Hakuna Matata

När övriga familjen börjar bli sitt vanliga jag så har jag istället börjat må dåligt. Huvudet känns lite som ett bowlingklot och jag känner mig allmänt matt - som om jag åkt på en rejäl förkylning utan att vara snorig eller ha feber. Idag fick det med andra ord bli en dag i sängen/soffan. Det var skönt att få vara ensam i ett tomt hus och bara få vila och när det var dags att hämta stumpan på förskolan så kände jag mig åtminstone lite bättre. Imorgon är det vår lediga dag så jag hoppas att jag ska ha lite ork till lek så inte dagen blir en lång pina för att jag inte orkar hålla min dotters tempo.

 

Förutom att jag känner mig sjuk så har jag insett att min vanliga höstdepp nog infaller nu. Jag har känt mig orkeslös och omotiverad till det mesta de sista veckorna, och allmänt låg - inget har lockat och inget har känts kul. Med andra ord längtar jag efter våren mer än någonsin just nu...

Helgen blev skönt nog bättre än jag vågat hoppats på. Solen har visat sitt härliga ansikte och trots att jag haft två sjuklingar här hemma så har de i alla fall varit lite piggare och vi har två dagar i rad följt upp frukosten med en gemensam promenad i skogen med snowracern till hands för snålskjuts när benen inte orkar mer. Idag gjorde även Ts familj oss sällskap på promenaden, något som uppskattades mycket av alla - från vår sida då vi varit så isolerade och från deras sida då de äntligen fick träffa Selma då veckorna sprungit iväg sen vi senast sågs.

Igår kväll orkade T släpa sig iväg på biljardkväll med kompisarna och jag passade på att lägga mig i soffan med datorn och leta hårinspiration till bröllopet. Jag är riktigt sugen på att piffa till bröllopsfrisyren med ett fint hårsmycke men det är jättesvårt! Jag vill ha ett fint, i lite klassisk stil med lagom mycket bling, och snål som jag är får det inte kosta så mycket.

Det blev ett spontanköp via Tradera till slut så nu hoppas jag det är lika fint i verkligheten som på bild!

 

För att få lite egentid på bortaplan, lämnade jag familjen under eftermiddagen för att simma några längder. Det var verkligen inte igår, men åh vad skönt det var!! Det var jättelugnt och jag delade min stora motionsbana med 2 andra simmare och simmade helt själv i den hälften av tiden så jag kunde verkligen låta tankarna sväva iväg och det gav mig lika mycket träning som det gav mig avslappning - något jag måste börja göra oftare! Det blev 40 min i bassängen innan jag åkte hem och blev serverad mat, och fick trösta en väääääldigt trött tjej utan matlust :(

Energin börjar återvända men eftersom hon knappt äter något vissa dagar så får hon ändå inte den energi hon behöver. Imorgon vabbar T innan jag tar över på tisdag och sen får hon en ledig dag på onsdag. Då har hon varit hemma i 1,5 vecka från förskolan och jag hoppas verkligen att hon ska vara pigg nog så att hon kan gå tillbaka!!

Imorse vaknade jag med ett blytungt huvud som försvann med panodil och skogspromenaden... hoppas nu bara att det inte var början på samma förkylning som T och Selma har, men det är väl bara att vänta och se!

 

Idag började jag läsa om Femtio nyanser av honom. Jag stör mig fortfarande en hel del på den (gillar de andra bättre i serien) men jag måste ju läsa om den innan filmen!

 

 

Då var helgen här igen men den här gången kan jag inte påstå att jag varken längtat eller sett fram emot den med någon större glädje då vi ända sen förra helgen har haft två sjuklingar här hemma. Förra lördagen låg T däckad med feber och jag och Selma tog en hemmadag för att istället satsa på något roligt på söndagen, men då vaknade även Selma med feber! På så vis har veckan fortsatt för dem två, med feber, hosta och snuva. Stackars Selma har varit riktigt risig hela veckan utan några större tecken på att bli bättre. Jag trodde att det kanske var påväg att gå mot rätt håll i onsdags då hon hade sin andra feberfria dag och var liiiite piggare men igår och idag har hon haft feber igen och snoret rinner konstant och hostan kommer varje gång hon ska sova. Inatt hostade hon så illa att och hon kräktes i sängen så jag fick ställa en trött nerspydd unge i duschen som frös så hon skakade :(

Inte blir det bättre av att T idag kommer hem från jobbet för att landa i soffan, även han med feber! Med andra ord får jag dra ett lite större lass just nu.

Selma har det gått riktigt bra med när det kommer till mig själv och tålamodet, jag har större förståelse för hennes gnäll än vad jag har med Ts ynklighet tyvärr. Jag VET att jag blir exakt likadan men jag får verkligen bita mig i tungan, och ständigt påminna mig om att det kanske är jag som ligger där nästa vecka och förväntar mig samma stöd från honom.

Att det blir många vabdagar barnets första år i förskolan är verkligen inget skämt!! Den senaste tidens sjukdomar har fått mig att börja längta efter vår, värme och framför allt friskare tider!

Jag räknar med att det blir några vabdagar nästa vecka med, samt ett läkarbesök då det blir den 8:onde dagen på hemmaplan och sjukintyg krävs från Försäkringskassans sida. Snart är det dags att ladda för lönesamtal på jobbet men jag har verkligen svårt att ladda då jag är i en liten svacka vad gäller jobbet - mina lediga onsdagar tillsammans med alla dessa vabdagar gör att jag har svårt att hålla fokus och hitta en röd tråd i mitt arbete. Det är så irriterande att arbetet känns så super i terminsstarten medan jag alltid hamnar i en svacka efter julledighet och DÅ är det dags att tala om allt man gör bra, men då är det helt borta ur minnet även om jag VET att jag är bra på vissa saker. Men det är alltid lättare att minnas det man är mindre bra på tyvärr, och det är ju inget som direkt gynnar mig i ett lönesamtal :p

En superfin Geggamojaoverall är beställd åt stumpan för nästa vintersäsong, och idag rinde de från salong Aqua för att meddela att jag var sååå välkommen på vår bröllopsdag för att få håret uppsatt och en makeup lagd! Jippie :D Efter att ha kikat igenom vår planering så kan jag nu se att i stort sett hela dokumentet är gulmarkerat (gult=klart) och det känns så himla bra!! Nu måste jag bara komma på vad jag vill göra med håret, något som inte är så lätt som jag trodde...

 

Fy vilket trist väder! Idag har det regnat eller snöat hela dagen. Selma har varit pigg men inte klarat någon som helst motgång. Jag vet inte... känner mig lite lätt förvirrad över det hela. Är hon sjuk eller är det bara någon ny utvecklingsperiod!? Det som talar för att hon kanske inte är helt pigg är att hon sover länge när hon väl får chansen, en timme eller mer utöver den vanliga middagsluren. Jag kan bli lite nojig och tankarna rusar iväg ibland... tänk om det inte bara är en vanlig förkylning hon har i kroppen, utan något allvarligt? Det här är andra veckan som hon är hängig utan att egentligen vara sjuk på riktigt. Jag vet inte, får ha is i magen helt enkelt och se hur det utvecklar sig.

Förutom en förmiddag med bokläsning, målande, konflikter och dammsugning så har jag passat på att leta vinteroverall till nästa säsong medan stumpan sover. Vinterrea är ju den perfekta tiden att hitta bra grejer till vettiga priser! Selmas superfina Popoverall har varit toppen och jag är supernöjd. Den köptes till halva priset på förra årets rea och jag hade gärna köpt en i år igen men det verkar inte som att det finns någon i hennes storlek, om jag nu inte kan nöja mig med en svart overall men jag vill ju att hon ska synas bra den här mörka årstiden. Det jag gillat skarpt med Popoverallen är att den hållt henne både varm och torr men också att den är försedd med bra reflexer. Tyvärr verkar reflexer vara en bristvara när man ser till overaller. I min värld så borde det vara självklart att overallerna ska vara försedda med rejäla reflexer både upp- och nedtill på både fram- och baksidan, men så är sällan fallet.

Eftersom det inte verkar gå att få tag i en PoPoverall på denna rea så har jag kikat lite på Geggamojaoveraller. Har ingen direkt erfarenhet av märket själv men efter lite googlande så verkar det som att det är bra grejer. Får se om jag chansar på det till nästa säsong eller ej. I-landsproblemet som dyker upp då är om man ska välja en grön eller cerise! Jag brukar försöka tänka lite könsneutrala färger på ytterkläder som är dyra i inköp men kombinationen av cerise och det turkosa blixtlåset var ju väldigt snyggt alltså!

 

 

Söndag och vi är hemkomna igen efter vår lilla Stockholmstripp. Selma har spenderat en helg hemma hos sin mormor och morfar medan vi njutit av ett besök på ABBAmuseét, god mat, en Evitaföreställning, en hotellnatt med den så härliga hotellfrukosten och en dag strosandes runt på Stockholmsgator och affärer. Det var lite konstigt att åka ifrån Selma. Vi har ju gjort saker tidigare utan henne men av någon anledning tyckte jag det var lite jobbigt att lämna Karlstad med henne kvar, även om det så klart gick bra!

Den här lilla trippen är förresten en del av mitt nyårsmål - att bli bättre på att göra saker jag/vi inte brukar! Det är verkligen värt jättemycket att få göra en sån här grej, eller bara gå på grejer i sin egen stad! Det tankar på med energi :)

 

En annan grej som gjorde oss på bra humör under helgen var att vi äntligen kom fram till ett beslut gällande restaurang för bröllopsmiddagen! Därmed är alla de stora besluten fattade och nu återstår bara mindre detaljer så som att skaffa pass, köpa BH som funkar till klänningen, och hår/smink och smycken, gravera ringar. Det känns riktigt skönt!! Hur det än går med de där mindre besluten så har vi bokat/bestämt så mycket att det nu verkligen blir av!

 

Nu ska vi njuta av lite tid i soffan innan det är dags att sussa. Imorgon blir det en vabdag för min del då Selma fortfarande är hängig och nu också lite småförkyld.

Igår kunde vi bocka av ännu en punkt på vår to do-lista inför bröllopet och det var vår bröllopsresa! Vi har velat fram och tillbaka länge men har nog hela tiden lutat en hel del åt Kroatien som valet till slut föll på. Det blir en hel vecka utan barn, där vi bara ska vara vi två! Jag tror ärligt talat att det kommer bli lite konstigt - att försöka falla tillbaka till våra "gamla" roller - att vara ett par där man i en veckas tid bara har varandra att ägna sig åt - men jag tror också det är guld värt. Nygifta på en ny plats, ett turkost hav, god mat, vin och nya saker att uppleva och se. Jag tror att jag kommer längta efter vår lilla tjej galet mycket men jag hoppas att det håller sig på en rimlig nivå så att man inte sitter och längtar hem halva veckan! Jag har trots allt aldrig varit ifrån henne mer än en natt åt gången, och nu ska vi vara borta en hel vecka!! Men hon kommer att ha det så himla mysigt med sin farmor och farfar så det ska nog inte gå någon nöd på henne.

Det känns så skönt att ha bockat av några av de där större grejerna! Nu är det bara en restaurang/lokal vi måste bestämma oss för av de där större grejerna och en hel del mindre detaljer :)

 

Min och Selmas helg blev för övrigt förlängd! I fredags ringde de från förskolan och jag fick hämta hem en pigg tjej som dock inte var i form för förskolans värld och helgen fortsatte på samma vis. Pigg men orkar inte med några som helst motgångar och har varit supertrött vid lunchtid trots att våra dagar varit lugna. Därmed fick det bli en dag hemma idag och imorgon får hon vara hemma med sin pappa. På onsdag har vi ju vår lediga mysdag så jag hoppas hon ska vara i form för förskolan på torsdag igen! Hon har gått från att vara jättefrisk sitt första år i livet till att åka på en förkylning eller feberdag titt som tätt... men det är väl det som hör till första året i förskolan!

Idag blev det (ännu) en shoppingrunda och för en gångs skull lyckades jag handla en del bra grejer till mig själv! Sedan Selma föddes hamnar jag 9 av 10 gånger på barnavdelningen även om jag går i affärer med syftet att handla till mig själv, men jag gissar att jag inte är ensam om det! Tidigare i veckan handlade jag på Polarn & Pyrets rea och hittade en hel del fina kläder som jag köpte i nästa storlek till Selma. Jag hade kunnat handla mycket mer men även om man handlar billigt så blir det ju en del pengar i slutändan.

Idag var det stora fyndet när jag av en slump sprang på ett par vinterkängor av bra märke till halva priset - perfekt då jag varit på jakt efter nya kängor till jobbet!!

Men nu får det bli köpstopp - om två veckor bär det av till Stockholm för ett barnfritt dygn med musikalen Evita som höjdpunkt. Det ska bli riktigt kul!

 

Helgen har varit lugn, igår snöade det massor så medan T och Selma passade på att njuta av snön med snowraceråkning och snögubbsbygge så passade jag på städa! Det borde ha varit ett av våra nyårslöften, för fy fasen vad snabbt vi rör till det!! När jag gick där och städade blev jag mer och mer irriterad så nu har jag skiftat fokus från att vilja renovera gästrummet till att vilja göra om och organisera upp kontoret först då det rummet aldrig fått bli helt klart sen vi flyttade in och därmed blivit ett rum där vi lägger saker "tillfälligt", och som lätt blir långvarigt istället!

 

Under veckan som gått har vi också försökt bocka av ännu en punkt på listan för bröllopet genom att kontakta olika fotografer. Återigen är det lite utav en chock vad mycket dyrare allt blir för att man sätter ordet bröllop framför - men som tur är finns fotografer i alla prisklasser! Så ikväll ska vi gå igenom de fotografer som hade möjlighet den dagen, och som hade rimliga priser så får vi se vem det blir. 

 

Imorgon börjar förresten mitt nya schema på jobbet gälla, ett lite tuffare men förhoppningsvis lite bättre schema då det innebär lite fler tidiga dagar. Det är också första veckan av denna termin där jag kommer vara 20% föräldraledig, så nu ska jag klura på vad jag och stumpan ska hitta på under vår första lediga dag tillsammans, kanske badhuset eller biblioteket, eller träffa vänner? Jag har ju turen av att ha två mammor hemma i föräldragruppen och kompisen S som är föräldraledig med sitt andra barn. Nu dröjer det heller inte länge förrän kära syster yster ska ha sin nr 3 och därmed har vi ännu fler att umgås med under våra lediga dagar tillsammans. Jag vill dock fokusera på att passa på att göra sånt vi inte brukar göra tillsammans i lugn och ro :)

 

Hoppas helgen varit bra för er andra!

 

En endaste dag kvar på det som skulle bli en sådan lång ledighet! Dagarna har verkligen rusat förbi och jag har inte hunnit med för fem öre tyvärr. Innan ledigheten hade vi planer på att renovera gästrummet men dagarna har passerat utan att vi tagit tag i det som behövts inför en sådan renovering och nu är det för sent.

Under ledigheten har vi i alla fall hunnit med några dagar med vinterlek och vinteraktiviteter, stunder med vänner, släkt och familj, möbelshopping i form av fåtölj och fotpall till vardagsrummet osv.

I fredags åkte jag och mina systrar mot Degerfors och deras stora klänningsbutik. Det provades massor och till slut hittade jag en som kändes ok men jag ville fundera vidare innan jag tog något beslut.

 

För att vara säker på mitt beslut så tog jag med mig T nästföljande dag till en liten butik här i stan som jag inte hade några höga förväntningar på, men ack så fel jag hade. Butiken har flera fina klänningar och en del av dem till riktigt bra priser. Eftersom vi valt att ha ett superlitet bröllop med bara familjen följt av middag på restaurang så vill jag inte ha någon jätteklänning med massor av dekorationer (som jag förmodligen valt om bröllopet varit större), men de där allra enklaste klänningarna som jag provade massor av i Degerfors passar helt enkelt inte min kroppsform, så efter peppning från T som påpekade att jag ska välja något jag verkligen vill ha, provade jag två klänningar som båda var jättefina! En med korsettsnörning och drapering över övre delen av klänningen, och en med tyllkjol, hjärtformad ringnin och sydda veck över överdelen.

Snacka om beslutsångest deluxe! Korsettsnörningen trollade verkligen fram en jättefin form och midja och det var en riktigt klassisk brudklänning, men i slutändan var det ändå tyllklänningen jag fastnade för då den var fin men samtidigt med en busig och lekfull känsla. När vi lämnade butiken med kvittot på en betald brudklänning så kändes allt rätt och jag var så nöjd med mitt val.

Nu återstår bara resten av valen :p Ringen är köpt, klänningen är köpt, restaurang är preliminärbokad på två ställen, kyrkan är bokad. Igår försökte jag hitta något ställe som kan lägga smink och håret till en rimlig kostnad, något som inte verkar vara helt lätt då ordet bröllop verkar få alla priser att skena iväg galet mycket. Jag har också börjat leta fotograf och var vi vill styra bröllopsresan åt. Vi har nog landat i att det är en solresa vi vill åka på men med saker att uppleva utöver det. Just nu lutar jag nog mest åt Split, Kroatien. Det verkar vara väldigt fint, och att vi skulle kunna resa direkt från Karlstad är ett stort +.

 

Idag har vi haft föräldragruppen på besök, så himla roligt! Vi har inte sett varandra sedan i slutet av sommaren, och våra godingar har utvecklats massor under denna tid. Från att de knappt stapplade runt i somras, så sprang de nu runt och pratade! Det blev 1,5 h med lite fika ochmycket stoj, lek och en hel del konflikter ;)

Imorgon på vår sista lediga dag tänkte vi åka till badhuset tillsammans!

Min stackars tjej har haft närmare 40graders feber och jag har nog aldrig sett henne så sliten :( Typiskt nog är T på tjänsteresa sen igår så jag har fått dra hela lasset själv. Vi har mest tittat på Pippi och läst böcker så det är väl inte så betungande men det är jobbigt att se henne så hängig, hantera gnället och att vara instängd i ett hus. Men ikväll är T tillbaka så imorgon får han ta över och jag gå till jobbet. Idag har hon varit lite piggare så att jag i alla fall kunnat lämna henne i soffan själv för att göra lite annat. Så nu har jag ansökt om föräldrapenning inför vårens lediga onsdagar, det har plockats i köket, bytts gardiner och tvättats. Skönt att få göra något annat för en stund. Jag känner mig rätt mör efter de här vabdagarna och jag längtar efter att få återgå till jobbet imorgon för en break ifrån det hela hur hemskt det än låter. Tålamodet har räckt hittills för att bara finnas här för henne men det börjar nå sin gräns, därför känns det skönt att få lämna över till pappa som kommer med ny energi.

Idag har jag varit och tittat på världens goaste lille tomtenissa som deltog i sitt första lussefirande! Idag har det varit kallt och marken och träden har varit täckta med frost, det tillsammans med en mörk eftermiddag och massor av små tomtar, lucior, stjärngossar och pepparkaksgubbar gjorde att lite julkänsla infann sig. Barnen sjöng högt och glatt och var så duktiga! Selma satt stilla på sin plats under hela firandet och tittade runt på alla stolta föräldrar och syskon och kompisarna som sjöng. Det har tränats inför detta uppträdande och Pippapp (Tipptapp) har sjungits av och till under senaste veckan.

 

Själv har jag spenderat två dagar på hemmaplan efter något som jag eventuellt var magsjuka. Efter en supermysig söndag med julmarknad tillsammans med J&F efterföljt av adventsfika hemma hos dem, så kröp vi ner i veckan hemma på kvällen. Jag mådde lite illa vilket snart blev väldigt illa samtidigt som jag hade kramp i magen.

Om det faktiskt var magsjuka vet jag inte, förmodligen inte men jag var galet trött hela måndagen och för att vara säker på att inte smitta någon på jobbet så blev det en hemmadag även idag. Men imorgon är det jobb som gäller igen, och på kvällen väntar möten på två av stans restauranger då vi ska kolla läget för bröllopsmiddag i maj :)

Vi har valt att hålla bröllopet minimalt men vill ändå göra en grej av det och då är en bröllopsresa så klart given! Svärmor har redan lovat att ställa upp som barnvakt under en vecka och ett bidrag till resa blir present från båda våra föräldrar. Så den stora frågan är var man vill resa?!

Vi hade från start siktet inställt på N.Y. men intresset har avtagit allt eftersom - vi vill gärna dit någon dag men det känns kanske inte som den sortens resa vi vill göra på vår bröllopsresa. Istället lockar sol, bad, härliga stränder - möjligheten att bara få slappna av tillsammans där ingen av oss behöver sitta med ett vakande öga över vår dotter. Möjlighet till några utflykter... Och eftersom det är en vecka som är max så får det ju heller inte vara alltför lång restid... så var åker man? Någon som har några tips?

 

Har försökt googla fram lite tips men det är inte så lätt. Hittills är det destinationer som skopelos (ön där Mamma Mia spelades in till stor del) och Korsika som många tipsar om men jag vet inte... Får nog kika lite mer!

Längtan efter julledigt växer sig bara större och större, dels på grund av trötthet, längtan efter familjetid, julmys men också för att komma ifrån jobbet en lite längre tid då en okej stämning, gick mot en sämre och idag kändes det nästan som att vara tillbaka på högstadiet med allt drama det innebar! Det handlar om att en vi-känsla blivit en vi- och dom-känsla som eskalerade snabbt när "dom" la ett (i mina och flera andras ögon) katastrofalt dåligt schemaförslag och där diskussionen kring det varit väldigt hård. Kvällens möte avslutades med att en kollega på en annan avdelning kastar sig om och viskar sin kollega i örat för att sedan titta på varandra och skratta... DÄR kände jag hur jag förflyttades till högstadiet med allt vad de innehöll med grupperingar, skvaller, ta sida i konflikter och så vidare. Tyvärr har jag svårt att skaka av mig de här negativa känslorna och kan därmed inte riktigt släppa jobbet när jag väl är hemma.

 

Under måndagen ska alla schemaåsikter skickas till chefen som får ta någon form av beslut (bara det! Att vi inte kan enas!!) och sedan får vi helt enkelt godta det schema hon väljer. Jag ber till gudarna om ett bra schema, för ett dåligt schema i kombination med en arbetsplats med den stämning som råder nu... ja då är det inte mycket med jobbet som känns bra längre. Jag vet inte, kanske ska man bara söka sig vidare - det kanske är dags för miljöombyte? Helt klockrent har det aldrig känts på nuvarande arbetsplats även om det inte varit jättedåligt heller... men det är alltid svårt att ta det där steget för man vet ju alltid vad man har, men aldrig vad man får...

Sen någon månad tillbaka, och för resten av mitt liv kommer 23 maj att ha en särskild plats i mitt hjärta då det är den dagen som jag säger "ja" till min älskade T - efter 13 år tillsammans, 8 år som sambos, 5 år som förlovade och 2 år som föräldrar. Vi har pratat om det i flera år men motivationen har inte riktigt funnits där (ekonomiskt) då ett hus lockade mer. Men som föräldrar känns det nu jätteviktigt att faktiskt vara gifta. Vi har väl också börjat landa i hur vi vill att den stora dagen ska se ut och det är att den stora dagen blir med ett mycket litet sällskap med bara de allra närmaste för att sedan följas upp av en liten resa på tu man hand.

Fortfarande återstår en hel del frågetecken, men kyrkan är bokad och idag fick jag med mig min vigselring hem i en liten ask. Lite tidigt att köpa ring kanske men det finns många bra erbjudanden i juletider och det känns skönt att sprida ut kostnaderna lite. Det pirrade lite i magen när vi var på väg hem med ringen och allt kändes helt plötsligt lite mer verkligt, att vi faktiskt SKA göra det denna gång och inte bara prata om det.

 

Nu när ring är avklarad är det klänning som är det stora frågetecknet. Jag vill ha en brudklänning men då det förmodligen blir en enkel middag på restaurang så vill jag ju kanske inte ha någon jättelång, stor klänning, utan funderar snarare på en kort klänning. Svårt, svårt, svårt!

En månad kvar till jul, och jag längtar så himla mycket efter att få vara långledig och spendera tid med familjen. Vardagen rullar på och det har varit ganska mycket den senaste tiden känns det som, intensivt på jobbet, strul med knät, nerver inför operation, återhämtning från operation, vabdagar, framtidsplanering...

Helgen som kommer blir också intensiv då vi måste städa huset inför vår årliga adventsgrill som vi ska ha med vännerna på lördagkväll, vi har också alla våra kläder utspridda i gästrummet sedan inredningen i klädkammaren kollapsade, så det är också ett projekt som ska hinnas med innan söndag då vi åker till Sunne för att fira mormor som fyller 80år. Jag var även där förra helgen på 50 års kalas för att fira moster och oj så kul jag hade! Det var längesen jag hade så kul faktiskt - att bara få dansa loss! Det komiska var att det kom igång på riktigt när de flesta åkt hem. Men mellan 01 och 03 dansade vi loss så jag hade lite lätt träningsvärk på söndagen :p

 

Imorgon blir det en kort sväng på stan för att kolla på lite julklappar och något som ska få göra min förlovningsring sällskap till våren :)

 

Men just här och nu ska jag inte göra något mer än att slappa vid TVn och samla kraft för resten av arbetsveckan!

Selma hann bli 18,5 månad innan hon slogs av den första storslagna kärleken!

Visst har det funnits saker som fångat hennes intresse innan, framför allt sedan förskolestarten när Apan fick en särskild plats och sedan även gosiga fleecefilten. Ingen av dessa kan dock mäta sig med de känslor som uppstod när Selma förra helgen fick ärva en Pippidocka av kusinen. Från första stund uppstod kärlek och hon blev lätt besatt! Pippi ska vara med när tänder borstas, när man ska sova, när det är matdags ska Pippi sitta på en egen stol och "titta på"... hon finns helt enkelt vid Selmas sida varje vaken stund här hemma, och om hon fick, så hade hon definitivt följt henne även till förskolan, men där har vi sagt stopp då det redan finns trygghetssaker där.

Varken jag eller T kan förstå var denna förälskelse kommer ifrån då vi inte läst, sett eller pratat om Pippi tidigare och nu är det grejen helt och hållet.

I helgen fick Selma uppleva första stora traumat när hon böjer sig fram för att ta upp Pippi och råkar kräkas upp över Pippi. Hon tittar på mig med förtvivlan i blicken samtidigt som hon ojar sig med darrande underläpp. Inte blir det bättre när mamman tar med Pippi och slänger henne i tvättmaskinen samtidigt som hon försöker intala Selma om att Pippi ska bada. Selma blir på riktigt helt förtvivlad - tårarna sprutar och hon står med näsan mot glaset i tvättmaskinen samtidigt som hon skriker "Piiippiiiiiiii, Pippiiiiiii.... Ojojojoj... Pippiiiiiiii!!!!", hon rycker i luckan och vrider och trycker på alla knappar innan hon till slut lugnar sig lite och upprepar orden "Pippi badar.." om och om igen. När jag till slut går för att plocka fram en ren Pippi när Selma sover middag, får jag till min stora förskräckelse se att Pippis fötter exploderat och det är vadd överallt! Snacka om dåligt samvete, jag har förstört Selmas första stora kärlek!!

Jag kastar mig så klart över datorn och får se att en ny Pippidocka finns att köpa på den närliggande leksaksaffären, så jag kastar mig i bilen för att köpa dockan innan hon vaknar. För att döva samvetet slänger jag med en Pippibok till kassan.

Väl hemma möts nya Pippi med stor skepsis (och jag får väl hålla med om att det var en dålig kopia), men eftersom inte riktiga Pippi hittas får nya Pippi duga som stand-in. Samvetet fortsatte att tynga mig så till slut plockade jag faktiskt fram nål och tråd och lyckades få till tillräckligt bra stygn för att få ihop orginalPippis fötter. Så nu har Selma två Pippidockor, den nya Pippi har gömts för att finnas som reserv, och nya Pippiboken har vi läst om och om igen.

 

Det är lite jobbigt att ett ting fått så stor betydelse då det blir otroligt upprörda känslor så fort Pippi försvinner eller inte får delta  på vissa aktiviteter, men framför allt är det såååå mysigt att se henne prata och titta på Pippi med tindrande ögon, och man märker verkligen att det är hennes allra bästa vän <3

Idag är det den 11 november och det betyder att vi snart är inne i december och julmånaden! Jag hatar att vara ute i sista stund och har därför sen någon vecka tillbaka börjat fundera över julklappsinköp och önskningar men som vanligt är det allt annat än lätt och jag vill gärna ha många förslag på vad man kan köpa och vad man kan önska sig!!!

 

Vi har bestämt oss för att köpa en spis till Selma från oss och jag ska verkligen försöka att nöja mig med det då hon redan har så mycket saker, kommer få saker av andra och vi har en hel del sparmål detta år så det gäller att försöka hålla i slantarna lite. Sen är det väl lite grytor och sånt man kan komplettera hennes önskelista med.

 

Till mig själv har jag bara kommit på lite lite grann. Än så länge står boken "med känsla för barns självkänsla", en elektrisk fotfil och ett diskborstställ till min lilla Cult Design-samling i köket, på min önskelista.

 

Vad jag ska hitta på till T har jag verkligen ingen aning om! Det är lika svårt varje år, och ännu svårare i år när vi som sagt ska försöka att spara pengar så det gäller att tänka sig lite för vad man köper. Alla förslag mottages tacksamt!

Vid ett svagt tillfälle funderade jag på om vi skulle skippa att köpa klappar till varandra och istället investera i en ny kamera till familjen men jag vet inte. Vi är otroligt dåliga på att överraska varandra med gåvor i vardagen, därför känns det ganska viktigt att ge varandra någon liten överraskning åtminstone vid jul.

 

Det här året är ganska kännbart ekonomiskt då vi under året köpt ny bil och ny soffa, och just nu har vi hantverkare här som byter ut vårt ventilationssysystem, vi har varit föräldralediga och vi har ökat våra amorteringar på huset. Det kostar verkligen att bo i hus då risken för oförutsedda kostnader är så mycket större och oftast är prislappen ganska saftig för dem. Men det är fortfarande värt det alla dagar i veckan :)

Nästa oförutsedda utgift kom redan igår när T skulle läggfa tillbaka allt i klädkammaren efter att ha tömt den för hantverkarnas skull, och allt helt plötsligt kollapsade! Så idag/imorgon ska vi väl kika på inredning till den. Från början hade vi nog tänkt köpa en likadan trådställning med backar men nu funderar jag på om vi inte ska investera i lite rejälare inredning kanske, men det tål att tänkas på!

Vilken fantastisk dag!

 

Det var många fjärilar i magen är vi åkte mot sjukhuset imorse och väl på operation i full operationsmundering kände jag mig nästan panikslagen. Men väntan blev lång, det dröjde nästan tre timmar innan jag till slut blev uppropad. Det var nästan spännande att sitta i väntrummet med det gravida paret som väntade på kejsarsnitt, lyssna till kvinnan som skulle operera foten och berättade om sin dramatiska förlossning med sina tvillingar, eller kvinnan som agerade tolk men egentligen gjorde praktik på förlossningen som berättade om sina erfarenheter därifrån, eller den gamla tanten som berättade om sina två år i Dubai i ungdomens dagar... Mötet mellan människor fascinerar mig verkligen. Jag är verkligen ingen deltagare i dessa möten utan en väldigt intresserad observatör som lyssnar noga till det som sägs och funderar mycket. En kvinna satt tårögd och väntade på att hennes lilla, lilla kille skulle komma ut från operationen, och jag tänkte tillbaka på den där stunden när jag och T väntade på att bli hämtade till förlossningen för att få möta vårt barn precis som detta par skulle få göra... och hur känns det egentligen att föda fram ett barn på ett sjukhus där man inte kan språket? Eller är de som mig som förmodligen skulle känna mig jätteorolig om jag befann mig på ett sjukhus i ett "främmande" land?

Hur som helst kändes aldrig den långa väntan särskilt lång och paniken la sig ganska snabbt. Den började bubbla fram igen när det väl var dags, ""operationshöcklet" på huvudet, uppe på en brits med armarna ut åt sidorna, någon blottar bröstet för att fästa EKG-sensorer, en annan sticker mig i armen, en tredje sätter ett band ovanför knät och en fjärde fäster ett band med hullingar i pannan för att mäta ännu ett värde samtidigt som jag tittar upp mot de där gigantiska lamporna som finns i operationssalar man ser på TV. Men så fantastiska de var! Så himla goa allihop då det skämtades, informerades omvartannat.

 

Till slut kopplas ett dropp på och jag börjar känna mig alldeles tung i kroppen, efter en stund berättar de att de sätter in sömnmedlet och jag slocknar men hör snart röster omkring mig igen och är rädd att de ska börja skära i knät innan jag somnat. Jag får ögonkontakt med en sköterska som börjar prata med mig och jag inser sakta att allt redan är över, att jag sovit gott och allt är klart! Väldigt förvirrad frågar jag om de fått ut benbiten och en lyckokänsla sprider sig inom mig när hon svarar jag med ett stort leende innan hon hämtar en behållare med vätska där den jävla lilla benbiten flyter runt! Det tar en ganska bra stund innan jag vaknar till men det blir lite bättre när jag äntligen får något att äta efter en låååång fasta.

 

När jag får träffa läkaren berättar han att han gått upp ovanför knäskålen direkt efter min beskrivning och hade hittat och fått ut skiten på typ 10 sekunder!! Eftersom jag ändå var snittad passade han på att undersöka mitt knä vidare och han gav mig mycket beröm för mitt fina knä. Knäppt kanske, men jag blev så glad av de orden efter allt jäkla problem jag haft. Han berättade att han hittat stället där benbiten suttit och han konstaterade att det med största sannolikhet hade slagits lös en bit när mitt knä "halvt" hoppade ur led runt 2011 (?).

 

Jag kan stödja på knät men det gör ganska rejält ont i snitten så fort det sträcker lite i dem. Men vad gör det!? Jag är så pepp på att komma igång med träningen för nu känns det inte som att det finns något som kan stoppa mig, det finns ingen anledning till att hålla tillbaka!! Motivationen för att på rikigt komma igång med förebyggande träning finns så klart också för nu har jag en benbit som bevis på vad konsekvensen kan bli om knät hoppar igen - det handlar inte bara om att det gör överjävligt ont just där och då, det kan bli skador som hindrar mig i flera år, som kan leda till att mitt barn utsätts för fara!!!

Den lilla biten nu är väl att vänta på att snitten ska läkas, och den stora biten är att få min hjärna att förstå att faran är över på riktigt. Knäna SKA belastas, jag KAN springa utan att oroa mig för att det ska göra ont, jag KAN resa och sätta mig på stolar och golv utan att specialgöra det för att knän inte ska belastas. Det har blivit en ful ovana där i stort sett varje fysisk rörelse föregås av en specialrörelse för att i största mån undvika eventuella känningar - något som istället kan göra mina knän sämre då de inte får den träning de behöver!

 

 

Förra onsdagen fick jag ett brev på posten som talade om att jag skulle infinna mig på operationsavdelningen på centralsjukhuset imorgon för att göra en titthålsoperation på knät!

Jag vart så chockad!! Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så fort. Nu sitter jag här kvällen innan med fjärilar i hela magen. En del av mig har längtat hela veckan efter morgondagen och en annan ser på den med skräck. Informationen har varit minimal och jag vet egentligen ingenting... Kommer jag vara vaken eller sövd under operationen? Hur kommer det kännas efteråt? Vilka är och hur stora är eventuella risker med ingreppet? Hur länge kommer jag eventuellt ha ont och hur länge behöver jag vara sjukskriven?

Jag gjorde det stora misstaget att googla ingreppet och dumt nog får man självklart läsa mer dåliga än bra saker. Men hur det än är så är den nuvarande situationen ohållbar och en operation är värt det oavsett vad riskerna är.  Senast slutet av förra veckan fick jag så där superont när jag var på jobbet. Denna gång kände jag igen smärtan så jag blev inte lika rädd, och jag lyckades få benflisan att flytta sig genom att ta mig an knät på samma sätt som läkaren gjorde.

 

Jag vågar nästan inte tänka tanken att det efter imorgon kanske är ett minne blott! Jag har fortfarande dåliga knän men jag behöver inte oroa mig för den där plötsliga smärtan. Men som sagt, man ska nog inte ropa hej ännu då risken finns att den misslyckas och de inte lyckas hitta den.

Typiskt nog har vi hantverkare hemma hela denna veckan som ska byta ut vårt ventilationssystem så det blir inga sovmorgnar på hela veckan :( Jag har i alla fall samlat på mig både romaner och jobbrelaterad litteratur för att ha något att göra under min vecka hemma tillsammans med hantverkarna!

 

Håll tummarna för att det är en nöjd S som skriver nästa gång!!

Då var det söndag och jag är lite bitter över att helgen är över. Det har varit en sån bortkastad helg som gått i trötthetens tecken. Väl hemma efter en seg dag på jobbet möttes jag av en väldigt gosig tjej med rödrosiga kinder och jag kände ganska snabbt att hon var misstänktsam varm, och visst var det så... Selma hade fått feber för typ andra gången i sitt liv. Det kändes konstigt att se henne så sliten då hon sällan har ro att sitta still längre stunder och nu satt hon i knät och gosa in sig rejält.

När hon somnat på 2 sekunder och vi ätit god mat, kröp vi upp i soffan och tittade på filmen The fault in our stars, en ganska förutsägbar film men inte desto mindre sorglig för det, och det snyftades så mycket för min del att jag vaknade med gråtsvällda ögon på lördagen!

 

Filmen handlar om Hazel Grace som diagnosernas med fjärde stadiet av sköldkörtelcancer vid 13 års ålder. Två år senare sker ett medicinsk mirakel och tumörerna krymper, i alla fall tillfälligt. Hazel blir ivägtvingad av sin mamma till kyrkans stödgrupp för unga med cancer och där träffar hon Augustus Waters som också varit sjuk i cancer och fått amputera benet. Intresse uppstår och de två börjar umgås och blir kära.

 

Lördagen hade vi planerat att åka på julmarknad i Sunne men då vi vaknade till en blygrå himmel, och en feberfri men väldigt sliten Selma, valde vi att ta en dag på hemmaplan och så har helgen fortsatt, en sliten tjej utan någon riktig lek- eller matlust, en galet trött mamma, och en ganska trött pappa och mycket tid på hemmaplan. Imorgon reser T iväg igen för jobbets räkning och jag bävar lite för två dagar själv där allt ska roddas med Selma och Pepsi. Nu har vi snälla föräldrar som stöttar och T har varit gullig och fixat mat som vi bara kan värma men det är så tråkigt att känna sig trött och irriterad på vår fina tjej som inte alls förtjänar det. Men nu har vi gått in i november och hela familjen verkar ha gått in i en liten svacka, och den yngsta av oss verkar också nått sin första trotsålder.  Men det är väl bara att försöka göra det bästa av det hela och hela tiden påminna sig själv om att det bara är en period!

 

Hoppas ni andra haft en mer givande helg!