2012-02-13
21:49:31
Att välja /L
Åhh jag har ett lyxigt problem.
Förra veckan tog jag äntligen tummen ur och sa att jag inte trivdes på min avdelning till chefen.
Hon föreslog att jag istället kunde få den lediga chefstjänsten, att få bossa över barnehagen.
I lördags var J på intervju i Sverige, ett jobb som är bra betalt och som skulle innebära att vi så småningom kunde följa efter honom hem igen.
Men jag trivs med mitt jobb och den nya tjänsten lockar så otroligt mycket.
Jag är så rädd för att missa chansen.
Om jag bara visste vad som vore bäst?
Just nu lutar jag mycket åt att stanna kvar och testa. Funkar det inte så har jag iaf en till merit att sätta på CV:t, eller hur?
Jag väger för och nackdelarna med att flytta tillbaka.
Rent socialt kan Sverige innebära mer umgänge, barnvakt m.m. Men då skulle jag få jobba mer se lilleman mindre.
Jobba mer innebär också att jag inte nödvändigtvis träffar familj och vänner mer heller. Men levnadskostnaderna skulle bli billigare vilket är bra då lönen är sämre.
Men i Sverige är J:s bransch mer seriös och han har hittills inte hittat något jobb han trivts med i Norge.
I Norge är ALLT så dyrt men här finns det större möjlighet att byta jobb, avancera fort, öppna eget... och jag gillar verkligen mitt jobb. Det lockar inte att arbeta längre dagar.
Men jag saknar att bara kunna gå ut och gå, se på film, ha wii-spel-kväll, käka middag, gå på bio med någon. Här får vi inte till det, vi har ingen direkt barnvakt eller umgängeskrets. Det blir arbetskamrater men dem ser man ju hela dagarna.
Men det som är stora tyngdpunkten är det faktum att lillemans bästa ska komma först.
Åhhh vad jobbigt det här är!
Förra veckan tog jag äntligen tummen ur och sa att jag inte trivdes på min avdelning till chefen.
Hon föreslog att jag istället kunde få den lediga chefstjänsten, att få bossa över barnehagen.
I lördags var J på intervju i Sverige, ett jobb som är bra betalt och som skulle innebära att vi så småningom kunde följa efter honom hem igen.
Men jag trivs med mitt jobb och den nya tjänsten lockar så otroligt mycket.
Jag är så rädd för att missa chansen.
Om jag bara visste vad som vore bäst?
Just nu lutar jag mycket åt att stanna kvar och testa. Funkar det inte så har jag iaf en till merit att sätta på CV:t, eller hur?
Jag väger för och nackdelarna med att flytta tillbaka.
Rent socialt kan Sverige innebära mer umgänge, barnvakt m.m. Men då skulle jag få jobba mer se lilleman mindre.
Jobba mer innebär också att jag inte nödvändigtvis träffar familj och vänner mer heller. Men levnadskostnaderna skulle bli billigare vilket är bra då lönen är sämre.
Men i Sverige är J:s bransch mer seriös och han har hittills inte hittat något jobb han trivts med i Norge.
I Norge är ALLT så dyrt men här finns det större möjlighet att byta jobb, avancera fort, öppna eget... och jag gillar verkligen mitt jobb. Det lockar inte att arbeta längre dagar.
Men jag saknar att bara kunna gå ut och gå, se på film, ha wii-spel-kväll, käka middag, gå på bio med någon. Här får vi inte till det, vi har ingen direkt barnvakt eller umgängeskrets. Det blir arbetskamrater men dem ser man ju hela dagarna.
Men det som är stora tyngdpunkten är det faktum att lillemans bästa ska komma först.
Åhhh vad jobbigt det här är!
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Jag är ju partisk så du vet ju redan vad jag tycker ;) Men för att se krasst på det så har VÅRT liv blivit bättre, känner att vi får ut mer av vår fritid. Vad gäller jobbet så har jag ju ingen erfarenhet av norsk barnhage - vet bara att man inte ska hänga upp sig för mycket på att man trivs på just den arbetsplats där man är för sådant är föränderligt, det märkte jag i Linköping med byte av kollega. I övrigt så kan ni ju få det mesta i Norge som ni kan få i Sverige för möjligheter att lära känna nya människor finns ju överallt och vad gäller Js jobb kanske det räcker med att byta stad? Sen när vi pratar guldklimpen så tror jag inte att det har någon som helst betydelse vad ni väljer då jag tror han skulle få det toppen var ni än väljer att bo, och det tror jag gäller er också även om det kanske börjar med en tuff period innan man kommer till rätta vid en eventuell flytt.