2011-09-12
02:22:43
Genus-morsa /L
Ett ständigt aktuellt ämne är ju genus.
Det är oundvikligt i mitt yrke, fast i Norge är det inte alls någon big deal tråkigt nog. (Även fast jag smyg propagerar för genustänket på jobbet). Men norrmännen vet inte eller bryr sig inte.
I alla fall så är det något som intresserat mig sedan jag hörde om det (vilket resulterade i att jag också skrev mitt examensarbete om genuspedagogik).
Nu sitter jag här och är mamma till en pojke.
Än så länge har jag inte behövt reflektera så väldigt mycket kring genus. Visserligen reagerar jag på att min mor kallar honom tuffing men jag vet också att hon skulle kalla min dotter det också så därför gör det mig inget.
När vi var på hälsostation refererade syster lilleman som "søt jente" och jag korrigerade henne, egentligen spelade det ingen roll men jag kände ändå ett behov av att hon skulle veta vem det var hon höll på med (bebisar är könslösa till utseendet med blöjan på).
I början använde vi mest vita kläder. De minsta kläderna har en tendens att vara vita. Men i veckan var jag ut och såg på eventuella finkläder att ha på dopfesten. Allt är blått eller rosa. Jag fick inte ens tag i en vit body i stl 62. Då blir för mig genustänket aktuellt igen. Jag besökte visserligen "bara" Kappahl och Lindex innan jag tröttnade.
Helt ärligt, jag skulle inte ta på min son en rosa HM tröja, för jag vet att den skulle vara avsedd för en flicka. Inte för att jag egentligen bryr mig om färgen rosa utan för att jag vill inte att någon ska tro att han är en flicka. Det låter kanske illa (för det är inte fel att vara flicka) men vi lever ju i ett sådant samhälle där det ska vara lätt att placera alla i ett fack annars blir det ramaskri. Så nu tvingas jag till att göra min son till en ultra-grabb för jag har inget att välja på. Men jag lovar att den dagen han kan välja själv så kommer jag inte hindra honom från att gå i en rosa HM tröja.
Det som också irreterar mig är leksaker. Till och med när de är pyttesmå ska det könsfördelas. Jag skulle köpa en spegel, det behövde lilleman ha för sin grovmotoriska träning. Det fanns en sort spegel (200 kr!!!), i två olika färger rosa eller blå. VARFÖR? Varför väljer man att producera en spegel i två olika färger. Varför kunde de inte bara valt en gul? Jag tog blå, men jag funderade faktiskt på att ta rosa. Efteråt ångrar jag mig, skulle ha valt rosa av principen. Men får jag en dotter så kommer hon minsann få ha en blå spegel.
Jäkla samhälle man lever i, likt de amerikanska gängen, är det färgerna som styr allt.
Det är oundvikligt i mitt yrke, fast i Norge är det inte alls någon big deal tråkigt nog. (Även fast jag smyg propagerar för genustänket på jobbet). Men norrmännen vet inte eller bryr sig inte.
I alla fall så är det något som intresserat mig sedan jag hörde om det (vilket resulterade i att jag också skrev mitt examensarbete om genuspedagogik).
Nu sitter jag här och är mamma till en pojke.
Än så länge har jag inte behövt reflektera så väldigt mycket kring genus. Visserligen reagerar jag på att min mor kallar honom tuffing men jag vet också att hon skulle kalla min dotter det också så därför gör det mig inget.
När vi var på hälsostation refererade syster lilleman som "søt jente" och jag korrigerade henne, egentligen spelade det ingen roll men jag kände ändå ett behov av att hon skulle veta vem det var hon höll på med (bebisar är könslösa till utseendet med blöjan på).
I början använde vi mest vita kläder. De minsta kläderna har en tendens att vara vita. Men i veckan var jag ut och såg på eventuella finkläder att ha på dopfesten. Allt är blått eller rosa. Jag fick inte ens tag i en vit body i stl 62. Då blir för mig genustänket aktuellt igen. Jag besökte visserligen "bara" Kappahl och Lindex innan jag tröttnade.
Helt ärligt, jag skulle inte ta på min son en rosa HM tröja, för jag vet att den skulle vara avsedd för en flicka. Inte för att jag egentligen bryr mig om färgen rosa utan för att jag vill inte att någon ska tro att han är en flicka. Det låter kanske illa (för det är inte fel att vara flicka) men vi lever ju i ett sådant samhälle där det ska vara lätt att placera alla i ett fack annars blir det ramaskri. Så nu tvingas jag till att göra min son till en ultra-grabb för jag har inget att välja på. Men jag lovar att den dagen han kan välja själv så kommer jag inte hindra honom från att gå i en rosa HM tröja.
Det som också irreterar mig är leksaker. Till och med när de är pyttesmå ska det könsfördelas. Jag skulle köpa en spegel, det behövde lilleman ha för sin grovmotoriska träning. Det fanns en sort spegel (200 kr!!!), i två olika färger rosa eller blå. VARFÖR? Varför väljer man att producera en spegel i två olika färger. Varför kunde de inte bara valt en gul? Jag tog blå, men jag funderade faktiskt på att ta rosa. Efteråt ångrar jag mig, skulle ha valt rosa av principen. Men får jag en dotter så kommer hon minsann få ha en blå spegel.
Jäkla samhälle man lever i, likt de amerikanska gängen, är det färgerna som styr allt.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Det konstig är att det är lättare att ge flickor typiskt grabbiga saker än vad det är att göra det motsatta. En blå tröja på en tjej skulle förmodligen provocera mindre än en rosa tröja på en kille... eller en bil i en flickas hand jämfört med en docka i en pojkes...