Hakuna Matata

- Nyåret firades för första gången i mitt vuxna liv in med en riktig fest! Vi var 15 personer som var samlade för att fira här hemma med långbord, god mat och dryck. Själv fick jag dock vara nykter hela kvällen på grund av sessan i magen, men jag hade kul ändå även om tröttheten kom smygande under kvällen.

 - Graviditeten började kännas av mer allmänt och jag hade inte samma ork som tidigare, magen hade också en växtspurt under julledigheten då jag väl tillbaka på jobbet fick mina första gratulationer från föräldrar.

 - Vi förbereder oss mer och mer för ankomsten av vår sessa - det läses böcker, inhandlas saker, planeras föräldraledighet och äntligen hittar vi en favorit i jakten på barnvagn som vi bestämmer oss för, en sprillans ny istället för en begagnad som först var tanken!

 - Jag och familjen njuter av en fejkad sol på "Kusten", en fejkad sol och strand men ack så underbart!

 

- Livet känns lite tungt då jobbet är tungt, kroppen är tung, min knäskada känns av mer ju tyngre kroppen blir, och mitt immunförsvar är inget vidare då jag drar på mig en förkylning. Kanske är det hormoner, eller kanske är det bara lite för mycket just då men jag känner mig ganska nedstämd och ledsen.

 - Vi köper våra första kläder till sessan!

 - Vi letar tapeter för att göra iordning barnrummet, men det går inte särskilt bra då jag vet precis hur jag vill ha det men inga tapeter motsvarar de önskningarna!

 - Jag tänker alltmer på förlossningen, men inte så mycket med skräck utan snarare mer som en mental förberedelse. Jag inser också helt plötsligt att graviditeten har ett slut, något som känns väldigt skönt!
 Mot slutet av månaden börjar jag också känna mig piggare.

 

- Ännu en "biverkan" av graviditeten känns av då mina fingrar börjat svälla och jag måste plocka av mig förlovningsringen.

 - Jag får tummen ur och skickar iväg ansökan om havandeskapspenning, beskedet kommer någon vecka senare med ett avslag som gör mig fruktansvärt arg och besviken.

 - Börjar känna mig lite less på att vara gravid. Än så länge visar vågen bara +9kg... Tänk om jag då hade vetat att den skulle skena iväg + 10kg till!

 - Det blir grillfest med vännerna och jag skippar stödstrumporna för att vara fin - BIG MISTAKE! Jag har helt klart börjar samla på mig vätska och fötterna växer till det dubbla under kvällen...

 

- Renovering av barnrummet inleds som också färdigställs under denna månad.

 - Jag försöker ladda inför förlossningen genom att försöka få upp flåset efter att bara ha vilat sista tiden. Jag börjar också känna av den första riktiga nervositeten inför förlossningen.

 - Vi har våra träffar i föräldragruppen via BVC.

 - Jag får en underbart mysig födelsedag som jag njuter av till fullo.

 - Jag får äntligen gå hem från jobbet i väntan på bebis, och det är så skönt att få ta dagarna som de kommer helt och hållet i sin egen takt utifrån hur man mår just då!

 - Äntligen, äntligen, äntligen är väntan över!! Jag som förväntat mig att gå över tiden med bebis hade helt fel! Den 27 april går vattnet, men dröjer till den 30 april då vår prinsessa kommer till världen efter att jag fått värkstimulernade dropp. Den största och häftigaste stunden i vårt liv!

 

- Helt plötsligt har jag fått en helt ny roll, rollen som mamma! Det blir en tuff start då amningen inte vill fungera första veckan och det blir många tårar och en känsla av misslyckande och hjälplöshet. Jag vill nästan bara stänga in mig, bort från omvärlden och alla miljoner råd och tips och tjat om att amning är det bästa! Efter en vecka rinner äntligen mjölken till och sen den dagen har allt fungerat super.

 - Vi får känna på den första riktiga sommarvärmen med härliga temperaturer på +25grader!

 - Jag kommer igång med lite promenader och njuter av att ha min kropp tillbaka, att inte ha en stor tung mage, ont i knän och fötter och allt som följer en graviditet.

 - Jag får uppleva Mors dag för första gången som mamma! Någon vidare uppvaktning blev hanns inte riktigt med. I present fick jag en träningsbok för nyblivna mammor som jag hade önskat mig. Särskilt välanvänd kan jag så här i efterhand inte påstå att den är, men den är bra med mycket viktig information och övningar.

 

- Vi träffas i mammagruppen för första gången (på egen hand). Då är det bara 2 bebisar som kommit, och samma dag som vi ska ses får en mamma lämna återbud då vattnet gått och en tredje bebis är på väg!

-Vi njuter av sommaren med promenader, grillning, besök hos min mormor och vi har nedräkning till Ts semester!

- Det blir ett lugnt midsommarfirande på hemmaplan med typiskt midsommarväder, det vill säga regn! Några få kompisar kommer över för en grillkväll.

 

- Vi fortsätter njuta av den fantastiska sommaren som bjuder på sol i stort sett varje dag!! Bästa sommaren på många, många år!

- Vi försöker fortfarande komma in helt i vår roll som föräldrar och känner inte för att åka iväg på någon längre tripp men för att få lite miljöombyte blir det en dagstripp till Örebro där vi får en mysig dag tillsammans.

- Vi firar 3 årig förlovningsdag och går på middagsdejt. Känns lite konstigt att sitta och äta tillsammans utan Selma, men så mysigt och gott!

 

-T går tillbaka till jobbet och jag är lite nervös över att vara själv med Selma, att jag ska bli uttråkad över att gå hemma "själv". Oron var verkligen helt i onödan! Dagarna susar förbi och jag njuter av att ta dagarna som de kommer och få vara hemma och se hur vår dotter utvecklas.

- Vi kommer igång och ses i mammagruppen igen lite smått och mer ska det bli! Jättemysigt att ses och få prata bebis i mängder, att få se de andra små bebisarna, och se dem upptäcka varandra.

- Jag njuter av att Selma sover hela natten några nätter, men det är ett undantag. Amningen funkar toppen men jag tycker det är tufft att ha henne intill mig på nätterna då jag blir en levande napp. Det är nog tur att jag då inte vet att det ska dröja ytterligare några månader innan jag får sova för mig själv igen.

- Vi börjar på babysim! Det är verkligen supermysigt att åka iväg den där stunden tillsammans hela familjen. Efter några gånger börjar dock både jag och T tycka att det är lite jobbigt att vara uppbokad varje söndag och Selma verkar inte utvecklas så mycket heller, utan är ganska passiv i bassängen. Det är dock snabbt övergående och snart kan vi se hur hon sprattlande i badringen försöker simma fram till leksaker som ligger och guppar i vattnet. Babysim är helt klart värt att gå på, och jag tycker det har hänt massor hos Selma, tycker också att hon verkar uppskatta vattnet på ett helt annat sätt.

 

- Jag och Selma börjar på babyrytmik tillsammans med resten av mammagruppen! En gång i veckan med dans och sång. Selma tycker det är väldigt spännande att få se de andra bebisarna och att lyssna till olika instrument.

- Jag känner mig mer och mer hemma i rollen som mamma. Jag har uppskattat att vara förälder från dag 1 men jag måste också säga att det är något som hela tiden växer inom mig. Jag lär känna henne mer och mer hela tiden, upptäcker nya sidor, och njuter av att kunna interagera med henne på ett helt annat sätt än de första månaderna!

- Har lite problem med knät igen och känner mig så less, så hopplöst och irriterande!

 

- Stackars Pepsi får problem med sår och tvingas gå med tratt på huvudet.

- Vi går på höstmarknad i Sunne och lilla Selma verkar åka på sin första lilla förkylning med hosta.

- Vi firar 1 år som husägare! Vi känner oss verkligen hemma, och ångrar inte köpet ens för en sekund!

- En kär släkting går bort i den hemska sjukdomen cancer och det blir begravning, en fin begravning.
En vecka senare firar vi istället det motsatta genom Selmas dop som blir jättelyckat! Fin kyrka, nöjd unge genom hela dopet, mysigt dopfika och många fina presenter!

- Vi inleder kampen om att få till lite sovrutiner för Selmas del genom att lägga henne kl 20 varje kväll. Det är kämpigt men vi går myrsteg framåt...

- Selma för gå till fotografen för första gången, men tyvärr är min solstråle till dotter typiskt nog lite reserverad och vi får inte det där underbara Selmaleendet förevigat.

- Fars dag firas och jag bjuder ut T på bio, en kort biodejt tillsammans bara vi - så mysigt!

- Nattningarna fortsätter att gå framåt och helt plötsligt kan jag och T få kvällarna för oss själva igen - underbart!

Något annat underbart är att jag äntligen får på mig min förlovningsring som jag saknat sååå mycket!

- Den hittills värsta dagen som mamma kommer när jag för en kort stund lämnar min dotter sovandes i sängen för att komma tillbaka och hitta henne skrikandes på golvet. En fruktansvärd känsla - oron över att hon skadats allvarligt, dåligt samvete för att jag lät det hända! Det blir ett första besök på barnakuten som dock inte visar något alls som tur är.

- En rejäl förkylning för stumpans del med snor som ständigt rinner och jobbiga nätter för hela familjen.

 

-Under december har det hänt massor för Selmas del! Hon kan helt plötsligt ta sig fram på egen hand över golvet, hon sover i egen säng och dessutom i eget rum, dessutom tittar två små tänder fram!!

- Julen firades i dagarna 3 med start hos mormor och morfar, följt av julfirande här hemma tillsammans med farmor, farfar och faster och slutligen självaste julafton med firande tillsammans med pappas släkt innan vi åker vidare för att fira med min släkt där Selma får träffa på tomten för första gången!

 

--------------------

 

På ett sätt har det varit ett otroligt händelserikt år - jag har blivit mamma och fått följa min dotters utveckling varje dag!! Men å andra sidan innebär ju det att andra saker får stå tillbaka. 2013 har verkligen varit Selmas år, först väntan på henne då jag gick in i slutskedet på graviditeten och längtan efter henne bara växte, sedan att hitta sin roll som förälder men ändå fortsätta att vara ett par - vi är en familj men jag och T är ju också ett par som har en relation att vårda. Inte alltid helt lätt, men det går ändå lättare och lättare kan jag känna i och med att vi får egentid tillsammans på kvällarna.

 

Frågan är vad 2014 ska bjuda på? Dels ska jag tillbaka till jobbet, något jag räknar med kommer bli en smärtsam övergång! Vår gamla pärla ska bytas ut mot en nyare och större bilmodell. Selmas 1 års dag ska firas, vi ska njuta av en sommar tillsammans med ett barn istället för en bebis, fortsätta följa hennes utveckling och se henne ta sina första steg och höra hennes första riktiga ord. Kanske kommer vi också möta förskolans värld i rollen som förälder och inte pedagog, eller kanske får det vänta till januari 2015, vi får se. Jag räknar med att det nog kommer bli tufft att helt plötsligt försöka få ihop det så kallade livspusslet när vi båda jobbar men det ska nog gå bra! Min förhoppning är som så många andra år, att detta kommande år ska bli början på ett mer hälsosamt år för min del. Jag känner hur jag börjar hitta motivationen, och jag funderar starkt på att ta steget att köpa ett träningskort för att verkligen sätta press på mig själv!

Imorgon är det nyårsafton och det nya året kommer ringas in här hemma tillsammans med mina systrar och deras familjer. Förra året hade vi en fest med långbord ett gäng kompisar, i år blir det istället huset fullt med barn - ett helt annat sorts nyårsfirande men säkert lika bra :)