Hakuna Matata

Dagarna rullar på och nu återstår bara 9 arbetsdagar innan jag går hem och väntar på Lillebror. Min gravidapp säger att det dessutom bara är 48 dagar kvar till BF, vilket känns helt sjukt!! Om 1-2 månader är vi fyra i familjen, och vi har återigen en bebis i huset! Motivationen till att jobba är verkligen som bortblåst, särskilt när jag måste hjälpa till på de yngre avdelningarna då arbetet genast blir ganska tungt, men jag kämpar på och försöker ta mig igenom varje vecka så smidigt som möjligt. Jag ser verkligen fram emot att få gå hem och bara få ladda för förlossning, jag ser fram emot att få lämna Selma på föris 15h/veckan och då bara få vara helt själv. Jag ska passa på att boka klipptid, och tid för att färga bryn- och fransar så man är hyfsat piffad innan det är dags. Selmas gamla garderob ska tömmas och fyllas med minikläder igen, spjälsäng ska skruvas ihop och allt annat som behöver förberedas för skrutt, och framför allt tid att bara få vila och ladda mentalt. På Selmas tid hemma ska fokus läggas på potträning! Sakta men säkert märker vi att hon blir mer och mer medveten och känner av känslan av att vara kissnödig så nu gäller det nog bara att försöka plocka av blöjan så mycket som möjligt så det verkligen blir en vana att gå till pottan/toan när man är nödig, något som säkert är lättare sagt än gjort.

 

Det ska bli så spännande att träffa lillebror - vem är han lik och hur är han? Kommer han att påminna mycket om Selma eller är det en helt annan personlighet vi får lära känna? Det ska också bli spännande att se Selma som storasyster. Jag har tidigare varit ganska pessimistisk och bara trott att det kommer bli en massa avundsjuka men det har börjar smyga sig in en viss förväntan för att se syskonkärlek blomstra då hon frågar mer och mer om när lillebror kommer, och hon verkar längta efter att få möta denna lilla person, hon med.

Just nu funderar jag på om man kanske ska köpa en "storasysterpresent". Mycket fokus kommer så klart att hamna på lillebror så jag tänker att man kanske ska köpa något som hon får i samband med allt detta.

Något som känns väldigt skönt är att T kommer att gå ner i tid och bara jobba 90% under hela våren, och därmed kommer Selma kunna få en heldag varannan vecka som tillägnas bara henne.

 

Igår var jag på barnmorskebesök och allt såg fint ut precis som tidigare. Symfusmåttet låg på 32 cm och vågen visar nu +12kg när vi idag går in i vecka 34. Än återstår det ju några veckor men än är det 8 kg kvar tills jag gått upp samma vikt som jag gjorde med Selma. Igår plockade jag också av mig mina ringar då det blivit allt svårare att få av dem, och jag är så klart rädd för att vänta för länge så de måste klippas upp vilket vore en mardröm. Jag är nu i 8e månaden och jag tror jag fick plocka av ringen redan i 7e med Selma så jag tror jag har mindre vätska i kroppen denna gång kanske. Har jag tur så slipper jag det sista tiden också, men det återstår att se!

 

 

Året inleddes med brudklänningsjakt! Jag är så glad för att jag bestämde mig för att inte välja en vanlig festklänning utan att satsa på en enkel men ändå en riktig brudklänning, så himla kul att få prova massa olika klänningar! Det kom ju en del snö så det byggdes snögubbar och åktes bob. Januari bjöd också på musikalen Evita i stockholm, årets första vabdagar och bokandet av vår bröllopsresa till Kroatien, samt bokning av frisör inför den stora dagen.

 

Februari blev en vabruari! Selma var riktigt krasslig men det gällde även oss vuxna och det var väl ingen av årets höjdardagar som inträffade under den månaden direkt.

 

Mars var månaden då vi på riktigt fick börja smaka på livet med en självständig liten tjej med mycket egen vilja. Vi djupandades, suckade högt och räknade till långt längre än 10 många gånger ;) Jag kom igång med läsningen lite efter en lång svacka då jag fastnade för författaren Jojo Moyes och läste alla pocket jag kom över.

 

April var en mysig månad med firandet av min egen och därefter Selmas födelsedag och med bröllopet bara en månad bort började även bröllopsnerver att kännas av, och vi fick bland annat träffa vår bröllopsfotograf för en provfotografering.

 

Maj kom och efter tretton år tillsammans gifter vi oss den 23 maj en solig och härlig dag - det fanns inget mer vi hade kunnat önska av dagen!

 

I skiftet maj/juni åker vi också på bröllopsresa, vår första utlandsresa på flera år och en bättre destination hade vi nog inte kunnat få, så himla vackert och så himla härligt. Det startade också ett ressug hos oss båda. Jag går på semester i slutet av månaden och den inleds med soliga och härliga dagar, Selma får bland annat följa med i båten för första gången.

 

I juli fortsätter semestern! Vi vinkar adjö till T som försvinner i två veckors tid för att vandra Kungsleden i Norrland. Jag och Selma försöker sysselsätta oss på bästa sätt. Bara någon dag innan han kommer hem testar jag positivt på ett graviditetstest. Jag tror jag ska bubbla sönder av lycka, så glad men ingen att dela det med förrän T är hemma då jag inte vill berätta över telefon.

 

I augusti är det slutstpurt på semestern och vi bilar ner till Malmö för att hälsa på en kompis, fortsätter sedan till Gränna/Jönköping för en natt innan vi åker mot Astrid Lindgrens Värld som verkligen blir en höjdpunkt för sommaren - jättemysigt! Det blir också första semestern tillsammans med mina systrar och deras familjer.

 

September försökte jag hitta min plats i mitt nya arbetslag på en ny avdelning. Det går långsamt framåt men jag njuter av att få jobba med äldre barn igen! I övrigt präglas denna tid av graviditetströttheten som verkligen var fruktansvärd.

 

I oktober blir det en liten tripp till Göteborg och jag är så glad för att vi faktiskt fick tummen ur och kom iväg på en hösttripp. Helgen blev kanonmysig, och gav mig mersmak för fler miniresor tillsammans som familj, och inte koncentrera alla roligheter till sommarsemestrarna. Vi får också äntligen göra rutinultraljudet, något som jag längtat efter då jag av okänd anledning känner mig orolig över bebisen graviditetens första tid. Vi får också veta att vi väntar en liten lillebror.

 

November blev en sjukdomsmånad med feber och magsjuka för mig och Selma. Jag lyckades pallra mig iväg på vattengympa för gravida - riktigt skönt att få röra sig obehindrat i vattnet och verkligen anstränga kroppen, och jag lyckas faktiskt fortsätta att ta mig iväg de kommande veckorna fram till jul uppehållet.

 

December kändes som en enda lång nedräkning till julledigheten. Julen blir härlig men intensiv och vi njuter av att få komma hem igen. Årets sista dagar hade vi snö och de spenderades i pulkabacken tillsammans med kusiner eller vänner eller på egen hand. Nya året ringdes in hemma hos syrran med båda mina systrar med familjer och ytterligare en barnfamilj, 8 vuxna och 8 barn mellan 9 månader och 8 år. Selma lyckades hålla sig vaken hela kvällen och var stundvis piggare än både sin mamma och pappa. Efter att ha ringt in det nya året tillsammans ute med alla barn, tittandes på raketer så bar det av hemåt framåt 00.30 då vi var riktigt trötta. Selma somnade bums väl hemma i sin säng och sov skönt nog till 9.15 dagen efter!

 

Nu återstår att se vad 2016 bjuder på. Mest spännande kommer så klart mötet med lillebror att bli, vi har också pratat lite löst på att kanske åka på vår första utlandsresa som familj under hösten. Annars känns det helt klart som Lillebrors år... men det återstår väl att se ;)