2010-12-01
21:39:12
Måndag, fredag, måndag, fredag... /S
Hej mina vänner!
Just nu går dagarna så himla fort att jag inte riktigt hänger med och jag har svårt att hålla koll på saker och ting. Senast idag höll jag på att glömma att hämta Pepsi hos dagmatten, var tvungen och ringa T och fråga om Pepsi var hemma eller om jag hade lämnat honom hos dagmatten på morgonen, eller om det var gårdagen jag mindes... som sagt, har lite dålig koll på saker och ting!
Men jag kan inte säga att jag klagar... även om det är full rulle som vanligt på jobbet så rullar som sagt dagarna på och för varje dags som går så är man en dag närmare den hett efterlängtade julledigheten :)
Mitt humör har vänt ca 180grader också från att ha känt mig ganska depp så känns saker och ting ganska bra... jag vet inte om det kanske har att göra med att jag fått besked om saker och ting som snurrat i skallen ett tag. Första beskedet är ju att vi blir kvar i Lkpg minst 6 månader till... det var kanske inte det besked jag hade hoppats på men nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Sen är det ju alltid skönt med fast anställning för T vilket också innebär en löneökning, bättre arbetstider, ledighet, förmåner and so on.
Besked nr 2 gäller jobbet som varit otroligt tungt under en lång tid, det har varit så tungt att man känner att man helt tappat arbetsglädjen vissa perioder och man har insett att det faktiskt är möjligt att bli utbränd.. att alla människor har en gräns. Jag trodde nog att jag var näst intill immun mot stress pga att ALLA mina handledare och lärare under hela min skoltid har nämnt just det vid samtal, min nuvarande rektor var enormt imponerad av mitt lugn under sitt verksamhetsbesök, och i min släkt har det alltid skämtats friskt om att jag är så lugn och långsam av mig, och får man höra en sak tillräckligt mycket så börjar man ju tro på det. Men så är alltså inte fallet, alla har en gräns, så även jag...
Efter lite samtal med chefen, kommande förändringar i form av att säga hej då till en kollega och välkomna en ny, samtal med mina andra kollega så har jag hittat ny inspiration och känner lite "nu jävlar..." i positiv mening. Jag/ vi vill verkligen göra en riktig kick-omstart och vända vår arbetssituation till något bra, roligt och inspirerande!
Så nu känns jobbet lite lättare, dels med det i tankarna + att det allmänt händer lite saker varje dag nu. Vi har bland annat gjort en adventskalender till barnen. Bakom varje lucka gömmer sig ett uppdrag/pyssel till barnen och jag tror de kommer tycka att det blir jättekul :) Och som sagt med en julledighet i sikte som innebär lugna dagar att få träff alla man älskar i lugn och ro och bara få göra saker man tycker är roligt under ca 2 veckor så går det nästan inte att känna sig depp.
Innan ledigheten har jag dock något som stör mina tankar och som jag vill få färdigt, och det är att hitta en ny dagmatte till Pepsi. Hans nuvarande berättade nämligen att hon ska börja plugga i Nkpg och därmed kommer få pendla vilket gör att tiden inte räcker till för att fortsätta som dagmatte. Det känns riktigt trist då det verkligen har funkar superbra med henne. Dels så är hon lugn och bestämd mot Pepsi ( Jag hör henne prata med honom när jag ringt på dörren ), sedan är Pepsi alltid jätteglad när vi går dit och han tvekar inte alls utan springer uppför trapporna och väntar på att hon ska öppna dörren, sedan bor hon på väg till jobbet så det är ingen som helst omväg + att hon är riktigt billig!! Sedan har hon ju varit hans dagmatte i 1,5 år nu nästan så hon känner honom ju jättebra.
Att hitta någon som är lika bra kommer med all sannolikhet inte bli lätt. Annonsen har legat ute sen igår på universtitetets hemsida och idag satte vi upp en lapp på Konsum här i vårt område så jag hoppas på många samtal och mail. De som hört av sig hittills har känts så där... känn som att de bara är ute efter pengarna. Men än så länge är det ju ingen panik då vi har hela december på oss. Sen så har ju T bara 5 min till jobbet så han kan åka hem på lunchen och rasta Pepsi, men det är ju kanske inte jättekul då man missar så mycket av det sociala... men som sagt, vi har ju precis satt in annonsen så förhoppningsvis hör någon vettig människa av sig. Om det inte gör det så har jag i alla fall hittat ett hunddagis som jag tycker låter jättebra men det kostar ju lite mer + att det ligger utanför stan (mot jobbet till) så då kan enbart jag hämta/lämna honom vilket det i och för sig är nu med men dagar när det inte funkat så har ändå möjligheten funnits för T att göra det... men som sagt vi får väl se...
Jag låter ju inte vem som helst ta hand om vår lilla guldklimp :)
Just nu går dagarna så himla fort att jag inte riktigt hänger med och jag har svårt att hålla koll på saker och ting. Senast idag höll jag på att glömma att hämta Pepsi hos dagmatten, var tvungen och ringa T och fråga om Pepsi var hemma eller om jag hade lämnat honom hos dagmatten på morgonen, eller om det var gårdagen jag mindes... som sagt, har lite dålig koll på saker och ting!
Men jag kan inte säga att jag klagar... även om det är full rulle som vanligt på jobbet så rullar som sagt dagarna på och för varje dags som går så är man en dag närmare den hett efterlängtade julledigheten :)
Mitt humör har vänt ca 180grader också från att ha känt mig ganska depp så känns saker och ting ganska bra... jag vet inte om det kanske har att göra med att jag fått besked om saker och ting som snurrat i skallen ett tag. Första beskedet är ju att vi blir kvar i Lkpg minst 6 månader till... det var kanske inte det besked jag hade hoppats på men nu är det som det är och det är bara att gilla läget. Sen är det ju alltid skönt med fast anställning för T vilket också innebär en löneökning, bättre arbetstider, ledighet, förmåner and so on.
Besked nr 2 gäller jobbet som varit otroligt tungt under en lång tid, det har varit så tungt att man känner att man helt tappat arbetsglädjen vissa perioder och man har insett att det faktiskt är möjligt att bli utbränd.. att alla människor har en gräns. Jag trodde nog att jag var näst intill immun mot stress pga att ALLA mina handledare och lärare under hela min skoltid har nämnt just det vid samtal, min nuvarande rektor var enormt imponerad av mitt lugn under sitt verksamhetsbesök, och i min släkt har det alltid skämtats friskt om att jag är så lugn och långsam av mig, och får man höra en sak tillräckligt mycket så börjar man ju tro på det. Men så är alltså inte fallet, alla har en gräns, så även jag...
Efter lite samtal med chefen, kommande förändringar i form av att säga hej då till en kollega och välkomna en ny, samtal med mina andra kollega så har jag hittat ny inspiration och känner lite "nu jävlar..." i positiv mening. Jag/ vi vill verkligen göra en riktig kick-omstart och vända vår arbetssituation till något bra, roligt och inspirerande!
Så nu känns jobbet lite lättare, dels med det i tankarna + att det allmänt händer lite saker varje dag nu. Vi har bland annat gjort en adventskalender till barnen. Bakom varje lucka gömmer sig ett uppdrag/pyssel till barnen och jag tror de kommer tycka att det blir jättekul :) Och som sagt med en julledighet i sikte som innebär lugna dagar att få träff alla man älskar i lugn och ro och bara få göra saker man tycker är roligt under ca 2 veckor så går det nästan inte att känna sig depp.
Innan ledigheten har jag dock något som stör mina tankar och som jag vill få färdigt, och det är att hitta en ny dagmatte till Pepsi. Hans nuvarande berättade nämligen att hon ska börja plugga i Nkpg och därmed kommer få pendla vilket gör att tiden inte räcker till för att fortsätta som dagmatte. Det känns riktigt trist då det verkligen har funkar superbra med henne. Dels så är hon lugn och bestämd mot Pepsi ( Jag hör henne prata med honom när jag ringt på dörren ), sedan är Pepsi alltid jätteglad när vi går dit och han tvekar inte alls utan springer uppför trapporna och väntar på att hon ska öppna dörren, sedan bor hon på väg till jobbet så det är ingen som helst omväg + att hon är riktigt billig!! Sedan har hon ju varit hans dagmatte i 1,5 år nu nästan så hon känner honom ju jättebra.
Att hitta någon som är lika bra kommer med all sannolikhet inte bli lätt. Annonsen har legat ute sen igår på universtitetets hemsida och idag satte vi upp en lapp på Konsum här i vårt område så jag hoppas på många samtal och mail. De som hört av sig hittills har känts så där... känn som att de bara är ute efter pengarna. Men än så länge är det ju ingen panik då vi har hela december på oss. Sen så har ju T bara 5 min till jobbet så han kan åka hem på lunchen och rasta Pepsi, men det är ju kanske inte jättekul då man missar så mycket av det sociala... men som sagt, vi har ju precis satt in annonsen så förhoppningsvis hör någon vettig människa av sig. Om det inte gör det så har jag i alla fall hittat ett hunddagis som jag tycker låter jättebra men det kostar ju lite mer + att det ligger utanför stan (mot jobbet till) så då kan enbart jag hämta/lämna honom vilket det i och för sig är nu med men dagar när det inte funkat så har ändå möjligheten funnits för T att göra det... men som sagt vi får väl se...
Jag låter ju inte vem som helst ta hand om vår lilla guldklimp :)
Kommentera inlägget här:
