Hakuna Matata

... det vill säga att så snart jag bestämt mig för att göra en positiv vändning i mitt liv med träning och dra ner på sötsaker, så drar jag på mig en bacill som sätter stopp för det!

Imorse vaknade jag med en hals som värkte lite lätt, men efter en dag på jobbet där jag tvingats använda rösten, och dessutom höja rösten ganska många gånger så är jag ordentligt hes och jag känner dessutom ett lätt tryck över bröstet :(

Jag har verkligen ingen lust att bli sjuk nu men samtidigt känns det nästan oundvikligt då var och varannan människa verkar åka på feber, förkylning eller magsjuka nu. Hoppas i alla fall att skiten är snabbt övergående om det bryter ut ordentligt!!

För att leva upp till det jag nämnde i förra inlägget, att sätta press på mig själv genom att genomföra en fysisk aktivetet i någon form varje dag, så kommer jag varje dag att nämna vad jag gjort för att röra på mig. Kanske mindre intressant för er - eller ett sätt för er att motiveras till att göra det samma...

Usch, idag började jag dagen på sämsta möjliga sätt!
Jag gjorde det genom att ställa mig på vågen och se de största siffror jag sett under hela mitt liv... jag är väger mer nu än jag någonsin gjort tidigare.
Det kom egentligen inte som någon chock då jag rört på mig väldigt lite de senaste 2,5 månaderna på grund av knät, och av någon dum anledning så har jag dessutom ätit mer, för det mesta i form av socker.

Men nu jäklar!!!
Nu blir det banne mig bara något litet sött max EN gång i veckan där emellan får jag väl börja med goda smoothies för att bli av med sötsug. Det ska banne mig också bli någon form av träning varje dag vare sig det är i form av promenad, cykel eller styrketräning. Den enda som kan förändra situationen är jag och det är ju jag själv som satt mig i den här sitsen.

Så nu blir det lite träningsdagbok här i bloggen bara för att sätta press på mig själv!!

Dagens träning kommer bli i form av cykel och promenad.

Någon som är med mig?!

Hej mina vänner!
Idag hade jag min lyxdag, det vill säga att jag började 7.30 och slutade tidigt. Min tidiga dag nyttjades med ännu ett besök hos sjukgymnasten som tyckte att det lät bra när jag beskrev hur det kändes i knät, och jag fick lite nya övningar.
Även om känslan gällande knät, överlag är bra så har jag en riktigt dålig knädag idag då jag haltar riktigt illa. Jag tror dock att det kan förklaras med gårdagens kurs då jag tvingades att stå på knä en hel del, något jag inte gjort alls sedan jag gjorde illa knät. Jag hoppas på att jag ska vakna upp med ett bra knä imorgon igen!

Väl hemma fick det bli en snabbstädning samtidigt som jag försökte laga mat och baka kladdkaka. Min mormor och mina föräldrar kom nämligen på kvällsfika.

Nu ska jag krypa ner i sängen och läsa lite innan det är dags att sussa sött...!

Natti natt på er!!

Jag har, som ni redan vet, varit supertrött de senaste dagarna. Jag som aldrig brukar komma i säng i tid har stupat i säng redan strax efter 21 om kvällarna och ändå vaknat upp trött som en gris! Inatt sov jag riktigt illa + att jag skulle upp 5.30 så att jag är trött idag är väl kanske inte så konstigt. Fördelen med att börja tidigt är ju att man också får sluta tidigt så idag fick jag åka hem redan vid halv 2. Väl hemma så hade jag lovat att ta med Pepsi på en promenad om knät kändes ok och det gjorde det, så jag bestämde mig för att gå lite längre. Sagt och gjort så styrde vi våra steg mot Mariebergsskogen, en runda på ca 3 km.

Det var så underbart härligt att gå där med musik i öronen och inte känna någon smärta i knät. Musiken + Pepsis ovilja till att gå långsamt fick mig att glömma att vara försiktig så jag vågade traska på i ganska bra tempo (om man jämför med snigelfarten som jag går i annars). Jag insåg dock under promenaden att jag har svårt att vinkla ut foten när jag går, det blir gärna att jag går med foten riktad lite inåt så det måste jag börja tänka på.

Hur som helst så gick promenaden superbra hela vägen förutom sista 400-500 metrarna då det helt plötsligt tog emot - det gjorde inte ont men det var obehagligt. Antar att jag kanske bara blev trött. Det känns i alla fall fantastiskt skönt att fått gå en bra promenad då det har känts som att det står helt stilla utan att jag gör några framsteg. De senaste dagarna har jag inte känt något nästan i knät så jag hoppas vändningen har kommit nu!!!
Jag vågar inte hoppas för mycket då jag tyvärr fått några bakslag de senaste gångerna jag har haft några bra dagar.

Idag fick jag äntligen tummen ur och ringde vårdcentralen också eftersom jag fortfarande inte hört något angående den knäröntgen jag gjorde så imorgon eftermiddag ska jag bli uppringd av läkaren som ska gå igenom vad de såg. Tror inte att de såg något men det kan ju ändå vara bra att veta säkert!

Imorgon är det min tur att ha fredagsfikat - tänkte först försöka mig på något nytt i bakväg så som tex. cupcakes men orken den dåliga nattsömnen hann ifatt mig så det får bli en klassisk kladdkaka istället och till middag våfflor!!

Hoppas ni har haft en lika härlig dag som mig trots kylan!!!

Solen skiner och det är vår i luften trots att vi bara befinner oss i januaris mitt! Men det är verkligen vårkänslor när solen skiner och värmer och man hör fåglarna.

Sådana dager stiger humöret vanligtvis och det gör det väl nu också men det sjunker alltid lite efter några sekunder när jag inser att jag inte kan göra det jag gör allra helst sådana här dagar, nämligen tar med vovven ut på en promenad i solen. Men jag får ta en dag i taget. Just nu är statusen gällande knäskadan lite oklar - jag känner att det gå väldigt mycket upp och ner. Igår till exempel hade jag en superbra förmiddag och jag kände inget alls för första gången men fram emot kvällen och under den här dagen har jag varit ganska stel och haltat en del.

I fredags var jag hos sjukgymnasten igen och den här gången gick vi igenom några träningsövningar som jag ska göra för att stärka lårmuskeln som ska hålla knäskålen på plats. Det var ett ganska krävande pass och jag inser att jag verkligen måste ta mig tid för träningen då det tar minst 45 minuter att köra ett sådant pass.

Passet går ut på att jag ska...

• cykla 20-30min.
• 3x10 bäckenlyft
  

• sidplankan 2x30sek
• 
• stå på ett ben på en balansplatta 4x30 sek
• 
• benböj mot fitnessboll 3x10
• 
• raka benlyft med vinklad fot 3x10

 

När jag väl gjort det här är jag ganska varm redan så då är det lika bra att slänga in några mag- och armövningar. Det var faktiskt riktigt skönt att träna så jag hoppas att det här ska hjälpa mig att komma igång med träningen på riktigt. Jag tror det hjälper en hel del att veta att jag ska tillbaka till sjukgymnasten i februari och få fler övningar - har jag inte gjort de här så kommer jag ju inte komma vidare i träningen och inte bli bättre i knät. Sen kan jag börja skåda en badsäsong med allt vad det innebär så det är lite lättare att motivera sig ;)

 

Vårt hem är en enda röra just nu och en del av det är träningssaker då vi för tillfället har en träningscykel, två stora fitnessbollar, hantlar, matta, träningsplatta och gummiband som ligger och dräller här och där, sen står julsakerna i en kartong och väntar på att få komma till vinden men både jag och T har kommit i en liten svacka vad gäller ork att hålla ordning här hemma - men så får det vara just nu!

 

Nu ska jag ägna mig åt något så tråkigt som att tvätta lite - ha en bra dag!

Idag tog jag tag i årets andra träningspass, 25 min på cykel och några styrkeövningar. Jag räknade ut att jag behöver göra 154 träningspass till i år för att nå mitt nyårsmål. När jag började fundera över hur många träningspass det blir på ett år om jag ska träna 3ggr/veckan så kändes det som en nedslående tanke med tanke på att jag endast en enda gång lyckats nå ett tränings/viktmål (år 2008/2009) men ju mer jag tänker på det så låter det ju faktiskt inte så mycket!

Nästa steg är att försöka sätta upp lite delmål - dock känner jag att jag har svårt att komma på vad de ska vara. Jag vill inte fokusera för mycket på vikten och att sätta upp mål för träningen känns svårt just nu när jag inte vet hur fort fram jag kan gå med knät....

Idag var jag by the way på mitt livs första och förhoppningsvis sista röntgenbesök. En udda upplevelse!
Jag blev invisad i ett ytte pytte-bås på ca 1x1m med ett draperi där jag ombads att ta av mig byxor och jacka och sätta mig och vänta tills jag blev uppropad. Så där satt jag i ett litet bås utan byxor och väntade... Tills slut kom en man och ropade upp mitt namn på andra sidan draperiet och det var min tur. Jag blev invisad i ett stort rum, där skulle jag ställa mig på en platta med ansiktet och knäna tryckta mot en lång madrass. Det kändes vääääldigt konstigt att stå med näsan intryckt mot en "vägg" i bara trosor och tröja. Det hela kändes ännu märkligare när mannen kom fram och frågade om jag var gravid och sedan försvann utan ett ord när jag svarat, även om jag vet varför de måste fråga. Efter första röntgenbilden kom röntgenmannen ut och bad mig vända på mig och sen försvann hann. Helt utan förvarning börjar madrassen jag lutar mig mot att "välta" bakåt ända tills jag låg ner på madrassen lite tippad neråt med huvudet så jag var tvungen att hålla i mig. Jag fick vända och vrida på mig för att han skulle få bilder på knät ur alla vinklar. Till slut kom han ut och sa kort och allvarligt - "nu kan du åka hem, hej då!"
Hela situationen kändes väldigt märklig - kanske allra mest på grund av den allvarliga fåordade röntgenläkaren som inte förklarade något alls av situationen utan bara bad mig att ligga si och så.

Det var riktigt läskigt att höra hur maskinen arbetade medan knät röntgades och jag tyckte det kändes som att madrassen jag låg på var jättevarm mot slutändan och på väg därifrån hade jag huvudvärk. Jag kunde inte låta bli att tänka på att det kanske berodde på röntgenstrålningen.

Nu är det i alla fall bara att invänta svar och fram tills att jag får det kommer jag att gå på sjukgymnastens teori och försöka hålla mig till den träning hon ordinerat (stå på ett ben, cykla, promenera och framför allt tänka på hur jag går).

Nu ska jag hoppa in i duschen, ha en skön kväll!

 

... vet ni vad det är för magisk formel? Det är formeln för att gå normalt...
Jag är precis hemkommen från sjukgymnasten - ett sjukbesök som toppar min lista över hemska läkarbesök jag upplevt hittills. Min sjukgymnast var jättetrevlig och säkert jätteduktig,och det spelar förmodligen ingen roll vem jag hade gått till för undersökningen går väl likadant till för alla - men det gör den inte mindre obehaglig för det. Jag fick stå och gå och hon tittade på mina knän från alla vinklar. Sen var det dags för britsen och jag fick böja på knät - sträcka på det och sen den jobbigaste delen av allt att ligga avslappnad medan hon flyttade runt och tryckte på knäskålarna.

När hon var färdig så trodde hon att mina problem beror på brosk under knäskålen, något som blev när knät hoppade ur led för några år sedan. Utöver det så har jag väldigt rörliga knäskålar, och nu när jag dessutom har skavt bort brosk som ska hålla knäskålen kvar så glider den ännu lättare över. Då var det ydligen jätteviktigt med starka lårmuskler så det är det jag ska bygga nu med hennes hjälp.

Min läxa till nästa gång var framför allt att lära mig gå normalt då det var jätteviktigt och komma igång med promenader igen. Jag ska också cykla 20-30 min/dag och stå på ett ben med det andra benet lyft utåt åt sidan och hålla balansen i 30 sekunder, det är säkert jättelätt för många men jag har usel grundbalans och ännu sämra balans på det benet.

Imorgon är det dags för röntgen och om röntgenplåtarna inte visar något så är det träning som gäller, skulle de däremot visa något så kommer jag bli skickad till ortoped.

Så nu är det träning av två syften; tappa vikt och framför allt stärka lårmusklerna för att hålla mig skadefri!

Idag började jag väldigt sent så jag valde att ta tag i det första träningspasset av många - för i år ska jag kämpa stenhårt för mitt nyårsmål om att gå ner i vikt. Igår tyckte jag väldigt synd om mig själv och var väldigt låg och deppig på grund av knät, jag vet inte om det ligger lite nervositet inför de känslorna då det är den här veckan jag har möte med sjukgymnast och ska åka iväg och röntga mig...

Hur som helst så jag jag ju trots de känslorna även känt att träningsmotivationen har stigit så idag valde jag att ta tag i årets första träningspass. Det blev inget stenhårt pass men lite träning är ju bättre än ingen träning så det blev 20 minuter på träningscykeln i lugnt tempo (vill inte ta ut mig innan jag vet vad sjukgymnasten tycker), och sedan några styrkeövningar där jag inte behövde belasta knäna så mycket. Nu ska jag se till att träna tre dagar i veckan till att börja med och försöka att låta bli att äta för mycket av allt gott!

Då var det julledigt!
Tyvärr blir det inte mer än fyra dagar men det är ju alltid något!
Skönt nog så slutade jag redan vid halv 2 idag så det blir ju till och med 4,5 dag. Jag inledde min ledighet med ett frisörbesök. Det känns inte som att det var så längesen men då jag är "allergisk" mot kluvna hårtoppar som jag sett ganska mycket av den senaste tiden så fick det bli ett besök och håret känns mycket fräschare.

När jag kom hem låg det ett läskigt väntat/oväntat kuvert på dörrmattan och väntade - det var min remiss till röntgen med en tid för röntgen i Kristinehamn den 4 januari. Eftersom man alltid får höra vad lång tid det tar med remisser så hade jag nog inte väntat mig att jag skulle få någon tid på 2-3 månader. Det känns både skönt och jobbigt att ha fått en tid. På ett vis är det ju skönt för efter röntgen kanske man kan få lite svar på vad det är som gör att mitt knä hoppar till så där och vad som måste göras för det ska bli bra i fortsättningen, men samtidigt så oroar jag mig nog lite för vad röntgenplåtarna kommer visa. Kanske är det något som inte går att åtgärda med träning, utan måste opereras...? Önskar att kuvertet hade väntat med att ramla ner på min matta tills efter julen för nu ligger tankarna och gnager i bakhuvudet hela tiden.

Idag var det dags för läkarbesök. Det är ingen hemlighet att jag tycker att det är jobbigt att gå till läkaren och ett läkarbesök är alltid en sista väg ut för mig. Jag vet egentligen inte varför jag tycker det är jobbigt men så är det.

Så idag när jag satt i väntrummet var det men en mage som var full av nervositetsfjärilar och inte blev det bättre av att läkaren var en halvtimme sen så jag hade massor av tid att hinna måla upp skräckbilder för hur de skulle gå till väga för att undersöka mitt knä.

Tyvärr så visade det sig att de där skräckbilderna stämde ganska bra. Jag som varit supermesig här hemma med mitt knä och mer hasat än gått, och varje böjning av knä har skett i slow motion. Läkaren böjde på knät åt alla tänkbara håll, bad mig gå fram och tillbaka som om det vore det mest självklara i världen och avslutade sedan med att vicka på mina knäskålar vilket nog var det jobbigaste av allt. Hur som helst så kunde hon inte komma fram till någon självklart orsak även om hon kunde se att mitt ena knä är lite "snett" - så istället blev det en remiss till röntgen och rekommendation om att kontakta en sjukgymnast. När jag väl hasade ut därifrån kände jag återigen hur något hoppade till i knät, något jag inte känt sedan i söndags. Så allt mitt lilla mod jag hunnit bygga upp rasade helt och jag hasade återigen fram som om jag vore en 90 årig kärring.
Trots det så ska jag jobba imorgon då sjukgymnasten sa att jag ska röra mig som normalt, bara undvika lyft med böjda knän vilket helt enkelt betyder inga lyft alls om jag inte vill paja min rygg.

Jag är ärligt talat supernervös inför tanken på att jobba men samtidigt måste jag ju komma igång och våga röra på mig igen. Nu är det bara att invänta kallelse till röntgen så får vi väl se vad som händer därefter - om det räcker med träning eller om det är något som måste åtgärdas med större insatser.

Hoppas ni andra har lite positivare julväntans dagar än mig!

Så här kände jag mig inför läkarbesöket!

Idag har vi julhandlat ännu lite mera och vi känner att vi äntligen är förberedda inför julen - nu saknas i stort ett bara granen och dess fot!

Efter att ha avnjutit en god middag hemma hos mamma och pappa ställde jag mig upp och det sa pang i mitt högra knä och det gjorde djävulskt ont så jag blev alldeles yr och tänkte att det går nog över bara jag rör på mig... Bad idea! Istället slutade det med att jag svimmade - det läskiga med att svimma är att man hör allt men man är ändå inte närvarande så jag hörde min moster skrika "hon svimmar" medan jag själv tänkte det gör jag inte alls :p Men det gjorde jag ju tydligen. Som tur var stod min syster bredvid och hann fånga mig innan jag dunsade i golvet. Tydligen hann jag i alla fall ramla mot en av stolarna så jag slog i hakan vilket resulterade i att jag bet mig i tungan ganska rejält...

Nu ömmar det mest men värst är den där rädslan som kommer över mig varje gång det blir något sånt här - när varje rörelse skickar en tanke till hjärnan "vågar jag böja knät så eller kommer det hoppa ur led och göra så där ont igen", "vågar jag lägga tyngden på det knät... vågar jag sträcka ut knät...". De tankarna är nästan värre än den ömhet jag känner nu - rädslan för att det när som helst kanske smäller till igen och gör lika ont igen.

Med tanke på att jag lyckades överantränga samma knä för bara någon månad sedan så har jag väl insett att jag måste göra något åt det och det innebär träning. Så nu har jag försökt söka lite på nätet för att hitta övningar som ska stabilisera knät. Nu ska jag bara bli kvitt min jäkla förkylning och sedan SKA jag ta tag i träningen. Ingen monsterträning men köra några övningar några gånger i veckan.

Jag är ju för fasen bara 25 år och kroppen håller redan på att gå sönder... det är inte ok :(

God morgon mina vänner!
Klockan är 9 och jag borde vara på jobbet om en halvtimme, men istället blir det en hemmadag på grund av en usel natt. Imorgon räknar jag dock med att studsa upp pigg som en lärka med ett huvud lika lätt som en fjäder.

Idag går jag in på min tredje dag med godis/kakor/glass/naturgodis/bakelse-förbud. Första dagen gick det relativt enkelt. Älsklingen dukade upp med äppelklyftor och morotsstavar på kvällen för att vi skulle ha något att tugga på som vanligt i tv-soffan, och man KAN ju bara inte misslyckas på sin första dag. Syrran ringde och berättade hur jobbigt det var, hur man försöker kompromissa med sig själv inne i sitt huvud, och det är så sorgligt men sant för precis så kan jag komma på mig själv också att tänka..."om man bara tar en så gör det ju inget!" Fast du samtidigt vet innerst inne att det stannar ju aldrig på en...."Om jag äter upp den här chokladkakan nu och skippar helgmyset så är det ju okej..." Men hur ofta håller man det lilla löftet till sig själv :p
Skönt att höra att jag inte var ensam om att tycka att ett sånt här förbud är jobbigt!

Första dagen gick som sagt riktigt bra... andra dagen däremot...! Oj, vad jag har längtat, suktat och drömt om choklad, nästan kunnat känna smaken i munnen. Min räddning då blev te, äppelklyftor och knäckebröd, långt ifrån lika gott men det fick i alla fall det värsta suget att gå över...

Det som känns skönt denna gång är att jag känner en starkare motivation för att klara det. Det är ju inte första gången man säger att man ska sluta med godis, men oftast slänger jag nog ur mig det efter att ha tryckt i mig massor med godis eller efter att ha provat den där fina klänningen som inte alls sitter lika fint på mig. Men nu är det en mer allmän känsla att jag måste sätta stopp för det, särskilt inför den långa mörka tid som kommer nu med myskväll var och varannan kväll ända in i april!

Största utmaningen ligger i de kommande dagarna då jag är inne i den där jobbiga tiden av månaden när humöret är en berg-och dalbana, magen värker av och till och chokladsuget starkare än någonsin...!

Någon annan som hängt på? Hur går det för er?

Godmorgon mina vänner!
Idag är det söndag men det känns faktiskt helt okej efter en sån här helg där man har hunnit med mycket i form av hemmapyssel och socialt umgänge. Lördagskvällen spenderades hemma hos syster med lite tacomys och spel. Idag vaknade jag hyfsat pigg redan vid 9.30, så Pepsi har redan fått sin promenad, jag är färdig för dagen bara jag får i mig lite frukost. Idag är planen att åka till en outlet för att kolla in deras regnkläder samt stövelskor. Från att ha haft arbetskläder på mitt gamla jobb, det vill säga att allt jag behövde i form av varm höstjacka, regnkläder, fleece och t-shirts, det fick jag genom jobbet. Nu kommer jag kanske få regnkläder längre fram men de vet inte när och med tanke på att hösten är den period då man använder regnkläder flitigast så funderar jag på att köpa egna då det är väääääldigt jobbigt att dra regnjackan fram och tillbaka från jobbet. För lika mycket som jag behöver den på jobbet, behöver jag den hemma för regniga Pepsipromenader.

För att komma till poängen som jag nämnde i ruriken så kommer jag att från och med imorgon införa totalt godisförbud på mig själv i en månad framåt! Det blir inga former av godis, inga kakor, ingen glass, inget naturgodis. Enda undantagsfallet är när jag blir bjuden hos folk. Anledningen till det här är för att jag helt enkelt är sockerberoende, jag äter ju choklad titt som tätt, och förutom att det märks på att byxorna börjar bli lite extra tajta, så mår man ju inte bra av det. Så från 3/10-3/11 är det stopp på socker. Det får istället bli grönsaksdipp, kex och frukt på fredagsmyset denna månaden. Förhoppningsvis räcker det med en månad för att bli av med det där sockersuget, sen tänkte jag försöka hålla mig till 100-200g godis/veckan. Någon som är med mig?!

Japp... precis som rubriken antyder har jag nu gett mig in på ännu ett försök att göra vissa förändringar i mitt liv. Jag har dragit på mig alldeles för många kilo och är alldeles för slö nu för tiden! Som vanligt när jag försöker göra hälsosamma förbättringar i mitt liv så måste jag av någon dum anledning börja på en måndag! Det har väl börjar sådär... jag har lyckats hålla mig ifrån alla former av sötsaker under veckan vilken är en bedrift när vi pratar om mig och min kärlek till choklad :p Jag har försökt att äta lite mindre... inte för att banta men att ta lite mindre portioner och vänta innan man tar nästa så man hinner känna när man blir mätt... det är ännu en bedrift i min värld då jag näst intill hetsäter, särskilt på jobbet då jag blir stressad av att äta tillsammans med barnen som hela tiden pockar på ens uppmärksamhet.  Jag har också köpt hem vaniljyoghurt och lite frusen frukt så jag kan göra smoothies igen då det är gott och perfekt som mellanmål... särskilt när sötsuget sätter in.
Vad gäller maten har jag med andra ord fått det att funka ganska bra den här första veckan. Sämre är det när det kommer till att röra på sig, jag har bara kommit ut på en enda långpromenad den här veckan :(
Jag försöker dock att fokusera på mina framgångar och tänker att man får ta det stegvis... när jag fått in matvanorna så kan man på allvar ta tag i träningsbiten.

Nu ska jag tvätta och köra ett varv med dammsugaren. Imorgon kommer T hit för att spendera helgen med oss. Det känns riktigt skönt. Vi hade tänkt oss ett varv på stan då vi båda är i behov av lite nya kläder. På måndag är det även dags för årets sommarfest med jobbet och som vanligt vill man ju ha ett helt nytt ombyte ;)

Hej på er!
Mitt senaste inlägg handlade ju om hur duktig jag var, och det är jag, hittills har jag genomfört varje träningspass oavsett hur trött jag är, även de dagar då det känts som att man bara vill gå och lägga sg, så har jag i sista stund tagit tag i det hela och kört passet.
Så träningsbiten går verkligen bra.... Men... för ett men kommer det....

För att tappa vikt måste jag ju göra mer än träna, åtminstone om jag vill tappa vikten innan sommaren, vilket är mitt mål, och det är ju att tänka på vad jag äter och hur mycket jag äter och det är nog det svåraste! Mina frukostvanorhar jag inte lyckats ändra, inte för att jag äter en dålig frukost men jag äter för mycket, samma sak gäller mellanmålet på eftermiddagen, och även middagen när jag kommer hem. Jag har jättesvårt att ta en liten portion, inte för att jag är jättehungrig, utan mest för vanans skull...

Sedan är det godisbiten... jag får väl erkänna att jag åkte dit! Idag slank de sista bitarna av 200g ljus Marabou ner... ska man se positivt på det så är det dock bara de 200 g, inget annat sedan jag började. Jag tror jag har bestämt mig för att tillåta mig själv till 100g choklad i veckan, det är ju sååååå gott, och jag tror ju egentligen inte på chokladförbud... men poängen är att det inte går som jag vill att det ska gå och det enda jag kan skylla på är ju min egen bristfälliga insats! Men nu är det bara att ta nya tag... ett av de tagen är att se till att genomföra även det här träningspasset trots att jag har varit tömd på energi hela dagen... mina stackars barn har fått mycket skäll idag, förvisso har de väl förtjänat den, men jag har väl tänt till lite mer än nödvändigt och lite fortare kanske. Dock verkar de känna på sig när jag har de har dagarna för då verkar de inte ta åt sig nästan alls så inga skada skedd kanske :p
Det bästa under dagen var i alla fall när jag lyckades prata och resonera med en arg 5-åring som jag har haft såååå många duster med, och det är sällan man kan föra en diskussion med honom för att han är så uppe i sin ilska, men idag lyckades vi nå en diskussion och han verkade förstå och vi löste allt på ett lugnt sätt.... Känns så skönt i hjärtat när man får sådana stunder med de barnen <3

Dags för träning!

Första träningspasset är avklarat!
Jag fick en Wii balance board + träningsspelet Wii Active av mamma i julklapp som jag nu har invigt på riktigt! Herrejisses vad det var jobbigt. Jag startade en 30 day challenge, man fick då välja på låg, medel eller hög intensitet och dum och taggad som jag var så valde jag hög intensitet... BIG mistake! När en fjärdeldel av träningspasset var avklarat hade benen förvandlats till gelé och jag kände mig både yr och illamående. Men jag var ju inte bara dum utan också taggad så jag lyckades hålla mig på benen och ta mig igenom det 30 minuter långa passet så nu räknar jag med att känna mig rejält öm i kroppen imorgon.

Som ni säkert redan förstått så var det onda i ryggen helt borta när jag vaknade imorse så jag antar att det var en låsning eller en nerv eller något i kläm.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska det göras piroger som ska in i frysen direkt för alla de där dagarna när jag kommer hem trött från jobbet och inte orkar fixa mat - ska jag minska i vikt så kan jag ju inte springa och köpa pizza varje gång jag blir så trött (vilket är rätt ofta :p)!

Medan jag tränat har T städat bort julen, så nu står det massor med grejer som ska upp på vinden och två stora tvättkassar som vi ska ta tag i ikväll. Annars blir det en lugn dag, vi slappar och pysslar lite här hemma idag så att vi kan göra vad vi vill i helgen. Men innan det är helg så är det ju ännu en jobbdag imorgon, en jobbdag som jag räknar med kommer bli rätt seg då vi är tre som jobbar och det kommer bara 5 barn på hela dagen... men men, det är då man får försöka passa på att pyssla med annat, kanske fixa lite nya flanosagor. Jag hittade en länk igår när jag satt på jobbet där det finns massor med flanosagor att hämta; http://frokenflanofilosoferar.blogspot.com/

Men nu är det som sagt duschen som väntar! Ha en fortsatt skön dag...!

Wii Active som var sjuuuukt jobbigt för en otränad stackare som mig!