mot vad jag brukar läsa och som väckte en hel del tankar hos mig.

Svårt att skriva något om handlingen utan att avslöja något så därför rekommenderar jag dig att bara läsa den, helst utan några förväntningar om annat än att få läsa en bra bok :)

 

 

Nu ska jag ta mig an en annan bok av samma författare, "Sista brevet från din älskade". Hoppas att den håller samma mått!

Galet men sant så närmar vi oss stumpans 2 årsdag som nu är 1,5 månad bort och ju närmare vi kommer den ju mer humör verkar den lilla damen få (hur det nu ens är möjligt?!). Orden "min", "kan!" och "nej!" används allt mer frekvent samtidigt som hon blänger på en med onda ögat, eller kastar sig fram och tillbaka i famnen/på golvet, eller slår mot en med handen i luften. Saker och ting ska vara på ett visst sätt och det finns inga andra sätt som duger... som nu... damen ska sova och läggningsprocessen startade för 1,5h sedan. Vanligtvis går det som en dans - hon dricker sin välling, sträcker upp flaskan när den är tom, låter sig bäddas ner och vi stänger och går ut, hör hur det pratas en stund innan hon tystnar och somnar. Men idag... idag var det tydligen inte bara Apan och Pippi som skulle ligga i sängen utan även en av hennes små filtar. Täcket dög inte utan nu är det istället lilla filten som ska ligga på henne, problemet är att lilla filten är för liten helt enkelt för att fylla sitt syfte och det ropas med tårarna sprutandes, jag kommer in och lägger rätt och en stund senare börjar processen om. Med andra ord djupandas det en hel del här hemma, rösten höjs med jämna mellanrum och när damen sover rasar vi ihop i soffan utan ork till att ta tag i allt det där andra som ska göras.

 

Men, och det finns så klart ett väldigt stort MEN... varför skulle människor annars frivilligt välja att genomgå detta flera gånger om.

Men... hur jobbigt det än kan vara så är det trots detta en helt fantastisk tid!!! Nya ord sprutar ur henne, hon har utvecklat sin humor och hon pratar och berättar smått om sina tankar, och saker som hänt och saker hon vill göra och har därmed utvecklats från att bara prata om det som händer här och nu. Hon älskar fortfarande att mysa och vi ligger gärna och myser en stund på sängen tillsammans där hon bubblande kan skratta och prata om både det ena och det andra.

 

Den här helgen bjöd på gråa moln och blåst men vi trotsade faktiskt vädret och åkte ut mot Arnäs udde för en promenad i skogen med en paus i ett vindskydd för fika/korvlunch tillsammans med Ts familj. Pepsi fick njuta av att springa fritt (i spårlina) och Selma traskade på så att vi alla var mäkta imponerade av henne!

Idag blev det en promenad till ridskolan här i närheten för att klappa på favvodjuret hästen, för att sedan promenera genom skogen hem. Under eftermiddagen fick Selma leka lite med sin farmor och farfar medan jag och tog en sväng i några affärer på jakt efter skaljacka och skalbyxor till henne, innan vi avslutade vår barnfria stund med ett besök hos min syster och deras alldeles nykläckta lilla tjej. Jag börjar förstå tanter som pratar om barn som livets mirakel för det är just vad det är. Det var svårt att greppa att det bara är två år sedan vi själva satt så med vår underbara lilla tjej - tiden går såååå fort!