Hakuna Matata

Vet ni vad jag gjort? Jag har faktiskt testat på "spelet" Second life. Det är uuuungefär som The Sims, med andra ord så är du en avatar ("en gubbe") och har ett annat liv. Second life är däremot mer för vuxna då du kan göra allt, och då menar jag allt. Jag hamnade i en låt oss säga väldigt intim värld som bara vuxna bör besöka. Du kan alltså ha ett andra liv, som titeln avslöjar. När du "föds" så att säga hamnar man på en så kallad födelseö, där var jag fast väldgt länge innan en snäll norska hjälpte mig vidare. Hon berättade hur saker och ting fungerade plus att jag fick lite nya kläder etc av henne. Det finns tydligen en oskriven regel, som jag råkade bryta, att man inte frågar så värst mycket om det "riktiga livet". För mig är det väldigt svårt att föra konversationer med människor när jag inte kan ställa vanliga frågor. Vad frågar man utan att det ska beröra verkliga livet? Nej, så jag förstod inte riktigt det. Spelet är eeeeeeeenormt och det är väääääääääldigt mycket att lära sig, det verkar faktiskt rätt roligt när man får lite kläm på det. Jag har dock lite svårt att förstå hur man kan leva sig in i spelet så mycket som vissa verkade göra. Norskan berättade att det var en hel del dramatik på "SL" och människor skapar verkligen relationer på detta ställa, hur man nu kan göra det utan att vara sig själv?

Vill du testa på så kan du göra det här. (Det är gratis)