Hakuna Matata

Söndag den 29 december föddes vår dotter 18.56.

Det hela började med att jag låg och sov middag i vår säng när jag vaknade 16.30 av att något "pluppade" till mellan benen. Jag trodde först att jag höll på att kissa på mig men insåg snabbt att det var vattnet som gått. Så jag skyndade mig upp och i det jag öppnar sovrumsdörren så är det precis som att en kanna vatten hälls ut mellan benen. Jag ropade på J som kom springande och insåg vad som höll på att hända. 

Han ringde sjukhuset och de informerade oss om att hålla koll på värkarna och komma in vid 20.00. 

Jag var väldigt lugn och hade bestämt mig för att inte åka in tidigt till sjukhuset och gå där och vänta. Sist tog det 17 timmar och det var det jag var inställd på.

Så jag bad J göra mat, det blev pulvermos och falukorv ;) medan jag tog mig en dusch. Jag insåg rätt tidigt att det här med vatten som rinner mellan benen är jäkligt tråkigt. Bindor hjälper inte, till slut blev det en handduk mellan benen :)). 

Värkarna var täta men kortvariga ca 30 sekunder. J tyckte att jag såg ut att ha ondare och ondare, personligen tyckte jag att vi skulle vänta men han ville dra in för att kolla. Vi ringde min styvmor och svärmor passade lilleman. När L kom så tyckte hon att jag såg så pigg ut och förväntade sig som liksom jag att detta var väldigt tidigt och ingen stress.

 

När vi kom fram till sjukhuset så satte vi oss ned och väntade lite, hade fortfarande inte så ont.

Klockan var ca 17.30 när jordmor tog in oss på ett rum och informerade om att det i stort sett var fullt med födande mödrar och att det hade varit bäst att vänta hemma men hon skulle kolla mig. Undersökningen visade 3 centimeters öppning, då suckade jag högt för sist tog det en evighet för mig att nå fulla 10 centimeter. Jordmor frågade om jag hade gjort numbero 2 och eftersom jag inte hade det skulle jag få lavemang... jippi tänkte jag.

Så J satt mitt emot mig och jordmor höll på att stoppa upp vatten i rumpan, i detta såg jag mig själv utifrån och brast ut i riktigt gapskratt vilket resulterade i att vi alla satt och skrattade. Jag bara tyckte det kändes så sjukt att ligga där och någon höll på där bak. I alla fall lämnade jordmor rummet och J hjälpte mig till toaletten när det var dags. Där satt jag och efter en tag blev värkarna värre och värre. Till slut sa jag till J att nu måste jag fasiken trycka, men i mitt huvud trodde jag att jag fortfarande var öppen 3 centimeter och så jag höll emot allt vad jag kunde. Jordmor hade hört mig skrika i rummet brevid och kom inspringandes och då sa att jag att nu måste jag få trycka. Hon bad mig lägga mig för att se hur mycket öppen jag var, då skrek jag rätt rejält och en skörterska kom för att hjälpa. Hon försökte få på mig lustgasen och jordmor sa bara "tryck!". 

Så jag började trycka, det tog inte många gånger och 2,5 timme från starten låg lillan på mitt bröst, jag hade fortfarande mina egna kläder på mig och var väldigt chockad över att ha fött! Sköterskan presenterade sig :) och vi skrattade alla över hur fort det gick. Jordmor sa att sista värken när hon bad mig trycka gick jag från 8 till 10 centimeter öppning! 

Det värsta under denna födsel var nästan att sy efteråt, det blev en del stygn då det gick så fort. 

Den andra födseln var helt annorlunda mot den första!

 

Lillan tog bröstet på en gång och efter jag ammat henne duschade jag, klädde på mig och gick till rummet vi skulle sova i. J åkte hem en stund senare och jag spenderade kvällen med lillan sovandes brevid mig.

 

På måndagen kom familj på besök och vi slappnade av på sjukhuset. På tisdag (nyårsafton) fick vi äntligen åka hem, pigga, friska och glada. 

 

Lillan är väldigt snäll. Ammar på bra utan problem och sover om nätterna. Vi tycker att detta går nästan för bra... Storebror har inte brytt sig så jättemycket. Han hämtar gärna saker till lillasyster och blir själv lite bebis innimellan men det är helt underbart att se sin förstfödde visa omsorg till sitt syskon. Synen av att se honom pussa sin syster är det finaste jag någonsin upplevt. 

 

Så hos oss är allt helt underbart! Familjen är äntligen komplett!