Hakuna Matata

2015-12-19
22:14:19

Nedräkning /S
Den efterlängtade helgen är här och den spenderas ensam hemma i TV-soffan denna gång.
Just nu känns arbetsdagarna vääääldigt långa, och de känns längre för varje dag vi närmar oss julledighet. Men nu återstår bara två ynka arbetsdagar innan två veckors julledighet väntar.
Någon riktig julfeeling har jag tyvärr inte fått i år trots tomtar i fönstren, doften av gran i huset och inköpta julklappar. Trots bristen på julkänslor så ser jag ändå fram emot julen, då Selma i år är väldigt uppspelt över det som hör julen till, att få pynta huset med tomtar, att få ta in granen och klä den, öppna adventskalender varje dag och att se paketen som ligger och väntar på att bli öppnade. På tal om adventskalender så njuter jag nog minst lika mycket som Selma. Valet av adventskalender var busenkelt, och vi har sedan den 1 december varje kväll krupit ner under en filt i vår säng för att tillsammans läsa dagens Pixibok, en supermysig stund tillsammans. Jag älskar det faktum att Selmas bokintresse än så länge håller i sig. Vi kan ligga och läsa i upp till 40 minuter ibland i olika böcker, hon kan också sätta sig och bläddra i böckerna på egen hand, och hennes förskollärare har berättat hur kul de tycker det är att hon har ett sånt stort bokintresse. Det kommer definitivt bli en Pixikalender även nästa år!
 
Våra planer för julen ser likadana ut som vid tidigare år, det blir minijulsfirande med Ts familj den 23e, julfirande med Ts släkt dagtid, och min släkt kvällstid där vi även spenderar natten i min mormors stora hus till Selmas stora glädje. I mellandagarna väntar renovering av husets sista orenoverade sovrum, vårt kontor. Det ska bli skönt att få ta tag i det rummet då vi aldrig riktigt fått ordning på det utan det har mest blivit ett förvaringsrum. För att vara helt ärlig så har vi efter tre år fortfarande inte fått upp en taklampa där inne!Idag har jag och Tobias unnat oss ett varv på IKEA medan Selma hälsade på sin farmor och farfar. Jag känner mig för ovanlighetens skull lite lost när det kommer till inredning, denna gång av Selmas rum så jag kände att jag behövde bolla med T i lugn och ro och få titta lite på olika alternativ. Jag känner mig fortfarande inte klar över vad som ska inhandlas även om jag känner att jag hittat lite bra alternativ.
 
Ikväll är T på bio med sina kompisar och jag myser i soffan med en mage som hoppar och skuttar av Lillebrors rörelser. Jag har lite svårt att fatta att vi under kommande vecka går in i vecka 29 och Lillebrors ankomst faktiskt närmar sig med stormsteg. Jag ser på det hela med lite skräckblandad förtjusning. Jag blir alltmer nyfiken på vem som gömmer sig därinne även om jag inte tänker på det alls lika mycket som under den första graviditeten med Selma. Det som skrämmer mig är att gå in i rollen som flerbarnsmamma, jag tror det är en förändring jag kommer uppleva som tuff, kanske till och med skittuff för att vara ärlig. Jag har alltid varit en person med stort behov av egentid ( att få vara helt själv), och med ett barn har det väl varit svårare men ändå genomförbart. Men med två barn i huset kommer det inte alls bli lika lätt, dessutom märker vi att Selmas sömnbehov dagtid har minskat drastiskt och de där värdefulla minutrarna jag fått dagtid när hon sover och jag själv får en stunds vila för mig själv kanske inte längre kommer finnas. Att bli mamma till ännu en bebis tror jag blir en helt ny upplevelse då jag min första mammaledighet träffade mammagruppen mycket där vi bara kunde sitta och prata och prata och prata med våra bebisar jollrandes på golvet, men denna gång kommer ha en aktiv 3 åring som ska stimuleras. Skönt nog så är det väl åtminstone några i min närhet som fortfarande är föräldralediga med sina små när det är dags för mig att gå hem.
 
Efter julledigheten väntar bara en månads jobb innan det är dags att gå hem och vänta på Lillebror den 12 februari. Magen har bara den sista veckan känts allt tyngre och jag känner mig allt otympligare.. Jag har varit på vattengympa en gång i veckan den senaste månaden, och nu under juluppehållet tänkte jag i alla fall försöka ta mig iväg och simma istället för att hålla igång kroppen lite.
Skönt nog känns det som att Selma för Lillebror på tal allt oftare och framför allt på ett mer naturligt och positivt sätt än tidigare. Sen behöver ju inte det betyda att hon har någon som helst aning om vad det hela handlar om, men det känns ändå skönt att slippa höra henne beklaga sig över Lillebrors ankomst. Jag tror tyvärr att det kommer bli en hel del avunsjuka från hennes sida första tiden, men jag hoppas att det snabbt ska övergå och växa till ett fint syskonband,  Men det återstår att se! Jag försöker i alla fall att njuta av den här graviditeten, att känna Lillebror buffa runt i magen. Jag tror själv att det här är min sista graviditet, att jag kommer känna mig nöjd med två barn, även om man aldrig ska säga aldrig, och jag försöker därför njuta lite extra av guldtillfällena då det verkligen är något fantastiskt man får uppleva! Förlossningen skrämmer mig lite men jag skulle aldrig för mitt liv vilja byta bort upplevelsen av att bära vårt barn i min kropp <3

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: